Riksdagsfoajén ockuperades för att uppmärksamma Turkiets terror mot kurderna

Aktionen vid Riksdagens reception

Aktionen vid Riksdagens reception


I april avslutade Turkiet eld upphöret och fredsförhandlingarna med PKK. Sedan dess har en rad övergrepp begåtts mot den kurdiska civilbefolkningen samt mot kurdiska och turkiska fredsaktivister. Flera kurdiska städer har belägrats och beskjutits, Cizire har utsatts för detta tre gånger. Förutom det våld som turkiska trupper och säkerhetsstyrkor har utövat har dessutom en lång rad våldsdåd skett mot i första hand det pro-kurdiska vänsterpartiets HDP, vars möten och lokaler i många städer har angripits och bränts ned. Detta har uppenbarligen skett med myndigheternas tysta medgivande, då säkerhetsstyrkorna har låtit attackerna fortgå. President Erdogan har ett uppenbart motiv till den nya våg av terror han har släppt loss: han vill återta sitt parti AKP:s majoritet i parlamentet. Det åter uppblossande kriget mot kurderna har för honom två fördelar: inte bara lyckas han piska upp och rida på en chauvinistisk och reaktionär våg, om han därigenom skulle lyckas sänka HDP under parlamentets absurt höga spärr på 10 % minskar direkt hans parlamentariska motståndare.

Stor uppmärksamhet riktas mot IS/Daesh, och som en del av detta kurderna i Rojava vars självförsvarsstyrkor YPJ och YPG är de som effektivast bekämpar dem. Däremot är det betydligt tystare om befolkningen i turkiska Kurdistan och den terror de utsätts för från Erdogans militär. Den uppenbara anledningen till detta är att Turkiet är medlem i NATO och en av USA:s viktigaste allierade. Då kan Vita huset och Pentagon lätt svälja hyckleriet i att utmåla IS/Daesh som den viktigaste fienden att bekämpa, samtidigt som Turkiet tillåts hugga kurderna i ryggen när de bekämpar just IS/Daesh.

15 december arrangerade Aktionsgruppen för solidaritet med Bakur en protest vid Riksdagen för att kräva att Sveriges regering, ledd av Socialdemokraterna, tar ställning mot den pågående terrorn mot kurderna – istället för att tillsammans med EU bidra till att stödja Turkiet både politiskt och ekonomiskt, och därmed legitimera det som sker. Kraven var

Dra in allt ekonomiskt stöd till Turkiet
Erkänn den pågående förföljelsen av kurder
Ta ställning mot Erdogans rasistiska och fascistiska välde
Ta ställning för kurdernas rätt att försvara sig

En grupp på omkring 20 personer, huvudsakligen kurder, gick därför till Riksdagen för att kräva att få prata med någon minister, eller åtminstone riksdagsledamot. När någon gick igenom dörren in till receptionen passade hela gruppen på att slinka in, trots att vakten högljutt invände. Flera vakter anlände och uppmanade demonstranterna att lämna lokalen, så kunde de fortsätta att diskutera att kontakta någon politiker utanför istället. De berättade att annars skulle polisen komma, och eftersom hela Riksdagen är ett skyddsområde kan intrång i värsta fall ge fängelse. Alla som deltog i protesten var dock förberedda på detta och var redan i förväg överens om att stanna kvar för att kräva att få prata med någon ansvarig politiker. Försöken att komma i kontakt med någon ledamot fortsatte, och efter att ha misslyckats med sina övertalningsförsök höll Riksdagens vakter en låg profil och bevakade mest ställningarna.

Som utlovat kom så även polisen dit. De två första på plats var två konstaplar med automatvapen. Dessa gjorde vissa försök att sätta sig i respekt, och berättade bland annat att det är strängt förbjudet att fotografera där inne. Då det är ett skyddsområde kan sådant ge fängelse. All fotografering upphörde, men i övrigt hade de inte så stor inverkan på demonstranterna som de nog hade hoppats.

Snart anlände en grupp på närmare tio poliser. De fortsatte på det inslagna spåret: det är inte tillåtet att sitta där, intrång på skyddsområde kan ge fängelse, det är bäst att ni går ut så kan vi fortsätta prata där, annars kommer vi att tvingas bära ut er etc. Alla som olovligen gjorde intrång för att uppmärksamma terrorn mot kurderna var ju som sagt inställda på detta, så inte heller detta hade någon effekt. Minuterna gick, och en stöddemonstration formerades även utanför av aktivister som hade kommit för sent för att slinka in i foajén. Någon politiker som ville prata med demonstranterna syntes inte till, men som väntat kom det snart ytterligare en grupp konstaplar. Detta ökade dock inte kraften i deras nu ganska välkända argument, och som väntat började de istället snart att handgripligen bära ut folk. Sven-Erik Olsson, presstalesman för Stockholmspolisen, ville inte bekräfta att någon bars ut därifrån. Med tanke på att vi som var där tydligt såg vad som hände, och på att exempelvis Aftonbladets bilder inte lämnar något tvivel om att flera personer handgripligen bars ut av flera poliser kan man ju undra vad de ville uppnå med detta. Gammal vana kanske?

När samtliga hade burits ut, de flesta medan de ropade slagord som ”Kurdistan blöder – Sverige är tyst!” eller ”Stoppa massakern i Kurdistan”, formerade både de som varit inne och de som stod utanför om sig till en gemensam manifestation. ”Kurdistan – solidaritet”, ”Terrorist Erdogan” och ”Vad vill vi ha? Fred!” och andra talkörer ropades. Efter att ha stått där ett tag – fortfarande utan att någon politiker kom för att prata eller ens fråga vad protesten rörde sig om – formerades en demonstration som gick uppför Drottninggatan fram till Sergels torg, där den upplöstes. Aktionen väckte viss uppståndelse i alla fall, och framför allt var det en viktig solidaritetsmanifestation för de kurder som kämpar mot Erdogans repression. Det kommer givetvis att krävas betydligt mera för att verkligen förändra situationen – men det är just modiga och principfasta aktioner som denna som kan visa vägen.

Efter att protesten handgripligen flyttats fortsatte den utanför Riksdagen

Efter att protesten handgripligen flyttats fortsatte den utanför Riksdagen

Jens-Hugo Nyberg

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *