Presidentvalet i USA: Det ”mindre ondas” logik

Inget stöd åt den galna krigshetsaren Hillary Clinton!
Inget stöd åt rasisten och populisten Donald Trump!

Hillary Clinton

Hillary Clinton. Fotografi: © Gm2587, CC BY-SA 4.0

Så är kandidaterna inför det nordamerikanska presidentvalet spikade. En blodtörstig massmördare och imperialistisk drottning står mot en otillräknelig rasist, kvinnohatare och högerpopulist. Arbetarsaken har ingen företrädare alls. Det här ställer arbetarklassen och vänstern inför ett dilemma. Vilket agerande i presidentvalet kommer ha progressiva konsekvenser och flytta fram arbetarklassens positioner?

Reformismen och den byråkratiserade arbetarrörelsen har sitt alternativ klart. De stödjer krigshunden och massmördaren Hillary Clinton, Wall Streets kandidat nr 1. Senast formulerades den ståndpunkten av chefen för Aftonbladets kultursida, Åsa Linderborg:

I november har amerikanerna att välja mellan en av västvärldens mest korrupta politiker och en som kan utvecklas till fascist. Som Sanders säger, är Trump en grotesk demagog och ett oberäkneligt hot som USA aldrig tidigare skådat. Clinton har visserligen inga lösningar på USA:s problem, men Trump har det ännu mindre. (..) Med detta på bordet måste man håglöst välja den genomkorrupta kandidaten. Inte för att hon är kvinna, utan för att den andre är galen.

Den underliggande principen hos socialdemokrater och vänsterpartister som stödjer Clinton är att välja det minst onda av två dåliga alternativ. Men principen om det minst onda, så kallad ”lesser-evilism”, är rakt igenom luddig och helt böjlig – det är därför den passar arbetarrörelsens högeropportunister som hand i handske. Linderborg m.fl. har aldrig presenterat några väl definierade kriterier för vad som ska räknas som ”ont”. Än mindre har de lyckats ringa in vilka komponenter som ska ingå i det som räknas som ”mindre ont”. Handlar det om vissa åsikter? Handlar det om vissa sociala krafter i samhället? Eller är det frågan om en viss typ av konkreta handlingar? Inga klargöranden görs. De exakta grundvalarna för att skilja det ”onda” från ”det mindre onda” är hemliga. Därmed är det möjligt för högeropportunisterna att tillämpa principen på ett på ytan godtyckligt sätt.

Oftast är det i praktiken så att principen dras fram när reformisterna vill stödja en politisk fraktion inom den härskande klassen mot en annan. När arbetarrörelsen ska agera bihang åt en viss del av borgerligheten ingår alltid att arbetarklassens egna intressen stoppas undan till förmån för de påstådda ”större” intressen som försvaras av borgerligheten. Inte sällan slutar det med att arbetarklassen avmobiliseras och att hela politiken förskjuts högerut. Då kommer förnyade och starkare attacker mot arbetarklassen trots att de reformistiska irrledarna hävdar att deras taktik med det ”mindre onda” skulle avvärja just det. Som vi skrev i vår analys av den demokratiske politikern Bernie Sanders och de socialister som stödde hans kampanj mot Hillary Clinton:

Vid varje amerikanskt presidentval säger Demokraternas stödtrupper till vänster samma sak. Oavsett om det handlar om en Clinton, Kerry, Obama, Sanders eller – igen – Clinton, och oavsett om den mardrömslikt reaktionäre republikanske motkandidaten heter Dole, Bush, McCain, Romney, Cruz eller Trump sägs att den amerikanska arbetarklassen nog behöver ett eget parti, en egen röst, men att man just i det här valet, just eftersom det är så viktigt nu, måste stödja Demokraterna. Så skjuts den för arbetarrörelsen livsnödvändiga uppgiften att bygga ett nytt parti och en ny rörelse ännu fyra år på framtiden.

Exemplet Tyskland
Socialdemokratins politik i Tyskland innan Hitlers maktövertagande är ett belysande exempel. När nazisterna började växa sig starka och det var uppenbart vilket hot de höll på att bli valde den tyska socialdemokratins ledare att lita blint på Weimarrepublikens konstitution och dess institutioner. Det innebar att överlåta åt polisen att bekämpa nazisterna och att försöka tillämpa de befintliga lagarna. Det innebar också, och här kommer den främsta parallellen till det amerikanska presidentvalet, att i presidentvalen våren 1932 stödja den stockkonservative Hindenburg, med den uttalade motiveringen att han i alla fall var bättre än Hitler eftersom han var demokrat. De tyska socialdemokraterna tillämpade då principen om det ”mindre onda”.

Vad som sen hände är känt. Hindenburg och de konservativa tillämpade själva principen om det ”mindre onda”, fast riktat mot socialdemokraterna och vänstern. Ur borgerlighetens perspektiv visade det sig att nazisterna var det ”mindre onda”, då borgarna ställts inför det faktum att en militant vänsterutveckling skulle kunna bli motreaktionen på krisen och nazisternas frammarsch. Så Hindenburg följde Weimarrepublikens regelverk till punkt och pricka. I enlighet med paragraf 48 upplöste han demokratin och gjorde Hitler till diktator, efter att först ha understött von Papen (en borgerligt ”demokratisk” ledare) som förberett marken för Hitler med repressiva lagar och attacker mot vänstern. Så mycket för Hindenburg som det ”mindre onda” än Hitler.1

Det ”mindre onda” är ett högst relativt koncept. Även bredvid en rent kriminell massmördare och krigsfanatiker som Clinton lyckas det amerikanska samhället spy fram något värre i form av Trump. Men han är inte värst. Även Trump är det ”mindre onda” i jämförelse med något ännu mer reaktionärt, t.ex. de mer öppet fascistiska rörelser som finns i USA. Logiken i stödet till Clinton är faktiskt att Trump kan bli nästa person att stödja som det ”mindre onda”, om den amerikanska kapitalismens kris fördjupas och den militanta högern till höger om Trump växer i styrka.

Vi får heller inte förbise kraften hos det objektiva klassintresset mellan olika fraktioner inom borgerligheten. Trump och Clinton företräder lite olika delar av den härskande klassen, har olika uppfattningar om hur den amerikanska imperialismen bäst ska förvaltas, och så vidare. Men i slutändan, när det verkligen gäller, står de på samma sida av barrikaderna – mot arbetarklassen, mot de socialt förtryckta och mot massorna i den halvkoloniala världen. Under de avgörande striderna kommer Trump-typerna och Clinton-typerna att stå sida vid sida för att säkra kapitalets makt. Därför ska inte arbetarrörelsen ge sig in det lägret och försöka stärka den ena fraktionen mot den andra. Historiska exempel som Tyskland innan Hitlerepoken visar tyvärr att socialdemokratins ledare (och dit räknar vi minisossepartiet Vänsterpartiet) är beredda att följa den djävulska logiken i principen om det minst onda ända till det bittra slutet. Det innebär att successivt förflytta sig högerut i jakten på att få alliera sig med den minst dåliga kraften hos klassfienden, tills arbetarrörelsen gjort sig själv irrelevant och allt bara handlar om vilken sorts reaktionär politik som ska råda. Alternativet borde vara uppenbart. Mobilisera arbetarklassen och andra förtryckta skikt bakom sina egna organisationer och sin egen politik för att utmana de som vill göra de rika rikare och de fattiga fattigare och som använder krig och repression för att uppnå det.

I det amerikanska presidentvalet är varken stöd till Clinton eller Trump rätt linje för arbetarorganisationerna. Kravet måste vara att Sanders bryter med Demokraterna helt och hållet för att lansera sig själv som en oberoende arbetar- och vänsterkandidat i presidentvalet. Ur den kampanjen måste konkreta steg tas för att börja bygga ett självständigt arbetarklassparti i USA. I förhållande till en kampanj från Sanders, och ett eventuellt arbetarparti, måste kommunister kämpa för att revolutionära och socialistiska idéer vägleder rörelsen.

Eduardo Montero

Se även artikeln A fork in the road confronts the Bernie Sanders movement i vårt internationella teoretiska magasin, Fifth International.

1 Som Trotskij skriver i samlingen Kampen mot nazismen i Tyskland: ”Miljontals arbetare, småborgare och bönder (socialdemokraterna och Centern) röstade på Hindenburg. De såg inget politiskt program i honom. De ville först och främst undvika inbördeskrig, och lyfte upp Hindenburg på sina axlar som en sorts överordnad domare, som nationens skiljedomare.”

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *