Lägg ner Reva, bekämpa staten och öppna gränserna

Projektet Reva har fått mycket uppmärksamhet på sistone. Det har inte varit på politikernas och polisens initiativ ‒ de hade gärna fortsatt med sin repression i det dolda. Men tack vare undersökande journalistik har Reva blivit känt och protesterna växer. Nu gäller det att möta intensifierad repression med intensifierad kamp.

Det finns många stängsel som borde rivas

Det finns många stängsel som borde rivas

Som i 1984

Själva begreppet Reva är som hämtat från romanen 1984, dvs ett exempel på hur ord i praktiken kan betyda raka motsatsen till sin formella innebörd. Reva ska alltså uttydas ”Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”. Det som ska verkställas är infångandet och deporterandet av papperslösa människor i Sverige. Rent operativt är det migrationsverket, kriminalvården och gränspolisen som står bakom det här projektet. Men politiskt är det förstås regering och riksdag som är ansvariga, framförallt de partier som en gång röstade igenom de lagar som ligger till grund för Reva.

I Malmö, där Reva startade 2012, lyckades myndigheterna höja antalet utvisade ungdomar med 25 procent jämfört med 2011 enligt Re:public och ETC. Det gjordes genom nya offensiva metoder såsom razzior på barn- och ungdomsmottagningar för posttraumatisk stress samt på arbetsplatser. Man har även gjort räder mot borgerliga vigslar. Det var också i Malmö som en av de mest kritiserade inslagen introducerades: rasprofilerade ID-kontroller på stan, dvs folk med utländskt utseende har stoppats och tvingats bevisa att de inte är ”illegala invandrare”. I januari 2013 kom Reva till Stockholm. I början tillämpades linjen från Malmö på så sätt att man samkörde  verksamheten med biljettkontrollen i tunnelbanan och undersökte personer med ”utländskt utseende”.

Den svenska statens chauvinism

Den svenska staten har alltså visat sitt fula men rätta diskriminerande tryne. Reva-kontroller innebär för det första en jakt på oskyldiga människor. För det andra innebär dessa kontroller trakasserier mot en stor grupp människor som även enligt systemets egna regler inte kan kastas ut, men som ändå väljs ut för stigmatiserande särbehandling. Men naturligtvis är det inte måltavlorna för Reva som är illegitima och olagliga. I själva verket är det statens utvisnings- och diskrimineringspolitik som är det enda kriminella i sammanhanget.

Den politiken finns till för att befästa en förtryckande världsordning. Den lilla hycklande imperialistiska staten Sverige är med och skapar krig och fattigdom i världen genom sin vapenexport och sina multinationella företag, och genom sin hundlika lojalitet till ledande imperialistiska makter som USA och EU. Sedan försöker denna stat, tillsammans med andra kollegor i den imperialistiska banditklubben, att despotiskt avgöra vilka människor som ska få tillåtelse att ta sig ur de problem som deras världsordning skapar. Detta görs genom murar mot den så kallade tredje världen i form av exklusiva medborgarskap, uppehållstillstånd, visumregler, gränskontroller och människojakt.

Reva är inte ett olycksfall i arbetet. Det är en logisk följd av imperialisternas gränsdragningar av världen. Gränser som måste upprätthållas. Därför räcker det inte att kräva ett omedelbart stopp på Reva-kontroller. Om det förverkligas så kommer jakten på papperslösa ändå att fortsätta, bara aningen mer tandlöst ‒ och det är inte heller acceptabelt. Det rätta kravet att ställa är att själva grunden till Reva måste bort: de rika ländernas gränser mot övriga världen. Om det rådde öppna gränser och fri invandring så skulle det överhuvudtaget inte finnas något behov av Reva eftersom ingen skulle ses som illegal och papperslös.

Reformisterna förvirrar kampen

Kritiken mot Reva måste givetvis välkomnas. Men det är samtidigt inte helt oväntat så att den liberala, humanistiska och reformistiska kritiken har fastnat i vissa problematiska ståndpunkter. I februari publicerades ett upprop mot Reva som har fått stor spridning och som har skrivits under av många kända progressiva personligheter som Gudrun Schyman, Henry Ascher, Channa Bankier mfl. Detta upprop går inte längre än till att kräva att Reva ska upphöra tills en oberoende parlamentarisk kommission har undersökt huruvida Reva är förenligt med internationella asylregler och FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Denna inställning är inte ett uttryck för en verklig solidaritet med papperslösa och flyktingar. Oppositionen mot Reva kan inte handla om huruvida Reva är lagligt enligt någon imperialistisk lagstiftning. Konsekvensen av det är att när staten har stiftat tillräckligt repressiva lagar så ska det förtryck som kommer ur dessa lagar accepteras med hänvisning till juridiska formaliteter.

Problemet med Reva är inte huruvida det projektet är lagligt eller inte. Problemet är att det utgör en attack på en av de mest nedtryckta skikten av arbetarklassen. Problemet är att det handlar om att skicka tillbaka flyktingar till misär och i värsta fall förföljelse. Sker det lagligt innebär det bara att statens karaktär som fiende avslöjas och att oppositionen mot Reva måste utvidgas till att omfatta även denna stat.

Krafter inom vänstern som gör eftergifter till den nationella inskränktheten brukar hävda att fri invandring i en kapitalistisk värld innebär lönedumpning. Detta är struntprat från grupper som i praktiken har gett upp kombinationen internationalism och klasskamp. Det är klart att nyliberaler som kräver fri invandring gör det som en del av en reaktionär agenda: att fylla ut reservarmén av arbetslösa så att arbetarklassen kan splittras enklare och lönerna sänkas. Men det finns ingen naturlag som säger att de kommer att lyckas med det. Tvärtom! De kan stoppas med klasskampens metoder. Kapitalisterna och deras stat kan slås tillbaka genom militant arbetarsolidaritet över språkliga, kulturella och etniska gränser. Det är till och med så att utsikterna att vinna i klasskampen ökar med tillförseln av invandrare och en internationaliserad arbetarklass.

Arbetarorganisationerna måste kämpa

Frågan om arbetarklassens styrka är viktig i sammanhanget. Reva  handlar inte bara om rasism och flyktingars rättigheter. Situationen i södra Europa med kriser och revolutionär kamp visar en möjlig framtid för resten av Europa. Borgerlighetens strateger är medvetna om detta och förstår att statens hårda repressiva kärna måste ges ökade befogenheter att agera i god tid. Detta sker på många sätt just nu. Hetsen för mer säkerhetsövervakning och kontroll är också ett led i detta. Den förföljelse vi ser mot flyktingar nu kommer att utvidgas till andra grupper i framtiden. Det är ytterligare en anledning att slå tillbaka Reva nu.

Att anta upprop och demonstrera är därför bra. Men det krävs förstås mer radikala åtgärder än så. I dag förekommer redan mer långtgående kamp som är helt rättfärdig; att gömma flyktingar, blockader mot deportationer och flyktingförläggningar, bevakning av Reva-kontroller, osv. Om den etablerade arbetarrörelsen hade förmåga att leva upp till sitt namn, istället för att göra drängtjänst åt klassfienden, så skulle alla arbetarorganisationer idag vara involverade i dessa aktiviteter och på så sätt ge dem tyngd och masspridning. Att så inte sker understryker ännu en gång varför dessa organisationer behöver transformeras och ett internationalistiskt kommunistiskt parti byggas.

Eduardo Montero