Rapport: Momentum-avdelning startad i Stockholm

Momentum: substantiv: vändning till positiv trend. För de flesta som är aktiva i eller följer arbetar- och vänsterrörelsen blev ordet mer bekant i samband med organisationen med samma namn, bildad i det brittiska Labour-partiet 2015 av aktivisterna bakom vänsterlabourpolitikern Jeremy Corbyns framgångsrika partiledarkampanj. Sen Corbyn valdes till partiledare i september det året har Momentum-grupper i hela Storbritannien samlat 40 000 radikala Labour-aktivister, fackliga gräsrötter och vänsteraktivister (som t.ex. våra kamrater i Red Flag) i ett nätverk som drivit på i Labours vänstervridning, med massiv medlemstillväxt och en revitalisering av partiet som följd.

Under våren har aktivister till vänster i Socialdemokraterna, framför allt via Facebook, börjat prata om en liknande kampanj här. En Facebook-grupp för Momentum Sverige har skapats, där diskussionerna framför allt handlat om vad en sådan kampanj, eller organisation, skulle kunna vara och vad den skulle göra. Här finns ju ingen Corbyn. Socialdemokraterna vandrar obrytt högerut och varken de eller Vänsterpartiet tillåter fraktioner eller tendenser på det sätt brittiska Labour gör. Ändå finns viljan bland många att skapa en ”socialistisk gräsrotsrörelse” för att ”färga opinionen lite rödare”, och under de senaste veckorna har Facebook-diskussionerna lett till uppstartsmöten för ett svenskt Momentum i en rad städer.

I Stockholm samlades på tisdagen ett 50-tal aktivister på Teater Tribunalen för ett sådant möte. Mötets deltagare kom från en rad bakgrunder – huvudsakligen vänstervridna eller ”besvikna” gräsrötter i S och V, men även fackliga aktivister, aktiva i olika utomparlamentariska vänstergrupper och tidigare oorganiserade. Ett antal medlemmar i Arbetarmakt deltog i mötet, liksom aktivister från Rött Forum, det nätverk i Stockholm vi är aktiva i. Enligt kallelsen var tanken med mötet att ta ställning till ett antal grundläggande frågor:

  • Vad borde ett svenskt Momentum driva för frågor? Vilka frågor har för lite plats i det politiska samtalet och borde lyftas mer?
  • Hur borde ett svenskt Momentum organisera sig? Vad för aktiviteter borde utföras?
  • Vad vill ni göra under övriga möten? Ska vi planera några andra aktiviteter?

Efter en inledande punkt och en presentationsrunda delade deltagarna upp sig i tio smågrupper för att diskutera frågorna, vilket sedan följdes av återrapportering till stormötet.

De frågor som lyftes representerade ett urval av aktuella frågor för arbetarklassen i Sverige och var av olika bredd och konkret nivå: deltagarna ville att nätverket skulle arbeta med allt från klimatfrågan, bostadskrisen och arbetarrörelsens tillväxt till frågor som kollektivtrafik, privatiseringar, nedskärningar, antirasism, försvaret av strejkrätten och en öppnare migrationspolitik.

Många av förslagen, kanske de flesta, var i linje med detta så klart relevanta frågor som alla kämpande socialister borde engagera sig i. Vi i Arbetarmakt instämmer verkligen i att en radikal nytändning i stil med det vi sett i Storbritannien och en rad andra europeiska länder kan behövas här i Sverige. När landet nu går in i en valrörelse blir det allt tydligare att Sverige är långt ifrån något undantag i den reaktionära våg som för närvarande präglar världen. I USA kan det yttra sig i valet av Trump, i Ungern och andra östeuropeiska länder i en allt starkare fascistisk rörelse, i andra delar av Europa i tilltagande högerpopulism, och här naturligtvis i hela den politiska skalans förflyttning till höger, med Sverigedemokraterna som ett för allt fler attraktivt alternativ i spetsen. Något behöver uppenbarligen göras.

Men för att veta hur måste nog den andra frågan, om hur Momentum ska organisera sig, lösas först. Och det var också här deltagarnas heterogenitet blev som mest tydlig. Som vi konstaterat finns ju i Sverige ingen möjlighet att arbeta som en påtryckarorganisation eller nätverk i ett arbetarparti (med borgerlig ledning), för att därigenom nå de arbetaraktivister som behöver ställa sig i spetsen för en sådan kamp, så som man gått till väga i England. Så vad göra? För somliga, redan aktiva i Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna, är kanske det naturliga att börja där och ”gräva där man står”. Redan av diskussionerna i Facebook-gruppen är det tydligt att somliga S-, V- eller LO-aktivister i Momentum framför allt ser en möjlig kampanjorganisation för att förskjuta sina partier något åt vänster.

Återigen kan vi hålla med dem i viss grad – även den som tidigare tyckt att S-ledningen och dess fackförbund inte för en tillräckligt offensiv klasspolitik måste nu, med den allt snabbare marschen högerut, kanske mot en utradering av partiets kärna, se vartåt det barkar. Och Vänsterpartiets ledning, som redan på 90-talet visade sig beredvilliga att acceptera nästan vilka nedskärningar eller andra högerreformer som helst (som när de röstade för privatiseringen av Telia), allt för att hålla S vid makten, har om något blivit ett än mer parlamentaristiskt parti sedan dess.

Ändå går det inte, för revolutionära socialister i Sverige, att komma runt det faktum att Socialdemokraterna och, om än i mindre grad, Vänsterpartiet fortfarande genom sina många band till den organiserade arbetarklassen i Sverige är de partier arbetare ser som ”sina”. Vi vet naturligtvis att ledarnas ”svek” började långt innan en omläggning av migrationspolitiken – att bevara kapitalismen och motverka revolutionära stämningar har i själva verket varit den internationella socialdemokratins uppgift sedan starten. Som Ronny Wenngren, f.d. förhandlingschef för Elektrikerna och sekreterare i regeringens stridsutgärdsutredning formulerade det i en helt annan artikel nyligen:

”Demonstration, strejk eller revolution är de tre alternativen för den som vill protestera.” De orden, från en lärare på en facklig grundkurs, minns Ronny Wenngren väl. Utmaningen för en demokrati, framhåller han, är att se till så att de två förstnämnda är tillräckligt starka, så att det tredje förblir otänkbart.

Tidigare har Socialdemokraterna för detta värv, att göra revolutionen otänkbar, kunnat utverka vissa reformer från arbetsköparsidan – ”vi håller dem i schack, mot att ni ger oss åtta timmars arbetsdag”. I en allt mer krisande kapitalism blir dock det reformismen kan erbjuda allt fattigare. För flera generationer av unga arbetare i Sverige betyder socialdemokrati kanske snarare ”samma ofrånkomliga nedskärnings- och privatiseringspolitik, men lite snällare och med ett beklagande”.
Om Momentum ska bli ett verkligt alternativ är det denna enda vägens politik man måste få S- och V-ledningen att bryta med. Löfven och Sjöstedt är inte ”förvirrade” eller felinformerade – de driver sin politik för att de vet att det är de enda de kan göra utan att på allvar hota kapitalistklassens makt. Därför kommer ingen vänlig ”informationskampanj”, namninsamlingar eller aldrig så uppriktiga övertalningsförsök att få dem att ändra på sin grundläggande inriktning.

Vi i Arbetarmakt menar att gräsrötter och arbetaraktivister måste kräva att den ledning de och många andra arbetarväljare ser som sin faktiskt också kämpar för våra frågor – och, om eller när de inte är villiga att göra så, vara beredda att byta ut dem mot en ledning som gör det. En sådan linje, den revolutionära marxismens inställning, delas nog inte av flertalet av de uppriktiga aktivister som dragit igång Momentum. Vi är ändå beredda att, om initiativet får fötter, delta idogt i det arbete som utförs, och lyfta våra förslag och idéer mot andras i en demokratisk anda.

Mötet enades om att bilda en lokalavdelning av Momentum i Stockholm, att välja en provisorisk samordningsgrupp och att fortsätta diskutera frågorna på fler möten framöver. Momentum kommer då också – förhoppningsvis – att även börja göra sig märkbar som en kraft på gator och torg i det politiserade klimat som valrörelsen utgör. Gott så. Men för att Momentum ska bli mer än bara ett Facebook-nätverk och ett förvisso positivt första möte tror vi att det som nu krävs är handling: låt oss bestämma ett antal frågor och sedan aktivt gå ut och driva dem. Momentum skulle behöva finnas med i kampanjerna mot vinster i välfärden, på gatorna mot Sverigedemokraterna och deras fascistiska svans, mot försöken att inskränka strejkrätten, och så vidare. Det är där och då, när vi agerar tillsammans, som det kan klarna för fler vilken väg vi behöver ta framåt.

Momentums form är än så länge ganska luddig, vilket är naturligt till en början. Men om vi ska bli aktiva och faktiskt betyda något måste vi också anta ett antal frågor att jobba för. Om man står för allt står man inte för något. Exempel på svåra frågor som borde avhandlas omedelbart, och utan hänsyn till S-ledningens behov, är de om strejkrätten, migrationspolitiken och vinster i välfärden. Och en rörelse som på allvar vill utmana högerutvecklingen kan inte nöja sig med ambitionen att dämpa de privata exploatörernas vinstjakt i välfärdssektorn. Om arbetarklassens intressen ska försvaras måste hela det nyliberala experimentet skrotas. Vi kan inte nöja oss med mindre än så. Momentum borde utvecklas till en rörelse som kämpar mot ytterligare privatiseringar och nedskärningar men också för att alla delar av välfärden som har sålts ut ska lämnas tillbaka till stat, kommuner och landsting. Momentum borde kämpa för att vård, utbildning, omsorg och service ska vara en rättighet, inte en handelsvara förbehållen de kapitalstarka. Vare sig S eller V står ett sådant perspektiv idag. S har gått i spetsen för den nyliberala katastrofen och V nöjer sig med att vilja hindra exploatörerna från att tjäna allt för mycket pengar (retoriskt formulerat i gummiparollen ”stoppa vinstjakten”). Här borde Momentum träda in och driva på S och V underifrån och från vänster. Ett Momentum som inte tar en tydligt progressiv ställning i sådana aktuella kampfrågor förlorar annars sitt syfte som ”socialistisk pådrivare”.

Att Momentum redan i uppstartsfasen har väckt så mycket uppmärksamhet i arbetarrörelsen och vänstern bådar gott. Vi uppmanar alla aktiva i arbetarrörelsen och vänstern, liksom oorganiserade, att komma med i nätverket – mot högerns offensiv, kapitalismens orättvisor, och för en arbetarrörelse som leder kampen. Sök upp Momentum på Facebook och håll er informerade om kommande möten.

Arbetarmakt

Se även våra artiklar om vår syn på vänsterenhet: Socialister måste stödja Jeremy Corbyns ordförandekampanj i Labour (augusti 2015), Yttersta vänstern kan enas med ett revolutionärt handlingsprogram som grund (november 2016) och Vänsterenhet är en taktisk möjlighet under kampen för ett kommunistiskt parti (maj 2018)

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *