Proletären svänger om fascisterna – men passiviteten kvarstår

Är detta ett uttryck för "en oroväckande svajig och oklar linje i yttrandefrihetsfrågor", eller vad menar egentligen Prollen?

Är detta ett uttryck för ”en oroväckande svajig och oklar linje i yttrandefrihetsfrågor”, eller vad menar egentligen Prollen?

Bok & Bibliotek, som står bakom bokmässan i Göteborg, beslutade i år att låta den fascistiska tidningen Nya Tider ha en monter där, vilket väckte stor vrede. Fullt förståeligt givetvis, då fascismen bör tryckas tillbaka varhelst den visar sig. Bokmässan ändrade sitt beslut efter protesterna: Nya Tider var inte längre välkomna. Dock dröjde det inte länge innan de åter backade, och fascistblaskan fick till sist klartecken att delta.

Kommunistiska partiets (KP) tidning Proletären kritiserar genom sin chefredaktör Jenny Tedjeza beslutet – alltså inte att man upplåter plats åt Nya Tider, utan att tidningen under en tid inte var välkommen: Bok & Bibliotek visade genom portningen av fascisterna en ”oroväckande svajig och oklar linje i yttrandefrihetsfrågor”, tycker Proletären.

Artikeln kritiserar vidare vänsterns fixering vid symbolfrågor och konstaterar att fascismen måste bemötas politiskt, med arbetarkamp och nya visioner för vår gemensamma framtid. Det stämmer naturligtvis, på ett allmänt plan. Tyvärr är det – återigen – bara på det väldigt allmänna planet Proletären lyckats ha rätt. Den antifascistiska strategi man föreslår verkar nämligen helt begränsa sig till detta.

Arbetarmakt har alltid hävdat att fascismen inte kan slås tillbaka med enbart antifascism – vi behöver arbetarkamp mot all högerpolitik och mot kapitalismen. Kampen mot fascism kräver dock också aktiv antifascism. Det är nödvändigt att vinna arbetarklassen inte bara för allmänna värderingar om allas lika värde, och sådant som liberaler begränsar sig till när de pratar antifascism, utan för direkt klasskamp mot allt som förtrycker och splittrar oss. Där ingår givetvis rasism och fascism i alla dess former.

Att bekämpa fascismen enbart genom att bekämpa kapitalismen och högerpolitiken är tyvärr hopplöst abstrakt. Givetvis är det kapitalismen, det system som alstrar rasism och fascism, som är huvudfienden – men ska vi alltså låta fascisterna husera tills kapitalismen är avskaffad, och den försvinner av sig själv? Det kommer ju tyvärr att dröja. Och hur menar KP menar att kapitalismen ska kunna besegras utan att systemets kontrarevolutionära horder slås tillbaka? Proletärens presentation av hur fascismen bör bekämpas är ett av många exempel på hur abstrakt KP betraktar det kommunistiska programmet:

”Fascismen måste mötas politiskt, med arbetarkamp och nya visioner för vår gemensamma framtid. Vi måste möta extremhögerns argument i samtal med arbetskamrater, skolkamrater och vänner. I ett öppet offentligt debattklimat. Och vi ska fan inte bjuda fascisterna på martyrskapets sötma.”

Givetvis måste fascismen, som sagt mötas politiskt, med arbetarkamp och nya visioner för vår gemensamma framtid. Och självfallet måste vi möta extremhögerns argument i samtal med arbetskamrater, skolkamrater och vänner. Men hur ska man tolka att det ska ske i ett ”öppet, offentligt debattklimat”? Proletären har alltså redan konstaterat att en utestängning av Nya Tider visar på en ”svajig syn på yttrandefrihetsfrågor”, och hävdar även att protesterna mot Sverigedemokraterna blev en del av det partiets valkampanj. Av detta är det svårt att dra någon annan slutsats än: rasister och fascister ska vara fria att ha möten, reklamkampanjer och bokmontrar där de vill – antirasister och kommunister ska inte konfrontera dem, utan begränsa sig till att bekämpa högerpolitik och kapitalism i allmänhet, och blott möta extremhögerns argument.

Om det inte är vad som avses så uttrycker artikeln sin ståndpunkt extremt luddigt, och vi utgår från att någon representant för KP förtydligar saken.

Förbjuda nazismen?
Den som har följt vad KP tidigare har skrivit i frågan kan inte låta bli att notera att detta är en tvär omsvängning i deras hållning, i den mån den är representativ för partiet. Uppfattningen att kommunister bör försvara fascisters yttrandefrihet brukar annars föras fram av maostalinister i kretsarna kring Folket i Bild/Kulturfront och Clarté. KP har tidigare ansett att rasistiska och fascistiska organisationer helt enkelt ska förbjudas av staten. Detta innebar att antifascism skulle vara polisens uppgift. KP har därmed även för det mesta har hållit sig borta från antifascistiska mobiliseringar, med somliga undantag, som när partiets ungdomsförbund på senare år deltagit i vissa antifascistiska protester. Dock har partiets hållning inte ändrats. Förrän kanske nu.

Att vilja förbjuda rasistiska och fascistiska organisationer må låta sympatiskt, men det är ett krav kommunister måste avvisa. Förbud mot organisationer på grund av deras politik lika gärna skulle kunna riktas mot vänstern, och det vore mycket oförsiktigt att sätta den utökade makt ett sådant vapen skulle medföra i händerna på staten. Liberaler och konservativa hävdar som bekant ofta att kommunism är lika illa som fascism och nazism, och kan bli helt förtvivlade över att de flesta arbetare inte alls köper resonemanget. Ett beslut om att rasistiska och fascistiska organisationer ska förbjudas skulle genast följas av röster för att detta även borde gälla den revolutionära vänstern. Redan i dag agerar polisen ofta helt godtyckligt mot vänsterns demonstrationer och föregivna demokratiska rättigheter. Högern är som bekant stark inom polisen, och många inom kåren skulle mer än gärna ingripa oftare mot den radikala vänstern. Vore det inte ganska oklokt att ge dem ytterligare befogenheter?

Att motsätta sig ett statligt förbud mot nazistiska eller fascistiska organisationer är inte samma sak som att försvara fascisters rätt till yttrandefrihet. Tvärtom bör den avskaffas – men genom en mobiliserad arbetarrörelse som vägrar upplåta en endaste millimeter av offentligheten åt fascister och rasister. I nuläget bör fascisterna stoppas på gatan, i den mån det är möjligt, och i den mån det taktiska läget är gynnsamt. Kommunister bör aldrig försvara fascisterna mot någon. Arbetarrörelsen och den radikala vänstern bör däremot motsätta sig ett statligt förbud, men enbart på grund av hur staten fungerar under kapitalismen. I en arbetarstat vore det givetvis en annan sak.

Huruvida Kommunistiska partiet verkligen har ändrat sin linje i frågan om antifascismen återstår att se. Om chefredaktör Tedjeza uttrycker partiets hållning kan det bara innebära en sak: KP har hittills haft ”en oroväckande oklar och svajig linje i yttrandefrihetsfrågor”, för att använda deras egen formulering. Men en sådan förklaring är givetvis inte att vänta, även om det är den uppenbara följden av den linje som förs fram i artikeln. Kanske var artikelns resonemang bara ett hugskott som är bortglömt till nästa nummer, kanske är det partiets nya hållning. Man kan emellertid vara ganska säker på att Proletären och KP fortsätta att förorda att vänstern håller sig undan och inte konfronterar det alltmer påstridiga fascistiska hotet där det visar sig.

Jens-Hugo Nyberg

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *