Protest mot terrorn i Turkiet

turkiska ambassaden demo 12 okt 1

En våg av terror mot i första hand kurder har de senaste månaderna åter svept över Turkiet. 20 juli dödades 32 personer när en självmordsbombare från IS/Daesh angrep ett kulturcentrum i Suruç, nära gränsen till Rojava, där socialister organiserade hjälpinsatser för Kobane. Det är dock inte bara IS/Daesh som har ett intresse av att slå mot kurderna. I det turkiska valet i juni i år kom det prokurdiska HDP (Folkets demokratiska parti) överraskande in i parlamentet med 13 % av rösterna, vilket innebar att Erdogans AKP förlorade sin egna majoritet. Detta satte en rejäl käpp i presidentens hjul, då han, oavsett hur mycket han önskar att han stod över sådant, fortfarande är beroende av parlamentet. Tidigare ansåg presidenten att vapenvila med PKK och prat om ”fredsprocess” låg i hans intresse, men efter valet framträdde behovet att angripa HDP starkare. Givetvis sneglar han också oroligt mot det kurdiska självstyret i Rojava.

Att direkt ha gått in och undertryckt ett parti som just fått 13 % av rösterna skulle ha inneburit att det inte fanns mycket kvar av den formella demokratin, men Erdogan visste att det fanns krafter utanför statsapparaten att släppa lös mot HDP: de turkiska fascisterna med Grå vargarna i spetsen skulle inte behöva mycket uppmuntran för att med direkta medel vädra sitt reaktionära hat.

Efter terrordådet i Suruç dödade PKK två poliser, som de anklagade för att ha samarbetat med IS/Daesh och låtit dem genomföra massakern. En regim som skulle ha velat hålla fast vid en vapenvila och en fredsprocess skulle givetvis ha reagerat på annat sätt än med bombplan på detta. Erdogan däremot skickade stridsflyg för att bomba PKK-ställningar i norra Irak, samtidigt som många PKK-anhängare greps. Det var självklart att detta skulle framtvinga en reaktion från PKK, något som Erdogan var mer än redo att svara på.

Nya sammanstötningar mellan Turkiets militär och polis å ena sidan och PKK å den andra, liksom officiella anklagelser mot PKK samt mot HDP för att stödja PKK ledde, vilket Erdogan inte kan ha undgått att veta på förhand, till att turkiska fascister drog igång chauvinistiska attacker – och att det prokurdiska vänsterparti som just hade fått 13 % skulle vara en huvudsaklig måltavla. Ett stort antal HDP-lokaler i städer över hela Turkiet attackerades och brändes mycket riktigt upp. Det skulle inte ha varit första gången som en turkisk regim gav direkt klartecken för fascistiska grupper att angripa kurder och vänstern, och skickat medlemmar av säkerhetsstyrkorna för att leda arbetet, men det är inte nödvändigt att spekulera i om det kom några direkta uppmaningar eller order den här gången: de uppblossade striderna, de verbala attackerna på PKK och HDP samt – inte minst – det faktum att polisen inte gjorde mycket för att stoppa de fascistiska attackerna var en fullt tillräcklig uppmaning. En stort antal HDP-lokaler i städer över hela Turkiet attackerades och brändes upp. Polisens och regeringens nästan totala ointresse av att stoppa angreppen och hitta och straffa de skyldiga kan inte ha uppfattats som annat än ett klartecken. Oavsett hur uttalat det var fick fascisterna grönt ljus för sina dåd.

Den 10 oktober kom så det hittills blodigaste dådet: två bomber detonerade mitt under en fredsdemonstration i Turkiets huvudstad Ankara där bland annat HDP, civilorganisationer och fredsaktivister befann sig. Den barbariska attacken resulterade i att ca 130 personer miste livet, 500 skadades och 160 försvann spårlöst. Det står inte klart vilka som utförde massakern. Både IS/Daesh och turkiska fascister eller säkerhetsstyrkorna är möjliga gärningsmän. Turkiska regeringen gick ut och pekade ut IS/Daesh och PKK som misstänkta. Att det skulle ha varit PKK är givetvis helt befängt – men det är anmärkningsvärt att ledande svenska medier bara har upprepat den lögnen utan kommentarer. Men oavsett om den turkiska chauvinismen är skyldig till just det här dådet så är den skyldig till merparten av den senaste tidens terrorvåg mot HDP och kurder. Och avsett om den turkiska statsmakten har tagit några av initiativen till den så har den uppenbarligen tillåtit den att fortsätta.

Minst 150 personer var på plats utanför turkiska ambassaden

Minst 150 personer var på plats utanför turkiska ambassaden

Med av detta hölls en protestaktion utanför Turkiska ambassaden måndagen 12 oktober. Arrangörerna pekade ut turkiska staten som skyldig till terrordådet 10 oktober. Det är fullt möjligt att så är fallet – men oavsett om det är turkiska staten, turkiska fascister som agerade på egen hand eller IS/Daesh dryper som sagt Erdogans händer av blod efter höstens våg av våld mot kurder och HDP. Vi ger därför självfallet protesten vårt fulla stöd.

Protesten hölls kl 13 en måndag, en tid när många givetvis har svårt att komma. Men det var ändå över 150 personer på plats. Slagord skreks omväxlande på svenska och turkiska, och bland dem fanns:
Erdogan mördare!
HDP är folket – folket är vi!
Erdogans män kan inte besegra oss!
Vad vill vi ha? Fred!
Mördarstaten ska stå till svars
PKK är folket – folket är vi!
Erdogan terrorist!

Demonstrationen gick lugnt till, även känslorna givetvis var i svallning. Till skillnad från demonstrationen 30 juli, efter att Turkiet åter hade börjat bomba PKK-ställningar, uppstod inga handgemäng. En anledning kan ha varit att polisen höll sig i bakgrunden, med undantag av ett fåtal av de charmigaste och mest tillmötesgående konstaplarna de fick fram, samt att inga gråvargar visade sig. Efter en timme av slagord och tal om fred och rättvisa och att aldrig böja sig för våldet och förtrycket upplöstes demon och vi gick därifrån. Men med tanke på situationen i Turkiet och Kurdistan får vi nog snart anledning att återvända

Jens-Hugo Nyberg

Inte för att den hade gjort något för att förtjäna det, men efter demon var inte ett hår krökt på turkiska ambassadens huvud

Inte för att den hade gjort något för att förtjäna det, men efter demon var inte ett hår krökt på turkiska ambassadens huvud

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *