Stockholm: Fascistisk demonstration mötte motstånd

folkets-demonstrationSedan i höstas har en blandning av Sverigedemokraternas mer ”klassiskt” rasistiska falang, grupperingar som uteslutits ur SD, öppna fascister och fascistsekter som Nordisk Ungdom och personer ur gamla Svenskarnas Parti samlat till ett antal manifestationer i Stockholm under rubriken ”Folkets demonstration”. Tanken är att åter ge Sverigedemokraterna en gaturörelse och att samtidigt använda flyktingkrisen för att ge legitimitet åt rörelsens rasistiska dynga. För fascistmiljön kring Nordisk Ungdom och gamla Svenskarnas Parti, samt aktivister ur nazistsekten Svenska Motståndsrörelsen, har manifestationerna varit en möjlighet att agera mer öppet i offentligheten under en tunn fernissa av politisk, ”demokratisk” opinionsbildning.

Tyvärr har den antifascistiska rörelsen och vänstern i Stockholm inte mobiliserat några organiserade motdemonstrationer vid extremhögerkampanjens tidigare manifestationer. När rasistpöbeln åter samlades i lördags, den här gången på Norrmalmstorg, hade det lyckligtvis åtgärdats. Förbundet Allt åt Alla stod bakom kallelsen till en motdemonstration (tyvärr utlyst av organisationen på egen hand, trots propåer om samarbete, något som kan ha inverkat negativt på mobiliseringens bredd).

Redan på fredagen hade ”folket” bakom rasistdemonstrationen visat vad de menar med parollerna om ”trygga gator” och ”lag och ordning”: en huliganmobb löpte amok nära Centralstationen, och jagade och misshandlade icke-vita stockholmare. De fruktansvärda händelserna kvällen innan blev för de samlade vid demonstrationen en påminnelse om det terrorvälde rasisternas retorik i själva verket innebär – det som avses är så klart ordning och reda för storkapitalet (och för en utvald elit från den utvalda ”rasen”), medan arbetarrörelsen, facken, invandrare, kvinnor, HBT-personer och alla som på något sätt hotar fascisternas makt terroriseras, misshandlas och underkuvas. De flesta minns säkert också att SD:s egna, föregivet ”demokratiska” partitoppar själva sprang runt med järnrör på Stockholms gator för några år sedan.

Redan vid lunchtid var Norrmalmstorg preparerat med rad efter rad av piketbussar, ridande polis och den vanliga skaran ”diskreta” civilsnutar med ögon glödande av hat mot vänstern – allt för att skydda rasisternas hetsmanifestation och de huliganer som tolv timmar tidigare gått bärsärk en bit därifrån. Torget började dock så sakteliga fyllas av antirasister, och de samlade fick lyssna till talare med olika perspektiv på rasismens framfart. Banderoller mot rasism och mot regeringens flyktingpolitik vecklades ut, och mellan slagorden om solidaritet med flyktingar och kamp mot rasism underhöll Dror Feiler med Här kommer Pippi Långstrump på saxofon – något som vid det här laget måste betecknas som en antifascistisk klassiker. Sammanlagt höll några hundra antirasister stämningen uppe på torget, allt medan några rasistfunktionärer förberedde för dagens orgie i lögner och hets.

Så småningom började en parad av rasistiska SD-anhängare, öppna nazister och fotbollshuliganer defilera förbi för att ansluta till högersamlingen. Skyddade av en mur av poliser vandrade de in på sin sida av den piketbussmur polisen ställt upp. Några av dem var beväpnade med ”flaggpinnar” som egentligen var massiva påkar. Högergänget möttes av högljudda slagord, visslingar och burop från antirasisterna.

Vår antirasistiska samling var tyvärr inte tillräckligt stor för att stoppa högerns hetsmöte den här gången, men de samlade aktivisterna kunde, med burop, slagord och med benäget bistånd av visselpipor, vuvuzelor och saxofoner, åtminstone se till att mötet inte fick hållas ostört.

”Folkförrädare”
Rasistmötet avlöpte som förväntat: talarna tog i ord vid där de våldsamma huliganerna börjat dagen innan, och gjorde i sin retorik allt för att slå in en kil mellan svenska arbetare och de människor som på grund av imperialism och krig tvingats fly hit. Slagord om ”folkförrädare” visade att en stor del av rasistsamlingen direkt inspirerats av 30-talets högerpolitik. En mer tragikomisk vändning följde när en rasisttalare försökte få igång slagord om ”inga rasister på våra gator” – ett förvirrat försök att appropriera ett populärt vänsterslagord, med en logisk kullerbytta om att ”rasisterna” i själva verket skulle vara den vänster som praktiskt solidariserar sig med flyktingarna. Det gick inte hem hos högermassan, som mycket väl visste vilka som var rasister, och inte skämdes över det.

Eftersom vi inte var tillräckligt många den här gången kunde polisen dessvärre lyckas med sitt uppdrag för dagen utan några större problem: att skydda den rasistiska hetssamlingen från allvarligare störningar. Civilpoliser kända från andra antirasistiska sammanhang strök runt bland oss och trakasserade stockholmare som visade sin avsky för rasisterna. Flera demonstranter som höjde stämningen genom spontana vuvuzelakonserter blev påhoppade av omusikaliska civilsnutar, och några från vår sida greps eller fördes bort av rasisternas skyddsänglar i uniform.

I slutet av rasistmanifestationen började regnet att falla över torget, och flera rasister lämnade därmed sin samling. Manifestationen avslutades officiellt med överklassens egen, hycklande nationalhymn.

Efter manifestationens slut började rasistgängen, till synes utan att polisen alls reagerade, att fritt sprida sig i city. Några marscherade upp längs Hamngatan, och hotade och misshandlade flera personer på vägen. Ett gäng från Nordisk Ungdom tog sig till Plattan, där de höll en skrattretande liten flygbladsutdelning, som också den mötte på motstånd från antirasister som följt dem dit. Till och med Hare Krishna-sekten visade sig mer populär än de avskydda Nordisk Ungdom-fascisterna – när några Hare Krishnas stannade till framför flygbladsutdelningen och dansade och sjöng möttes tilltaget av skratt och uppskattning från förbipasserande.

Nästa steg
Det är glädjande att så många antirasister tog sig till Norrmalmstorg i går för att se till att rasistträsket inte fick sprida sin dynga oemotsagt. Men gårdagens mobilisering är också en läxa om att vi måste vara bättre förberedda nästa gång. Det behövs en bredare mobilisering, som tydligt kopplar kampen mot rasismen med arbetarrörelsens övriga nyckelfrågor: vi måste peka ut och bekämpa Sverigedemokraterna som ett borgerligt parti, och redan i dag försvara oss mot de fascistiska styrkor som följer dem likt en svans, och som får större manöverutrymme när SD lyckas pressa det politiska spektrat åt höger. Vi behöver en vänster som både kan slå tillbaka rasisternas lögner om att det är flyktingarna, och inte kapitalets giriga profitjakt, som hotar välfärden och jobben. En sådan vänster, en revolutionär vänster, måste också gå på offensiven i klasskampen, och direkt konfrontera inte bara den växande rasistiska rörelsen på gatorna och i riksdagen, utan även all den högerpolitik som splittrar vår rörelse och vår klass.

Redan i dag behövs uppenbarligen ett brett självförsvar mot den typen av organiserade rasistiska attacker som inträffade i fredags. Om rasisterna får härja utan motstånd kommer deras gaturörelse att växa sig starkare. Ett sådant självförsvar skulle dessutom kunna skydda våra demonstrationer och möten från polisens och rasisternas trakasserier.

Den vänster och de antirasister som slöt upp i lördags gjorde en berömvärd insats. Nu är det dags för antirasister att ta nästa steg, och organiserat och metodiskt bygga en bred, militant rörelse som på allvar kan hålla Stockholm, och Sverige, fritt från rasister – och som kan utmana ett samhällssystem som föder fascism och kriser.

Arbetarmakt Stockholm

Se även sammanställningen av vår liverapportering från protesterna, med fler fotografier.

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *