”Folkets” rasistiska demonstration – en förlorad möjlighet för vänstern

Här demonstrerar "folket", d.v.s SD-anhängare och högerut

Här demonstrerar ”folket”, d.v.s SD-anhängare och högerut

Söndag 1 november arrangerade ”Folkets demonstration” en demo på Sergels torg i Stockholm. Anspråket på att representera folket var mycket tydligt, och talarna återkom gång på gång till det. Visserligen hade de bara dragit dit lite över 200 personer, så deras anspråk på att vara folkets talesmän kan tyckas vila på ganska lös grund, speciellt som merparten av befolkningen i landet torde tycka att åtminstone de flesta talarna var dumma i huvudet, men just detta anspråk utgör grunden för hela initiativet. Deras uttalade plattform är extremt vag och får väl sägas vara den mest oärliga populism som någonsin har framförts. Såhär beskriver de sig själva:

Demonstrationen kallas nu ”Folkets Demonstration”, motto; ”med folket för Sverige”.
Syftet är att vara en mötespunkt för alla, oavsett politisk hemvist, att kunna träffa likasinnande och förstå att man inte är ensam.
Vi förenas under insikten  att Sveriges nuvarande politiska kurs är skadlig för landets framtid.
Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

Helt intetsägande och meningslöst som ni ser, och deras anklagelser om att politiker och media ljuger ska ses mot bakgrund av att de själva inte öppet går ut med vad de vill. Istället gör de sitt bästa för att måla upp en fasad av att vara till för alla, i tydligt syfte att kunna locka till sig så många missnöjda som möjligt. För givetvis finns det en verklig dagordning, trots att hemsidan försöker dölja den. Enligt denna, deras officiella ansikte utåt, vill de att regeringen ska avgå, och de har en namninsamling för ett tryggare Sverige. Men även om man inte känner till de personer som står som initiativgrundare, eller talarna på demonstrationerna, och även om man inte orkar googla på deras namn så behöver man inte se och lyssna länge på deras demonstration för att inse vilka man har att göra med.

De försökte visserligen behålla tillräckligt mycket av sin hycklande populistiska framtoning för att locka bredare skikt av missnöjda, och merparten av plakaten nöjde sig med att föra fram budskap som: ”Öppna ögonen”, ”Den offentliga makten utgår från folket”, ”Det räcker nu”, samt dagens stora slagord: ”Avgå!”. Det sistnämnda var i stort sett det enda som demonstranterna ropade, förutom rena burop. Om detta bara var för att arrangörerna tyckte att det är en alldeles lysande paroll, eller om deras förtroende för att de närvarande skulle hänga med på mer avancerade talkörer var begränsat kan man spekulera i. Det blev hur som helst mer än lovligt patetiskt när skocken började skrika ”Avgå!” mot dem som vid några tillfällen skrek ”Inga rasister på våra gator!” e.d. till demonstrationen.

Bland plakaten fanns det dock även några som pekade lite mer på vilka som låg bakom evenemanget. ”Inför gränskontroller” visar tydligt var bäraren står politiskt. Några kanske tycker att det inte låter så radikalt, med tanke på att det redan finns gränskontroller. Men att framföra den parollen kan knappast betyda så mycket annat än ”gör gränskontrollerna mycket hårdare” eller rent av ”stäng gränserna” – som bekant Andra plakat som förekom var ”Höger blev Vänster” och ”Centern – varför blev ni Vänster?” Alltså: alla partier (utom SD förstås) har blivit vänster och representerar inte längre ”folket”. Att alla andra partier för en liknande politik och de själva är den enda verkliga oppositionen är något som SD har kört hårt på – men att dessutom hävda att alla andra partier har blivit just vänster tyder på ståndpunkter till höger om SD:s mitt. Bortom de hycklande populistiska plakaten fanns det dock också en tydlig nazistisk kärna – Nordisk ungdom stod i en grupp med sina flaggor.

Den inledande talaren körde på en populistiska linjen och pratade om att politikerna inte lyssnar på folket samt appellerade de folkligare nostalgikerna i skaran. Det finns inte längre några journalister som älskas av folket, förklarade han, och räknade upp några namn och gav åhörarna en möjlighet att bua. De första två eller tre möttes av ganska nedtonad respons, men sedan fattade demonstranterna galoppen, och när ”Aftonbladets kulturchef” nämndes hade buropen börjat ta sig, de nådde sitt klimax vid ”Alexandra Pascalidou” och låg på en hög nivå under de sista namnen på journalister som folket inte älskar (källa: gubbe på rasistdemo), för att avslutas med Täppas Fogelberg (?). Annat, fortsatte talaren, var det med Lennart Hyland! Hyland, Vilhelm Moberg och några fler namn ingick i den korta exposé över journalister som folket verkligen hade älskat. Huruvida Hyland ingår bland förebilderna även för den yngre delen av demon – som visserligen var i minoritet – fick vi inte veta, men selektiv nostalgi finner ju ofta sitt mål i dessa kretsar. Att just framhålla Lennart Hyland tillhör emellertid sannolikt en minoritetsströmning i rasistkretsarna.

Nästa talare, en kvinna från en lite yngre generation, var dock inte alls så inne på populistisk Hylandnostalgi i någon form, utan var helt inriktad på den hårdare linjen. Medan talaren innan hade beskrivit decemberöverenskommelsen som odemokratisk drog hon sig inte för att kalla Sverige en diktatur. En anklagelse om diktatur kan som vi vet komma från flera olika läger, men denna talare klargjorde var hon står när hon hävdade att diktaturpolitikerna håller på att utrota det svenska folket. Detta påstående brukar inte framföras av gemene SD-anhängare, särskilt i en sådan uttalad utan av ideologiskt övertygade nazister. Att hon, och senare talare med ett liknande talare, möttes av stort bifall visade att den öppna rasismen, fascismen och även nazismen hade ett betydande stöd på plats.

Ett lite mera komiskt – ofrivilligt – inslag var när några fascistanstruka killar med megafon försökte dra igång den klassiska barnlåten ”Älgarna demonstrerar”, fast med svenskarna istället för älgarna, och utan melodi. Ingen annan i demonstrationen hängde dock på, och de tröttnade snabbt.

Polisbevakningen var ovanligt svag. Inte för att underskatta polisnärvaron, förutom de uniformerade kunde man se en del civilklädda snutar beredda att ingripa. Men jämfört med de flesta liknande demonstrationer på senare år var det få konstaplar på plats, speciellt i förhållande till att det fanns flera angreppsvägar, däribland rakt uppifrån, och att folk rörde sig fritt på Plattan. Det fanns inte heller någon speciell skyddsstyrka – även om deltagarna från Nordisk ungdom och säkert en del andra råskinn hade varit redo att ingripa med våld mot störningar. Men en tydlig majoritet av de församlade var medelålders, och förmodligen inte sugna på handgripligheter. Med andra ord har ingen rasistdemo på länge varit så sårbar för attacker som denna. Det hade inte krävts så mycket för en vanlig motdemonstration som överröstade eller åtminstone allvarligt störde talarna, och poliserna hade knappast resurser på plats för att stänga in några hundra antirasister. Allvarliga störningar av er fysisk art kunde ha genomförts med ganska liten styrka. Även om kraften att helt skingra rasisterna och ta över plattan inte hade funnits kunde en minnesbeta ha delats ut med betydligt svagare resurser, och oavsett om angreppet hade genomförts ovanifrån eller från själva plattan fanns det flera flyktvägar, inklusive ned i t-banan. Ett mera fokuserat mål erbjöds efter att demon upplöstes i form av ett tjugotal från Nordisk ungdom som stod och hängde på Drottninggatan i provokativt syfte en stund efteråt, tills de ledsagades av polis därifrån. Ingen jättestyrka hade behövts för att visa att Drottninggatan inte är deras. Men det var just detta som saknades. Det var få antirasister på plats, och framför allt ingen organisation eller ens samordning. Demonstrationen hade visserligen inte slagits upp stort i förväg – även om ”Folkets demonstrations” hemsida informerade om den – men de stod ändå där i två timmar. En alert antirasistisk vänster borde kunna mobilisera snabbare än så. Att så inte skedde är ett dåligt betyg för vänstern nuvarande styrka. Istället för ett förkrossande nederlag, som kunde ha blivit följden om vänstern hade skött sina elementära uppgifter, blev dagen istället en seger för rasisterna. De utomparlamentariska rasistiska och fascistiska grupperna har haft stora problem på sistone, och tyvärr ger vänsterns nuvarande svaghet dem en möjlighet att återhämta sig. Att kunna mobilisera mot rasister och nazister – inklusive med någon timmes varsel – måste vara en prioriterad uppgift för vänstern och de antirasistiska krafterna, för att inte tillåta de vidriga reaktionärerna att öppna den dörren.

Lite mer info om ”Folkets” demonstration finns här

2 Comments

  1. Snubbe 2016-01-17
  2. Sten 2016-01-17

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *