Wallström-affären: Ta strid mot arbetarrörelsens byråkratiserade ledning

Bildtext

Fotografi: Johannes Jansson/norden.org

I kölvattnet på Kommunal-skandalen började det också storma kring utrikesminister Margot Wallström (S) för den attraktiva bostad hon får hyra från Kommunal för en billig penning. Högern talar om korrumperade sossepampar, medan det på andra sidan finns en opinion för att stödja Wallström.

Socialister motsätter sig givetvis alla drev högerifrån mot någon del av arbetarrörelsen, även dess mest byråkratiserade. Självklart kan vi inte heller ha något till övers för någon kritik i dessa frågor från liberaler och den övriga borgerligheten. De har alltid gjort sitt bästa för att skapa ett samhälle där vissa lever i stort överflöd. De kan förslagsvis sluta hyckla. Vidare stämmer det förstås, som Wallströms försvarare framhåller, att kvinnor tenderar att ansättas hårdare vid skandaler av alla slag. Samma sak gäller för övrigt, kan tilläggas, sossar och alla som inte öppet ingår i borgerligheten. Tidigare S-ledaren Håkan Juholt skulle till exempel säkerligen ha velat behandlats lika milt som Maud Olofsson gjorde efter Nuon-skandalen, en skandal av helt annan storleksordning.

Detta är dock ingen anledning att tona ned kritiken mot de byråkrater som med sin privilegierade livsstil och marknadstillvanda värderingar sitter som en hämsko på arbetarrörelsens alla organisationer. Alla radikala arbetare bör engagera sig för att avsätta alla byråkrater som gång på gång motsätter sig alla mobilisering till verklig kamp, men de ska avsättas och ersättas av arbetarrörelsens gräsrötter. Det vore synnerligen naivt att tro att vi har någon hjälp av hycklande borgare i detta.

I förhållande till Margot Wallströms övriga privilegier är lägenheten för övrigt ingen stor sak, men det är ytterligare ett exempel på att sossetopparna inte behöver leva i samma verklighet som de människor de säger sig företräda. Värst i sammanhanget är att hon får en avlöningsförstärkning på 4 400 kr och en ersättning för boende på 8 000 kr per månad – vilket dock inte kan läggas hennes förhållande till Kommunal till last, utan de gällande reglerna för ytterligare förmåner för politiker. För Wallström gör väl detta egentligen knappt till eller från, då hon vid sidan av sin feta statsrådslön har en ansenlig sparad slant att luta sig emot – på tio år i Bryssel tjänade hon enligt Expressen 23,5 miljoner kr – efter skatt. Dessutom, och framför allt: hur hon än skulle missköta sitt sparkonto så har hon, med garanterade pensionspengar från både Sverige och EU, omkring 93 000 efter skatt att se fram emot – livet ut.

Hur hon fick sin lägenhet gör därför ingen stor skillnad i sammanhanget, den är mera ytterligare ett symptom på det verkliga problemet: arbetarrörelsens företrädare lever i en helt annan verklighet än vi andra. Argumentet att det är nödvändigt för att locka kompetent folk kommer alltid upp, men den viktigaste frågan är inte kompetens i sig, utan vilka intressen företrädarna företräder.

När arbetarrörelsens ledarskikt lever i ett välstånd som arbetarrörelsens gräsrötter inte kommer i närheten av, under ekonomiska förhållanden som liknar arbetsköparnas företrädare, anpassar de sig lättare till arbetsköparna – något de senaste årtiondena har visat nästan övertydligt. En helt nödvändig del i att åter göra arbetarrörelsen till en kämpande rörelse är därför att avskaffa alla privilegier för alla företrädare – i en kämpande arbetarrörelse som bygger på gräsrötternas mobilisering och organisering finns det bara plats för kampvilliga företrädare som lever under samma villkor som sina medlemmar. Där ingår knappast Margot Wallström, oavsett om vissa av hennes uttalanden om Israel eller Saudiarabien har varit skarpare än vad vi har hört från någon utrikesminister på åtskilliga år.

Socialister har ingen anledning varken att på något sätt falla in i den borgerliga kören, eller att betrakta Margot Wallström som värre än någon av de andra sossetopparna. Vi bör avvisa borgarnas hycklande angrepp med det förakt det förtjänar, liksom vi gör med alla attacker på alla delar av arbetarrörelsen från höger, men vi bör för den sakens skull inte försvara henne och hennes privilegierade tillvaro. Det finns ingen anledning att haka på en specifik kampanj mot henne – däremot förtjänar hon att lyftas fram som ett av många exempel i vår kamp för att slänga ut byråkraterna från arbetarrörelsen.

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *