Kuppförsöket i Turkiet: två reaktionära sidor slåss mot varandra

President Recep Tayyip Erdoğan. Foto: R4bia.com/Wikisource

President Recep Tayyip Erdoğan. Foto: R4bia.com/Wikisource

Utgången av militärkuppen i Turkiet är i skrivande stund oklar, liksom mycket av detaljerna kring kuppmakarna och striderna. Den allmänna bilden står däremot klar. En fraktion officerare genomför nu ett kuppförsök mot Recep Tayyip Erdoğans regering och den högsta ledningen för statens hårda kärna, arméledningen och säkerhetstjänsten. Regimen slår tillbaka och har lyckats mobilisera vissa skikt av civilbefolkningen för sina syften. Den här konflikten måste beskrivas som en intern konfrontation mellan två reaktionära läger inom staten och den härskande klassen. Båda sidorna representerar intressen och en politik som ökar förtrycket mot arbetarklassen, vänstern och minoriteterna i Turkiet. Kommunister och arbetare bör därför inte välja sida i den här konflikten utan bekämpa både Erdoğan och kuppmakarna.

Erdoğan är en islamist som är i färd med att steg för steg omvandla Turkiet till en totalitär gudsstat med repressionens udd riktad mot arbetarklassen, kvinnorna, sexuella minoriteter och etniska minoriteter. För att kunna genomföra den här reaktionära omvandlingen av Turkiet har Erdoğan inte bara varit tvungen att ge sig på kurderna och folkliga rörelser, utan också landets sekulära tradition, som bland annat förvaltats av militären och det som kallats den djupa staten (ett inre nätverk av militärer, poliser, jurister osv., som dragit i många trådar inom staten). Erdoğan har rensat och manövrerat inom statsapparaten inklusive militären. Polariseringen har ökat i hela samhället och det har satt igång en söndringsprocess inom militären.

Det finns skikt av soldater (Turkiet har värnpliktsarmé) som har stått närmare de folkliga skikt som utvecklat en stark opposition mot Erdoğan. Högre upp i hierarkin finns det uppenbarligen skikt som vill försvara den sekulära (och högerauktoritära) turkiska statens tradition. Genom att motsätta sig Erdoğan försvarar de i första hand sina egna maktintressen och intressena hos de sekulära traditioner av kapitalistklassen som de ytterst representerar.

Det berättigade hatet mot Erdoğan får inte förblinda omdömet eller leda till glömska om den turkiska arméns historia och roll. Denna armé har långt innan Erdoğan bedrivit ett blodigt krig mot vänstern och kurderna i flera decennier. Det här är heller inte den första kuppen från deras sida.

Om kuppen lyckas, vilket den inte verkar göra i skrivandets stund, kommer det inte att ha några progressiva konsekvenser. Det är möjligt att en högernationalistisk sekulär militärdiktatur skulle kunna krossa islamisterna. Men det skulle ske på ungefär samma sätt som när Saddam Hussein eller familjen Assad höll islamisterna på mattan i det som en gång i tiden var Irak respektive Syrien. Det vill säga, inte bara islamisterna skulle krossas utan allt vad demokrati och frihet heter. Vänstern kommer att jagas och dödas och arbetarklassen kommer att tryckas ner och passiviseras.

En annan möjlig utgång av kuppen är att den destabiliserar Turkiet så mycket att ett inbördeskrig bryter ut. I första vändan skulle kuppmakarna stå mot Erdoğans lojala styrkor. Snabbt kommer kurderna och framförallt PKK bli en viktig militär faktor i kriget. Vänstern, som är starkare och bättre organiserad än i Irak och Syrien, skulle bli en väpnad kraft. Ganska snabbt skulle lokala såväl som importerade jihadistiska styrkor börja agera. Ett oerhört kaotiskt och blodigt krig kan bli konsekvensen av det här, och det är inget som kommer att gynna arbetarkampen och socialismen i Turkiet.

Om Erdoğan rider ut den här situationen har kuppmakarna spelat honom rätt i händerna. Han har redan nu spelat sina kort väl och lyckats mobilisera ut stora skikt av civila anhängare på gatorna under paroller om att försvara demokratin. Erdoğan-vänliga folkmassor har på sina håll varit framgångsrika i att attackera och avväpna kuppmakarna. Om kuppmakarna förlorar kommer de sista Erdoğan-fientliga fickorna i staten att kunna rensas ut till allmänt bifall och i demokratins namn. De imperialistiska makterna som på senare tid sett Erdoğan som ett problem kommer att tvingas sluta upp bakom honom och ge honom fria händer att ytterligare säkra sitt grepp om makten. Ett resultat av kuppen kan alltså bli att Turkiet inom kort tar stora steg närmare en gudsstat – paradoxalt nog.

Socialister och arbetare bör absolut inte stödja kuppen i någons sorts missriktad vilja att stoppa islamiseringen av Turkiet. Den totalitära högerinriktade sekularismen har gång på gång visat sig vara misslyckad i Mellanöstern och bara hjälpa islamisterna. Shahens regim i Iran är ett bra exempel på hur sekularism som tvingas på folket uppifrån av en självgod elit bara motverkar sitt eget syfte och ökar stödet för de religiösa. Socialister och arbetare måste genomskåda kuppen som genuint reaktionär och därför motsätta sig den, precis som det pro-kurdiska partiet HDP helt riktigt har gjort.

Försvaret för demokratin i Turkiet, hur underminerad den än är, får förstås inte leda till ett garden sänks mot Erdoğan. Att försvara demokratin i Turkiet är inte samma sak som att försvara Erdoğan. Det är två olika saker som inte ska blandas ihop.

Just nu är det framför allt kuppmakarna som ska slås tillbaka. När det är gjort fortsätter kampen mot Erdoğan och den auktoritära islamisering av landet han genomdriver. Vänsterns och arbetarklassens organisationer måste ut på gatorna i stora demonstrationer som konfronterar militären. Appeller måste riktas till de värnpliktiga soldaterna att ansluta sig till de progressiva folkliga krafter som bekämpar kuppen. På så sätt kan rörelsen mot kuppen beväpnas. Ett folkligt uppror måste uttala sitt stöd för kurdernas nationella rättigheter som ett sätt att överkomma den sekteristiska splittringen mellan olika folk i Turkiet. Det behövs strejker och kommittéer på arbetsplatserna. Allt det här måste ske separat från islamisterna. De ska inte tillåtas framställa sig som försvarare av demokratin eller tillåtas beblanda sig med den verkligt folkliga kampen mot kuppen.

  • Ner med militärkuppen i Turkiet!
  • Mobilisera arbetarklassen i kamp mot kuppmakarna!
  • Försvara de demokratiska rättigheterna i Turkiet!
  • Utveckla de demokratiska rättigheterna i Turkiet genom att driva bort Erdoğan och islamisterna från makten genom ett arbetaruppror!

Arbetarmakts styrelse

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *