Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR finns det i dag 16.3 miljoner flyktingar i världen som befinner sig utanför sitt eget land. De flyr från krig, hunger, misär, religiös fundamentalism, kvinnoförtryck och politiskt förtryck. Detta är en mänsklig katastrof och en hård dom över ett misslyckat samhällssystem: kapitalismen och imperialismen.
Cirka hälften av alla världens flyktingar kommer från Palestina, Afghanistan och Irak. Det som förenar dessa länder är att de länge har varit skådeplatsen för imperialistiska ingripanden som USA:s brutala krigföring i Afghanistan och Irak. Men de har också varit utsatta för ren kolonialism som i fallet med den sionistiska ockupationen av Palestina. Dessutom präglas de av en korrumperad lokal kapitalism som växt ihop med förmoderna religiösa och kvinnofientliga strukturer samt en hård repression mot alla krafter som står för upplysning, demokrati, jämlikhet mellan könen, arbetarkamp och socialism.
De flesta av världens flyktingar flyr till grannländer. En mindre andel kommer till väst. Denna begränsade invandring svartmålas av de mest reaktionära högerkrafterna för att piska upp en hysteri i vars skydd man kan attackera allt som är progressivt. Kamp mot rasism, för flyktingars rättigheter och för internationell solidaritet handlar därför både om att rädda liv och om att sätta stopp för en allmän högerutveckling.
Arbetarna i västvärlden och världens flyktingar har en gemensam fiende i de imperialistiska och kapitalistiska makthavarna. Samma blodtörstiga krigshetsare som har härjat i Afghanistan och Irak med målet att berika sig själva är det som ihärdigt bedriver ett annat sorts krig på hemmaplan, ett krig för social nedrustning och omfördelning från de fattiga till de rika. Arbetare och förtryckta i alla länder måste därför sträcka ut händerna till varandra och förena sig mot en gemensam fiende. Arbetarklassen och vänstern i västvärlden har ett särskilt ansvar för detta eftersom vi befinner oss mitt inuti odjurets håla. Vår huvudfiende finns på hemmaplan och vi måste formulera en politik för kompromisslös internationell solidaritet i direkt motsättning till ”vår egen” härskande klass.
Därför är det dags för omedelbar flyktingamnesti. Det gäller att försvara rätten till asyl mot alla nuvarande och kommande begränsningar. Arbetarmakt uppmanar också till aktioner i så många individuella flyktingärenden som möjligt för att stoppa deportationer. Det krävs också hård kamp mot rasbestämmelser som Reva.
Varje uppriktig internationalist borde inse att det inte räcker att stoppa enskilda utvisningar. Inte eller kan man nöja sig med flyktingamnesti eftersom det i båda dessa fall hela tiden kommer att uppstå nya akuta flyktingsituationer. Det krävs en förändring som är mer genomgripande, nämligen att öppna nationalstaternas gränser. Om arbetarklassen i västvärlden kunde driva igenom det så skulle det vara en mäktig och radikal handling av internationell solidaritet. Det skulle vara ett hårt slag mot alla inskränkta nationalister. Det skulle rädda många liv och bidra till en annan syn på vilka gemenskaper som är viktiga. Nationell samhörighet med de imperialistiska brottslingarna är inte viktigt. Den internationella arbetarfronten å andra sidan kan förändra världen.
En socialistisk flyktingkamp skiljer sig från den som liberala och humanistiska ”flyktingvänner” bedriver. När liberaler och arbetskraftsköpare uttalar sig för generös invandring handlar det bara om att tillgodose kapitalets egna behov – inte flyktingarnas behov. Kapitalet behöver en del spetskompetens och vill gärna ha tillgång till ett diskriminerat låglöneproletariat som kan bidra till att sänka de generella lönenivåerna och slå sönder den fackliga solidariteten. För internationella kommunister handlar det istället om att integrera flyktingarna i de rättigheter som ännu finns kvar i västvärlden, och om en integrerad klasskamp där immigranter och inhemska arbetare slåss tillsammans.
Ta kamp för att:
– Öppna gränserna – för fri invandring
– Lägga ner hela REVA-projektet
– Omedelbara och fullständiga medborgerliga rättigheter åt alla papperslösa
– Arbetarrörelsen organiserar papperslösa som fullvärdiga medlemmar och kämpar för att dessa inte ska leva på sämre villkor – oavsett vad staten beslutar
– Bekämpa imperialismen – för en socialistisk värld utan nationer
Arbetarmakt – svensk sektion av Förbundet för Femte Internationalen