Allt stöd till Byggnads strejk! Dags för en offensiv på bred front

byggnads strejk

Igår, tisdag 12 april, togs 1 650 byggjobbare ut i strejk. Ytterligare varsel är lagda i två steg, som tillsammans med dem som redan strejkar omfattar totalt 2 600 arbetare. Arbetsköparna, på byggsidan organiserade i Sveriges Byggindustrier (BI), svarade med att lockouta betydligt flera arbetare än så, omkring 10 000, alltmedan de ylade om att Byggnads är ”oansvariga”.

En av tvistefrågorna har varit frågan om ackordslöner, där facket faktiskt vill behålla ackorden, och arbetsköparna införa månadslöner. Ackord har ofta varit ett sätt för arbetsköpare att pressa upp arbetstempot, men Byggnads krav är inte så konstigt som det kan verka. Byggsektorns vilja att införa månadslöner handlar inte om att införa en mer avslappnad och stressfri arbetsmiljö, och facket vill givetvis inte behålla ackorden för att deras medlemmar ska slitas ut i förtid. Ackordet det handlar om är ett lagackord, där lönen baseras på vad arbetslaget presterar. Den springande punkten handlar om att detta lagackord ger arbetarna ett visst inflytande över sin arbetssituation. Det är detta facket försvarar, och som arbetsköparna angriper.

Arbetsköpare i alla branscher har visat en stor förmåga att se till att tempot ökas och hålls på en hög nivå, även med månadslön, och att minska arbetarnas inflytande – som ett avskaffande av lagackordet i det här fallet skulle innebära – skulle knappast göra jobbet mindre stressigt. Det som skulle riskera att minska vore istället lönerna: när ackorden räknas om till månadslön kommer arbetsköparna göra sitt bästa för att uträkningen hamnade till deras favör.

Nu har visserligen byggindustrin backat från det direkta kravet på månadslön, vilket de högljutt framhåller. Men att de inte i nuläget kräver lagackordets slopande är givetvis inte samma sak som att de inte planerar att underminera och angripa det system som ger arbetarna ett visst mått av inflytande. Dessutom handlar det inte bara om att slå vakt om något. Byggnads vill återinföra ordning och reda i byggbranschen. De långa entreprenörskedjorna inom byggbranschen öppnar stora möjligheter till dumpning av löner och arbetsvillkor. Byggbranschen är den bransch som har flest dödsolyckor, enligt Arbetsmiljöverkets statistik. Byggnads kräver att byggbranschen förändras för att fler kvinnor ska utbilda sig till byggnadsarbetare, och att nyanlända inte ska få sämre utbildning eller lägre lön än andra i branschen. Byggnadsarbetarna har också i praktiken, vilket flera AD-utslag visar, långtgående skyldigheter att underkasta sig arbetsköparnas krav på övervakning och integritetskränkande åtgärder, något Byggnads inte längre vill acceptera. Bland kraven finns vidare att inhyrda arbetare, liksom maskin- och kranförare ska få samma lön som arbetslaget, att arbetstidsförkortningen fortsätter att byggas ut, samt en extra avsättning till avtalspensionen, på samma sätt som för arbetare i flera andra branscher. Det begärda lönepåslaget, slutligen, är 3,2 %, med en avtalsperiod på 12 månader. Mer om Byggnads krav finns att läsa här (PDF).

Värt att nämna i sammanhanget är även Målarnas strejk, som även den rör bevarandet av lagackordet, arbetsmiljö och kampen mot otrygga anställningar. Självklart förtjänar även Målarna arbetarrörelsens och vänsterns fulla stöd!

Byggnads och Målarnas krav är fullt rimliga, som synes, oavsett hur mycket arbetsköparna ylar om ansvarslöshet. Tvärtom tar facken här sitt ansvar. Det är positivt att huvudfrågan faktiskt inte gäller lönepåslaget. Givetvis har lönerna betydelse, men alltför ofta reduceras avtalsrörelserna till att mest handla om kronor och procentsatser, trots att arbetsköparnas och högerns offensiv angriper oss på många fler punkter än så. Byggnads tar faktiskt strid för inflytandet över arbetsprocessen och hela inriktningen på branschen. Detta förtjänar vårt fulla stöd.

Det återstår dock att se hur långt Byggnads tar striden. Det vore verkligen inte första gången en fackledning vek ned sig efter små eftergifter, och till medlemmarnas stora missnöje. Utan att försöka bedöma hur benägen den nuvarande Byggnadsledningen är att fullfölja kampen till seger bör arbetarna aldrig lita på att de i toppen gör allt som borde. Det behövs en organisering underifrån av byggarbetare för att sätta maximal kraft bakom strejken, mobilisera största möjliga stöd samt minimera riskerna för att arbetarrörelsen får beskåda ytterligare en läggmatch. Exempelvis omfattar varslen hittills mindre än 3 % av Byggnads över 100 000 medlemmar. Det finns utrymme för att öka trycket betydligt. Speciella ansträngningar måste göras för att organisera hittills oorganiserade byggarbetare, särskilt papperslösa samt företrädesvis östeuropeiska, just dem som byggarbetsköparna vill ha som ett slagträ för att hålla nere löner och andra rättigheter. Att dra in dem i kampen och göra den till även deras kamp vore det mest effektiva sättet att arbetarna splittras, något som bara gynnar arbetsköparna.

Risken är dock stor för att enbart Byggnads medlemskår inte räcker för att vinna. Flera fackförbund borde ställa sig bakom Byggnads krav, och inte bara verbalt, utan med praktiska åtgärder, som blockader och solidaritetsstrejker. Och inte bara för just Byggnads krav – den samlade arbetarrörelsen borde sätta ned foten rejält mot de angrepp vi varit utsatta för under årtionden i form av försämrad trygghet på jobbet, ökad arbetsbörda, urholkad välfärd och ökade klassklyftor. Målarna och Sjöbefälsföreningen, som också slåss mot lönesänkningar, bör förena sina krafter med Byggnads och hela arbetarrörelsen för att slå tillbaka arbetsköparoffensiven. När Unionen och Sveriges Ingenjörer nästa vecka går ut i strejk finns en god chans att förena arbetare i traditionella arbetar- och tjänstemannafack till motoffensiv. Fackföreningsrörelsen borde dock mobilisera bredare än så: det här är en strid som i förlängningen gäller hela LO- och TCO-kollektivet. Det är hög tid att ta den nu.

Om det inte har varit det tidigare borde det nu vara helt uppenbart att arbetarklassen inte kan försvara sina positioner genom förhandlingar och dåliga kompromisser. Det som behövs nu är strid! Tillsammans måste vi ta kampen för att inte bara försvara det vi har, utan för att stärka våra positioner – ökad trygghet på jobbet, större inflytande över arbetet, bättre arbetsmiljö och mindre stress, kortare arbetstid och kraftigt utbyggd välfärd. Pengarna finns, vilket exempelvis visas av att Stockholmsbörsen väntas ge 240 miljarder kronor i aktieutdelningar i år. Fråga är bara: ska arbetsköparna, direktörerna och överklassen i övrigt fortsätta att bli allt rikare på vår bekostnad, eller ska vi sätta ned foten och kräva tillbaka det som är vårt? Byggnads och Målarnas strejk är en bra början, och om de andra fackförbunden slår in på samma väg, med stor beslutsamhet och med en mobiliserad medlemsbas som aktivt engagerar sig för att föra kampen till seger, kan vi uppnå vad årtionden av högervridning, förhandlingar och eftergivna kompromisser helt har misslyckats med.

Arbetarmakts styrelse

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *