”Jag får mycket stöd från muslimska kvinnor” – intervju med Amineh Kakabaveh

Den 28 augusti meddelade Vänsterpartiets partisekreterare, Aron Etzler, att riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh var utesluten ur partiet, med omedelbar verkan. Gällde uteslutningsärendet någon som okritiskt anpassat sig till socialdemokratin, som accepterat kommunala nedskärningsbudgetar, offentligt uttalat sitt stöd till Syriens bödel Assad, skrivit om Iran utan att ta avstånd från regimen eller fördömt antirasistiska demonstranter? Nej, sådant tar ju inte Etzler så hårt på – den som partiledningen ville utesluta är givetvis Amineh Kakabaveh, som istället självmant lämnade partiet. Arbetarmakt träffade Kakabaveh för att få hennes syn på frågorna det gäller.

Arbetarmakt: Mycket i diskussionerna kring uteslutningen har handlat om hedersfrågor. I dag är det många i Vänsterpartiet som hävdar: vi pratar visst om hedersfrågorna. Vissa påstår till och med att uteslutningsärendet inte alls handlade om detta.

Amineh Kakabaveh: De pratar om dem, men de gör inget. Jonas Sjöstedts tal i Almedalen var bra, jag frågade varför ingen i ledningen delade det. Han hade inte ledningen och riksdagsgruppen med sig. Han pratade dessutom om sin mormor, inte om kvinnorna i förorten. När han träffar religiösa företrädare, kyrkor och moskéer, tar han inte upp hedersfrågor När han var i Järva tog han inte upp dem.

Att prata om hedersförtryck är dessutom en sak, att ha konkreta förslag en annan. Alla mina initiativ i dessa frågor stoppades. Det är samma sak i hela partiet. Jag har fått många mejl från medlemmar som säger att de, så fort de tar upp hedersfrågan, får svaret: det är inte prioriterat. I Göteborg och Malmö var Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna mot att utreda frågorna. V har hela tiden varit ett hinder för att konkret jobba med de frågorna. Det står fortfarande i Ung Vänsters antirasistiska program: att prata om hedersförtryck gynnar rasism.

AM: Jag såg Ung Vänsters uttalande efter att Fadime mördades. De krävde att Mona Sahlin skulle avgå för att hon ens nämnde hedersvåld.

AK: Ali Esbati, Aron Etzler och flera andra som ledde Ung Vänster då sitter nu i ledningen för Vänsterpartiet. Det är Ung Vänsters ideologi som styr V. De vill helst inte prata om hedersförtrycket alls.

AM: När debatten om hedersförtryck blossade upp 2015, när flera kvinnor i förorter talade ut om det förtryck de och andra kvinnor utsattes för skrev Manijeh Mehdiyar från Miljöpartiet och Maimuna Abdullahi från Muslimska mänskliga rättighetskommittén en riktigt usel debattartikel. De visade inget prov på att de ansåg att kvinnorna vittnade om något verkligt problem. I stället hävdade de att det pågick en medvetet rasistisk kampanj mot förorten, och de pekade ut dig som ledare för denna medvetet rasistiska kampanj.

Flera ledande V-medlemmar, som Ali Esbati och Christina Höj Larsen, delade denna artikel. Uppenbarligen skulle de ha föredragit att du, Zeliha Dagli och andra som talade ut i stället skulle ha hållit tyst, och tyckte att det var helt okej att stämpla er som rasister (samtidigt som de ”bara” hade delat en artikel, och sedan kunde påstå: nej, nej, vi är inte alls emot att dessa problem tas upp, och vi har inte kallat Amineh för rasist). Det var ett tydligt exempel på var Vänsterpartiets ledning stod i hedersfrågorna då. Att Jonas Sjöstedt höll sig i bakgrunden då, och sedan gick ut och sa att det visst är viktigt att ta upp hedersfrågor förändrar inte det faktum att partiets mest tongivande ledare, vid sidan av Sjöstedt, direkt motarbetade dem som ville ta upp hedersförtrycket. (Läs mer om dessa frågor i två av våra artiklar från 2015, här och här.)

AK: Ja, eller man kan nämna den debattartikel som Aron Etzler med fler skrev i Aftonbladet vid den tiden. De vill inte prata om de problemen. Vänsterpartiet har 100 års erfarenhet av kamp för kvinnors rättigheter – då ska man kunna göra mer än att snacka, då ska man inte stämpla sina medlemmar som rasister och islamofober så fort de tar upp dessa frågor. Det här är inte kamp, varken mot hedersförtryck eller mot rasism, det är en reträtt i kampen.

AM: En av frågorna som har tagits upp är att du har uttalat dig om internationella frågor trots att du inte är ansvarig för de frågorna. Det är bland det dummast jag har hört från ett parti som säger sig vara internationalistiskt.

AK: De hinner ju inte allt, och de kan inte allt. De borde ha varit glada att de hade mig som pratade om kvinnorna i Sudan, förtrycket i Iran, den fängslade Dawit Isaak, kvinnorna i Eritrea och i Kurdistan, Mapuchefolket i Chile, arbetarna i Sydafrika och om barnarbete i Indien

AM: Och om revolutionen i Syrien.

AK: Ja, och arabiska våren, mänskliga rättigheter i Turkiet och kurderna i Afrin. I dag har vi inte internationell solidaritet, allt bygger på att om jag känner dig och du tillhör någon minoritet, någon partigrupp av kurder eller iranier eller dylikt, då kan man ha relationer, och utifrån det bygger man sina politiska underlag och sin information. De har inte möten på Facebook där 2 000 kurder deltar, som jag hade häromdagen.

AM: Du har fått ganska mycket stöd från höger, speciellt sen frågan om uteslutning kom upp. Ser du något problem med detta, en risk för att hamna i dåligt sällskap?

AK: Hedersfrågan är inte ideologisk. Man måste inte vara marxist och socialist för att stå upp för kvinnor. Hata Moderaternas politik, men även många moderater är faktiskt engagerade i den här frågan. Dessutom: i riksdagen röstar Vänsterpartiet med alla partier. Alla som anklagar mig kan gå och kolla hur många V röstar bara med sig själva, hur många gånger de inte röstar med M eller till och med med SD. Eller att de röstar på våra reservationer. Förutom i budgetfrågor röstar V oftast med andra, inklusive med borgarna. I riksdagens utskott gör V allt de kan för att någon från högern ska rösta på deras motioner. De andra i V får applåder och ryggdunkningar när de får med sig andra i utskotten för sina förslag. Men när Amineh gör det har hon hamnat i dåligt sällskap. Regimmedia i både Turkiet och Iran tog ställning för Vänsterpartiet när de uteslöt mig. Är inte det dåligt sällskap?

AM: Du har länge kritiserat Vänsterpartiet. Vart går partiet nu?

AK: Vänsterpartiet är inte ens vänster längre, de har gett upp sin ideologi. De har trängt ut socialismen och feminismen, och stoppat in identitetspolitik. De pratade stenhårt i tre mandatperioder om att stoppa alla vinster i välfärden. Varför ställde Sjöstedt inga krav på det för att släppa fram regeringen? Varför inga krav mot religiösa friskolor?

AM: Precis. Jonas Sjöstedt hade ju chansen i förhandlingarna inför regeringsbildningen. Löfven behövde V:s röster. Sjöstedt höll presskonferens, alla kameror var riktade mot honom, alla tidningar skulle skriva om det, alla medier skulle visa bilder. Där hade han verkligen chansen att föra fram ett budskap, om han ville. Han kunde ha ställt krav på att avskaffa alla vinster i välfärden, på att inga marknadshyror skulle införas, och att strejkrätten inte skulle försämras, och hotat med att annars rösta emot regeringen och uppmana fackföreningarna och arbetarklassen till kamp för dessa frågor. Löfven kanske inte skulle ha godtagit det, men Vänsterpartiet skulle ha visat att de var ett verkligt oppositionsparti.

AK: Vänsterpartiet är inte trovärdigt längre. Jag gick inte och röstade om regeringen. Jag fick kritik av partiet för att jag inte deltog och lade ner min röst som de andra, men om jag hade gått dit hade jag röstat emot.

AM: I sitt första maj-tal i Stockholm förra året pratade Jonas Sjöstedt mest om hur bra allting gick. Och givetvis gav han Vänsterpartiet hela äran för de reformer som genomfördes. Absolut, glasögon till barn och de andra reformerna var bra, men om man ser mer allmänt på samhällets utveckling, med högervridning, marknadsanpassning, privatiseringar, ökade klassklyftor, högre arbetstakt, urholkad arbetsrätt och så vidare är det ju märkligt av någon som ska vara vänster att hävda att allt går bra bara för att några reformer har antagits. Han lät inte som någon som tillhörde oppositionen, utan någon som tycker att S-MP-regeringen var bra och ville sitta med i den.

AK: Ideologiskt har V tappat totalt. Partiet är helt reformistiskt. Lite reformer hit och dit, små reformer, inte ideologiskt arbete för samhällsutveckling. Om Socialdemokraterna inte hade velat ha reformerna hade V inte fått igenom dem. EU-kommissionen kom med ett förslag om att beskatta banker – något jag hade föreslagit, men inte fått igenom. Varför ska EU-kommissionen vara mer progressiv än V? När jag tog upp någonting fick jag alltid höra: ”Du är så negativ!” Men det handlar inte om att vara negativ, det handlar om att lägga förslag. Vänsterpartiets gruppmöten i riksdagen är inte till för ideologiska samtal, utan för ryggdunkningar och att säga: ”Vad bra du är i den debatten!” Jag blev inte peshmerga och sedan vänsterpartist för att säga: ”Vad bra du var i talarstolen!”

AM: Arbetarmakt har kritiserat Vänsterpartiet så länge vi har funnits. En sak vi har märkt är att det aldrig blir någon samlad vänsteropposition i partiet. Radikala personer som är kritiska försvinner ut från partiet istället.

AK: Exakt. Jag har försökt i tio år. Jag kan räkna upp 50-100 legender i V som har gett upp. Det finns inget utrymme för kritik längre, och inget forum för debatt. Vi har försökt få till ett debattforum. Det finns en Facebook-grupp för programkommissionen, och det finns forum för ledningen, men inte för medlemmarna. Folk har blivit rädda för att kritisera, de är rädda för att det ska bli ett uteslutningsärende, eller för att bli kallade islamofober och rasister när de vill driva hedersfrågor.

Många av mina vänner i V har blivit kallade islamofober och rasister. Med Aron Etzler som partisekreterare har allt blivit kompakt. Alla klagar på Ohly, men han var inte så här. Han begick sina misstag, men var inte totalitär, och han vågade ta tag i konflikter, inte feg som Sjöstedt. Och partisekreteraren hade inte kontroll över medlemmarnas tänkande. Folk har tappat tron. Knappt någon som är över 50 har något uppdrag kvar i partiet. Många av de äldre som har gett mig stöd, socialister, har nu lämnat partiet. Det borde vara uppenbart att något är fel.

AM: Det är uppenbart att uteslutningen handlade om hedersfrågorna, och att du var en kritisk röst som inte ville följa med på V-ledningens anpassning efter S, och förhoppning om att Löfven ska ta dem till nåder och släppa in dem i en regering. De andra anledningarna låter mest som svepskäl, och utrikesfrågorna nämnde vi ovan.

AK: Jag har alltid skött mitt arbete i riksdagen, men den sista tiden slutade jag att gå på riksdagsgruppens möten. De sa offentligt att de inte hade förtroende för mig, och flera av ledamöterna hade kallat mig rasist. Jag såg ingen mening med att gå dit, och ville inte utsätta sig själv för den arbetsmiljön. Jag har försökt lösa konflikten, jag kan visa mina mejl och sms till Jonas Sjöstedt där jag har velat diskutera. Men de ville inte svara, de var inte intresserade av att diskutera. Det är ren lögn att det är jag som inte har kunnat samarbeta och inte ville diskutera. Jag skulle kunna visa upp mina mejl från Jonas Sjöstedt där han uttrycker tacksamhet och uppskattning för mitt arbete i EU-nämnden. De hade länge velat bli av med mig för att jag är kritisk. De kan inte hantera kritik. Min kritik riktar sig inte bara mot Vänsterpartiet, men de känner sig hotade. De har dessutom kritiserat mig offentligt mycket mera än jag har kritiserat V.

AM: Ett vanligt påstående är att du bara hjälper Sverigedemokraterna. De verkar tro att SD vill se en vänsterkritik av islamister och hedersförtryck. I själva verket tycker jag att det är uppenbart att SD vill vara de enda som pratar om dessa frågor. De älskar att kunna påstå att vänstern inte bryr sig eller inte vågar ta tag i dessa frågor, att det bara är de själva som vågar stå upp för dem som utsätts.

AK: Precis. Vänstern har lämnat dessa frågor – integrationsfrågan, hedersfrågor, kriminalitet – och lämnat fältet fritt för SD. Jag började jobba som socialarbetare 1999. På behandlingshemmen var det en stor majoritet av invandrade kvinnor. Både tjejer och killar kunde vittna om hedersproblematik och hedersförtryck, men ingen ville lyssna. Vänsterpartiet har alltid velat hindra mig. Aron Etzler krävde att jag skulle lämna Varken hora eller kuvad. Varför? frågade jag. Varför lämnar vi frågan till SD? Ju mer vänstern går till reträtt, desto mer utrymme blir det för SD.

AM: Vi har jobbat ganska mycket med exilvänstergrupper från länder där de har utsatts för islamistiskt förtryck, som Iran. Många aktivister i sådana miljöer har en rätt stark fixering vid islam och islamism och kan låta ganska hätska i dessa frågor.

AK: Man måste förstå varför de är så rädda för det islamistiska inflytandet, man måste förstå vad de har flytt ifrån. Många i den svenska vänstern förstår inte det.

AM: Absolut, jag förstår det. Det är absurt att, som vissa gör, därför kalla dem för rasister, men det är ju ett problem att ibland låta som SD.

AK: Jag håller med om det, det är viktigt att tänka på hur man uttrycker sig. Ibland uttrycker jag mig också för snabbt. Men jag tror inte att någon i den iranska vänstern blandar ihop människors tro och politisk islam, det mer i den svenska vänstern man gör det. För SD är allt dåligt muslimers fel, inklusive vanliga muslimer. Vänsterpartiet går SD:s ärenden när de inte kan skilja mellan kritik av politisk islam och människors tro.

Jag har respekt för min mamma och mina systrar som använder slöja. Min mamma ber fem gånger om dagen. Låt människor ha en tro om de vill, hon stör inte dig och mig. Mamma respekterar att jag är marxist, jag respekterar att hon är troende muslim. Men ge inte skattemedel till organisationer som vill ha särlagstiftning för män och kvinnor, som vill skilja muslimer från andra svenskar, eller som kallar även sekulära muslimer som inte delar deras värderingar för islamofober.

Politisk islam är en sak, eller Vatikanen. Min kritik gäller lika mycket ortodoxa skolor och kyrkor som gör åtskillnad mellan män och kvinnor eller är emot homosexuella. Även kristna lever under hedersförtryck. Alla religioner som får makt börjar bestämma över individerna. Varför ska vi ge Ibn Rushd, som vill ha särlagstiftning och har kontakter med Muslimska brödraskapet, 27 miljoner kronor för att sprida politisk islam? Varför tillåta Erdogan, Saudiarabien, Iran och Qatar att ge pengar till moskéer i Sverige för att stödja politisk islam? Om vi respekterar muslimer, låt staten bygga moskéer som inte styrs av islamistiska regimer.

I morgon ska till Järva och prata om föräldra- och kvinnorollen i Sverige. Alla där kommer att vara troende muslimer eller kristna, och alla uppskattar mig. Jag talar deras språk. Jag får mycket stöd från muslimska kvinnor, många iranier, somalier, araber, kurder. Många somaliska män vars döttrar är könsstympade gråter när de hör om könsstympning, och säger att det är första gången någon har berättat om hur hemskt det är.

Vi pratade lite om den beryktade film Amineh delade på Facebook. När hon efter en liten stund insåg att filmen, trots SVT-loggan, hade falska undertexter och kom från nazistiska Nordisk Ungdom tog hon bort den. Hennes inledande kommentar när hon tog bort den var dock att innehållet stämde. Många kritiker ser detta som beviset, den rykande pistolen: Amineh Kakabaveh är rasist!

Ett problem är dock att många som uttalar sig inte ens har sett filmen, och ännu färre av kritikerna tycks försöka förstå vad hon syftade på. De som vill tolka det som ett bevis på att hon är rasist drar helt enkelt slutsatsen: hon sa att innehållet i en rasistisk film mot somalier från en fascistorganisation stämmer, alltså delar hon deras rasistiska syn på somalier. Förutom att det vore märkligt att någon att som är så aktiv med att tala om sina ståndpunkter kan dela Nordisk Ungdoms syn utan att det märks mer än i en kortlivad delning av en film och Facebook-kommentar är det nödvändigt att förstå vad filmen är. Det är inte en propagandafilm som uttryckligen påstår att somalier är på ett visst sätt, utan en grov parodi, som bitvis inte ens försöker vara trovärdig. Den del av filmen som låter mest trovärdig är när en man förespråkar månggifte. Sådant förekommer, som bekant. Det är den delen som Kakabaveh uttryckligen har kommenterat och hon säger själv att det var den hon reagerade emot. Enligt henne själv såg hon inte ens hela filmen innan hon delade. Om det, som hon säger, bara är sekvensen om månggifte hon reagerade emot blir sanningen lite mindre dramatisk än många kritiker vill tolka den som. Hon visade utan tvekan prov på dåligt omdöme när hon delade filmen, och när hon kommenterade den även efter att hon fått veta var den kom ifrån, men detta bevisar helt enkelt inte att hon delar Nordisk Ungdoms rasistiska syn på somalier. En utförligare diskussion finns i denna artikel.

AM: Vad ska du göra nu?

AK: Det behövs en ny rörelse, en verkligt socialistisk rörelse. Arbetarna ska inte rösta på Sverigedemokraterna. Vi behöver en rörelse där förortskvinnor, pensionärer och arbetare känner sig hemma. V har visat att de inte kan spela den rollen.

Där avslutar vi intervjun, men kommer säkert ha anledning att återkomma till Amineh Kakabaveh i framtiden. Arbetarmakt brukar inte stödja någon okritiskt, vi är inte överens med Amineh Kakabaveh i allt och har även kritiserat henne då vi ansett att hon agerat felaktigt, och vi tar givetvis inte ställning till alla uppgifter hon lämnar i intervjun, då vi inte har den insynen.

Vi ser nedmonteringen av välfärden och nyliberalismens privatiseringar som faktorer som stärker hederskulturen i områden som därmed i högre grad utelämnas åt sig själva, och ser en återradikaliserad arbetarrörelse som kan ta strid för alla förtryckta som den bästa förutsättningen för att bekämpa all hederskultur. Därmed blir det ett problem att i för hög grad förlita sig på borgerliga krafter. Vi säger inte att inte även borgare kan vara genuint engagerade i dessa frågor, eller att det i alla lägen är fel att samarbeta med borgare konkret i dessa frågor, men skulle gärna se en tydligare insikt om det problematiska i det, och tydligare ställningstagande för att borgerlig politik är ett hinder också i kampen mot hedersförtrycket. Däremot ger vi inte mycket för den kritiken när den kommer från folk som vägrar att ta i hedersförtrycket – det är de som lämnar fältet öppet för liberaler.

Utan tvekan har och är Vänsterpartiet dåligt på att ta kampen mot hedersförtryck – oavsett vissa formuleringar från ledningen om att det är viktigt som har dykt upp här och var, och att många medlemmar är genuint engagerade – och där har Kakabaveh spelat en viktig roll för att föra fram frågorna, även om hon ibland inte har uttryckt sig på det mest pedagogiska sättet.

Det är vidare ingen tvekan om att Amineh Kakabaveh var en vänsterkraft inom Vänsterpartiet, och motsatte sig den ständiga anpassningen efter socialdemokratin. Vi kan inte annat än fascineras över att det finns vänsterkritiker i och utom Vänsterpartiet som ställer sig på den högerreformistiska byråkraten Aron Etzlers sida i detta, och inte förstår att det är en del i att göra partiet mer strömlinjeformat och ge ledningen friare händer att uppvakta Löfven. För att inte tala om utrikespolitiken. Vänsterpartiet är ofta rent pinsamma i dessa frågor, ibland passiva, andra gånger går medlemmar ut och stödjer Assad, eller så skriver Ali Esbati något om Iran där man förgäves får leta efter något klart ställningstagande om vad som måste göras åt landets blodiga diktatur, alltså störta. Detta kan jämföras med Amineh Kakabavehs internationalistiska engagemang.

Likaså är det viktigt att inte uttrycka sig som sverigedemokrater eller andra rasister skulle göra, som ”grattis Sverige till en etablerad islamisk stat och utropat kalifat snart i flera förorter”, som Amineh Kakabaveh skrev när hon delade den beryktade filmen på Facebook. Många flyktingar vi har jobbat med från islamistiska länder uttrycker sig väldigt hätskt mot både islamism och islam – många, utan tvekan, hätskare än Kakabaveh. Vi måste ha förståelse för deras uppfattningar, som bygger på deras erfarenheter av förtryck, samtidigt som vi kan kritisera dem när de uttrycker sig på sätt som liknar Sverigedemokraterna. Det är dock absurt att av den anledningen likställa sådana personer med SD och att kalla dem rasister. En sådan sekteristisk, ultimativ inställning till människor som i många fall har flytt undan religiöst förtryck kan bara stöta bort kamrater från vår kamp. Det bästa receptet är i stället att, utöver att naturligtvis kritisera och avvisa sådan retorik, visa på en väg framåt i enad kamp mot alla former av socialt förtryck, inklusive religiöst sådant. Det är just i avsaknad av en vänster som bedriver en sådan kamp som felaktiga idéer om kampen mot religiös och socialt förtryck kan gro.

Jens-Hugo Nyberg

Se även våra tidigare artiklar om Amineh Kakabaveh, Vänsterpartiet och kampen mot hedersförtryck:

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *