Stöd brevbärarnas rätt att vägra dela ut nazistpropaganda!

På måndag 1 september kommer Posten att dela ut en gruppförsändelse från det nazistiska Svenskarnas Parti (SvP), i ett 20-tal kommuner där dessa ställer upp. Med andra ord tänker Posten tvinga brevbärarna på dessa platser att dela ut nazistisk propaganda. SvP kräver bland annat att många av dessa brevbärare ska deporteras från Sverige – alla som enligt nazisternas definitioner är utomeuropéer, oavsett om de är födda i landet eller har en svensk förälder. Posten verkar dock inte ha några betänkligheter mot att utsätta sina anställda för något sådant, eller för de negativa reaktioner som samtliga berörda brevbärare riskerar att utsättas för när de ger nazistpropaganda till folk.

Detta är helt orimligt – åtminstone för oss som varken ser nazisters rätt att propagera eller Postens möjligheter att tjäna mesta möjliga pengar oavsett vad som den högsta principen att leva efter. Posten gömmer sig bakom att deras jurister har konstaterat att innehållet i utskicket inte bryter mot lagen. Detta är uppenbarligen ett helt meningslöst rättesnöre i sammanhanget. Givetvis håller sig SvP till vad som kan klassas som lagligt i utskick som detta, liksom Nazitysklands propaganda minister Joseph Goebbels inte skulle ha haft några problem att skriva ihop ett formellt lagligt flygblad ifall han hade behövt anlita en liknande tjänst. Oavsett vad nazisterna skriver just denna gång, hjälper Posten dem att sprida sin propaganda, och därmed att bygga sin terrorrörelse. Och de tänker tvinga alla brevbärarna i de berörda kommunerna att också hjälpa nazisterna bygga sin rörelse.

Missnöjet är givetvis stort. Grupper som Brevbärare mot rasism protesterar högljutt, och uppmanar brevbärare att vägra dela ut nazistpropagandan. Detta har fått liberaler och legalister att slå bakut. Givetvis måste de som arbetare lyda order! hävdar de upprört! Om de inte gillar det får de väl byta jobb, men vi kan inte ha egna initiativ från arbetarklassen! Dessutom, fortsätter de formella demokratiska frasernas väktare, måste ju yttrandefriheten också gälla nazister!

Eftersom kommunister inte låter sig nöjas med banala liberala fraser kan vi snabbt avfärda allt prat om nazisternas demokratiska rättigheter. Nazismen och allt den står för, liksom de våldsdåd som är en oundviklig ingrediens i alla nazistiska rörelser, är odemokratiskt om något, och ett direkt hot mot alla som av nazisterna uppfattas som ”icke-svenskar”, mot alla socialister och överhuvudtaget antirasister, mot hbtq-personer etc. Försvar av demokratin kan bara ske genom att slå tillbaka nazismen varhelst den visar sig. Till skillnad från mer reformistiskt sinnade antifascister tror vi inte på att förlita oss på staten och polisen för att stoppa nazismen. Dessutom vill vi inte ge dem mera befogenheter att ingripa, då vi i så fall sannolikt står på tur. Däremot ger de antirasistiska brevbärarna ett strålande exempel på en kraft som kan bidra till att isolera och stoppa nazisterna. Om brevbärarna kollektivt och organiserat vägrade dela ut nazistisk och rasistisk propaganda, tryckeriarbetare vägrade trycka den, transportarbetare vägrade transportera den etc. skulle utrymmet för nazister och rasister att minska betydligt – utan att ge polisen mera befogenheter.

Nästa argument berör grunden för det kapitalistiska systemet: arbetarna måste lyda order, det är deras chefer som avgör vad som är deras jobb, de har bara att utföra det. Liberaler som inser att det även är ett arbetsmiljöproblem, men som vidhåller att arbetarna måste ”göra sitt jobb” hävdar – liksom vid dålig arbetsmiljö överhuvudtaget, låga löner etc. – att de väl får byta jobb om de inte trivs.

Den minst cyniska och mest sympatiska versionen av argumentet kommer från dem som faktiskt tror att arbetarklassen kan förbättra sin position genom att sluta på dåliga jobb och söka ett bättre. Marknaden, föreställer de sig, kommer då att förbättra förhållandena på arbetsmarknaden överlag. Detta är givetvis en illusion. Lagstadgad begränsning av arbetsdagen, sjukersättning, semester och arbetsmiljölagar uppstod och förbättrades inte av att arbetare bytte jobb, utan av kollektiv kamp, med strejker och blockader. Den tidiga, fortfarande kampvilliga, arbetarrörelsen vann dessa eftergifter genom strid och genom att sätta hårt mot hårt, inte genom att byta jobb när de inte trivdes. Sedan åratal tillbaka försämras åter tryggheten och miljön på jobbet för de flesta arbetarna. Detta kommer inte att ändras genom att utarbetade och underbetalda brevbärare, vårdarbetare, städare etc. letar bättre jobb som ofta inte finns, utan genom att åter ta till strid och slå tillbaka arbetsköparnas attacker. Enskilda arbetare kan hitta ett bättre jobb, men skitjobbet kommer att finnas kvar.

Ett bra exempel är just postens nazistpropaganda. Det innebär ett arbetsmiljöproblem, en grov personlig kränkning för många eller de flesta brevbärarna, och det innebär ett steg för den nazistiska rörelsen att organisera sig. För oss som inte böjer oss för arbetsköparnas ”rätt” att ”leda och fördela arbetet” och företagens vinstmaximering, accepterar nazisternas rätt att växa och frodas eller ser arbetarklassens uppgift i att villigt lyda utan ifrågasätta är slutsatsen enkel: vi är helt för brevbärarnas rätt att vägra dela ut SvPs propaganda.

Organiserad arbetarkamp mot rasism och nazism!
Om facket och resten av arbetarrörelsen hade varit inriktade på kamp mer än kompromisser kunde de ha satt ner foten. Nej, våra medlemmar kommer inte att dela ut det där, och alla repressalier kommer att bemötas med åtgärder som strejk och blockader. De andra facken skulle ha betraktat angreppet på brevbärarna som ett angrepp på hela arbetarklassen och gått till motangrepp i solidaritet. Om Posten och Almega skulle insistera på sin rätt att tvinga brevbärarna till att dela ut nazistpropaganda skulle de ha tvingats möta hela den organiserade arbetarklassen. Detta skulle ha varit ett utmärkt tillfälle för arbetarna att ifrågasätta den marknadsanpassning och högerpolitik som förts under åratal nu, och att ta strid för sina rättigheter, istället för att passivt retirera steg för steg, som arbetarrörelsens nuvarande ledning.

Arbetare i massprotest mot brittiska rasistlagar. Om liknande massor tar strid mot att dela nazistpropaganda blir det inte lätt för SvP att sprida sin dynga

Arbetare i massprotest mot brittiska rasistlagar. Om liknande massor tar strid mot att dela nazistpropaganda blir det inte lätt för SvP att sprida sin dynga

Tyvärr kommer vi inte att ha den inriktningen hos arbetarrörelsens ledning före 1 september. De utsatta brevbärarna kommer inte att ha den samlade arbetarklassens aktiva stöd. Det är nödvändigt att påminna om hur arbetarrörelsen borde fungera och agera, att peka ut vad som faktiskt är arbetarnas intressen samt att kräva att de fackliga företrädarna agerar efter dessa. Just den här striden, om valrörelsens nazistmaterial, kommer dock brevbärarna att få ta till största delen själva.

Det bästa vore en kollektiv vägran. Om alla brevbärare på de berörda orterna vägrade så skulle det vara svårt för Posten att straffa dem. De kan inte gärna avskeda allihop. Posten skulle kunna backa, men risken för att de och Almega skulle se det som en alltför viktig symbolisk fråga kan inte uteslutas. Detta skulle kunna föranleda stora protester mot Postens agerande. De antirasistiska brevbärarna skulle kunna mobilisera ett stort stöd, och det skulle vara ett sätt att föra upp mera grundläggande frågor på dagordningen än de som diskuteras i valrörelsen. En strejk bland brevbärarna mot alla sorters repressalier skulle sätta ytterligare press, och kunna följas av sympatistrejker. Hur hård den striden skulle bli skulle bero på hur mycket Posten och Almega var beredda att satsa på frågan – samt på hur mycket och hur aktivt stöd som brevbärarna skulle kunna mobilisera.

