Stockholm: Massivt motstånd mot nazistmarsch (video och rapport)

Lördag 30 augusti anlände nazistpartiet Svenskarnas Partis (SvP) valturné till sitt sista stopp, Stockholm. Liksom på andra platser där nazisterna anordnat möten hölls en stor motdemonstration. Uppåt 14 000 antifascister mötte upp för att uttrycka sin avsky för rasismen, och för att försöka sätta stopp för nazisternas frammarsch på våra gator. Här är Arbetarmakts rapport från motdemonstrationen – se även sammanställningen över våra liveuppdateringar.

Hittills har SvP:s framträdanden bara varit små löjliga möten, där ledaren Stefan Jacobsson har stått och hållit tal som knappt någon har kunnat höra för alla burop. Han har vågat visa sig enbart för att massiva polisuppbåd har hållit antifascisterna borta, med de medel som har krävts, och ofta lite till. I Stockholm blev det som befarat en nazistdemonstration istället för ett möte – fortfarande liten och löjlig, men dock. Inte ens i valrörelsens stora mobilisering lyckades SvP komma upp över 100 deltagare. Man kan komma ihåg att nazisterna mobiliserade närmare 2 000 som mest i Salem (förvisso på vaga och populistiska paroller) för omkring tio år sedan, och även Folkets marsch var någon gång uppe i över 1 000. Nu fick de ihop knappt 100. Även om nazisterna har varit aktiva det senaste året så har de uppenbara problem. Oavsett hur mycket SvP utåt kommer att hävda att det var en framgång så vet de själva att deras försök till massmobilisering var patetiskt.

Det stod därför klart att det inte var nazister som var dagens stora hot mot de antifascistiska demonstranterna, även om mindre utfall mot enskilda som stod in närheten, som under SvPs demonstration i Stockholm 14 september förra året, inte kunde uteslutas. De som skulle kunna ställa till problem var istället polisen, som var både betydligt fler, och betydligt mer välutrustade än nazisterna. I Malmö visade de vilket övervåld de är kapabla till. Det var visserligen inte förväntat att de skulle gå lika långt i Stockholm, men å andra sidan har de tydligt visat att de kör på linjen att det är förbjudet att störa nazisternas tal ens med oväsen.

Polisprovokationer innan demonstrationen
Polisen visade också prov på att vara taggade. I en artikel i DN varnade de för våldsamheter, på ett sätt som föreföll inriktat både på att skrämma folk från att komma, och förbereda eventuella bortförklaringar för deras våldsamma ingripanden. Polistalesmän tog i med de stora orden för att berätta vilka våldsbenägna vänsterråskinn som väntades dyka upp. Dessutom upprepade de lögnen om att ammoniak kastats i Malmö.

Polisen inledde också lördagen med att försöka sätta sig i respekt. På morgonen slog de till mot alternativhuset Cyklopen i södra Stockholm. Vid tillslaget tvingades husets besökare, som åt frukost, ut och fick sätta sig på marken, och fick veta att de ”misstänktes för terrorbrott”. De ”kartor, maskeringsutrustning och en kniv” som polisen sade sig ha hittat visade sig vara en turistkarta, halsdukar och en köks- eller byggkniv. Med andra ord var det en helt grundlös provokation, en varning till antifascisterna inför demonstrationen. Knappast ett agerande som syftade till att lugna ned stämningarna inför demonstrationen. Polisen slog också till mot andra adresser i Stockholm under förmiddagen, och frihetsberövade också åtminstone en grupp antifascister som var på väg till Kungsträdgården.

Polisprovokationerna mot demonstranterna är oförlåtliga, och måste fördömas av alla antirasister. Alla aktivister som fortfarande är frihetsberövade måste friges – antifascism är självförsvar!

Massiv uppslutning
Trots polisens provokationer var antifascisternas uppslutning över förväntan. 12 000 hade anmält sig på Facebook, en väldigt opålitlig indikator, då det ofta är många fler som anmäler sig än som dyker upp. Så inte i dag. På plats i Kungsträdgården var det uppenbart att uppslutningen var massiv. Den siffra som har förekommit mest i media är 14 000, och de etablerade tidningarna överdriver sällan till antifascisternas fördel. 14 000 antifascister mot nazisternas knappt 100 – så såg dagens styrkeförhållanden ut.

Här fanns gamla, unga, barnfamiljer, vanliga stockholmare och organiserade antifascister sida vid sida. Folkmusiker mot rasism ledde rena spelmansstämman, Dror Feiler spelade på sin välkända saxofon, ledde talkörer och appeller, kreativa skyltar och flaggor lyste upp protesten, och tusentals tog upp slagord: ”Hela Stockholm hatar rasismen!”, ”Inga fascister på våra gator!”, ”Vi är alla antifascister!” Arbetarmakts medlemmar sålde nya numret av vår tidning och spred vårt flygblad, om masskamp mot rasism och kapitalism.

Dessvärre lyste den organiserade arbetarrörelsen till större del med sin frånvaro. Här fanns givetvis många fackliga aktivister, och till exempel var många vänsterpartister synliga – men om de påstådda arbetarpartierna S och V, och LO-facken, verkligen hade velat representera sina medlemmar hade de naturligtvis slagit på stora trumman och mobiliserat stort bland sina medlemmar för organiserade block mot det dödliga hot fascism innebär för arbetarklassens organisationer. Sådana block hade dessutom kunnat spela en positiv roll mot polisvåldet och i försöken att på ett mer ordnat sätt bryta igenom avspärrningarna för att jaga bort nazisterna.

Om det inte hade varit för det massiva polisbeskyddet hade nazistdemonstrationen aldrig kunnat hållas. Många liberaler har ojat sig över fascisternas rätt att bygga sin terrorrörelse på våra gator, och de tackades även för den insatsen i SvP-führern Stefan Jacobssons tal vid nazistdemonstrationen. Men yttrande- och mötesfrihet för fascister innebär minskad yttrandefrihet för alla oss som hotas av dem. Det innebär att de stärker sin rörelse, vilket ofrånkomligen kommer att leda till våld och förtryck mot alla deras fiender. Därför hade det varit helt rätt att storma nazistdemonstrationen och de polisavspärrningar som skyddade dem.

Polisen körde för dagen inte på samma hårda linje som i Malmö. De var inte främmande för att dra batong, frihetsberöva eller mota bort demonstranter med sin hästar, och samtliga civilsnutar såg ut att bara vänta på att få släppa sina hämningar – men det kom inte upp i samma nivå.

Under samlingen i Kungsträdgården förekom att mindre grupper av demonstranter kastade smällare och ägg mot polisen. Detta var symboliska handlingar och skadade ingen – men knallskotten användes ibland otaktiskt, på ett sätt som skrämde eller splittrade demonstranterna snarare än att ena oss och öka ilskan. Men faktum kvarstår: efter Malmö är några ägg ett billigt pris för polisen att komma undan med. Egentligen borde polislinjerna ha stormats och SvP jagats iväg handgripligen. För en gångs skull hade vi verkligen det rätta antalet demonstranter för att kunna genomföra detta. Däremot fanns inte den rätta stämningen och medvetenheten bland de flesta den här gången.

Polisangrepp mot motdemonstranterna
I samband med att SvP eskorterades förbi Kungsträdgården av polisen uppstod lite smågruff mellan vissa demonstranter och polisen, när folkmassan tog sig fram emot avspärrningarna för att bua. Det var inget allvarligt, och polisen hade kunnat vänta ut situationen om de velat. Men de tog incidenten som ursäkt för en ganska omfattande motattack mot oss demonstranter som helhet. Först sprutade de rök och pepparspray. Sedan gick de till anfall med stora linjer av kravallpolis som vevade med batonger. Då blev större och fler grupper av demonstranter involverade i aktioner mot polisen, vilket var helt rätt eftersom det handlade om självförsvar mot en väpnad styrka som försökte säkra en fascistisk provokation. Polisen fick bänkar, stolar, blomkrukor, bord, flaskor och stenar över sig, men lyckades sakta driva antifascisterna bakåt genom Kungsträdgården. Efter en stund körde de in piketbussarna som mur att gömma sig bakom mot alla projektiler. Sedan fick piketbilarna göra en stor del av jobbet genom i hög fart köras mot oss. Ganska snabbt omgrupperade vi oss och återvände till södra delen av Kungsträdgården för att fortsätta att skrika slagord.

Högljudda protester
Efter ett lång möte på Gustav Adolfs torg – där det inte var lätt att höra några nazisttal, då stora massor antifascister stod utanför polisavspärrningarna och skrek – fick SvP gå med sitt lilla följe längs den korta marschvägen. Tusentals demonstranter skrek ut sitt hat mot nazisterna, där de gick bakom sin massiva sköld av konstaplar. Efter en stund av spänd stämning mellan poliser och antifascister, där polishästar hotfullt ridits fram och tillbaka, återvände nazisterna samma väg, och med samma högljudda resultat.

Det var då uppenbart att nazidemonstrationen led mot sitt slut, och som vi förväntade oss tänkte polisen som vanligt skjutsa iväg nazisterna. Grupper av demonstranter försökte komma fram och blockera bussarna, men polisen var på hugget och lyckades undsätta raskämparna. Efter detta dröjde sig demonstranter kvar ett tag, men det stod klart att inte mycket mer skulle hända där, så steg för steg tömdes gatorna igen för denna gång. Förutom på nazister, för polisen lät dem få en till demonstration, genom att skjutsa iväg dem, och sen låta dem gå omkring och skrika sina reaktionära budskap till folket. Det är knappast någon vild gissning att SvP kände stor tacksamhet för polisens stora generositet mot dem.

Kampen fortsätter
Efter en neslig dag för nazisterna i SvP, där de misslyckades med att nå ut med sitt budskap och istället verkligen fick höra att ”hela Stockholm hatar rasister” hade de alltså slunkit undan. Kampen mot rasistiska och fascistiska terrorgrupper på våra gator i Stockholm har med demonstrationen fått sig en styrkeinjektion. Nazistdemonstrationen må vara över för den här gången, men som ett konkret hot på gatorna kvarstår de dessvärre. I riksdagen sitter slipsrasisterna i Sverigedemokraterna kvar, och i regeringen en allians som gärna pratar om ”medkänsla” men som samtidigt jagar och utvisar flyktingar till en säker död. Rasismen och fascismen hämtar sin näring i högerpolitikens nedskärningar och djupnande klassklyftor. Kampen mot rasism och fascism – i riksdagen och på gatorna – fortsätter, men för att vi ska bli framgångsrika måste vi slå inte bara mot rasismens direkta uttryck, utan mot själva det kapitalistiska systemet. Arbetarmakt vill rikta ett stort tack till arrangörer, funktionärer och de tusentals stockholmare som slöt upp i demonstrationen mot nazisterna. Kampen fortsätter – mot rasism och kapitalism!

Arbetarmakt Stockholm