Stoppa utvisningen av Marwa!

Marwa, som Migrationsverket vill slänga ut. Det bör de inte få göra

Marwa, som Migrationsverket vill slänga ut. Det bör de inte få göra

Sedan två år tillbaka bor nioåriga Marwa med sin mamma, styvfar och småsyskon i Ödeshög i Östergötland. Nu vill dock Migrationsverket utvisa henne till Marocko. Alltså bara Marwa, för mamman, styvfadern och syskonen har redan uppehållstillstånd. Att hon har sin familj här, således någonstans att bo, att hon går i skolan här och vill stanna tycker dock inte Migrationsverket är någon tillräcklig anledning för att låta henne bo kvar. De tycker att det korrekta är att med tvång skicka henne till Marocko, till sin morfar och morfar där hon bodde innan hon kunde återförenas med mamman och småsyskonen för två år sedan. Mormor och morfar är dock gamla och sjuka, och har dessutom enligt uppgift blivit vräkta från sin lägenhet. Det finns en risk för att Marwa skulle hamna direkt i hemlöshet, och därtill är det inte säkert att hon inte skulle kunna fortsätta att gå i skolan. Detta till skillnad från i Ödeshög, där hon har någonstans att bo, vänner, skola, mamma och småsyskon. Ändå vill Migrationsverket deportera henne. Migrationsdomstolen gör samma bedömning. Som ni hör är det fullständigt absurt.

Inte mindre idiotisk är motiveringen till beslutet. De hänvisar nämligen till att hennes pappa kanske inte vill att Marwa ska bo i Sverige. Alltså inte hennes styvpappa, som hon och resten av familjen ju bor med nu, utan hennes biologiska far. Ingen har dock någon aning om vad han anser, för han lämnade Marwas familj när hon var bebis. Marockanska myndigheter vet inte var han är, eller ens om han lever. Ändå hänvisar Migrationsverket och Migrationsdomstolen till att han kanske skulle kunna ha något emot att dottern som han omgående övergav bor i Sverige. En ren gissning alltså. Och vad spelar det för roll vad han än tycker om ingen vet var han är?

Inte för att det skulle spela någon större roll vad han skulle tycka ens om vi visste det. Han lämnade familjen, och nu bor Marwa i Sverige. Om han skulle visa sig misstycka vore det väl synd för honom, men inget som någon annan borde behöva anpassa sig efter. Marockanska myndigheter bekräftar att mamman har vårdnaden. Detta duger dock inte för Migrationsverket och -domstolen. Den viktigaste frågan för dem verkar vara: tänk om hennes biologiska far skulle misstycka om han visste hur det låg till?

Ta strid mot utvisningen
Tyvärr verkar inte sakargument spela någon roll för dem som bestämmer i fall som detta. Migrationsverket och Migrationsdomstolen har fattat sina beslut, och Migrationsöverdomstolen har beslutat att inte ta upp Marwas fall. Det som återstår är att överklaga till Europadomstolen, men då måste familjen själv bekosta advokat. Enligt beslutet ska Marwa dessutom vara ute ur landet redan 25 januari, så det är bråttom.

Det är givetvis möjligt att få myndigheterna ändrar sig, exempelvis efter arga protester. De borde verkligen få känna av maximalt av arga reaktioner mot det fullständigt absurda beslutet. Men oavsett om Migrationsdomstolen eller Migrationsöverdomstolen kan fås att ändra uppfattning, eller vad Europadomstolen kan göra för utslag borde de inte tillåtas att verkställa någon avvisning.

Fackföreningsrörelsen har i stort sett inte agerat alls i fall som detta. Ändå finns alla möjligheter. Transporten av Marwa kommer att vara beroende av fackföreningsanslutna. En total blockad mot alla led av verkställandet skulle omöjliggöra utvisningen. Det skulle med fördel kunna kompletteras med massiva fysiska blockader som inte tillät någon transport av henne att komma nära något flygplan. Stödåtgärder borde riktas mot såväl Migrationsdomstolen, tilltänkta flygbolag och regering för att visa att vi inte tänker acceptera detta.

Gör facken till kamporgan för arbetarklassens intressen
Problemet är bara att de fackliga ledningarna inte alls är villiga till detta. De är inriktade på ett lite bättre lönepåslag i nästa avtalsrörelse och i bästa fall några förbättringar – eller åtminstone inte för stora försämringar – i kollektivavtalet. Till det kanske de lägger någon kampanj för fackliga rättigheter eller någon allmän politisk fråga. Men inte att använda facken som politiska kamporgan.

Arbetarrörelsens gräsrötter har tvingats följa den reformistiska logiken länge nog. Under kapitalismens långa uppgång årtiondena efter andra världskriget – när den omfattande radikala klasskampen dessutom fanns i relativt färskt minne – var det möjligt att på detta sätt vinna tillräckliga eftergifter för att bygga ut ett välfärdssystem. Självklart utan att alls hota det kapitalistiska ägandet eller Sveriges plats i det imperialistiska systemet – men det innebar ändå verkliga framsteg. De senaste årtiondena har dock den reformistiska vägen, eller ”den svenska modellen”, som så många sossar föredrar att kalla det, bara lett till en stadig reträtt. Arbetarklassen kan inte längre försvara sina intressen den vägen, inte ens i relativ mening.

Detta leder obönhörligen till underordning under marknadslogiken och därmed till högerpolitik, i bästa fall med små variationer med Socialdemokraterna i regeringen, och Vänsterpartiet som stödparti. Det enda alternativet till detta är att ta strid mot den vägen, direkt strid. Våra fackliga organisationer får inte begränsa sig till att låta några byråkrater förhandla om procentsatser och i bästa fall någon annan förändring varje eller vartannat år. De måste bli organ för politisk kamp. Arbetsköparna har sina organisationer och de för sin kamp utan att låta sig hindras av några formella hänsyn om att det vore odemokratiskt att sätta press på en vald regering. Om arbetarrörelsen inte vill ge dem segern, och för alltid underordna sig deras jakt på maximal vinst, måste man plocka upp deras med överklassförakt kastade handske.

En fråga där arbetarrörelsen måste ta striden är den om gränskontroller och utvisningar, och ett lämpligt fall att börja med är ett av de mest absurda: beslutet att skicka Marwa till en osäker och kanske eländig tillvaro i Marocko. Om de fackliga organisationerna verkligen agerade skulle de kunna både förhindra avvisningen och sätta press på ansvariga myndigheter att ändra beslutet. Mot alla borgare och byråkrater som skulle påstå att det vore odemokratiskt att agera i strid med valresultat skulle vi svara: tvärtom, vi genomför vår demokrati, inte den som sker på kapitalisternas villkor, utan en som bygger på arbetarklassens intressen och solidaritet.

Stoppa utvisningen med de medel som krävs!
Detta kräver givetvis kamp inom de fackliga organisationerna. Endast med en organisering av fackets gräsrötter under en medveten och radikal plattform kan facken göras till de kamporgan vi behöver. Detta är en nödvändig uppgift, men den kommer att ta sin tid – mer tid än Marwa har, om Migrationsdomstolen står fast vid sitt beslut. Det näst bästa vore om aktivister förenar sig även utan att ha arbetarrörelsens tyngd bakom sig. Blockader kan fortfarande genomföras mot avvisningen. Om Marwa ska flygas med andra passagerare kan även dessa stoppa avvisningen genom att vägra att sätta sig ned i planet. Det har hänt förut, och det bör eventuella medresenärer informeras om. Och press kan sättas på Migrationsverket och Migrationsdomstolen, exempelvis genom att visar vår avsky mot deras beslut. I falls om utvisningen av Marwa till Marocko går det inte att gömma sig bakom att någon ”bara gör sitt jobb”.

Jens-Hugo Nyberg

Här finns en namninsamling att skriva under: https://www.skrivunder.com/lat_marwa_stanna_i_sverige

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *