G20: Vad fick de ut av det, förutom omkostnader?

Såhär gemytligt såg det ut när imperialistmakternas ledare träffades, men fick de ens själva ut så mycket av det?

“Vi kom överens om att vi inte är överens.” Så kan man summera resultatet av G20-mötet.

Föga överraskande ändrade Donald Trump inte sin position vad gäller Parisavtalet och USA kommer inte återgå till det. Resten av G20 vill hålla sig till avtalet, åtminstone på papper. Turkiet, däremot, efterfrågar en slutgiltig ratificering för att klargöra sin egen status inom avtalet. Om Turkiet skulle bli klassat som ett industrialiserat land så skulle det behöva spendera betydligt större summor än ett “utvecklingsland”, som tvärtom kan hoppas på att få ta emot pengar.
Den tyska borgerlighetens röst, Frankfurter Allgemeine Zeitung, utropade mötet som lyckat eftersom det förpliktade sig att säkerställa fri handel. Till och med USA anslöt sig trots allt till det förpliktandet, om än med vissa tillägg. Framförallt så var det positivt i sig att alla tjugo ledare möttes överhuvudtaget. “Stats- och regeringsledare från 19 industrialiserade och framväxande nationer liksom representanter för EU har träffats i en svår global situation för att diskutera de stora frågorna i internationell politik. Att de inte alltid höll med varandra ligger i sakens natur. Det gör bara mötet desto mer välkommet.” (Klaus-Dieter Frankenberger, G20-mötet var inte ett misslyckande, FAZ, 9 July 17)

Så vad uppnåddes? Putin och Trump har tydligen förbättrat sitt “diskussionsklimat”. De utropade till och med en förvånande överenskommelse att bekämpa “cyberkriminalitet”, men den överenskommelsen överlevde inte Airforce One’s återkomst till USA. Men framförallt kom de överens om ytterligare en reaktionär pacificering av Syrien, ett så kallat vapenstillestånd. Det var förmodligen inget sammanträffande att de här männens möte ägde rum samtidigt som det om partnerskapet mellan G20/EU och Afrika. De två “starka männen” ville uppenbarligen visa Angela Merkel att det ämnet inte är särskilt viktigt och framförallt ville de inte ge henne en scen från vilken hon kunde utmåla sig som “räddaren” av en kontinent. Frankfurter Allgemeine Zeitung påpekar korrekt att G20 inte bara uteblev med konkreta, handgripliga resultat, men att hela mötet dessutom togs upp av bilaterala diskussioner.

Den tyska regeringen kan, å andra sidan, peka på vissa positiva resultat. Den stora majoriteten av G20 stod inte i Trumps läger; länder som Saudiarabien och Turkiet motsatte sig inte öppet Parisavtalet, och Kina och EU spelar fortfarande en ledande roll i den globala industriella omstruktureringen. Visserligen kommer överenskommelser i klimatfrågan, liksom i alla större politiska frågor, att avgöras av den ökande konkurrensen och den pågående kampen för att dela upp världen på nytt. Det är därför G20 inte kunde producera några konkreta resultat. Utvecklingen i världsekonomin och i internationell politik pekar mot en förvärring av instabilitet och kriser och ett fördjupande av redan explosiva dispyter kring till exempel Arabiska halvön eller Nordkorea. I ljuset av de magra resultaten låter den tyska regeringens uttalande som ett desperat försök att göra dygd av nödvändighet; alla skillnader och konflikter blev åtminstone “öppet” erkända. Något som är ännu viktigare är att mötet tydligt visade nyckeldragen i världssituationen:

1. USA kan inte längre göra anspråk på att vara den ledande nationen i G20 eller ens i “västvärlden”, anspråk som USA:s rivaler kunde acceptera så sent som under Obama.

2. Trumps regering försökte upprepade gånger och öppet att underminera EU:s och Tysklands politiska mål, både före och under mötet. Trump träffade inte bara de ryska, saudiska och turkiska delegationerna innan G20, utan dessutom de polska, slovakiska och ungerska regeringarna.

3. Macron, å andra sidan, har öppet axlat rollen som en stark global ledare, delvis som ett substitut för den tyska imperialismen, vars regering var tvungen att spela en nedtonad roll i egenskap av mötets värd.

4. Det är hursomhelst tydligt att det västerländska blocket under USA:s ledning har blivit mer skört. Nya “allianser” håller på att ta form i och med att de som slåss om att dela upp och kontrollera världen ompositionerar sig själva.

5. Att den här situationen rymmer starka motsättningar visas tydligt i relationen mellan USA och Ryssland, som omfattar både överenskommelser kring Syrien liksom fortsättningen på ett slags kallt krig (Ukraina och den pågående upprustningen).

Merkels strategi har misslyckats
Den tyska regeringen och framförallt Merkel själv hade hoppats att de kunde använda G20-mötet som sin egen politiska scen. Mitt i den fortsatt instabila världssituationen ville de presentera sig själva och deras närmaste allierade, Frankrike, Italien och EU, som den stabila polen. De växande konflikterna mellan de stora nationerna har avslöjat det här för vad det egentligen är, en stor bluff. Det är de ekonomiska och geostrategiska intressena hos den tyska imperialismen som ligger bakom den tyska regeringens och Merkels ageranden. Å ena sidan lyser detta igenom i ropen på fri handel, klimatpolicy (på tyska villkor) och stöd till investerare i Afrika; å andra sidan i försöken att presentera den militärt svaga tyska imperialismen, som har påverkats negativt av krisen i EU, som en “medlare” och “ärlig förhandlare”. Den tyska regeringen kan dock inte skryta om några särskilda framgångar på denna front.

För den stora befolkningen reser allt detta frågan: vad var poängen med alltihop? Varför bjuda in personer som Trump som klart och tydligt inte har för avsikt att komma till någon överenskommelse? Varför inte bara hålla en videokonferens om syftet är att de ska “prata med varandra”? Och vad bestämdes i alla hemliga konversationer bakom lyckta dörrar, bortsett från fler krav på massan av världens befolkning? Den tyska regeringen har, kort sagt, ett legitimitetsproblem. Det här reflekterades i den alltmer kritiska rapporteringen om polisrepression. I “kosmopolitiska Hamburg”, där det var tänkt att G20 skulle föras närmare folket, var det enda som fanns kvar de röda och blå säkerhetszonerna. Medan 20 000 poliser ockuperade staden ombads dess invånare att hålla sig borta från G20-mötet eller till och med att lämna staden. Efter sammandrabbningarna i Skansenkvarteret och mediernas hysteri kring “vänsterradikaler” och “våldsamma extremister”, skiftade tonen en aning. Men den underliggande frågan dröjde kvar: vad var egentligen mötet bra för?

På kort sikt kommer inte något av det här leda till att den tyska stabiliteten ifrågasätts. Ekonomin går fortfarande bra och det kommer inte komma några större attacker på välfärden innan riksdagsvalen i september. Trots att hennes strategi visasi G20 misslyckades, betraktas Merkel alltjämt som stabiliteten förkroppsligad; det mindre onda jämfört med Trump, Putin, May, och Erdogan. Men förlusten av legitimitet visar också att hela scenariot, till och med den relativt stabila tyska republiken, vilar på skakig grund. Å ena sidan utsätts EU, och därmed den tyska imperialismen, för allt större tryck från den globala konkurrensen. Å andra sidan kommer EU tillgripa alltmer drastiska politiska, ekonomiska och militära initiativ för att försöka ta igen vad de förlorar i kampen för uppdelningen av världen.

Det faktum att mötet i Hamburg ledde till så lite har klargjort en sak: G20 är mindre och mindre en plats där de stora nationerna kommer överens kring gemensamma program och strategier. Det är nästan exklusivt en plats för att hantera regionala eller globala konflikter i Mellanöstern, Ukraina, eller Sydkinesiska havet, konflikter som är resultat av nya handelsformationer och politiska allianser. Massprotester och blockader som de i Hamburg är viktiga, men G20 kan bara besegras av en global rörelse mot krig och militarism i solidaritet med arbetares och förtrycktas kamper, en rörelse som understödjer och koordinerar stridsåtgärder i företagen och på gatorna. Vi kan vinna bara om vi motsätter oss G20 och den imperialistiska ordningen med en International vigd åt kamp för ett annat, socialistiskt samhälle.
Martin Suchanek,
Neue Internationale 221, July 2017

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *