Rapport och bilder: Protester mot nazistmarschen i Borlänge på 1 maj

Fler bilder finns längst ner i artikeln.

Fler bilder finns längst ner i artikeln.

På arbetarklassens internationella högtids- och kampdag, 1 maj, invaderade den nazistiska våldssekten Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) Borlänge för att hålla en hatmarsch. NMR:s provokation mot arbetarrörelsen och arbetarklassens historiska segrar i det här landet mötte dock motstånd. Dalfolket och Borlängeborna slöt upp kring en manifestation mot rasism, och många följde dessutom fascisterna för att på nära håll uttrycka sin avsky mot deras splittrande, bruna hets.

Nordiska Motståndsrörelsen, eller Svenska Motståndsrörelsen, blev kända för många när de angrep en fredlig antirasistisk demonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp 2013. Efter den oprovocerade, våldsamma attacken – som turligt nog slogs tillbaka av antirasister på plats – slöt människor runt om i landet upp i solidaritet med Linje 17-borna och mot rasism. Den här gången var det Stockholms tur att visa solidaritet. Därför organiserade Arbetarmakt, tillsammans med våra kamrater i Rött Forum och dess antifascistiska arbetsgrupp, en kollektiv resa från Stockholm och till motdemonstrationen i Borlänge.

Den officiella protesten, en manifestation som organiserades av nätverket Dalarna mot rasism, tog sin början på Jussi Björlings torg vid tolvtiden. Tillresta antirasister från andra orter fick ett varmt välkomnande av Borlänge-borna. Från scenen framfördes musik och lokala aktivister talade, bland annat en av de antirasister som redan dagen innan prytt den park där nazisterna skulle samlas med gödsel. På plats fanns även ett gäng Clowner mot nazister. De många ideella aktivisterna i nätverket Dalarna mot rasism har utan tvekan gjort ett gediget arbete med manifestationen, och visst framförde flera talare exempel på det hot nazisterna utgör, men något som saknades i den ändå starkt opolitiska prägeln – främst inriktad på kärlek, allmän humanism och (förvisso väl framförd) musikunderhållning – var tal som på ett mer tydligt sätt förklarade hur vi kan bekämpa rasismen här och nu. Arrangörerna manade dessutom, på polisens inrådan, deltagarna att inte protestera mot nazisterna där de faktiskt tågade fram, något som var lite olyckligt då det gick alldeles utmärkt att på ett säkert sätt ta sig nära nazimarschen och göra just det.

Strax innan manifestationen på Jussi Björlings torg började ställde nazisterna upp sig vid köpcentret Kupolen, och marscherade sedan från Maserhallen. Förstärkta med ditbussade aktivister från hela landet, samt sorgliga ”raskamrater” från Norge och Finland, lyckades nazimarschen samla drygt 300 personer, något som inte kan beskrivas som något annat än ett oroväckande högt antal. När man ställde upp sig för avmarsch gick den egne lillführern och lokala ledare längst fram, efter dem ett uniformerat pöbelgarde i kostym och med fanor, och sist en svans av civilklädda nazister. I leden fanns naturligtvis, som brukligt med våldssekten NMR, otaliga personer som dömts för allt från narkotikabrott till grova våldsbrott. Så mycket för nazisternas hycklande omsorg om ”lag och ordning”. Frontbanderollen, som manade till kamp mot ”folkförrädare och storfinans” gick i den klassiska nazistiska traditionen av att försöka ta den kämpande arbetarrörelsens budskap och förvrida det till något helt annat. Den ”storfinans” nazisterna säger sig bekämpa är naturligtvis ett kodord för den ”judiska lobby” man tror sig se överallt, vilket ofta upprepas i de världsfrånvända, tragiska konspirationsteorier som torgförs på NMR:s hemsida. I verkligheten har fasciströrelsen alltid varit storkapitalets sista utväg mot en kämpande arbetarklass.

Nazisterna ansträngde sig uppenbarligen för att framstå som respektabla, disciplinerade och militäriska. Endast vid ett par tillfällen, som när motdemonstranter med en banderoll kom för nära, eller en modig antirasist ställde sig i vägen för nazitåget, kom nazipöbelns vanliga aggressivitet upp till ytan. När nazisterna nått in till centrala Borlänge hade många lämnat Dalarna mot rasism officiella manifestation för att faktiskt gå ner och möta dem. En blandning av vanliga, nyfikna Borlängebor och antirasistiska aktivister flockades kring gatan medan tåget, under massiv polisbevakning, spatserade in. Även bland de åskådare som inte deltagit i motdemonstrationen var avsmaken inför naziinvasionen påtaglig. I folkmassan hördes många samtal om hur skrämmande och obehaglig naziparaden var, och när antirasister tog upp slagord om ”inga rasister på våra gator” eller ”nassesvin” hängde många på. Unga antirasister höll dessutom upp en banderoll med texten ”Inget jävla nazitjafs, arbetarklass mot överklass” riktad mot NMR:s tåg.

När NMR nådde Liljekvistska parken samlades antirasisterna så nära avspärrningarna som möjligt. Flera tal hölls, det spelades musik för att överrösta nazitalen och naturligtvis kördes slagord. Stämningen i det antirasistiska lägret var god, förutom när snuten, ibland till synes oprovocerat, plockade släpade bort enskilda antirasister från kravallstaketet. Vi höll igång slagorden och den antirasistiska kampstämningen under hela nazistmötet, och när nazisterna åter ställde upp sig för att marschera ut ur stan drog sig folkmassan åter runt parken för att följa dem.

Innan nazisterna fick marschera iväg släppte polisen dock förbi Socialdemokraternas förstamajtåg, som var betydligt större än nazitåget. I spetsen gick försvarsminister Peter Hultqvist, som är i full färd med att ansluta Sverige till den imperialistiska krigsalliansen Nato, och i S-firandet medverkade även Mona Sahlin och Timbuktu. De antirasister som inväntade nazitåget tog upp slagord medan Socialdemokraterna marscherade förbi, och många i S-tåget tog själva upp de antirasistiska slagorden.

Efter att ha följt nazisterna ut ur staden och fortsatt hålla uppe slagorden drog sig antirasisterna tillbaka – trötta men nöjda efter en dag då vi visat att nazismen inte får stå oemotsagd. Vi som rest från Stockholm möttes överallt – när vi i Arbetarmakt sålde vår tidning och delade ut flygblad på Jussi Björlings torg, när vi följde nazisterna och i samtal på gatorna – av uppskattande kommentarer från lokalbor som hört om bussresan. Flera fruktade att nazimarschen skulle upprepas nästa år, och uttryckte förhoppningar om mer stöd från andra delar av landet om så sker. På vägen hem läste vi om en antifascistisk demonstration som samlat hundratals på Södermalm i Stockholm – naturligtvis glädjande och ett bra initiativ, men man frågade sig också varför den som ville agera antifascistiskt på 1 maj stannade i Stockholm, när behovet var så uppenbart på annat håll.

Även om det är glädjande att aktivister från SSU och Ung Vänster, liksom enskilda socialdemokrater och vänsterpartister, deltog i protesterna mot nazimarschen, är det beklagligt att arbetarrörelsens ledning i Borlänge och Dalarna i sin helhet valde att ignorera det faktum att nazister marscherar på Borlänges gator, på vår dag. S-tåget var som vilket 1 maj-tåg som helst, medan unga Borlängebor och arbetare något kvarter bort protesterade mot nazisterna. Vänsterpartiets kommunalråd i stan gick rentav, skamligt nog, ut i DN och uppmanade ”partikamrater och humanister i Dalarna att hålla sig ifrån nazisternas demonstrationståg”. Protester skulle ge ”motståndsrörelsen uppmärksamhet och legitimitet”, menade han. Vänsterpartiets 1 maj-demonstration hölls mycket riktigt i Forssa, på långt avstånd från nazistmarschen och protesterna. Om Vänsterpartiets logik, att motstånd mot nazisterna ger dem legitimitet, skulle stämma betyder det att det arbetarrörelsen i Tyskland gjorde fel på 30-talet var att alls motarbeta Hitlers nazister.

Man behöver heller inte gå ända tillbaka till 30- och 40-talets mörka period för att inse hur farligt det är när arbetarrörelsen står passiv inför fascismen. Exemplet från Grekland i dag, där fascistpartiet Gyllene Gryning gått på frammarsch och dessutom fått anhängare i stora delar av poliskåren, visar att fascismen inte på något sätt hör till historien. I situationer när kapitalismen krisar finns fascismen alltid där som ett alternativ för delar av härskarklassen. Inget säger att samma sak som i dag händer i Grekland, Ungern eller på andra håll i Europa, inte skulle kunna hända också i Sverige. I dagsläget är Nordiska Motståndsrörelsen uppenbart en liten våldssekt, allmänt avskydd, som efter en massiv mobilisering i hela Norden bara lyckas samla ett tåg som inte ens är större än vilket förstamajtåg i vilken småstad som helst. De utgör inte något politiskt hot, står inte i färd att ta över statsmakten, men på ett lokalt plan, på gatan, utgör de ändå ett hot, vilket inte minst Kärrtorp och en rad andra sådana incidenter visat. Att de ändå lyckades samla till en marsch som var större än på många år, att de nu fått in en person i kommunfullmäktige i Ludvika, borde vara en väckarklocka för vänstern och arbetarrörelsen.

Vi i Arbetarmakt menar att hela arbetarrörelsen måste göra det till sin uppgift att motarbeta nazisterna överallt de dyker upp, och att dessutom erbjuda ett alternativ till den bruna sörjan: en offensiv klasskampspolitik. Om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hade lagt sin sekteristiska organisationsegoism åt sidan och samlat till ett enat, antifascistiskt 1 maj-tåg i Borlänge hade vi kunnat fylla centrum med arbetare och socialister som skulle kunna omöjliggöra för NMR att marschera där, eller åtminstone betydligt höjt temperaturen på protesterna. Det hade inneburit en skjuts framåt för alla antirasister, fackligt aktiva, invandrare, hbt-personer och alla som nazisternas terrorgarde hotar, i Borlänge och hela Sverige. På grund av Socialdemokraternas ignorans och Vänsterpartiets totala passivitet inför nazimarschen föll det nu på unga socialister och antirasister att se till att nazisterna inte fick gå ostörda.

Ett förslag som återkom flera gånger under dagen, både från Dalarna mot rasisms scen, på flygblad och bland talare, var det om att ”förbjuda nazismen”. Argumentet är att FN:s konvention mot rasdiskriminering borde innebära att rasistiska organisationer i sig är förbjudna, och att polisen därför borde agera mot dem – eller åtminstone inte ge dem demonstrationstillstånd. Visst skulle vi knappast begråta om nazistparaden hade stoppats eller upplösts av polisen, men att förlita sig på att staten ska förbjuda nazismen, eller att i första hand behandla det som ett polisiärt problem, är ett recept för nederlag.

Om man ger staten och polisen utökade befogenheter att stoppa demonstrationer eller politiska organisationer på politisk grund (för att de är ”odemokratiska”) är det inte alls svårt att tänka sig var det skulle leda till därefter. Den statliga myndigheten Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism har till exempel visat sig vara beredd att slå mot vänstern lika väl som mot högerextremister. Den socialistiska vänstern kan helt enkelt stå näst på tur. Polisens uppgift i en borgerlig stat är inte att skydda arbetarrörelsen, utan i sista hand att försvara den rådande ordningen – kapitalismen och överklassens privilegier. Om en krissituation trappas upp är det inte otänkbart att man åter är beredd att ta till fascistvapnet mot en stridande arbetarrörelse. Om vi då inte förberett oss på att själva ta den antirasistiska kampen står vi avväpnade inför den kamp som måste föras. Att låta polisen bekämpa nazismen är i bästa fall ineffektivt, i värsta fall direkt kontraproduktivt. Visst ska nazismen förbjudas – men i handling, av massiva mobiliseringar av antirasister och socialister.

Vi i Arbetarmakt vill tacka kamraterna i Rött Forum och de antirasister i Dalarna som tog emot oss i Borlänge för en god kampdag, och hoppas på en större, mer offensiv protest nästa gång. Nästa gång nazisterna dyker upp måste arbetarrörelsen och vänstern sluta upp för att stoppa dem. Det krävs inte bara allmän antirasism eller humanism, utan också ett kämpande alternativ till fascismens splittrande retorik: revolutionära, socialistiska svar. Vi måste minnas att fascismen framför allt riktar sig mot oss, och svara på det hot det innebär när NMR trots allt samlar så många människor på 1 maj. Att krossa nazismen är inget val utan en plikt, en överlevnadsfråga, för hela arbetarrörelsen.

Arbetarmakt

Se även sammanställningen av vår liverapportering från protesterna, samt en kort film från dagen.

Bildgalleri (klicka för att förstora)

No Responses

Add a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *