Ett förbud mot böneutrop och kyrkklockor kommer att stärka fundamentalisterna

Efter utspel från Kristdemokraterna, som med stigande desperation greppar efter något som kan hålla dem över fyraprocentsspärren, har debatten om muslimska böneutrop återigen brutit ut.

Marxister bör vara emot förbud mot både böneutrop och kyrkklockor. Båda bör alltså vara tillåtet i princip. Sen måste det förstås finnas regler runt detta. I Spanien är det inte ovanligt med kyrkor i anslutning till bostadsområden, som ringer i klockan en gång i timmen dygnet runt. I Sverige skulle det inte vara möjligt på grund av den tillbakapressade ställning religionen har här, vilket på det stora hela har uppnåtts utan drastiska förbud. Utan att förbjuda böneutrop bör det alltså finnas regler som hindrar att de utförs på det sätt som vissa kyrkklockor i Spanien ringer på.

Det är viktigt att skilja på hur vi bekämpar religion och hur vi bekämpar fundamentalism. Religiösa föreställningar och de praktiska uttryck som dessa tar sig, till exempel kyrkklockor och böneutrop, kommer att finnas så länge många människor upplever ett behov av den typen av tröst och lindring för ”själen”. Vi kan inte lagstifta bort detta, även om det är reaktionärt och irriterande. Tvärtom skulle det stöta bort de religiösa från vänstern, så att de hamnar i armarna på konservativa krafter eller blir cyniska och demoraliserade.

Religionen mystifierar verkligheten och är i sin mest organiserade form ofta repressiv, bakåtsträvande och allierad med makten. Men den materiella grunden för religion utgörs i stor utsträckning av klassamhällets elände. Enda sättet att få bort efterfrågan på kyrkklockor och böneutrop är att ändra på livssituationen för de religiösa, samt utbildning och upplysning, vilket inkluderar ren polemik mot de religiösa ledarna i teologiska, moraliska och politiska frågor. Sverige under 1900-talet är faktiskt ett bra exempel på hur lång man kan komma i att marginalisera religionen genom en kombination av frihet, välfärd och utbildning samt debatt. Förbud måste också finnas med, men bör vara reserverat för handlingar som skadar och begränsar andra människor, som tvångsäktenskap etc. Symboliska handlingar, yttrandefrihet och åtgärder riktade mot den egna personen bör inte förbjudas. Böneutrop faller inom ramen för symbolhandlingar och yttrandefrihet.

När det gäller de fundamentalistiska och konservativa gruppernas verksamhet blir det lite annorlunda eftersom de ägnar sig åt barnarov, hjärntvätt, terrorism, diktatur och så vidare. Allt som har med det att göra ska givetvis bekämpas aggressivt och där kan förbud ibland ha en funktion att fylla. Även här måste vi dock vara försiktiga och skilja på förbud som utförs av staten och de som utförs underifrån av arbetarklassen. Precis som i fallet med nazisterna är det inte säkert att ett statligt förbud kommer vara det mest effektiva i alla lägen.

Problemet med förbud mot böneutrop och slöja är att det inte bara riktar sig mot islamisterna, utan kommer ses som riktat mot muslimer i allmänhet. Detta är precis vad islamisterna vill, eftersom det ger dem möjligheten att spela rollen som muslimernas beskyddare och därmed att vidga sitt inflytande.

När det gäller sekulära stater som försöker bekämpa religionen med auktoritära medel förskräcker erfarenheten. Shahen av Iran tog till förbud mot slöja redan under 1930-talet. Det moderna Turkiets grundare Atatürk förbjöd religiösa kläder och symboler, till exempel slöjan, i offentligheten redan på 1920-talet. Var befinner sig dessa länder idag när det gäller religionens inflytande? Vi kan konstatera att förbudspolitiken inte fungerade. Om något hade den motsatt effekt, då den integrerades inom ramen för en allmänt korrupt, antidemokratisk och pro-imperialistisk politik. I både Iran och Turkiet kunde islamisterna utnyttja den oförståndiga, repressiva politiken till att vinna folkligt stöd. Vi bör inte bjuda fundamentalisterna i Sverige på motsvarande möjligheter.

Peter Larsson

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *