Kampen för fri abort – i Sverige och världen

abortmotståndare

I snart fyrtio år har kvinnor i Sverige haft rätt att göra abort. Rätten till fri abort vanns genom kamp, här och i andra länder. Men aborträtten är ständigt hotad. Reaktionära högerpolitiker och kapitalistiska företag vill kontrollera kvinnors rätt att bestämma över sin reproduktiva hälsa. Hur ser abortmotståndet ut i Sverige, hur är läget för arbetarkvinnor i världen, och varför kämpar kommunister för rätten till fri abort?

Den abortlag som trädde i kraft 1975, och som legaliserade abort på begäran fram till den artonde graviditetsveckan (fram till vecka 22 med särskilt godkännande), kom inte till utan kamp. Den var ett resultat av en kvinnorörelse på frammarsch. Liksom i kampen för att upphäva förbudet mot preventivmedel (som leddes till seger 1937 av bl.a. socialisten Hinke Bergegren) agerade riksdagspolitikerna först när en mäktig rörelse ställt dem till svars. Kvinnogrupper som Grupp 8 drev på 60- och 70-talen kampen inte bara för fri abort, utan även för sådant som kollektiv service, daghem och lika lön för alla. Genom Grupp 8 och andra krafters aktioner – flygbladsutdelningar, möten där politiker ställdes mot väggen, manifestationer och aktioner mot S-kongresser – tvingades politikerna på reträtt och en seger var vunnen för kvinnors rättigheter.1

Att säkra tillgång till fri och säker abort handlar om varje kvinnas rätt att bestämma över sin egen hälsa, sina reproduktiva rättigheter och sin egen kropp. I ett kapitalistiskt och kvinnoförtryckande samhälle, även i ett industrialiserat, ”avancerat” land som Sverige, faller bördan för att hålla samman och bygga upp familjen fortfarande på kvinnan. Hon förväntas vara sexuellt tillgänglig för mannen, och att avstå mer av sitt privat- eller yrkesliv för att ta hand om barnen. Kampen för fri abort handlar därför om alla kvinnors rätt till självbestämmande över sina egna liv – om arbetarkvinnors rätt att forma sitt liv oberoende av samhällets eller familjestrukturens krav.

Och när fri abort inte finns tillgängligt sker naturligtvis aborter ändå – men i skymundan, ofta på ett farligt sätt. Enligt WHO genomförs drygt 20 miljoner osäkra aborter varje år, och på 50- och 60-talet dog svenska kvinnor på grund av osäkra abortingrepp.2

Aborträttens motståndare i Sverige: Sverigedemokraterna…
I Sverige kan rätten till fri abort tyckas vara väletablerad. Även om det fortfarande finns ett stigma kring abortfrågan har rätten till fri abort stort stöd. Till och med de före detta abortmotståndarna i Kristdemokraterna har sett sig tvingade att stödja den (på papperet, vilket vi ska komma till).

Av riksdagspartierna är det endast Sverigedemokraterna som öppet angriper lagen från 1975. Vi vet att kvinnohatet går hand i hand med rasismen i SD – det syns inte minst på de nätmobbar som med SD-ledningens goda minne (eller rentav med deras stöd) dagligen försöker tysta kvinnor med hot och hets. För i rasismens Sverige ska de senaste sextio årens kvinnokamp rullas tillbaka och svenska kvinnor ska föda nationen nya barn.

I dagsläget vågar SD inte säga öppet att de vill förbjuda aborter, utan kräver en sänkning av av abortgränsen från dagens 18 till 12 veckor. Argumentet är att man numera kan rädda barn vid en tidigare ålder. Överläkaren Kristina Gemzell Danielsson, som i somras intervjuades i DN om frågan, avvisar SD-påståendena.

”Försök i andra länder visar att restriktivare lagar inte har någon effekt på antalet aborter. Däremot så leder det till att fler kvinnor gör osäkra och i värsta fall livsfarliga aborter”, sa hon, och berättade också att endast sju procent av all aborter sker efter SD-gränsen, vecka 12. ”Vill man att fler aborter ska utföras tidigare ska man öka tillgängligheten. Inte tvärtom. Man räddar inga foster till livet mellan vecka 12 och 18. Det är helt omöjligt i dag.”3

Sådana argument biter naturligtvis inte på SD – eftersom den verkliga anledningen är den gamla vanliga viljan att begränsa kvinnors makt över sin egen hälsa.

…Moderaterna och Kristdemokraterna
Både Moderaterna och Kristdemokraterna har en bakgrund som fientliga till fri abort. Nu ger båda partierna en läpparnas bekännelse till den svenska abortlagen. Men partirepresentanter har i flera sammanhang agerat annorlunda.

2002 röstade moderater i EU-parlamentet mot bl.a. krav på preventivmedel, sexualupplysning, reproduktiv hälsovård – och mot lagliga och säkra aborter.4 När Europarådet 2010 antog en resolution som gav vårdpersonal och hela sjukhus rätt att vägra aborter eller andra handlingar som ”kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo” röstade M-ledamoten Marietta de Pourbaix-Lundin, som enda svensk i parlamentet, med den religiösa högern till stöd för motionen.5 Gunnar Hökmark (M) och Alf Svensson (KD) har i EU-parlamentet röstat emot skrivningar om fri abort (samt preventivmedel, sexualupplysning och HBT-rättigheter)6 och Mikael Oscarsson – grundare av och tidigare ordförande för anti-abortgruppen Ja till livet samt medlem i den reaktionära sekten Livets ord – har tillsammans med de Pourbaix-Lundin motionerat mot abort i Europarådet.7

Och KD har börjat visa framfötterna även på hemmaplan. Senast efter valet 2014 motionerade tre kristdemokrater i landstinget Kronoberg om att anställda ska ges så kallad ”samvetsfrihet” och rätt att vägra genomföra aborter, något som väckt mycket debatt. Skandalös nog stödde Centerpartiet och Moderaterna aktivt motionen, och Folkpartiet lade ned sin röst. Kristdemokrater i Jönköping har motionerat om samma sak.8 Angreppen på aborträtten sker också på juridisk väg – i april anmälde barnmorskan Ellinor Grimmark landstinget i Jönköping till Diskrimineringsombudsmannen för att de inte ville anställa henne när hon meddelade att hon inte ville utföra aborter. Annelie Enochson och Tuve Skånberg, riksdagsledamöter för KD, slöt genast upp till den uppenbart olämpliga barnmorskans försvar.9

Vi kan fortsätta uppräkningen hur länge som helst. Att M och KD har tvingats låtsas vara för rätten till abort är i sig ett bevis på hur framgångsrik kvinnokampen har varit i den här frågan. Men reaktionära politiker från de båda partierna försöker steg för steg att rucka på abortlagen. Just nu hävdar de ofta att det bara handlar om vårdpersonals ”samvete” eller rätt att välja. Men om vårdanställda själva, på ett infall och baserat på irrationella villfarelser, ska kunna bestämma vilka ingrepp de känner för att genomföra just den dagen faller hela grunden för en säker och tillgänglig vård för alla. Och det är just vad KD-politikerna så hett eftertraktar – ett första steg mot en sjukvård där företrädesvis manliga, konservativa toppolitiker (eller Gud fader) säger åt arbetarklassens kvinnor vad de får och inte får göra med sina kroppar.

Aborträtten i världen: några exempel
Enligt den amerikanska organisationen Center for Reproductive Rights årliga sammanställning över abortlagar för 2014 har endast 39,5 % av världens befolkning rätt till fri abort. Ytterligare 13,8 % av världens befolkning bor i länder där abort tillåts för att rädda liv och hälsa. (Det ska noteras att det i de här siffrorna ingår stater där olika hinder sätts upp för abort – som dålig tillgång på mottagningar, juridiska hinder, med mera.)

Vid FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994 skrev 179 länder på ett avtal om att förhindra osäkra aborter och att säkra reproduktiva rättigheter. Sedan dess har ytterligare ett trettiotal länder lättat på sin lagstiftning mot abort. Några stater går dock åt andra hållet.10

I Europa har Irland, Malta och Polen de hårdaste abortlagstiftningarna, men även i t.ex. Makedonien och Ungern har aborträtten begränsats på senare år.

Irlands särskilt drakoniska lagstiftning, som härstammar från 1800-talet, har lett till protester både i landet och internationellt. I praktiken är abort totalförbjudet, och de kvinnor som har råd får söka sig till Storbritannien, eller till osäkra underjordiska kliniker. 2012 väckte Savita Halappanavars fall stor uppmärksamhet. Hon var gravid i sjuttonde veckan och sökte vård när ett missfall var på väg. När det konstaterades att fostrets hjärta fortfarande slog ansågs medicinska ingrepp som kunde leda till att det aborterades olagliga. Savita Halappanavars make satt maktlös bredvid medan hon förnekades vård och sakta blev mer och mer illa däran. Efter en veckas plågor avled hon.

Fallet ”Miss Y” är ett annat exempel på det fruktansvärda våld Irlands abortlagar utsätter kvinnor för. En kvinna som uppgav sig ha blivit våldtagen i sitt hemland sökte vård sen hon upptäckt att hon var gravid, i åttonde veckan. Hon ville göra abort, och sjukhuset konstaterade att hon var självmordsbenägen. Kvinnan hade inte råd att resa till Storbritannien för att genomgå ingreppet, och hon hungerstrejkade för rätten att få göra abort. Men de irländska hälsomyndigheterna gav henne dropp och förlöste så småningom fostret med kejsarsnitt. Efter de båda fallen och de stora protester de väckte har en ny abortlag införts, men aborträtten är fortfarande kraftigt kringskuren och ”rätten till liv” kvarstår i grundlagen.11

I Spanien föreslog högerregeringen i slutet av förra året en ny lag som skulle göra abort olagligt i alla fall utom våldtäkt eller om kvinnans liv var i fara. Efter nio månaders protester drogs förslaget till sist tillbaka, och justitieministern avgick. En seger för kvinnorörelsen i Spanien och Europa!12

I USA tvingade kvinnorörelsen, i samklang med andra sociala rörelser, 1973 fram en legalisering av aborter genom högsta domstolen. I teorin ska abort finnas tillgänglig för alla amerikaner, men abortlagstiftningen är ständigt under attack. Abortklinikernas arbete försvåras inte bara av våldsamma högermobbar som trakasserar patienterna, eller rentav förföljer och mördar sjukvårdspersonal, utan även av allt fler lagar som ska göra vägen till abort så lång att ingreppet i praktiken blir omöjligt att genomföra. I flera delstater finns lagar som kräver föräldrars medgivande innan ungdomar kan göra abort, obligatoriska vänteperioder, ”rådgivning” eller till och med obligatoriskt ultraljud. Den kvinna som söker göra abort ska alltså terroriseras genom en rad kränkande och smärtsamma metoder tills hon ändrar sig.13

Den religiösa högern i USA pressar också ständigt tillbaka eller förbjuder sex- och samlevnadsundervisning till förmån för ”undervisning” om avhållsamhet, och tillgången till preventivmedel är alltjämt hotad för många. I somras beslutade USA:s högsta domstol, i fallet Burwell vs Hobby Lobby, att ägare till vissa typer av företag har rätt att undanta preventivmedel från den sjukvårdsförsäkring de måste ge sina anställda. Eftersom sjukvårdsförsäkringen i USA är kopplad till ens anställning ger alltså domen affärskedjan Hobby Lobbys ägare – en kristen miljardär – rätt att kontrollera sina anställdas reproduktiva hälsa. De lågbetalda arbetarna på Hobby Lobby har inte möjlighet att komma över vissa typer av dyrare och långsiktiga preventivmedel, som spiraler, på annat sätt. Green undantog även dagen efter-piller från försäkringen. Den så kallade ”Obamacare”-lagen medgav precis sådana här undantag, och abort täcks naturligtvis inte alls av försäkringen. Det måste USA:s kvinnor betala för ur egen ficka, om de ens kan hitta en sjukvårdsinrättning som har möjlighet att utföra ingreppet.14

Föga förvånande är tillgången på preventivmedel starkt sammankopplad med antalet aborter. När Colorado mellan 2009 och 2013 försedde kvinnliga låginkomsttagare med billiga eller gratis spiraler sjönk antalet tonårsfödslar med 40 %, och en undersökning från 2009 visade att de mest konservativa och religiösa amerikanska delstaterna förutsägbart nog har flest tonårsfödslar. Amerikanska ungdomar ska alltså enligt högern fråntas preventivmedel och alla typer av sex- och samlevnadsinformation – och sedan bestraffas om de blir gravida.15

I delstaten Utah har den religiösa högern gått ännu längre – 2010 genomdrevs en ny lag som gör det möjligt att åtala kvinnor som betett sig ”vårdslöst” under sin graviditet, på ett sätt som kan framkalla missfall.16 Missfall olagligförklarades, alltså. Vad en sådan lag kan innebära för kvinnors rätt att leva fritt och delta i samhällslivet visar ett exempel från Iowa, också från 2010. En kvinna ramlade ned för trapporna i sitt hem, och ringde ambulansen. Ambulansvårdare på plats kunde konstatera att allt gått bra, men eftersom kvinnan var gravid med sitt tredje barn bad hon att få komma med till akuten för kontroll. På akuten berättade hon i förtroende för en sköterska att hon tidigare övervägt både adoption och abort, eftersom hon var arbetslös och hon nyligen blivit ensamstående, men att hon bestämt sig för att behålla barnet. En doktor tillkallades, och hon fick utstå ytterligare utfrågning, innan polisen tillkallades – och grep henne för ”försök till fostermord”. Fallet för trapporna tillsammans med ”erkännandet” om att ha övervägt abort var tillräckliga bevis. Allt fler amerikanska delstater antar nu liknande lagar – hittills har 38 delstater förbud mot ”fostermord”.17

I Chile fick kvinnor avbryta graviditeten vid fara för deras liv fram till 1989, då högerdiktatorn Pinochet avskaffade det undantaget. Sedan dess har kvinnor som söker göra abort hotats med fängelse, och lagstiftningen har lett till underjordiska kliniker och insmuggling av dyra tabletter för att framkalla aborter. När socialdemokraten Michelle Bachelet valdes till president i våras hade hon som målsättning att återigen avkriminalisera aborter med hänsyn till kvinnans hälsa. Förslaget har debatterats i oktober.18

Även latinamerikanska länder som styrs av partier som kallar sig radikalt socialistiska förbjuder eller beskär kraftigt aborträtten. Venezuelas hårda abortlagstiftning, som enbart tillåter abort vid fara för kvinnans liv och som har lett till en dyr, svart marknad för osäkra aborter, kvarstår under Hugo Chávez.19 I Bolivia, där Evo Morales återvaldes som president i början av oktober, är abort tillåtet endast vid våldtäkt eller incest, eller vid fara för kvinnans liv. En domare skulle dessutom tidigare godkänna varje abort, men begäran avslogs rutinmässigt. I februari lyftes slutligen kravet på domares godkännande, men landets kvinnor har långt kvar till att uppnå rätten till fri abort.20

El Salvador förtjänar ett särskilt omnämnande här. Sedan 2009 styrs detta centralamerikanska land av den före detta marxist-leninistiska gerillan FMLN, och i februari valdes partiets ledare till landets president, något som tolkats som en del av vänstervågen i Latinamerika. Frigörelsefronten FMLN:s frigörelse verkar dock inte omfatta landets arbetarkvinnor. Inför valet 2009 lovade partiet att landets totalförbud mot aborter, som infördes av högern 1998, skulle kvarstå. (En del partirepresentanter svor dessutom att förhindra homoäktenskap och -adoptioner.)21 FMLN höll sitt löfte, och El Salvador har i dag ett av världens hårdaste abortlagar, som dessutom omfattar missfall. 17 kvinnor sitter just nu fängslade misstänkta för att ha gjort abort, och fängelsestraffen kan vara så höga som 40 år. Inte ens vid livshotande tillstånd kan abort övervägas. SVT berättade nyligen om ett exempel på lagens konsekvenser för El Salvadors kvinnor: en kvinna vid namn Manuela fick missfall under sin graviditet: ”Hon blödde, togs in på sjukhus och höll på att förblöda, men istället för att få vård häktades hon och fördes till ett fängelse.” Det upptäcktes att kvinnan hade cancer och att det kunde ha orsakat missfallet, men trots det dömdes hon till 30 års fängelse för mord. ”Domaren sade i sitt utlåtande att ‘hennes modersinstikter borde ha gjort att hon behöll barnet’. Manuela dog i fängelset på grund av att hon inte fick rätt behandling av sin cancer.”22 Exemplen är många: 56 kvinnor har dömts för påstådda aborter bara under 2000-talet. Somliga har satts fast i handklovar i sjukhussängen sedan de fått ett missfall, andra har fått tio år i fängelse efter missfall där de inte ens själva visste om att de var gravida. Den vanligaste dödsorsaken bland flickor i El Salvador mellan 10 och 19 år nu självmord, och hälften av offren är gravida när de tar livet av sig. En annan konsekvens är en kraftig ökning av farliga abortmetoder, som att äta råttgift eller att skada sig själv på andra fruktansvärda sätt för att avsluta en graviditet. Och, som SVT påpekar, abortlagarna slår naturligtvis hårdast, om inte uteslutande, mot fattiga kvinnor: ”Inte ett enda åtal har rört kvinnor som vårdats i den dyra privatvården, där tusentals aborter tros ske årligen.”23

Socialistisk kamp för fri, säker och tillgänglig abort
Den fria aborten är en grundläggande förutsättning för att låta alla kvinnor bestämma över sina egna kroppar, och att försvara rätten till fri abort är således en del av kampen för kvinnofrigörelse. Politikers och borgerliga staters försök att ständigt begränsa kvinnors egna val och möjligheter är ett av många uttryck för kapitalismens behov av att tvinga fram familjemönster som kan säkra en arbetarklass som lydigt reproducerar sig själv. Arbetarkvinnan ska i kapitalisternas ögon föda fram nya arbetare, vara tillgänglig för att ta hand om familj och hushåll, och kvinnors möjligheter att fritt bestämma över sina egna liv måste därför ständigt beskäras. Det ligger i kapitalisternas intresse att bevara kärnfamiljen och en splittrad arbetarklass där kvinnor ständigt behandlas som mindre värda.

Därför måste kommunister stå i första ledet för en progressiv kvinnopolitik på alla fronter. Kampen för abort går att vinna här och nu – men vi behöver också föra kampen för allas tillgång till sjuk- och förlossningsvård, preventivmedel, stöd till ensamma mödrar och en väl utbyggd och demokratiskt kontrollerad offentlig sektor. Kvinnoförtrycket kan endast stoppas genom uppbyggnaden av ett annat, socialistiskt samhälle.

Det är ingen slump att det socialistiska Sovjetunionen var världens första land som införde fri abort. Efter oktoberrevolutionen införde bolsjevikerna även en familjelagstiftning som bl.a. innebar rätten till registrerat partnerskap istället för giftermål och båda parters rätt till skilsmässa. Ryska kommunister som Aleksandra Kollontaj insåg att den socialistiska kampen och kampen för kvinnors rättigheter måste föras gemensamt.24

Kampen nu gäller fri abort på begäran – för en abortlagstiftning som inte sätter upp gränser för när en kvinna har rätt att bestämma över sin egen kropp, och som inte moraliserar över kvinnors sexualitet eller reproduktiva hälsa.

Kampen gäller säker abort – rätten till professionell sjukvård av god kvalitet, för alla som behöver det. Rätten till säker abort är en klassfråga. ”I länder där aborter är kraftigt begränsade eller otillgängliga är säker abort ett privilegium för de rika, medan fattiga kvinnor tvingas använda sig av farliga metoder”, som Världshälsoorganisationen själva skriver.25

Och kampen gäller tillgänglig abort – fina ord i lagboken räcker inte, arbetarklassens kvinnor måste dessutom ha möjlighet att faktiskt utnyttja den vård som finns. Sjukhus och abortkliniker ska finnas tillgängliga för alla, och aborter måste erbjudas kostnadsfritt – bekostad genom att beskatta de rika.

Rätten till abort är, liksom alla rättigheter arbetarklassen har kämpat sig till under kapitalismen, ständigt hotad. Och försvarskampen måste vara global. Den reaktionära högerns försök att kontrollera kvinnors reproduktiva hälsa måste slås tillbaka resolut – i Sverige, Europa och världen.

Svante Persson

1”Grupp 8 och feminismen – en marxistisk granskning”, Revolutionär marxism nr 2 och ”Det personliga är politiskt”, Göteborgs universitetsbibliotek, 2012-09-01
2Rätten till abort, RFSU, 2014-09-29
3Läkarkritik mot sänkt abortgräns, DN, 2014-06-28
4Moderaterna är emot abort, Aftonbladet, 2003-11-16
5Moderat röstade med abortkritiker, Sydsvenskan, 2010-10-15
6Gunnar Hökmark valde abortmotståndarnas sida, Aftonbladet, 2013-10-24
7M och KD sviker om aborträtten, Aftonbladet, 2013-11-13
8Så vill KD inskränka rätten till fri abort, ETC, 2014-10-27, ”Samvetsklausuler i enskilda landsting hotar fria aborten”, DN, 2014-10-22, och Rätten att säga nej till att utföra abort ska utredas, SR P4 Kronoberg, 2014-11-11
9KD-röster: DO bör ta upp samvetsfrihetsfallet, Världen idag, 2014-03-03
10A global view of abortion rights, Center for Reproductive Rights, 2013
11För mer läsning om detta, se länkarna i Wikipedias artikel ”Protection of Life During Pregnancy Act 2013”
12Planer på skärpta abortlagar i Spanien överges, Sveriges Radio, 2014-09-23
13Sammanställning av lagar i amerikanska delstater, Wikipedia-artikeln ”Abortion in the United States”
14Overturn the Hobby Lobby ruling! For the right to birth control of your choice!, Workers Power (Storbritannien), augusti 2014
15Teen Birth Rates Higher in Highly Religious States, Livescience, 2009-09-16, samt Colorado teen birthrate drops 40% with low-cost birth control, CNN, 2014-07-10
16Criminal Miscarriage – New Legislation in Utah, Examiner.com, 2010-02-25
17Woman In Iowa Arrested For Falling Down the Stairs While Pregnant, Portland Mercury, 2010-03-02
18Chile på väg att häva totalförbud mot aborter, Latinamerika.nu, 2014-10-02,
19Venezuela: The Dangers of a Revolution against a Woman’s Right to Abortion, Venezuelaanalysis.com, 2012-09-12
20Bolivia eases strict abortion law – rights group, 2014-02-26
21El Salvador: change we can’t believe in, Freedom Socialist, juni 2009
22Fick missfall – dömdes till 30 års fängelse, SVT, 2014-10-30
23Här fängslas kvinnor för mord efter missfall, SVT, 2014-10-18 och Twelve facts about the abortion ban in El Salvador, Amnesty, 2014-09-25
24Se avsnittet ”Bolsjevikernas program” i Patriarkatet och kapitalismen, Förbundet för Femte Internationalen
25Women, abortion and the new technical and policy guidance from WHO, Världshälsoorganisationen, 2012-08-15

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *