Stockholm: Borgarpacket hotar allmännyttan

Medlemmar i Arbetarmakts Stockholmsgrupp deltog i kväll i manifestationen Rör inte vår allmännytta, arrangerad av jagvillhabostad.nu med flera grupper. Här kommer vår rapport från läget i den stad borgarna nu åter vill göra till ett ”skyltfönster” för sitt klassherravälde.

Efter kommunalvalet i september övergav Miljöpartiet det tidigare styret (med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ) för att i stället styra med den borgerliga Alliansen, som därmed åter släpptes fram till makten. Sedan dess har det gått fort. Med de allt mer mörkblått konservativa Moderaterna i förarsätet, och Miljöpartiet som glad medresenär, ska Stockholms arbetare och unga nu få smaka på nyliberal chockterapi och de rika i denna stad bli ännu rikare. Det budskapet går inte att ta miste på i de listor av förslag som redan lagts fram, och i partiprogrammen från partierna som ingår i det nya styret.

Ett av den nya majoritetens första besked var att en prioritering för mandatperioden kommer att bli ombildningar av hyresrätter. Med andra ord ska man, precis som förra gången borgarna styrde staden, skynda på en utveckling där fattiga och arbetare med kirurgisk precision rensas ut från tidigare överkomliga lägenheter, och pressas allt längre ut i förorterna, där de rika slipper se dem.

Effekterna av ombildningar är beskrivna av många, och resultatet är entydigt. De som inte kan, eller vill, vara med och för miljoner kronor köpa loss sin hyresrätt, dessutom mitt under en pågående bostadsbubbla, kan om de har tur få bli ”hyresgäster” hos sina grannar under förödmjukande former. De flesta får naturligtvis ta sitt pick och pack och försvinna, i en stad där praktisk taget alla unga utan rika föräldrar redan och allt mer desperat letar efter någonstans att sova.

Allmännyttan är för många enda chansen att få en bostad. Köerna dit är redan långa, och kommer inte att bli kortare för att man säljer ut hus till marknaden. Det är Stockholms arbetande befolkning som genom sina skattepengar under decennier finansierat uppbyggnaden och underhållet av dessa hus – men nu vill borgarna, dit Miljöpartiet nu öppet sällat sig, alltså tillintetgöra detta.

Miljöpartiets skuld
En del arbetare är kanske förvånade över Miljöpartiets delaktighet i vad som inte kan beskrivas som något annat än en öppen krigsförklaring mot alla i Stockholm som inte hade turen att födas som miljonärer. Partiet klarade sig trots allt, enligt opinionsinstitutet Novus, över riksdagsgränsen endast tack vare bussiga stödröster från S- och V-väljare. Och innan valet sa MP:s starke man i Stockholm, borgarpampen Daniel Helldén, tydligt att han ”inte kunde tänka sig att ombilda fler av allmännyttans hyresrätter”.

Men när Alliansen tog en paus från sin uppvaktning av Sverigedemokraterna på riksplanet för att plinga lite i klockan åt MP:s håll i Stockholm var sådana löften alltså inte vatten värda. MP-löftet om att inte ombilda hyresrätter visade sig vara lika mycket lögn som när Gustav Fridolin, Åsa Romson och Maria Ferm inför valet 2014 lovade att ”aldrig försvåra för människor att komma till Sverige”, för att sedan, när de väl fått makten, delta i att stänga Sveriges gränser för människor på flykt i Europa.

Miljöpartiet poserar ibland som ett progressivt parti, kanske rentav med en lätt vänsteraura. En del av deras medlemmar, och säkert många av deras väljare, ser sig säkert också som vänster.

Men faktum är att Miljöpartiet alltid varit ett småborgerligt parti. Till skillnad från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som ändå är arbetarrörelsens verk, och Moderaterna, som så tydligt är det svenska kapitalets klassröst, baserar sig Miljöpartiet på den flyktiga och vacklande medelklassen, och politiken blir därefter – vankelmodig, vacklande och – framför allt – aldrig ett säkert kort för arbetarklassen.

Exemplen är fler än bara Miljöpartiets frontalangrepp på Stockholms unga och arbetare nu i år. Ända sedan starten har partiet öppet varit för, och när man kunnat också drivit igenom, friare händer för de roffare och profitörer som vill tränga sig in i välfärdssektorn under ”valfrihetens” täckmantel, och när det gäller arbetsrätten finns det ingen tvekan – där står man tydligt på arbetsköparnas sida, och stöttar t.ex. förslagen på att kraftigt attackera organiserade arbetares rätt att strejka (poddtips i ämnet: #1, #2).

Tvinga borgarna på reträtt
Vid kvällens manifestation talade representanter från bl.a. Hyresgästföreningen och från partierna i det tidigare rödgrönrosa styret. Elin Gauffin, från Rädda Hyresrätten och Rättvisepartiet Socialisterna, var tydlig i sitt tal: ”Den blågröna alliansen har förklarat krig mot hyresrätten. Vi säger idag: Vill ni ha krig så får ni krig!”

Tamim Alameddine var en annan av talarna. Han valdes in i kommunfullmäktige för Miljöpartiet, men hoppade av i protest mot planerna på att privatisera och sälja ut allmännyttan. Alameddine berättade om spelet bakom kulisserna: MP-toppen Daniel Helldén har öppet sagt att ombildningar är en av hans huvudprioriteringar för den kommande perioden, och detta för att få ”mer blandade områden”. Tamim Alameddines svar var självklart: visst finns det problem med områden i Stockholm som inte är tillräckligt blandade – de rikas villaområden. Låt oss bygga fler hyresrätter där!

Det var en ganska stor skara som samlats på Sergels Torg. Stämningen var god och märkbart kampvillig, vilket bådar gott inför framtiden. Lite tråkigare var arrangörernas inställning om att politik är något man lyssnar på, något för proffsen – inte något man gör själv. ”Partiflaggor och partisymboler” bland oss vanliga åhörare var därför förbjudna, medan vi lyssnade på talarna från de olika partierna. I vimlet syntes dock en flagga från Skiftet, och de sedvanliga autonoma tidningsförsäljarna med den Allt åt Alla närstående tidningen Brand.

Vägen framåt
Det finns mycket att säga om ombildningarna, och fler attacker även på andra områden är att vänta från MP-pampen Helldén och hans borgerliga Allianskamrater. Vi kommer att ha anledning att återvända till frågan.

Eftersom Miljöpartiet så tydligt sagt sig vara emot ombildningar, och dessutom lutar sig på stödet från arbetarväljare som annars skulle rösta på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet, är deras svek extra stort. Varje nedskärning, privatisering och angrepp på arbetarklassen från lallarna i Miljöpartiet måste därför få konsekvenser.

De S- och V-väljare som i år gjorde misstaget att taktikrösta på dem kommer troligen att lära sig en läxa, och förhoppningsvis blir innevarande mandatperiod den sista då vi behöver dras med detta parti alls, innan de en gång för alla förpassas till den papperskorg (kompost?) där de hör hemma.

Men redan nu måste Miljöpartiet, liksom de övriga borgerliga partierna som nu står i färd med att plocka isär allt av sociala skyddsnät och välfärd som finns i Stockholm, inte bara brännmärkas utan också tvingas på reträtten.

Den blågröna Alliansen i Stockholm har redan fått backa på en punkt – det bindgalet marknadsfundamentalistiska förslaget om att privatisera biblioteken, som lades fram och sedan skyndsamt gömdes undan igen.

På samma sätt måste alla angrepp att slås tillbaka. Det är dags för arbetarrörelsen att göras stridsberedd igen. Och vi kan inte lita på att ledningen för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som av många arbetare sedda som ”sina” partier, kommer att göra jobbet för oss. (Efter valet 2014 gjorde Vänsterpartiet i Upplands Väsby t.ex. på samma sätt som nu Miljöpartiet i Stockholms stad – trots löften innan valet om att stärka det kommunala bostadsbolaget Bo i Väsby röstade man sedan, tillsammans med Socialdemokraterna, för att utförsälja det.)

Dagens manifestation var en bra början i den kampen, och vi uppmanar alla stockholmare att nu gå till kamp mot Miljöpartiet och Alliansen i staden – innan det är för sent. Vi i Arbetarmakt ser fram emot att jobba med frågan tillsammans med våra kamrater i Rött Forum, för att möta den blågröna attacken med en hård, röd motattack. Det är inget annat än en fråga om klasskamp.

Arbetarmakt Stockholm

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *