Stoppa deportationen av Billur och Raul – med de medel som krävs

Vi har ju återkommande skarpt tagit avstånd från Migrationsverket, REVA och alla deportationer. Men även om vi kräver ett stopp för alla deportationer och det finns många ärenden att uppröras över, finns det vissa fall som är mer absurda än andra. Som Billur 9 år och hans bror Raul 7 år. De kom med sin familj från Azerbajdzjan för snart 9 år sedan. Billur var 14 månader, och Raul var alltså inte född. Han har aldrig varit i Azerbajdzjan. Deras föräldrar lider båda av psykiska åkommor, åtminstone delvis på grund av övergrepp de utsattes för innan de lämnade sitt forna hemland. Barnen har därför varit fosterhemsplacerade i tre år. Föräldrarna har hotat att döda både dem och sig själva om de skickas tillbaka.

Barnen träffar sina biologiska föräldrar några timmar varje vecka, under strikt bevakning av minst två personer. Så allvarligt ser socialtjänsten på hotbilden. Migrationsverket har en annan uppfattning. De vill skicka tillbaka hela familjen till Azerbajdzjan.

Låt oss alltså sammanfatta: barnen är uppväxta i Sverige, den yngsta har aldrig bott någon annanstans. De bor hos en fosterfamilj som gärna vill behålla dem. Boende och uppehälle är således inget problem. Ändå vill Migrationsverket skicka tillbaka dem tillsammans med föräldrar som inte kan ta hand om dem – som socialtjänsten inte bedömer vara stabila nog att ens träffa barnen utan övervakning och som har hotat att döda dem – till ett land de inte känner till, där systematiska övergrepp mot all form av opposition begås, och som helt nyligen utmärkte sig genom att valresultatet tillkännagavs innan valet ens hade ägt rum.

Migrationsverket stödjer sig på att det enligt deras uppgifter finns statliga strukturer omhändertagande av barn som står utan omsorg. Barnhem med andra ord. Migrationsverket gör bedömningen att barnhemmen i Azerbajdzjan är en acceptabel miljö att skicka barnen till. Låt oss dock minnas att Migrationsverket är känt för att ibland göra bedömning att det inte råder krig i vissa länder där andra tycker att bomber viner ganska friskt. Om vi istället vänder oss till Margaret Hammar från Flyktinggruppen i Falun blir bedömningen en annan. Så här skriver hon:

 Verket har antingen inte läst eller medvetet låtit bli att redovisa negativa rapporter om förhållanden i azerbajdzjanska barnhem. Källor som: Radio Free Europe: Abuse allegations highlight child protective strains in Azerbaijan; Children of Azerbaijan: Humanium for Children’s Rights, Realizing Children’s Rights in Azerbaijan och Eve Jolly, The Casual Truth. The Lost Children of Azerbaijan, målar upp en dyster bild av situationen för fattiga barn och livet på barnhem i Azerbajdzjan, där 37% av barnen dör före 5-års åldern; 20 000 barn till fattiga föräldrar bor på barnhem eller på gatan; där 25% av barnen i landet inte går i skolan. Enligt Radio Free Europe, misshandlas barnhemsbarn ofta. De får bristande eller ingen skolgång; utnyttjas sexuellt och tvingas arbeta i låg ålder. Uppgifterna bekräftas som sannolika av Yusif Bekirov från Azerbaijan League for Children’s Rights, som ofta får ta emot klagomål om förhållanden på azerbajdzjanska barnhem.

Men så här tycker alltså Migrationsverket: vi ska ta Billur och Raul och skicka dem till ett barnhem i Azerbajdzjan, ett land de inte känner till och vars språk de inte behärskar. Det vill säga om föräldrarna inte gör allvar av sitt hot att döda dem. Detta istället för att låta barnen bo kvar hos sin fosterfamilj i Sundborn utanför Falun där de går i skolan som vilka barn som helst.

Hanna Arendt beskrev den höga nazifunktionären Adolf Eichmann, vars rättegång hon bevakade, som en i grunden grå, plikttrogen byråkrat - egenskaper som f.ö. uppskattas på Migrationsverket

Hanna Arendt beskrev den höga nazifunktionären Adolf Eichmann, vars rättegång hon bevakade, som en i grunden grå, plikttrogen byråkrat – egenskaper som f.ö. uppskattas på Migrationsverket

Mobilisera arbetarrörelsen och alla progressiva

Vad driver egentligen Migrationsverket till detta? Är de helt jävla dumma i huvudet, kanske ni undrar? Ja, frågan är berättigad. Vad anser egentligen Migrationsverket skiljer Billur och Raul från de andra barnen i deras klass – förutom att de har psykiskt sjuka föräldrar som kommer från Azerbajdzjan? Det kan finnas anledning att inte kalla saker för rasism i onödan, men allvarligt Migrationsverket, vad har ni annars för anledningar till att inte vilja låta barnen bo kvar i Sundborn och gå kvar i sina skola?

Jag hoppas verkligen att den här deportationen aldrig kommer att äga rum, och jag tycker att man kan kräva av arbetarrörelsen, alla progressiva människor – faktiskt alla med minsta grundläggande anständighet – att de motsätter sig den. Det är inte acceptabelt för någon att delta i den och på minsta sätt bidra till att Billur och Raul skickas ut från sin trygga tillvara, till ett överhängande dödshot, eller – i bästa fall – till en osäker tillvaro på ett förmodligen ganska ogästvänligt barnhem i ett land vars språk de inte förstår. Jag är faktiskt inte intresserad av vilka ursäkter du kan tänkas ha, om det var en order eller ingick i jobbet eller om du inte vill få problem med chefen eller måste tänka på nästa hyra – eller om du jobbar på Migrationsverket, polisen, eller kör bussen eller flygplanet. Den som bidrar till detta ska räknas som en förövare och borde kunna ställas personligen ansvarig. Jag är inte ens intresserad av att göra skillnad på sak och person – den som bidrar till deportationen av Billur och Raul är det uppenbarligen något fel på, oavsett om den är för etnisk rensning av barn i princip, eller bara är ett ryggradslöst kräk som lismande följer order, oavsett hur absurda.

Vad gäller oss andra så hoppas jag att en deportation, om de skulle försöka genomföra den, stoppas. Framför allt måste arbetarrörelsen mobiliseras för de ideal om internationalism och solidaritet som en gång var vägledande, men som numera sällan leder till någon konkret kamp. Det är hög tid att ta upp de traditionerna. Vilka medel som krävs, vilka lagar som kan komma och brytas och vilka instruktioner från ordningsmakten som kan komma att bortses ifrån, liksom ifall någon sten skulle råka vina ser jag som helt sekundärt. Om några inte vill drabbas av att folk blir arga får de väl helt enkelt låta bli att delta i deportationer som den här.

Jens-Hugo Nyberg