Ett exempel var på brevbärarkontoret på Rosenlundsgatan, Stockholm, där 2004 omkring 15 brevbärare vägrade dela ut SD:s propaganda. Detta stoppade tyvärr inte rasistmaterialet, då Posten snabbt tog in extrafolk, Men för oss som deltog kändes det som en viktig markering, och vi drabbades inte av mer än en skriftlig varning, samt kanske lite sura miner. Om detta gjort på större skala skulle lönsamhetsargumentet för att dela ut den sortens material fall bort. Chefen gnällde högljutt på vilken extrakostnad som orsakats.

Givetvis är det bara brevbärarna själva som kan välja om de vill ge sig in i en sådan konfrontation, ingen annan kan kräva det av dem. En möjlighet är att sjukskriva sig. Detta är dock en personlig lösning. Det är fullt förståeligt om brevbärare sjukskriver sig hellre än att bidra till att dela ut nazistpropaganda. Inte heller kan Posten göra så mycket mot detta. Cheferna kan gnälla, de kanske kan skapa en sämre stämning, men vi har all rätt att sjukskriva oss. Många får väldigt ont i magen, ont i huvudet, mår illa eller kan inte sova p.g.a att tvingas dela ut sådant. Det finns inget speciellt konstigt i det. Känner vi att vi inte mår tillräckligt bra för att klara att jobba så har vi fortfarande rätt att sjukskriva oss. Mindre seriösa företag skulle kanske kunna avskeda folk för detta – men Posten är inte där, inte än åtminstone. Problemet med att bemöta det med sjukskrivning är dock att detta inte hindrar nazistmaterialet från att delas ut. Många sjukskrivningar skulle visserligen ställa till bekymmer för Posten, de kanske skulle få hyra in bemanningsföretag, nazipropagandan skulle kanske delas ut på flera dagar – men med största sannolikhet skulle det delas ut.

En annan möjlighet är att jobba, men att medvetet låta bli att dela ut materialet till vissa eller alla hushåll. Detta skulle förstås vara förknippat med risker. De allra flesta skulle dock knappast rapportera att de inte fick hem någon nazistpropaganda. Om ett fåtal klagar kan man alltid skylla på misstag – har man ett utskick som ska ut till flera hundra eller upp till tusen (beroende bl.a. på vad det är för sorts hus man delar till) är det fullt mänskligt att missa några. Kommer nazimaterialet i ett reklamlägg, vilket verkar troligt, då det ska ut på en måndag, vilket är Postens reklamdag framför andra, kommer möjligheten att finnas att plocka ut just det kuvertet ur vissa eller varje lägg. Det skulle kräva lite extra arbete, och innebära en viss risk för att ertappas, hur stor beror på de specifika arbetsbetingelserna. Men om ett fåtal anmärkningar skulle komma att de inte har fått något utskick från nazistiska SvP – och det är långt ifrån säkert att någon skulle säga till om det – går det alltid att hävda att man delade ut reklamlägget som det var. Det är trots allt ganska svårt för brevbärarna att kontrollera hur bladningscentralen sköter sitt jobb. Någon där kanske inte heller gillade nazism, vem vet?

Ytterligare en möjlighet skulle kunna vara att dela ut ett antinazistiskt flygblad för att väga upp nazistpropagandan.

Detta var bara några möjligheter. Givetvis är det upp till brevbärarna hur de vill bemöta det, och vi andra kan bara stödja dem, och mobilisera om det blir en konflikt. Men samtidigt för vi fram vår åsikt att arbetarrörelsen borde ta sig rätten att besluta att inte sprida nazistisk och rasistisk propaganda.

Jens-Hugo Nyberg