Kristersson samtalar med Åkesson – bekämpa hela det blåbruna blocket!

Ännu står inte Jimmie Åkesson vid hans sida, men den dagen närmar sig

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson meddelade idag i ett Facebook-inlägg att han hade träffat Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson för ett ”konstruktivt samtal”. Han klargjorde att det inte bara var frågan om ett samtal i allmänhet, utan att han ser det som en startpunkt för en ny vändning inom svensk politik:

Det blev ett konstruktivt samtal. Moderaterna och Sverigedemokraterna är olika partier, med olika ideologier, och tycker olika i åtskilliga frågor. Men vi behandlar varandra med respekt, och i flera viktiga sakfrågor tycker vi ungefär lika. I dessa frågor vill jag naturligtvis att vi ska kunna samarbeta i riksdagen.

Jag är övertygad om att det nu är dags att gå från ord till handling i svensk politik. Sverige kan inte fortsätta som nu. Politiskt spel och handlingsförlamning hotar samhällskontraktet. Så kan vi inte ha det. Det är bara om vi tar tag i Sveriges stora problem, som vi kommer kunna ta fasta på våra många möjligheter. Det är min drivkraft i det politiska arbetet.

Vi är inte alls förvånade över detta – vi har flera gånger sagt att M, SD och KD rör sig närmare ett verkligt samarbete. Det är redan ett faktum i flera kommuner, och minns hur tydligt Åkesson på valnatten förklarade att det är M och KD han vill stödja. M och KD vill gärna återkomma till regeringen, och om priset är ett samarbete med SD är det ett pris de är beredda att betala. Både Kristersson och KD:s Ebba Busch Thor har dessutom tydligt visat att de inte har några problem med att anpassa sin politik efter SD.

Det finns ingen mening med att önska att denna formering av ett blåbrunt block inte kommer att ske. Många inom den idealistiska och reformistiska vänstern vill göra en vattentät åtskillnad mellan M och KD, som de räknar som demokratiska partier, och SD som är odemokratiskt och rent av fascistiskt. Vi anser att det är meningslöst att försöka rädda M och KD till den demokratiska sidan, eller att stoppa högervridningen av den officiella politiken genom att vädja till deras välvilliga och mänskliga sidor. De är båda uttryck för den svenska borgerlighetens mer konservativa – och alltmer reaktionära – del. det finns ingenting progressivt att rädda – M och KD kan bara bekämpas. Istället för att försöka skilja dem från SD bör vi påpeka det naturliga i att de möts, och att detta endast har reaktionära konsekvenser för arbetares, kvinnors, hbtq-personers, invandrares och flyktingars intressen. Det framväxande blåbruna blocket bör bekämpas som en reaktionär massa.

Givetvis innebär inte detta att vi ska bortse från skillnaderna mellan partierna. Vi ska förstås inte glömma SD:s nazistförflutna, eller de fortsatta kopplingar som gång på gång uppdagas. Detta ska självfallet användas som ammunition mot M och KD. Vid sidan av allt annat vi angriper dessa partier för bör vi lägga till att de hjälper fram SD till makt. SD å sin sida odlar fortfarande sin populistiska, ”anti-etablissemanget” sida, samtidigt som de vill framstå som trovärdiga och ansvarstagande gentemot sina framtida samarbetspartners. Förutom de nazistiska rötterna, det fortsatt rasistiska programmet och den högerpolitik i ekonomiska frågor de i åratal har fört kan vi nu ställa dem till svars för M:s och KD:s politik. Till missnöjda arbetare och fattiga som har gått på SD:s populism kan vi nu säga: SD är inte ett alternativ till etablissemanget, och de företräder verkligen inte era ekonomiska intressen – SD stödjer de rikas främsta partier! De gör det för att deras politik också gynnar överklassen!

Istället för att fåfängt hoppas att Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor inte ska ta Jimmie Åkessons utsträckta hand bör vi ta tillfället i akt och använda deras tydliga närmande för att angripa dem alla tre som en del av ett reaktionärt blåbrunt block under formering, som en del i ett angrepp på all högerpolitik och alla reaktionära tendenser.

Givetvis ska vi inte göra detta genom att krypa för högerliberalernas, Centerns och Liberalernas krav. De är inga allierade i kampen mot högern, utan en del av höger, om än inte fullt lika frånstötande. Det avgörande är inte heller hur en majoritet i den nuvarande Riksdagen ska kunna pusslas ihop, utan hur en verklig kamp ska kunna skapas. Den kommer inte att göra det genom att vi följer den offentliga debatten höger ut och gör brott, straff, invandring och integration till huvudfrågorna. Vår inriktning måste istället vara att slå tillbaka angreppen på strejkrätten och tryggheten på jobbet, ta strid mot nedskärningar, privatiseringar och marknadsanpassningar, för en upprustning av välfärden genom att beskatta de rika, storföretag och banker, med en inriktning på att avskaffa hela det kapitalistiska systemet. Kampen mot rasism, sexism och homofobi måste genomsyra detta, och ska inte skiljas från en kamp mot all högerpolitik.

Med den högerpolitik som Löfvens S-MP-regering för, och det väldigt tama ”motstånd” som Vänsterpartiet står för är vi idag mycket långt ifrån något parlamentariskt underlag för en sådan politik. Detta är inte det avgörande – det avgörande är att börja bygga ett verkligt motstånd som faktiskt tar strid mot SD och hela högern och allt de står för.

Jens-Hugo Nyberg

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *