Undantagstillstånd i Chile – men kampen fortsätter!

En av många stora protester i Chile, dock inte den som fick regeringen att utlysa undntagstillståndet. Foto Nicolás15

I scener som påminner om 1973 har militär åter kommenderats ut på gatorna i Chiles huvudstad Santiago, och undantagstillstånd och nattligt utegångsförbud har införts. Militärens och polisens våld har givetvis inte varit i närheten av det som sågs under militärkuppen och Pinochets diktatur, men det utgör en tydlig varning. Den här gången behöver inte heller militären störta regeringen, då den är de som har skickat ut polis och militär för att kväsa protesterna.

Det som har utlöst detta är de massiva protesterna mot avgiftshöjningen i Santiagos kollektivtrafik. I synnerhet studenter har organiserat stora plankningsaktioner i protest. Detta är dock långt ifrån någon enskild händelse – Chile har under många år sett upprepade angrepp på arbetarklassens, studenternas, de fattigas och urbefolkningens levnadsbetingelser. Dessa har svarat med protester mot privatiseringar, mot sociala orättvisor och korruption, för bättre vård, pensioner och utbildning. Avgiftshöjningen – som i sig är ett stort problem för de fattigaste – var bara den sista droppen.

Den chilenska regeringen har gjort en stor sak av den materiella förstörelse som har förekommit mot exempelvis tunnelbanestationer – och givetvis har de helt förtigit polisens roll i att provocera fram detta genom hårdhänta ingripanden mot demonstranter. Det finns ingen anledning att idealisera materiell förstörelse, speciellt av sådant som den stora folkmajoriteten behöver, som kollektivtrafiken. Däremot måste vi ha förståelse för att människor är frustrerade och arga över åratal av attacker, som har gjorde de redan rika rikare, men dem själva fattigare, och övervåld från polisens sida. Förstörelse kan i många fall kritiseras, men det är ingenting mot den förstörelse av sjukvården, skolan och arbetarklassens levnadsvillkor som regeringen och överklassen har genomfört och fortsätter att genomföra. När människor är arga och protesterar kommer sådant att ske, det är ingen anledning att inte helhjärtat stödja protesterna!

Anledningen till undantagstillståndet och att militär skickats ut på gatorna handlar givetvis inte om att skydda kollektivtrafiken och erbjuda människor en trygg stad, utan om att de vill stoppa protesterna mot sin egen högerpolitik. De vill, liksom regeringarna i huvuddelen av världens länder, fortsätta att omfördela rikedomen i överklassens favör, utan att de som drabbas lägger sig i. Socialister kan bara glädjas över att Chiles arbetare och studenter vägrar att låta dem hållas! Det stora problemet är inte att några av dem som deltagit har handlat överilat och vandaliserat, utan att de styrande i de flesta länder får hållas. De som med sina ibland våldsamma protester tvingade Ecuadors regering att backa från sina angrepp utgör ett lysande föredöme för kampen idag, liksom de ungdomar och arbetare som kämpar på Santiagos gator! Även i Sverige kommer angreppen på oss – som höjd pensionsålder, försämrad strejkrätt, urholkad välfärd, attacker på LAS etc. – att fortsätta så länge vi inte gör som i Ecuador och Chile! Allt stöd åt dem som kämpar mot sina regeringars högerpolitik! Ned med den chilenska regeringen, och de metoder den har lånat från Pincohetdiktaturen!

Jens-Hugo Nyberg

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *