Försvara Afrin! Solidaritet med kurderna!

”OPERATION OLIVE BRANCH”, är namnet på den Turkiska statens invasion mot den kurdiska staden Afrin. Den militära offensiven har pågått sedan den 20 januari 2018. Förra helgen utförde det turkiska flygvapnet över hundra bombningsuppdrag mot staden. Veckan innan attackerades de kurdiska självförsvarsstyrkorna YPG / YPJ (Folkets försvarsmakt / Kvinnors försvarsenheter) med tungt artilleri. Sedan söndagen den 21 januari har pansarvagnar och infanteri, ofta insatta av marionettstyrkor till det Turkietledda FSA (Fria Syriska Armén), inklusive islamistiska ultrareaktionärer, trängt in i det kurdiska territoriet runt Afrin.

Striden står mellan, å ena sidan en tungt beväpnad NATO-armé, med total kontroll över luftrummet, å andra sidan en armé som är militärt underlägsen, trots amerikansk hjälp. Erdogans krigsmål är tydligt: att förstöra grunden för ett kurdisk självbestämmande som vuxit fram i Syrien de senaste åren. Han vet att den syriska regeringen, de delar av ”oppositionen” som Turkiet upprätthåller samt den ryska imperialismen ger sitt godkännande. De kan formellt uttrycka sin ”oro”, men mer eller mindre öppet ger de Turkiet och dess markstyrkor fria händer i landets reaktionära återuppdelning efter Assads seger i inbördeskriget.

USA och NATO, som använde kurderna som fotsoldater i kampen mot Islamiska Staten, tar nu helt sin hand ifrån dem. USA:s tillkännagivande om att skapa en 30.000 soldater stark gränsstyrka tillsammans med det kurddominerade SDF (Syriska demokratiska styrkorna) avvisades senare som ett ”missförstånd”. Den 21 januari twittrade amerikanska stadsdepartementet: ”Vi uppmanar Turkiet att utöva återhållsamhet för att undvika civila olyckor i sina militära operationer.” Vad detta egentligen betyder är: döda YPG / YPJ-soldater är acceptabla sidoskador för en amerikansk politik som knappast kan överträffas i cynism.. Det tyska utrikesdepartementet är emellertid inte mycket sämre än detta när det uppmanar ”båda sidor till återhållsamhet” i denna ojämlika kamp.

Medan Turkiet vill konsolidera sitt inflytande som en regional makt med operation OLIVE BRANCH och samtidigt använda den för att slå ner inre ”fiender”, accepterar den syriska regeringen och alla andra regionala makter och imperialistiska aktörer uppenbarligen invasionen. Ingen part i konflikten vill bränna sina fingrar och uttrycka stöd för det kurdiska folket och dess kamp för sina rättigheter. Tvärtom hoppas alla att den turkiska offensiven ska gå så smidigt som möjligt och att den snabbt kommer att ge resultat. Orätten mot kurderna kan beklagas, men framför allt borde de vara ”måttfulla” i sin reaktion, med andra ord ska de inte revoltera mot detta cyniska spel.

Med denna invasion har Turkiet inte bara förklarat krig mot folket i Afrin. Kriget mot det kurdiska folket och deras organisationer också i själva Turkiet, som HDP och PKK kommer också att intensifieras. De protester som proklamerades av HDP slogs snabbt ned med brutalt polisvåld. Erdogan hotar allt motstånd och varje demokratisk protest med brutalt förtryck och förintelse: ”I nationens namn genomför vi en operation mot de som hotar våra nationella gränser från utlandet. Och de som försöker slå mot oss inifrån? På samma sätt som vi ska dra dem ut ur sina grottor i bergen, ska vi aldrig lämna våra gator och torg till dem. ” (Tagesschau ARD, 21 januari)

Det kurdiska motståndet mot den turkiska invasionen är mer än berättigad. Oavsett inställning till det kurdiska ledarskapets politik i Rojava och Afrin måste alla vänsterkrafter, hela den internationella arbetarrörelsen, alla anti-imperialister, fördöma den turkiska invasionen och kräva dess omedelbara slut.

Att klaga till stormakterna eller till FN kommer dock inte att hjälpa. Revolutionärer stöder det kurdiska folkets legitima motstånd i Rojava och Turkiet. Vi står för internationalistiskt hjälp till kämparna, till deras materiella stöd. Den kurdiska regionen i norra Irak måste öppna sina gränser mot Rojava.

Vi uppmanar arbetarrörelsen, alla vänsterpartier, fackföreningarna, alla vänster- och anti-imperialistiska grupperingar, att gå ut på gatorna i solidaritet med kurderna. Vi vill öppna gränserna för för alla kurdiska flyktingar och att förbudet mot deras organisationer, framför allt PKK, upphävs. Vi kräver att alla vapenleveranser och militärt bistånd till Turkiet upphör, och att alla imperialistiska trupper avlägsnas från regionen!

Den turkiska invasionen hotar att bli ännu ett reaktionärt slag i Syriens återuppdelning, och speciellt mot det kurdiska folket. Den kommer dock inte att skapa någon ”stabilisering” i regionen. Tvärtom kommer den att förstärka orättvisor och förtryck.

Det enda hoppet ligger i motståndet, inte bara för det kurdiska folket, utan också för deras bröder och systrar bland arbetarna i städerna och landsbygden i hela Mellanöstern. Kurder och palestinier, iranska arbetare och de verkligt demokratiska och socialistiska krafterna i Syrien, Irak och Turkiet.

En sådan politik kan endast, och detta är en lärdom inte bara från den kurdiska kampen utan även, än mer, från inbördeskrigets Syrien, drivas oberoende från alla imperialistiska och reaktionära styrkor. Den måste kombinera sociala och demokratiska frågor, kampen för rätten till självbestämmande med kampen för socialistisk omvandling i hela regionen. Detta kräver ett program och en politisk organisation, ett revolutionärt arbetarparti och en International.

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *