Brasiliens dagar av eld

Med inledningen av torrperioden i Amazonasområdet har ett inferno av brinnande skogar drabbat de brasilianska delstaterna Rondônia, Pará, Mato Grosso och Amazonas. Satellitbilder visar hur regnskogsområden motsvarande en och en halv fotbollsplan försvinner varje minut. Det här är en katastrof inte bara för Amazonas invånare utan för alla på vår planet.

President Jair Bolsonaros avsiktliga medbrottslighet är nu tveklös. Under de få korta månaderna av hans styre har de små framstegen under Lula och Dilma rullats tillbaka. Under deras tid, delvis som ett resultat av internationella påtryckningar, minskade avverkningen från 20 000 kvm per år 2004 till mindre än 10 000 i början på det här året. Den här utvecklingen har vänts till sin motsats sedan Bolsonaro tog makten i januari och fram till juni hade 79 000 nya bränder noterats, en ökning med 82 procent jämfört med samma period förra året.

I stor utsträckning beror det här på att presidenten gett grönt ljus åt jordbruksnäringen och utvinningsindustrier att hänsynslöst exploatera Amazonas. Den här så kallade utvecklingsstrategin kommer bara att utveckla profiterna för hans viktigaste donatorer. I övrigt handlar det om ren ödeläggelse. Bolsonaro fördömer cyniskt oro över den globala miljön som ett försök att stoppa Brasiliens ekonomiska utveckling. Internationell kritik avfärdar han som ”nykolonialism” och kommer med mordhot gentemot miljöaktivister, de jordlösas rörelse MST samt ursprungsbefolkningen i Amazonas.

En av Bolsonaros första åtgärder som president var att rensa ut i Brasiliens federala miljöbyrå, IBAMA, genom att sparka 21 av de 27 regionala direktörerna och skära ner i dess fonder. Jordbruksministern Tereza Cristina, som själv är lobbyist för utvinningsindustrin utnämndes till ansvarig för Amazonas. ”Miljöministern”, Ricardo Salles, förklarade att den viktigaste plikten för hans departement är att ”försvara markägarnas rättigheter”.

Salles hävdar nu att han kommer använda de 980 miljoner dollar som EU har gjort tillgängliga för återplantering av skog i Amazonas till att ”kompensera” de företag inom utvinningsindustrin som har bestraffats för olaglig avverkning under de tidigare presidenterna – på marker som de fortfarande ockuperar.

Till Bolsonaros stora förtret har katastrofen i Amazonas varit så stor att den inte har kunnat döljas från världspressen och de internationella miljöorganisationerna. Det hjälpte inte ens att sparka direktören för landets satellitövervakningssystem. Den franske presidenten Emanuel Macrons fördömanden och hot om att lägga in veto mot att underteckna avtalet mellan Mercosur och EU hotade Bolsonaros stora planer för utvinningsindustris export baserat på tullsänkningar och med löften om stora öppningar för kött och djurfoder.

Med all säkerhet spelade den franske presidentens hänsyn till den egna inhemska jordbrukslobbyn lika stor roll i detta som någon hänsyn till klimatet eller Amazonas. Det står emellertid klart att den brasilianska utvinningsindustrin själv vaknade upp och insåg hotet och snabbt började kräva åtgärder mot bränderna. De insåg att Bolsonaro skadade snarare än underlättade för affärerna.

Användandet av den brasilianska armén för att bekämpa bränderna måste också förstås som en del av den inhemska klasskampen. Armén kommer inte bara att agera brandkår, den kommer utan tvekan hjälpa markägarnas huliganer i kampen mot lokala ”terrorister”, annorlunda uttryckt, miljöaktivister, ursprungsbefolkning samt jordlösa människor. På samma sätt kommer ”underlättanden” från Europa och USA, i synnerhet den för återplantering, säkerligen att huvudsakligen användas som ”kompensation” för markägare som avstår från ytterligare bränn- och skövla-operationer. För Tysklands och EU:s del ska dessa offentliga mediatrick huvudsakligen förstås som ett medel för att rädda, snarare än att sabotera, Mercosuravtalet.

En ökande kris
Avskogningen har redan inneburit mätbara konsekvenser på lång sikt för det regionala och globala klimatet. Sedan 1970 har 800 000 km2 (av ursprungliga 4 miljoner) avverkats med en uppmätbar effekt på 0,6 graders förhöjd värme i Amazonas. De avskogade områdena är i snitt 4,3 grader varmare, vilket förvärras av jordbrukets ingrepp. Utan skogsfloran kan bara en liten del av regnvattnet bevaras i jorden, det mesta flödar bort. Den redan näringsfattiga jorden som urlakas på det här sättet blir obrukbar efter 4-5 år. Områden överges och töms, vilket förklarar den ständiga hungern efter ännu mer avskogning.
De allt större områdena av ”Cerrado”, den brasilianska savannen, som tränger in i regnskogen underminerar mikroklimatet i allt större delar av skogen. Med dagens nivåer av värmeökning kommer den genomsnittliga temperaturen att ha stigit med 1,5 grader jämfört med 1970. Trädens förmåga att fungera som ”vattenpumpar” fungerar inte längre i dessa områden. Då blir till och med regnskogens träd lätta byten för vindburna gnistor.

Enligt olika modeller talas det nu om en definitiv vändpunkt för skogsdöden i Amazonas. Under lång tid har det sagts att en 40-procentig förlust, i jämförelse med storleken 1970, skulle betyda att en punkt nås där återhämtningen av egen kraft och mikroklimatet snabbt kollapsar och där själva existensen av skogen är hotad. Det betyder att skogen skulle kunna falla offer för en ökenutveckling. Samtidigt diskuteras modeller med en förlust på 20-25 procent, siffror som redan är nära de 17 procent av skogsförstöring som uppnåtts idag.

Effekten av att nå den här brytpunkten skulle inte bara vara förödande för det regionala klimatet och därmed för den naturliga grunden för jordbruk i Sydamerika. Amazonas innehåller 40 procent av världens regnskogar och 10-15 procent av den globala biologiska mångfalden. Men framförallt är regnskogen en enorm kolsänka: regnskogens biomassa innehåller lika mycket kol som mänskligheten förbrukar på 10 år. Under ”normala” år, de utan extrem torka, absorberar Amazonas regnskog ungefär 1.5 miljarder ton av koldioxid från atmosfären och på så sätt motverkas den globala uppvärmningen orsakad av växthuseffekten.
Det här förbyttes i sin motsats under de senaste årens torka, med enorma bränder som ägt rum var femte år sedan 2000, den senaste 2015. Under dessa år orsakar brännandet av skogens kolreserver att mer växthusgaser produceras än vad USA och Kina åstadkommer tillsammans.

I dagens läge finns det också klara bevis på en koppling till väderfenomenet El Niño. Uppvärmningen av östra stilla havet leder till att strömmarna mot Sydamerika kastas om vilket påverkar de vindar som är nödvändiga för regnskogen. Det som är alarmerande är att detta fenomen inte än har nått sin höjdpunkt, den förväntas komma nästa år. Det här snabbar på och intensifierar den förstörelse som skapas av människan.

Om förutsägelserna för de kommande två åren är korrekta, och Brasilien inte ändrar sin politik i grunden, är effekterna på regnskogen och världsklimatet sannerligen omöjliga att föreställa sig! En brytpunkt kan mycket väl vara på väg.

Fascistisk rörelse
De stora markägarnas kriminella aktiviteter i regionen visas genom attackerna på det inhemska Wajãpifolket i området Amapá. Den 24 juni invaderade beväpnade män från ett gruvföretag området som är ”skyddat” från fördrivning , kastade ut invånarna och dödade flera personer, inklusive deras talesperson hövding Emyra Waiãpi, ett mord med avsikt att terrorisera ursprungsbefolkningens rättighetsaktivister.

Bolsonarorörelsen, som finansieras av stora markägare, är främst rekryterad från lägre medelklass och dess hantlangare är mordiskt rasistiska och försöker energiskt att förstöra alla hinder för vad de kallar ”äkta brasilianism”. Detta inkluderar ursprungsbefolkningarnas samhällen, de jordlösa bönderna och småbönder, främst representerade av MST, såväl som miljöaktivister och vänsterfolk som står upp för dem.

Bolsonaros rörelse har likheter med de italienska fascisterna på 1920-talet, som dök upp ur de bittra klasstriderna på storgodsen i Podalen. Således är skogsbränderna inte bara en miljökatastrof, de är också en del i problematiken med en våldsam rörelse mot alla som kämpar för ett bevarande och en hållbar hantering av regnskogen. MST, som Bolsonaro har utsett till en ”terroristorganisation”, säger så här om de senaste bränderna:
”Avskaffandet av de tidigare (svaga) skyddsföreskrifterna i Amazonasområdet är en sak, men samtidigt växer förföljelsen och kriminaliseringen av de delar av befolkningen som traditionellt drar nytta av Brasiliens biom: den enkla landsbygdsbefolkningen och ursprungsbefolkningen”. (Biom refererar till en regionalt system av växter och djur).

Det är inte förvånande att när en ”dag av eld” utlystes den 10 augusti i en Whatsapp-grupp av 70 bolsonaristiska markägare längs den federala vägen 163, som binder ihop de särskilt påverkade regionerna Mato Grosso och Pará, nära Tapajosfloden, så blev det en stor skandal. Efter att det hade läckt ut från den här gruppen till tidskriften Globorural försökte Bolsonaro förgäves hävda att det var miljöorganisationerna själva som anlagt bränderna för att misskreditera honom. Till och med hans egna ministrar var tvungna distansera sig från de Trumpaktiga påståendena. Inte undra på att USA:s och Brasiliens presidenter är så goda vänner.

Vad kan vi göra?
Naturligtvis är det så, i ljuset av problemens storlek och den globala klimatpolitikens bevisade långsamhet, att redan innan Trumps tillbakadragande från Parisavtalet så var genomförandet av en så försiktig global plan otillräcklig som lösning. Därför är det nödvändigt idag för världens miljöorganisationer att gå ut i aktion för att tvinga sina respektive stater till radikala åtgärder.

Ökningen i antal och allvar av extrema väderhändelser och tragedier som bränderna i Amazonas är en väckarklocka för människor världen över. Men de nödvändiga åtgärderna kan inte skiljas från seriösa antikapitalistiska åtgärder och klasskampens taktiker mot regimer som inte kommer göra något eller som aktivt förvärrar situationen.

I Brasiliens fall betyder det: förstatligande av jordbruks- och gruvföretagen, en jordreform för att omfördela stora privatägda markarealer och för att utveckla en plan för återplantering av regnskogen såväl som för dess ekologiska hantering. Allt det här måste stå under kontroll av sociala och ekologiska rörelser, och i synnerhet av lantarbetare och småbrukare och ursprungsbefolkningen.

Det är inte biståndspengar från G7, EU & Co, finansierat genom beskattning av massorna och som strömmar ner i de stora jordägarnas kassakistor, som kommer att lösa problemen. Istället måste de stora imperialistiska företagen tvingas till hård beskattning av sina profiter för att möjliggöra projekt som återställer regnskogen, under kontroll av den fattiga ursprungs- och landsbygdsbefolkningen.

Vi måste motsätta oss varje stöd till Bolsonaros regim från USA:s och EU:s regeringar och företag; regnskogen kommer inte att kunna räddas utan att hans nyliberala högerregim störtas! Därför innebär ett stöd till kampen för miljön också ett stöd till rörelsen för att störta Bolsonaro. Den här rörelsen av stadens och landsbygdens arbetare, kvinnor och studenter, har redan genomfört flera generalstrejker för att stoppa denna reaktionära framfart!

Vi måste kräva ett omedelbart stopp på undertecknandet av Mercosur/EU-avtalet, som spelar EU:s exploaterande storföretag i händerna, likaväl som de brasilianska jordbruksföretagen stora markägarna. Det kan aldrig bli ett sätt att bevara Amazonasregionen.

Alla dessa krav måste tas upp av rörelsen mot klimatförändringarna, Fridays For Future och Extinction Rebellion, istället för den missriktade strategin att rikta in kritiken på konsumenterna. Låt oss göra Amazonasdagen den 5 september och klimatstrejken den 27 september till början på en global rörelse för att bekämpa storkapitalet som förstör planeten.

Markus Lehner

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *