Valmöte i Stockholm

Valmöte i Skärholmen

Valmöte i Skärholmen

Rapporten kommer att uppdateras med fler bilder och filmer.

Lördag den 13 september, en dag innan valet, höll Arbetarmakts Stockholmsgrupp valmöte i Skärholmen.

Vi delade ut vårt valflygblad, som uppmanar till en röst på de borgerliga arbetarpartierna Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men förespråkar en kamp för arbetarpolitik, och pratade med intresserade. Vi sålde dessutom vår tidning. Flera talare från Arbetarmakt ställde upp framför vår banderoll – Arbetarkamp och direkt aktion mot nedskärningar och privatiseringar – och pratade om läget i dag, efter åtta års borgerliga angrepp på arbetarklassen, och den revolutionära vägen framåt.

Eduardo från Arbetarmakt förklarade i sitt tal hur Arbetarmakt menar att arbetarklassen bör agera i valet, och efteråt:

Den viktigaste frågan är: hur får man detta skikt av kampvilliga och medvetna, men ännu inte revolutionära arbetare att bryta med de ledningar som för en borgerlig politik och medverka till att skapa ett verkligt alternativ, ett antikapitalistiskt kampparti? Hur bryter vi illusionerna?

Arbetarmakt förespråkar en röst på de borgerliga arbetarpartierna, S och V, samtidigt som vi kritiserar dem. Vår uppmaning har alltså aldrig grundat sig på ett politiskt stöd till dessa partier. Men dessa partier sin bas i arbetarklassen, och erhåller fortfarande ett utbrett, om än passivt, stöd från den. Vårt svar till dessa arbetare, som vill försvara sina intressen, men ännu inte är beredda att bryta med sina partier för att bygga upp ett revolutionärt alternativ, har varit: rösta på S eller V, men kräv av dem att de verkligen för en politik i ert intresse! Samtidigt har vi varnat för att dessa partier inte kommer att börja organisera någon verklig arbetarkamp.

Våra flygblad fick ett gott mottagande av lördagsflanörerna i Skärholmen, men visst kunde man märka en viss matthet över en valrörelse som mer liknat en strid mellan olika pr-byråer.

Att som kommunister och revolutionärer inte alls agera inför valet vore ett oförlåtligt misstag. Oavsett hur vi ser på den borgerliga ”demokratin” och dess brister är det ett faktum att en stor del av arbetarklassen ser valtider som en möjlighet att diskutera politik och, framför all, agera i sitt intresse.

I dag röstar vi, liksom större delen av den organiserade arbetarklassen, på S eller V. I morgon fortsätter kampen för verklig arbetarpolitik, och för upprättandet av ett nytt, revolutionärt arbetarparti.

Läs en längre version av Arbetarmakts uttalande om valet: Rösta på S eller V, men kämpa för arbetarpolitik!


Läs valflygbladet i PDF-format här.

Läs valflygbladet i PDF-format här.

Rösta på S eller V, men kämpa för arbetarpolitik!

Efter åtta år med Reinfeldt som statsminister längtar många arbetare efter en ny regering. Arbetsköparna vill tvinga arbetarna att betala för den kapitalistiska krisen, medan de fackliga ledarna oftast har backat steg för steg. Offentlig verksamhet har skurits ner eller privatiserats till vrakpriser, sjukersättning och a-kassan har attackerats samtidigt som företagen gör fortsatta storvinster och förmögenhetsskatten har slopats.

Det har lett till massarbetslöshet och snabbt växande klyftor där de rikaste har blivit rikare samtidigt som de fattigaste blivit fattigare. Särskilt unga arbetare och arbetare som befinner sig inom arbetarklassens mindre privilegierade skikt har betalat dyrt.

Vad borde en arbetarpolitik bestå i?
Ett regeringsalternativ som verkligen representerade arbetarklassens intressen skulle ha som utgångspunkt: vi vägrar betala för krisen! De skulle sätta totalstopp för alla privatiseringar och återförstatliga och återreglera järnvägen, postmarknaden, vården och skolan. De skulle införa totalt fackligt veto mot bemanningsföretag, och vägra låta de sjuka och arbetslösa betala för krisen. Pengar till detta och mycket annat finns hos storföretag, banker och förmögna – och skulle istället satsas på vård, skola, social upprustning och miljön.

De skulle ta kamp för arbetarkvinnorna och deras intressen när det gäller sex timmars arbetsdag, rätt till heltid och högre löner. Papperslösa skulle få amnesti. Sverigedemokraterna skulle angripas utan pardon och isoleras maximalt.

En arbetarregering skulle bekämpa flyktingfientligheten i EU, uppmana till bojkott av Israel och solidarisera sig med palestiniernas rättigheter.

Det är vad arbetarklassen borde kräva och mobilisera kring inför höstens val. Eftersom den härskande klassen bara accepterar demokratin så länge den inte underminerar deras makt skulle en arbetarregering behöva basera sin politik på en mobiliserad massrörelse på arbetsplatserna och gatorna. Kampens inneboende logik skulle snabbt ställa den socialistiska revolutionen på dagordningen.

Dagens S och V inga verkliga arbetaralternativ
Dagens ”röda” partier (och gröna och rosa) kommer inte att bilda en arbetarregering värd namnet. Socialdemokraterna kommer att fortsätta anpassa sin politik efter vad ”marknaden” kan godta. S-ledningen genomförde massiva försämringar för arbetarklassen under sin tid vid makten 1994-2006, och Löfvens politik går ut på att förvalta kapitalismen på kapitalismens egna villkor.

Vänsterpartiet under Sjöstedt kommer att vara i stort sett lika bundna till socialdemokratin som under tidigare partiledare. Sjöstedt har lovat att göra V till ett parti som är mot vinster i välfärden. Men ute i kommunerna har de ofta stött just socialdemokratins privatiseringar och nedskärningar.

Den yttersta vänstern utgör inte heller trovärdiga alternativ. Inte ens tillsammans mobiliserar de styrkor som överhuvudtaget ens kommer i närheten av vad som behövs för att få bort regeringen. Genom att antingen bara fördöma S och V eller anpassa sig till dem, så undviker den yttersta vänstern att bidra till att de två borgerliga arbetarpartierna avslöjas i praktiken. Vi uppmanar därför inte till en röst på dessa partier.

Socialdemokraterna är ett parti som under många decennier inte har företrätt arbetarklassens intressen utan intressena hos arbetarklassens mest privilegierade och av kapitalismen gynnade toppskikt. Och Vänsterpartiet har gjort en konst av att svansa efter Socialdemokraterna. Därför kommer en röd-grön-rosa regering att i grunden ha en arbetarfientlig karaktär.

Sverigedemokraterna kommer att försöka splittra allt motstånd mot kapitalismen och dess kriser genom sin rasistiska propaganda. Därför är kampen mot SD är en prioriterad fråga.

Behovet av ett antikapitalistiskt alternativ
Trots allt detta kommer många arbetare att rösta på oppositionen. En del för att de faktiskt tror att en röd-grön regering kommer att kunna vända den borgerliga utvecklingen. Troligen ännu fler kommer att göra det för att de inte ser något annat alternativ till att få bort den nuvarande regeringen.
Samtidigt är det just ett alternativ vi behöver kämpa för. Vår uppgift är att skapa ett antikapitalistiskt parti som verkligen kan ställa sig i spetsen för arbetarnas kamp för sina rättigheter. Ett sådant parti skulle baseras på kampen på arbetsplatser, i skolor och på gatorna och ta sin utgångspunkt i arbetarklassens faktiska behov – inte i vad den kapitalistiska marknaden kan acceptera.

Arbetarklassens reformistiska illusioner
En mycket stor del av arbetarna ser sig som socialdemokrater, och i mindre utsträckning som vänsterpartister. De skulle kunna mobiliseras för att ta strid mot försämringar, och de måste uppmuntras att kräva av sina företrädare att de för en arbetarpolitik – men är i nuläget inte beredda att bryta med sina partier. Den viktigaste frågan är: hur får man detta skikt av kampvilliga och medvetna, men ännu inte revolutionära arbetare att bryta med de ledningar som för en borgerlig politik och medverka till att skapa ett verkligt alternativ, ett antikapitalistiskt kampparti?

Hur bryter vi illusionerna?
Arbetarmakt förespråkar en röst på de borgerliga arbetarpartierna, S och V, samtidigt som vi kritiserar dem. Vår uppmaning har alltså aldrig grundat sig på ett politiskt stöd till dessa partier. Men dessa partier sin bas i arbetarklassen, och erhåller fortfarande ett utbrett, om än passivt, stöd från den. Vårt svar till dessa arbetare, som vill försvara sina intressen, men ännu inte är beredda att bryta med sina partier för att bygga upp ett revolutionärt alternativ, har varit: rösta på S eller V, men kräv av dem att de verkligen för en politik i ert intresse! Samtidigt har vi varnat för att dessa partier inte kommer att börja organisera någon verklig arbetarkamp.

Till er som har förhoppningar om att S och V vid makten kommer att innebära en grundläggande kursändring av politiken har vi alltså följande att säga: Vi tror inte det. Men låt oss testa den frågan i praktiken. Låt oss rösta fram en regering bestående av de två partier som traditionellt har organiserat arbetarklassen i det här landet. Låt oss granska dem och på ett organiserat sätt kräva en politik i arbetarnas intresse från deras sida under den kommande mandatperioden. Om de sviker arbetarväljarnas förtroende än en gång så talar det för att vår kritik gentemot dem stämmer – eller hur? Därifrån borde vi kunna röra oss till att bli överens om att något måste göras åt situationen med en arbetarrörelse som leds av klassförrädare.

För att försvara våra rättigheter är det nödvändigt att bygga ett antikapitalistiskt kampparti, baserat på de mest kampvilliga delarna av arbetarklassen. Vad kampen för ett sådant parti behöver är att de medvetna arbetarna helt och fullständigt bryter med sina gamla partier. De måste börja lyssna på rösterna från de kämpande arbetarna och inte byråkraterna som lägger krokben för deras kamp.

För en röst på S och V? Ja, men kämpa för ett verkligt arbetaralternativ!
När S och V sviker uppmanar vi alla arbetande människor i det här landet att tillsammans med oss bygga ett antikapitalistiskt kampparti som verkligen utgår från arbetarklassens behov.

Ett sådant parti skulle kunna byggas genom en process där radikala arbetare, missnöjda fackmedlemmar och vänsteraktivister – alla som är beredda att ta strid mot arbetsköparnas attacker, högerpolitik och rasism dras in i en bred, organiserad diskussion om hur den kampen bäst ska föras. Arbetarmakt kommer i den diskussionen att argumentera för att det behövs ett parti med ett tydligt revolutionärt program för kapitalismens avskaffande.

Vi förespråkar en röst på S eller V. Men vi uppmanar inte till stöd för dessa partiers program, utan istället till en kamp för att pressa dem till att anta och driva krav som gynnar arbetarklassen. Vi gör det för att lägga grunden för en bred arbetarkamp mot högerns angrepp och samtidigt för att avslöja dessa partiers otillräckliga politik. Vi uppmanar dessutom alla kämpande individer och grupper att inleda kampen för att lägga grunden till en opposition inom arbetarrörelsen som kan skapa ett verkligt antikapitalistiskt kampparti.