EU-valet 2019: Kritiskt stöd till S eller V

Bojkotten – ett uttryck för nationalistiska illusioner

Söndag 26 maj är det val till EU-parlamentet. Vissa inom vänstern förordar en bojkott för att de inte gillar EU, för att dess institutioner är odemokratiska och de inte vill ge dem legitimitet genom att rösta.

Kommunister brukar dock inte ställa upp i val för att vi stödjer den rådande staten och dess institutioner. Sveriges riksdag är exempelvis formellt demokratisk, men likväl har de senaste årtiondenas högervridning och marknadsanpassning, med privatiseringar, utförsäljningar av allmännyttan, lägre skatter för de rika, insläpp av riskkapitalister i välfärdssektorn, urholkad arbetsrätt etc. med de kraftigt ökade klyftor detta inneburit inte genomförts efter en demokratisk debatt när folkets vilja har hörsammats. Istället har det politiska etablissemanget, S-ledningen såväl som borgarna, godtagit borgarklassens krav på högervridning, utan att fråga arbetarna om saken. Det är nämligen så det fungerar i kapitalistiska demokratier – formellt demokratiska, men det finns ändå en härskande klass som i slutändan brukar få sista ordet.

När ska kommunister bojkotta val?
Givetvis finns det skillnader mellan olika kapitalistiska stater, och EU-institutionerna har uppenbart flera demokratiska inskränkningar. Men marxister bojkottar inte val för att vi inte gillar det rådande systemet, utan bara när det kan få någon verklig effekt och ett alternativ kan skapas. Ett exempel var tsarens inrikesminister Bulygins förslag på en strikt rådgivande duma på hösten 1905. Ryssland befann sig då i en revolutionär kris, och revolutionärerna vägrade att befatta sig med detta försök att avleda kampen med så eftergifter. Det blev uppenbart att Bulygins försök inte skulle få tillräckligt stöd för att bli meningsfullt, och det blev inget av med den. Bojkotten blev framgångsrik och revolutionen fortsatte.

Tsaren tvingades då att utlova större eftergifter, bland annat en duma med starkt beskuren makt, och där kapitalister och, framför allt, jordägarna var överrepresenterade. Bolsjevikerna förordade bojkott även till valet av denna, våren 1906. Fortfarande inte för att den var otillräckligt demokratisk, utan för att de trodde att revolutionen inte var över, och skulle svepa bort även denna manöver.

Tsaren lyckades dock stabilisera sin makt – om än, som vi vet, bara för omkring tio år till. Han lät upplösa de två första dumorna och ändrade vallagen så att bönderna och framför allt, arbetarna var ännu mera underrepresenterade. Denna gång deltog dock bolsjevikerna i valet, trots att denna duma var mindre demokratisk än de två föregående. De insåg nämligen att revolutionen hade misslyckats för denna gång, och att en bojkott inte skulle få någon effekt.

En bojkott av EU-parlamentsvalet av den radikala vänstern kommer inte heller i nuläget att på något betydande sätt underminera de rådande maktstrukturerna. Vi ser därför ingen anledning att bojkotta detta val, liksom vi inte bojkottar riksdagsvalen, trots att resultaten alltid blir högerpolitik, även om S vinner. I en annan situation kan bojkott bli aktuell, men just nu finns det ingen alternativ makt, ingen revolution i sikte.

Rösta på S eller V, men organisera för kamp underifrån!
Arbetarmakt ställer inte själva upp i valen. Det är ingen principsak, vi kan mycket väl göra det när vi blir större, men just nu vore det inte meningsfullt. Som vanligt förordar vi istället en kritisk röst på S och V. Detta utan att ha några illusioner om deras politik. S har under många år deltagit i nedmonteringen av välfärden och marknadsanpassningen. Löfven har ju som bekant gått med på att bilda en regering som går i Liberalernas och Centerns ledband.

V kritiserar S från vänster – men samtidigt har de gång på gång visat att de inte är något kämpande alternativ. V-ledningens inriktning har nu i åtskilliga år varit att bli tillräckligt accepterade av S-toppen för att få bli insläppta i regeringsunderlaget. Målet är förstås att vrida politiken lite åt vänster, men denna inriktning utesluter att någon verklig kamp mot all högerpolitik mobiliseras. V vägrade ju att trycka på den röda knappen, och har nu sagt att de inte är beredda att fälla regeringen för att den vill inskränka strejkrätten. V ligger till vänster om S, men går ändå i praktiken i deras ledband.

Anledningen till vår uppmaning är istället att båda partierna tillhör arbetarrörelsen, även om banden till arbetarklassen utan tvekan har blivit svagare med åren. Arbetarrörelsen måste omgrupperas under en kämpande ledning, och bäst förutsättningar för detta finns när de sitter vid makten. I opposition är det lättare att posera som vänster, men när de sitter i regeringen är det svårare att bortförklara krav från arbetarrörelsens gräsrötter.

Detta förutsätter givetvis att en organiserad och kämpande opposition växer fram inom arbetarrörelsens organisationer, fackliga som politiska. Där finns det fortfarande en lång väg att gå, men som ett första steg säger vi till arbetare som röstar på S eller V: vi tror inte att era partier någonsin kommer att genomföra en verklig arbetarpolitik, och att det är nödvändigt att bygga ett nytt, kommunistiskt och revolutionärt arbetarparti. Men så länge ni har kvar förhoppningar om dessa partier bör ni organisera er för att ställa krav på en politik i era intressen, och för att avlägsna alla byråkrater som står i er väg och envisas med sin högerpolitik.

Detta är vår utgångspunkt, och därför förordar vi en kritisk röst på S eller V, till riksdagen likväl som till EU-parlamentet. Men utan organiseringen underifrån inom arbetarrörelsens organisationer, likväl som utanför dem, kommer ingenting att förändras.

Arbetarmakts styrelse

Artikeln inför EU-valet 2014 finns här.

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *