Nazisterna marscherade i Stockholm, men tusentals antifascister protesterade

Den massiva fackliga demonstrationen på Sergels torg

Den massiva fackliga demonstrationen på Sergels torg

Lördag 12 november skulle nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR) demonstrera i Stockholm. Vi har fått dras med de populistiska rasisterna i ”Folkets demonstration”, där nazister förvisso har deltagit, men på en mycket vag plattform och med ihärdiga försök att verka respektabla, men det här var den första öppna nazistmobiliseringen i Stockholm sedan Svenskarnas Parti demonstrerade sommaren 2014.

Arbetarmakt deltog i planeringen för och mobiliseringen till den breda fackliga manifestationen på Sergels torg. Den arrangerades av Rött forum, SEKO Stockholm, Hotell- och restauranganställdas förbund Stockhlm-Gotland, Unga byggare och Unga elektriker, och var den första motdemonstration som gick ut med tid och plats. Manifestationen började kl 11, samtidigt som nazisterna skulle samlas, och avslutas kl 12. Efter att den tog slut skulle det finnas tid till att gå närmare nazisterna för att visa vår avsky. Arbetarmakt var fast beslutna att göra och så och vi visste att det fanns andra som också hade tänkt det. Dessutom var vi övertygade om att många av demonstranterna på Sergels torg också gärna skulle vilja gå och bua ut nazistsvinen – något som skulle visa sig helt korrekt. Vi hade också folk på plats för att från början bevaka vad nazisterna gjorde, liksom polisen.

Manifestationen på Sergels torg drog mycket folk, uppskattningsvis närmare 5 000. Givetvis inte alls så många som det borde ha varit, men ändå betydligt fler än det hade varit på någon antifascistisk manifestation sedan 10 000 samlades i Kungsträdgården när det nu nedlagda Svenskarnas parti marscherade sommaren 2014. Utöver denna samlades närmare tusen antifascister på Gustav Adolfs torg för en annan manifestation.

Samtidigt som de två antifascistiska mobiliseringarna ägde rum så samlades NMR i Kungsan. Polisens avspärrningar var massiva. Hela Kungsan var omgärdat med kravallstaket och polisen hade välbevakade posteringar vid varje entré till demonstrationsområdet. Så småningom hade de släppt in hundratals nazister som började ställa upp för avmarsch och då stod det klart att NMR lyckats mobilisera till den största aktionen i deras historia. Det är tydligt att de har lyckats utnyttja krisen inom den övriga nazirörelsen till sin egen fördel genom att suga upp sympatisörer och aktivister från bl.a. det havererade svenskarnas parti. Sin fascistiska karaktär visade de bl.a. genom slagorden som var rasistiska och för en kontrarevolution, även om de missvisande skrek om revolution. Men den typen av extremt konservativt uppror som de eftersträvar handlar om att bevara alla traditionella eliters makt, framförallt kapitalets, och kan därför inte kallas för revolution.

Därför var de självklart att de skulle möta motstånd och det gjorde de redan under sin samling i Kungsan, trots att de flesta antifascister var upptagna på annat håll då. En mindre förtrupp av antifascister stod vid de avspärrningar som var närmast NMR och häcklade och störde dem med slagord och en del snöbollar. Polisen var som alltid nitiska och såg till att skydda nazisterna, även om det vid den tidpunkten gjordes utan alltför brutala ingripanden.

Dessa hästar samt ryttare jobbade mycket flitigt för att nazistmarschen skulle kunna genomföras

Dessa hästar samt ryttare jobbade mycket flitigt för att nazistmarschen skulle kunna genomföras

Efter Sergels torg: några tusen buar ut nazisterna
Fackliga representanter hade krävt att manifestationen på Sergels torg skulle avslutas utan att någon från talarstolen uppmanade folk att gå för att skrika direkt mot nazisterna. Det var inte hur Arbetarmakt hade föredragit att göra det – vi hade velat se en direkt uppmaning och en samlad, organiserad avgång. Vi hade dock inte behövt oroa oss för att viljan saknades – så fort Dror Feiler hade avslutat manifestationen började demonstranter gå upp för trappan och Hamngatan ned mot Kungsträdgården. Det var svårt att hinna räkna, men mer än 1000 personer, kanske närmare 2 000 gick raka vägen för att bua ut nazisterna. Där förenades vi med de människor som redan stod där.

Tack vare det massiva polisuppbådet kunde nazisterna tåga till Mynttorget. Tusentals antifascister försökte därefter komma som möjligt som nära. En samling skedde först vid vattnet vid Gustav Adolfs torg, men de flesta av oss försökte gå runt för att komma närmare. Något som polisen givetvis hade räknat med, som deras många avspärrningar visade. Vi och många andra tog oss till Gamla stan där vi längs olika vägar försökte komma nära Mynttorget för att störa nazistmötet. Det är mycket svårt att uppskatta hur många antifascister som deltog, men på flera platser samtidigt, vid olika tidpunkter uppstod samlingar på åtminstone några hundra.

Polisen var dock inte så förtjust i detta. De hade som sagt avspärrningar på något kvarters avstånd från Mynttorget. Inte heller där ville de emellertid veta av några livliga antifascistiska protester. Deras team med ridande poliser låg inte på latsidan utan förste flitigt undan folksamlingar i närområdet, och civilsnutarna omhändertog antifascister som inte helt uppförde sig enligt polisens önskemål, eller såg lite misstänkta ut.

En stor grupp antifascister går för att försöka visa sin avsky mot nazisterna på så nära håll som möjligt

En stor grupp antifascister går för att försöka visa sin avsky mot nazisterna på så nära håll som möjligt

Kampen behöver en samlad ledning
Det var inte alldeles lätt att transportera bort nazisterna, då grupper av antifascister blockerade utfarterna från Mynttorget, men med mycken möda och de vanliga polismetoderna började de slussas ut. Oundvikligen började leden av antifascister att tunnas ut ju mer timmarna gick. Polisens uppgift underlättades rejält av att det inte fanns någon verklig samordning. Man kan tycka att det låter sympatiskt med individer och smågrupper som själva fattar sina beslut och gör vad de spontant känner är bäst, men vad som skulle ha behövts är en samordnad ledning för demonstrationen, med spanare som gav pålitlig information, som kunde fatta beslut utan dröjsmål och sedan skicka ut instruktioner. Då kunde krafterna ha fördelats på ett lämpligt sätt och antifascister på olika platser ha agerat samordnat. Utan någon samordnad ledning blir det tyvärr mycket att folk agerar på rykten – som tyvärr sprids lika lätt som information, även på sociala medier – utan någon verklig plan. Oavsett vilka frihetliga kynnen som tar anstöt av blotta tanken på att inte agera helt autonomt så är en verklig ledning varit ett måste för att använda antifascisternas styrkor effektivt vid sådana här tillfällen.

Det är därför vi föreslår att representativa planeringsmöten väljer en ledning, som därmed har mandat att faktiskt leda demonstrationen, utifrån de riktlinjer som fastslagits på mötena. Kämpa Stockholm borde ha gjort gemensam sak med Rött forum, något Rött forum föreslog, för att tillsammans planera dagen. Målet måste vara att radikaliserade fackföreningar deltar aktivt, men så länge företrädarna inte vill veta av något militant kan de givetvis inte delta i en sådan ledning. Alla krafter som är beredda att konfrontera nazisterna borde däremot förena sina krafter, och använda dessa så effektivt som möjligt. För detta är en demokratiskt vald, beslutsam ledning nödvändig.

Efter att NMR lyckats genomföra sin tillställning fördes de till gamla stans tunnelbanestation av polisen. Väl där valde NMR att avtacka polisen och visa sin tacksamhet för att ha blivit skyddade hela dagen då de gick till angrepp och ett visst bråk uppstod. Polisen stängde efter det av hela gamla stans tunnelbanestation och förde NMR till Fridhemsplans t-bana och därifrån ner till plattformen för linjerna ut mot de invandrartäta förorterna. Där tilläts NMR ockupera stora delar av plattformen till allmänhetens stora oro. Det var minst sagt en tryckt stämning på plattformen där ca 150 nazister med sköldar stod och såg hotfulla ut, likaså inne i vagnen. Färden gick till station västra skogen, som är en närförort till city, där de gick av och marscherade upp till torget och stod i en tyst manifestation och väntade in några eftersläntrare. Så småningom gick de iväg till plats för efterträff. Inom en timme återvände 40-50 nazister och åkte därifrån med t-bana i en organiserad grupp.

Demonstrationerna visade att den antifascistiska rörelsen i Stockholm är på uppgång igen men den visade också att NMR har utvecklats som organisation. även om de är totalt isolerade från vanligt folk än så länge. Det kan dock komma att ändras om samhället skulle slungas ut i en ekonomisk och social kris. Då kommer den här typen av grupper att bli farliga därför att de kommer att utgöra kärnan i de högerextrema kampgrupper som kommer att få i uppgift att slå ner arbetarklassens kamp.

Dagen blev givetvis inte vad vi önskade – nazisterna kunde ju marschera. Däremot var dagen, efter några år av svaga antifascistiska mobiliseringar, ett tydligt steg framåt. Tusentals antifascister deltog på olika sätt, många av oss ända tills nazisterna var ivägslussade från stan. Det som behövs nu är större mobiliseringar, och effektivare, i en rörelse som inte nöjer sig med att vara emot rasism och fascism, utan även tar striden mot högerpolitiken, en rörelse byggd på klasskamp som även drar in arbetarrörelsen och som tydligt visar att inga fascister är välkomna på våra gator!

En av många gånger under dagen som polisen sa stopp. För att kunna rensa gatorna från nazister måste vi även kunna stå emot dessa, vilket kräver en både större och mer målmedveten rörelse

En av många gånger under dagen som polisen sa stopp. För att kunna rensa gatorna från nazister måste vi även kunna stå emot dessa, vilket kräver en både större och mer målmedveten rörelse

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *