Efter att deras Salemmarsch flera år i rad hade blivit mindre, bestämde sig nazisterna för att i år satsa på en demonstration i centrala Stockholm. Givetvis kunde inte antirasisterna låta den provokationen gå obesvarad, och nätverket Vi är 94 procent bildades för att inte låta nazisterna dominera staden.

Dagen inleddes kl. 12 med en antirasistisk demonstration från Kungsträdgården till Raoul Wallenbergs plats under parollerna ”SD ut ur riksdagen” och ”Inga nazister på våra gator”. Omkring 1 500* antirasister slöt upp. Givetvis hade vi hoppats på fler, men 1 500 är ändå klart godkänt, och kampstämningen i tåget var det inget fel på. Mest glädjande var ändå att den stora majoriteten av antirasisterna inte såg kampdagen som avslutad efter vår lyckade demonstration, utan gick vidare till Gamla Stan för att bua ut nassarna.

Som befarat hade polisen spärrat av flera av broarna. Bron vid riksdagshuset var dock inte helt avstängd: vägen direkt till Mynttorget var blockerad, men om man tog trappan ner och gick via en bakgata fanns fortfarande möjlighet att gå in i Gamla Stan. Många antirasister stannade på bron, då man därifrån kunde visa sin avsky mot nazisterna, som ju skulle samlas på det närliggande Mynttorget. Efter en kort överläggning valde dock vi i Arbetarmakt att gå in i Gamla Stan för att förhoppningsvis komma nära nazisternas marschväg. Detta mötte flera hinder i form av polisavspärrningar, men vid några tillfällen kom vi tillräckligt nära för att de skulle se våra medhavda lappar, med ”Krossa rasismen” i stora bokstäver, och höra våra burop.

Nazisterna var omkring 300 (uppgifterna varierar, och vi fick ingen klar överblick), vilket torde vara betydligt färre än de hade hoppats på. Dessutom var de hela tiden omgivna av antirasister som häcklade dem, och att deras marsch ens kunde genomföras berodde helt på det stora polisuppbådet. Oavsett hur mycket de försöker hålla god min utåt på sina hemsidor måste de därför ha upplevt detta som ett bakslag. Detta bekräftas för övrigt av en video som de själva la upp på YouTube, som visar vilken förvirring och demoralisering som genast spred sig i deras led när en smällare kastades framför dem på vägen från Riddarholmen till Mynttorget. Uppenbarligen ville de väcka sympatier genom att visa hur motdemonstranterna störde deras lilla demonstration, men det de helst skulle vilja visa är hur de i stora massor tågar genom staden utan att någon vågar störa dem – men de var mycket långt från det målet igår.

Det finns alltid saker att förbättra. Arbetarmakt kritiserade från början att mobiliseringen till Vi är 94 procent-demonstrationen inte innehöll tydliga klassparoller, och med en bättre samordning mellan de antirasistiska grupperna skulle nazistdemonstrationen ha störts mera effektivt.

Sammantaget var dock 10 december en framgång för antirasisterna, och en bekräftelse på att nazisterna är internt splittrade, har svårt att mobilisera och inte kan tåga genom Stockholm annat än med stor polisuppbackning.

Bra kämpat kamrater, vi får göra det ännu bättre nästa gång!

Arbetarmakts styrelse

[*Från början angav vi antalet 1000, vilket sedan korrigerades.]

På det senaste GNMR (Göteborgs Nätverk Mot Rasism) mötet i december 2011 beslöts det ”enhälligt” att Rättvisepartiet Socialisterna ska uteslutas ur nätverket. Arbetarmakt tar avstånd från detta beslut; vi var som medlem i nätverket inte närvarande på mötet i fråga. I själva verket så var det 3 grupper från den autonoma vänstern, samt SUF och SAC som närvarade.

Motiveringen till uteslutningen lyder:

SUF yrkar på utröstning av RS pga. det öppna brev de lade upp på facebook samt sin hemsida (Vilket uppmanade vänstern i Göteborg att komma på en gemensam demonstration den 9:e Nov, red.anm) då detta stred mot vad vi kom överens om på mötet samma dag. Med detta yrkas att RS beteende motarbetar GNMRs syfte och borde enligt §6.4 i stadgarna uteslutas.

Men i GNMR:s principförklaring står: Göteborgs Nätverk Mot Rasism (GNMR) är ett nätverk av socialistiska grupper i Göteborg som aktivt arbetar mot alla former av rasism.

RS har redan skrivit en öppen protest skrivelse på sin hemsida, där det bland annat står:

Rättvisepartiet Socialisterna ingår i en internationell organisation där vi har sektioner i krigshärdar och diktaturer, där medlemmar bland annat hamnar i fängelse och riskerar sina liv på grund av sin kamp. Våra medlemmar uppmuntras alltid att sprida vår politik. För RS handlar det inte om att enbart stoppa rasisters och nazisters enskilda aktiviteter, utan även om att bekämpa dess gödsel, det kapitalistiska systemet som tvingar arbetare, ungdomar och låginkomsttagare på sina knän.

samt:

Det som behövs i ett nätverk mot rasismen är framför allt en vilja till gemensam kamp och utåtriktad mobilisering. Samtidigt behövs också en respekt och förståelse för att de ingående organisationerna och aktivisterna har olika politiska profil. Det betyder att stå för full frihet att sprida politik och material parallellt med helhjärtade ansträngningar i de gemensamma kampanjerna. GNMR behöver återgå till dessa grunder för nätverksarbete.

Arbetarmakt håller med RS om detta.

Utan att ge sig in i några diskussioner om vilka som har varit de bästa antirasisterna, vilket en sådan här diskussion lätt skulle kunna urarta till, så måste vi istället fråga oss på vilket sätt det gynnar GNMR:s syfte att utesluta en av de större vänstergrupperna i Göteborg?

Vad är det för principer som föranleder en sådan tankegång?

För att svara på det måste man först fråga sig varför nätverk som GNMR alls bildas? Svaret är helt enkelt att de bildas av ett gemensamt behov av att kunna agera mot och försvara sig mot rasism och olika uttryck för fascism och nazism.

Sett i det perspektivet måste man vara konkret, och konkret så är det så att det högerextrema våldet och det rasistiska våldet – både direkt och strukturellt – inte har upphört på långa vägar. Individer angrips, möteslokaler angrips, det offentliga rummet angrips. Alla som på något sätt har anledning att vara oroliga för angreppen från rasister eller högerextrema människor vet att det är en del av verkligheten som det inte går att önska bort. Människoliv skördas fortfarande i denna alltför påtagliga verklighet.

I en sådan verklighet kan det inte handla om vem som är den bästa socialisten, kommunisten, aktivisten, mötesdeltagaren, propagandisten eller vad det än må vara. I en sådan verklighet kan det bara handla om, måste det handla om, att stå upp för varandra i handling, mot ett hot och ett våld som vi inte kan acceptera. Det måste först och främst handla om en ömsesidig inställning som går ut på att försvara varandra, stå upp för varandra mot en gemensam fiende. Och återigen – här handlar det om människoliv.

Vem som är störst, bäst och vackrast överlåter vi åt TV-underhållningen att syssla med. Där kan man kosta på sig utröstningar av olika slag. Men GNMR är inte Big Brother. Vi måste agera utifrån verkligheten. Och verkligheten dömer ut fula manövrer som minskar möjligheten till ett konkret försvar av människors liv och hälsa.

Arbetarmakt, Göteborg

Idag är det fem dagar kvar tills nazisterna demonstrerar i centrala Stockholm. Det är också 5 dagar kvar till motdemonstrationer och protester från antirasistiska krafter. Arbetarmakt kommer att delta i den demonstration som organiseras av kampanjen Vi är 94 procent – som samlas kl.12 i Kungsträdgården. Efter demonstrationen, som avslutas nära samlingsplatsen, är det nära till nazisternas samlingspunkt (de samlas vid Mynttorget kl.14, vid riksdagshuset och slottet i gamla stan). Vi deltar med målet att bidra till en högröstad protest, och med målet att efter demonstrationen störa nazisterna så mycket som möjligt.

Vi behöver dock vara många för att lyckas med detta! Här är fem olika skäl till varför just DU bör ansluta dig till protesterna.

1. Nazisterna måste mötas av massivt motstånd! Att vända ryggen till fungerar inte. När nazisterna känner att de kan marschera utan motstånd, då vinner de självförtroende, då känner de sig mer som ett accepterat inslag i det offentliga rummet. När nazister demonstrerar är det ett led i deras arbete med att bygga en terror-rörelse, vars våld riktar sig i första hand mot invandrare, homosexuella, socialister och mot arbetarrörelsen. Att göra det svårt för dem att ta över våra gator, att om möjligt ställa oss i vägen och stoppa dem, det handlar om att aktivt försvara de demokratiska fri- och rättigheterna som arbetarrörelsen och progressiva krafter historiskt vunnit. Det behöver vi vara många som gör på lördag!

2. I dessa tider finns det särskilt starka skäl till vikten av att göra motstånd mot fascisterna: Kapitalismens kris och den pågående högeroffensiven leder till att klassklyftor och ojämlikhet ökar. Situationen för dem som invandrat hit, som p.g.a. kapitalismens strukturella rasism ofta är de första som får gå när kapitalisterna börjar sparka, försämras ytterligare när rasisterna pekar ut dem som syndabockar. Demonstrationen på lördag innebär också motstånd mot den islamofobiska rasism som Sverigedemokraterna numera sprider från riksdagen. Att stå upp mot fascisterna på lördag handlar om du är med och sätter ned foten mot de krafter som idag försöker ställa arbetare mot varandra – till försvar av den internationella solidariteten.

3. Om du råkar ha privilegiet att vara född av svenska föräldrar med rötter i det här landet så handlar det såklart också om att stå upp för dina arbetskamrater, grannar och bekanta som inte har detta privilegium. Om du själv tillhör de grupper som drabbas av rasism – kom dit av samma skäl!

4. Demonstrera på lördag för att hedra minnet av de mördade kamraterna på Utöya! Dessa får inte ha dött förgäves, och det bästa vi kan göra för att hedra deras minne är att göra motstånd mot de krafter som så skoningslöst drabbade dem i somras. Anders Behring Breiviks massmord på norska unga socialdemokrater var en akt som inspirerades av precis den typ av åsikter som fascisterna som marscherar i Stockholm också torgför.

5. Nazisternas demonstrationsplaner är ett försök från en ny generation av organisatörer i den högerextrema rörelsen att sticka upp huvudet. De vill med demonstrationen också skicka en signal till fascister i hela Europa om att rörelsen här uppe i norr är på frammarsch. Därför försöker de få stöd från nazister i Danmark och Tyskland, och därför har de också bjudit in den brittiska fasciströrelsens mest välkände företrädare, EU-parlamentarikern Nick Griffin som är ledare för British National Party. Att DU deltar på lördag innebär därför att du ger ditt bidrag till den internationella kampen mot rasism och fascism.

Den 30 november hölls en manifestation i Hörsalsparken i Norrköping under huvudparollen ”Tillsammans för mångfald”. Arrangörer var Ung Vänster, SSU, Grön Ungdom, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Till att börja med så vill vi berömma alla antirasister som valde att komma på manifestationen. Med det sagt så tycker vi det finns anledning att resa politisk kritik mot arrangörerna.

Den 30 november är Karl XII:s dödsdag och har historiskt varit en högtidsdag för svenska nazister och ett tillfälle för dem att demonstrera. Lyckligtvis har de också mött hårt motstånd. Mest känt är den 30 november 1991 då den högerextrema rörelsen fick sina demonstrationer saboterade i både Lund och i Kungsträdgården i Stockholm.

Varför valde den styrande rödgröna alliansen med tillhörande ungdomsförbund att uppmärksamma 30 november i Norrköping 2011?

 Man kunde hoppas att de skulle göra det som ett sätt att fira den antifascistiska rörelsens segrar, och sprida lärdomarna från dessa segrar. Utöver detta finns det väl ingen anledning att hålla liv i nassarnas högtidsdag?

Manifestationen motiverades med följande text:

Rasismen i Sverige idag är ett utbrett problem, bara det faktum att vi har ett främlingsfientligt parti i riksdagen är i sig ett tecken på att någonting behöver göras.

Många partier och organisationer visar öppet sitt missnöje men missnöje räcker inte. Sveriges antirasister måste bli bättre på att demokratisera kampen för ett jämlikt samhälle. Att göra främlingsfientliga grupper till martyrer gagnar inte någon annan än just de främlingsfientliga grupperna.

Vi vill därför bjuda in till ett fredligt torgmöte för att uppmärksamma den 30:e november, Karl XII:s dödsdag, en dag som fascistiska och nazistiska rörelser länge försökt göra till sin egen högtidsdag och det vill vi inte vara med om.

Det finns anledning att fråga sig vad de menar med denna text. När gjordes främlingsfientliga grupper till martyrer? Och av vilka? Var det i Kungsträdgården 1991, då uppemot 10 000 personer totalt förolämpade de främlingsfientliga grupperna och lyckades åsamka deras rörelse ett nederlag som skulle hålla i åratal?

Givet vad som hänt i stan det senaste året är det inte en helt vild gissning att tro att arrangörerna har haft den senaste tidens protester mot Sverigedemokratisk Ungdom i åtanke.

Den 27 augusti höll SDU ett torgmöte i Norrköping. På initiativ av nätverket Norrköping Mot Rasism, samlades kring 400 personer för att protestera mot mötet, vilket gjorde att SDU inte fick en syl i vädret. Detta var förstås mycket bra, men efteråt tävlade politiker och ledarredaktörer om att fördöma antirasisterna i så hårda ordalag som möjligt. Ledande socialdemokrater kallade de som hade protesterat för bland annat ”patetiska fanatiker” och ”huliganer”. Även Ung Vänster fördömde protesten i en debattartikel i Folkbladet.

Detta principlösa agerande föll inte i så god jord hos många antirasister. Exempelvis kommenterade signaturen ”Lisa” Ung Vänsters debattartikel med följande ord:

Jag var i Hörsalsparken likt många andra och lyssna på många bra tal och sjönsång. Men blir mycket besviken på Ung Vänsters tal. Vad tjänar man på att baktala arrangörerna och oss som valde att gå ner till Tyska Torget för att protestera.
Varför ekar Ung Vänsters antirasistiska kamp så tomt? För att man pratar bara om antirasism och man agerar inte där efter. Tråkigt och sorgligt Ung Vänster att ni inte står upp vad ni påstår göra. Skönt att se att det finns de som faktiskt gör det. Stort tack till Norrköping mot rasism och alla norrköpingsbor som tog sig ner till Tyska torget. Vi låter de aldrig sprida sin skit utan protester.

(Källa: Folkbladets nätupplaga: http://www.folkbladet.se/opinion/insandare/default.aspx?articleid=5757201)

Lisa var inte ensam. Många som hade varit med och protesterat den 27 augusti gav uttryck för samma missnöje. Det är mot bakgrund av detta man kan hitta en av orsakerna till varför Ung Vänster och resten av de rödgröna ungdomsförbunden ville arrangera en manifestation nu på 30 november. Det var helt enkelt ett tillfälle att vinna tillbaka lite antirasistiskt prestige. Att bygga någon rörelse eller diskutera vägen framåt var det ju inte tal om. Norrköping Mot Rasism hade exempelvis inte bjudits in att delta och det blev ingen öppen scen efter de officiella talarna. Mer än något annat var arrangörerna noga med att fördöma handgripligt motstånd till förmån för att ”ta debatt”. Och visst finns det en tid och plats för debatt.

Men segern i Kungsträdgården 1991 mot högerextremisterna kom inte genom att ”ta debatt”. Den kom till genom att tusentals människor valde att stoppa nazisternas demonstrationsväg.

För att åberopa den kämpande traditionen från 1991 års 30 november så valde vi att använda gårdagens arrangemang till att sprida flygblad som uppmanade att åka och demonstrera mot nazisternas demonstration i Stockholm den 10 december.

Hade vi haft en antirasistisk rörelse värd namnet i Norrköping, som inkluderade vänstern och arbetarrörelsen i bred mening, som inkluderade alla kämpande antirasister och invandrarföreningar, skulle vi kunna mobiliserat stort inför 10 december och fylla minst en hel buss. Vi skulle också kunna samla gemensamt motstånd mot statlig rasism, utvisningar och högerpolitik. Det är denna rörelse vi vill vara med och bygga!

Arbetarmakt Norrköping

AGERA MOT NAZISTERNA!

Lördagen den 10 december ska nazister från Sverige, Tyskland, Danmark och Finland marschera i Stockholm. Syftet är att ta makten över VÅRA gator. Deras demonstration är en del i ett försök att bygga en terror-rörelse mot alla oss som står upp mot rasismen. Vi får inte låta dem göra detta ostört! Tillsammans kan vi stoppa nazisterna! Vi uppmanar alla som står upp mot rasismen i försvar av den internationella solidariteten att samlas att gemensamt visa att vi är många fler än dem, för att bua ut dem och visa att de inte är välkomna! Sprid ordet! Mobilisera på din arbetsplats, på din skola, bland dina vänner och familj! Delta i motdemonstrationen som arrangeras av kampanjen Vi är 94 procent!

SAMLING:

Lördagen den 10 dec
Stockholm, Kungsträdgården kl. 12.00

FÖRBIND KAMPEN MOT RASISMEN MED KLASSKAMPEN!
Rasismen går framåt i Sverige och i många andra länder. Fördomar och intolerans vinner i styrka när partier med en politik som pekar ut invandrare och muslimer som syndabockar för samhällsproblemen går framåt. Detta sker inte i ett tomrum: Den verkliga orsaken till växande rasism är att regeringarna här och i andra länder behöver en syndabock för kapitalismens kris. I Sverige är det Moderaternas regering som utvisar flyktingar till krigshärjade länder som Irak och Afghanistan. Att splittra somaliska flyktingfamiljer genom att skilja föräldrar från sina barn, det är Moderaternas politik, inte Sverigedemokraternas!

Den så kallade ”antirasistiska” högern angriper vår – arbetarnas – välfärd och tvingar ut allt fler av oss i arbetslöshet, samtidigt som företagens vinster ökar! De hävdar att ”vi inte har råd” att ta emot dem som flyr från förföljelse och förtryck. I praktiken skuldbeläggs på detta vis de som drabbas hårdast av kapitalismens världsordning. Detta skapar rasism! Håller du med? Vill du organisera dig mer varaktigt och seriöst för att kämpa för arbetarklassens intressen? Vi behöver dig i våra led – gå med i Arbetarmakt, kämpande kommunistisk organisation. ORGANISERA DIG!

Vi som står upp för arbetarnas intressen, oavsett hudfärg och kulturell tillhörighet, måste sammanföra kampen mot rasismen med motståndet mot högerpolitiken. Vi måste göra motstånd mot regeringens vidriga behandling av dem som kommer hit på flykt från imperialismens krig. Vi måste ta kamp mot angreppen på välfärden och mot arbetslösheten. Kort sagt: Vi måste bekämpa symptomen, men också orsakerna till de rasistiska krafternas frammarsch. Kampen mot rasismen måste sammanföras med klasskampen!

 Flygblad 10 dec 2011 (pdf-fil, öppnas i nytt fönster/flik)

Delta även i Asylrörelsens demonstration lördag 3 dec:

- Stoppa utvisningarna
- Återinför asylrätten
- Avskaffa rasismen
- Amnesti åt alla gömda flyktingar
- Lika rätt till vård, utbildning & svenska kollektivavtal

TID & PLATS:

DEMONSTRERA 3/12

Stockholm, Slussen kl.15-17

Lördagen den 10 december planerar nazisterna att demonstrera i centrala Stockholm. Arbetarmakt deltar för fullt i mobiliseringen för den motdemonstration som planeras av ett brett spektra av vänsterkrafter och uppmanar till direkt aktion för att störa, eller om möjligt, stoppa marschen. Vi är dock kritiska till den på politiskt innehåll urvattnade plattform som vänstergrupperna bakom mobiliseringen enats kring. Huvudparollen, som lyder ”Vi är de 94 procenten mot rasism” och den mobiliseringstext som antagits för de gemensamma flygbladen ger inga svar överhuvudtaget på varför rasistiska krafter går framåt. Inte heller lyfts frågan om hur den antirasistiska kampen hänger ihop med klasskampen.

För de huvudsakligen autonoma aktivister som bär huvudansvaret för den valda inriktningen är frågan om att avstå från att betona den antifascistiska kampens förhållande till socialismen en rent taktiskt fråga. De hoppas att en plattform som saknar politiska ställningstaganden ska kunna attrahera fler deltagare. De är också rädda för att vänsterretoriken ska vara svårförstådd för ”vanligt folk”. De som förordat avpolitiseringen har alltså argumenterat på ett sätt som antyder att de ser det politiska innehållet som en belastning. Istället för att diskutera hur vi bättre kan kommunicera ett skarpt politiskt budskap i mobiliseringen inför 10 december, har man verkat för att avskaffa det politiska innehållet överhuvudtaget.

Betoningen på ”94 procent”, som syftar till att inkludera alla dem som inte röstade på Sverigedemokraterna, signalerar oavsett intentionerna en oförståelse för vad rasismen består i. Rätt många av dessa procent röstade på borgerliga partier som bedriver en flyktingfientlig politik. Det är inte bara Sverigedemokraternas väljare som är rasister. Moderaterna och Folkpartiet har ofta gjort rent chauvinistiska utspel i försök att vinna över SD-väljare (språktester, medborgarskapstester mm). Parollens ”inkluderande värde” skymmer detta förhållande, och de konsekvenser som detta borde få för vart vi lägger betoningen i mobiliseringen.

För Arbetarmakt är detta en principfråga. Det är ytterst kapitalismen och den borgerliga regeringens politik som skapar den terräng i vilken rasism vinner mark. Så långt håller nog de flesta av de inblandade med. Att inte sammanföra kampen mot nazisternas marsch med kampen för att bekämpa högerpolitiken innebär dock att man i praktiken separerar kampen mot symptomen från dess verkliga orsak. Det är detta som vi menar att urvattningen resulterar i, och det är på denna punkt våra meningar går isär.

Ytterst handlar det om den viktiga frågan om vilken rörelse vi vill bygga? Vad som behövs idag är en antirasistisk rörelse baserad på en mobilisering av arbetarna och den radikala ungdomen. Därför borde den antifascistiska vänstern föreslå en enhetsfront i första hand med arbetarorganisationerna och vänstern, och därtill förse aktivisterna med behövliga politiska argument för mobiliseringen i förorter, på arbetsplatser och bland den radikala ungdomen. Vi borde snarare än att se den som en belastning vara stolta över vår socialism, och använda våra politiskt grundade analyser aktivt i argumentationen när vi mobiliserar.

Det är ett stort misstag att avpolitisera den antifascistiska kampen i ett läge som detta. De antifascistiska krafterna i Stockholm har fram tills nu tämligen konsekvent sammanfört kampen mot rasismen med en kritik av kapitalismen och högerpolitiken. Detta har varit den röda tråden i de mobiliseringar som Nätverket Mot Rasism och Stockholms Antirasistiska Kulturförening stått för. Det har varit positivt då det inneburit att antikapitalistiska krafter i ungdomars och arbetares ögon kommit att ses som den mest konsekventa motståndaren till rasismen.

Inte minst idag, ett år som präglats av revolutioner i Nordafrika och Mellanöstern och som sett framväxten av en global rörelse kring Occupy Wall Street växa fram, söker många människor efter ett politiskt alternativ till en sönderfallande världsordning. Då vi dessutom står inför en ny djupgående kris för kapitalismen i global skala – en kris som sannolikt rätt snart kommer att få kraftiga konsekvenser också här – borde vi inte förspilla någon möjlighet att stärka denna koppling. Från den antifascistiska plattformen borde vi uppmana till kamp, inte bara mot fascisterna och den rasism som Sverigedemokraterna förfäktar, utan också mot de rikas försök att vältra över kostnaderna på arbetarklassen och de förtryckta. Vi borde inte bara vara emot, vi borde också vara för något – som rörelse!

Om ”de 94 procenten”-kampanjen skulle resultera i något mer än en enstaka demonstration så skulle resultatet helt logiskt bli en utveckling mot en sorts folkfront i kampen mot rasismen. En folkfront baserad på en kompromiss mellan alla klasser och politiska krafter kring en minsta gemensamma nämnare. En sådan folkfront skulle ofrånkomligen riskera att bli ett verktyg för de borgare som försöker lägga beslag på antirasismen i ett försök att göra den ofarlig.

Hela upplägget inför 10 december vittnar dock om att det snarare är en enskild aktion/demonstration som eftersträvas. I flygbladstexten nämns exempelvis inte frågan om massutvisningen av flyktingar, en fråga som upprör många. Det har varit den viktigaste frågan för antirasistisk mobilisering under det senaste året, och i Stockholm finns en rörelse som växt fram kring detta som man uttryckligen borde knyta an till i propagandan.

Den här kritiken ska uppfattas som kamratlig. Att många grupper vill samarbeta i kampen mot rasismen är värdefullt, och vi hoppas att den praktiska enhet som kampanjen resulterat i ska bestå och vidareutvecklas. Men ska den kunna göra det är vi övertygade om att den politiska debatten om inriktningen på kampen måste fortsätta efter 10 december.

Det är därtill positivt att ”94-procent”-kampanjen uppmanar alla organisationer att mobilisera till motprotesten bakom egna budskap. Arbetarmakts medlemmar kommer att stödja och delta i mobiliseringen, dock med eget material, och verka för ett antikapitalistiskt block i demonstrationen.

Gunnar Westin,
Arbetarmakt

AREA TURNS RED

Kom och festa mot rasism!

Ismal (från Slag från hjärtat) & Klubb Klasskrig

19 november kl 19:00 – 02:00

Kafé 44, Stockholm

Åldersgräns: 18 år

Pengarna går till den antinazistiska demonstrationen 10 december!

Som vi redan skrivit, så är vi överlag nöjda med den antirasistiska demonstationen mot SDU lördagen den 15 oktober. Själv hade jag från början förhinder, men är glad att jag till slut lyckades komma iväg. Demonstrationen var bred och ”folklig” men ändå förenad med ett visst mått av konfrontativt ickevålds agerande. 

Vi tror det är den framkomliga vägen.

Vi tycker det var mycket bra att det innan demonstrationen hölls öppna möten i olika städer med förhandsinformation och diskussioner inför motdemonstrationen och förarbetet överlag i allt från affischering till Facebookevent höll hög klass. Vad som vi dock uppfattade som lite struligt var att samlingsplatsen ändrades i sista stund. Det kan vara fullt förståeligt att ändra samlingsplats, men det hade varit bra om någon ledning eller grupp på Gustav Adolfs torg samlade upp de som kände sig vilsna och inte visste vart de skulle ta vägen. Kanske var det inte heller helt konsekvent att blockera SDU-bussen när de skulle åka hem. Vi vill väl att de åker hem och stannar där, tänker över vad de tycker och tänker och håller käft så länge, eller hur? Nåväl, SDU förlorade, vi vann, det är det viktigaste!

Det vi först och främst reagerar inför är det kraftiga våldet från polisen sida. Under den presskonferens som polisen höll på fredagen innan, sades från kommenderingschef Jarl Holmström att en dialog först och främst skulle vara metoden för att hantera motdemonstranterna och att man där efter enbart skulle lyfta bort folk från platsen mot deras vilja. Likt Göteborgshändelserna 2001 kan vi se att den s.k. dialoghållningen mest var tomt prat, för att inte rent ut kalla det en medielögn från polisens sida. Redan vid Malmö centralstation stod polisen och blockerade och kontrollerade folk utan annan anledning än deras ankomst till staden.

Människor blev sedan på en rad platser i Malmö, främst vid Gustav Adolfs torg, visiterade utan orsak, direkt pepparsprejade, slagna med batonger, näst intill nedridna av hästar och därtill, något av en ny företeelse, utsatta för slag direkt mot strupen – en direkt dödshotande angreppsmetod! Detta polisvåld måste anmälas och tas upp till diskussion i medier och tidningar framöver, vi uppmanar därför er som varit utsatta för våld att till att börja med skriva i den vitbok som finns på motkraft.net! I detta sammanhang skall de solidaritetsgrupper som verkade runt demonstrationsplatserna ha en stor eloge för sitt arbete med att hjälpa skadade och pepparsprejade människor. Även för den allmänna solidaritet som fanns mellan folk när någon for illa, klappar vårt hjärta.

Som en revolutionär organisation som försöker lära av historien är vi inte direkt förvånade över att polisen överlag utövar grovt våld mot demonstrationer, men det som delvis förvånar oss är att det sker under rådande omständigheter. Det är inte direkt en för statens säkerhet ”livshotande” situation som råder, när vanligt folk sluter upp på gatorna och vill visa sitt missnöje med ett främlingsfientligt partis manifestation. Yttrandefriheten och rörelsefriheten är helt klart hotad, vänstern och arbetarrörelsen bör därför lyfta en bred diskussion om det eskalerande våldet från polis och väktare i vårt samhälle, inte för att vi hyser några historiska eller framtida illusioner om statsapparatens roll i ett borgerligt samhälle, utan för att vi behöver förutsättningar för att kunna jobba konstruktivt med en levande och demokratisk klasskamp.

Vad kan vi lära av Malmö?
Som en liten organisation i Skåne vill vi inte på nått vis pådyvla den antirasistiska rörelsen ett arbetssätt eller en taktik, men ett allmänt resonemang vill vi ändå föra om vilka principer vi tycker är viktiga i det antirasistiska arbetet. Vår grundinställning är att vi tror att det går att förena stora massiva protester och demonstrationer med militans i det antirasistiska arbetet. Det är de två benen som den kampen alltid stått på, däremot är det ibland viktigt att veta vilken fot man skall sätta ned först.

Vi tror först och främst att när det gäller motdemonstrationer bör den antirasistiska rörelsen försöka skilja lite på de olika främlingsfientliga och rasistiska organisationerna och partierna. Vi vet, vi hatar dem alla, men det finns ”gradskillnader i helvetet”. Inte för att vi tror att den ena organisationen nödvändigtvis är farligare än den andra. En liten rent nazistisk grupp kan på kort sikt vara rätt ofarlig medan en större såsom SD, just på grund av sitt genomslag, rent konkret är farligare i dagsläget. På sikt kan det vara precis tvärt om. Snarare är det som så, att den som är stor men framställer sig som lite snällare, dvs. Sverigedemokraterna, kan ge ökad legitimitet för de mer extrema varianterna av fascistiska organisationer, om de bemöts på samma sätt som dem.

Vi tror också det är mer taktiskt riktigt att prioritera s.k. massanslutning inför motdemonstrationer när en ”lättvariant” av extremhögern växer sig starkare. På så vis markerar man att det trots allt är ett litet skitparti egentligen (vilket Malmö visade tydligt). Vi förordar därför att försöka hålla motdemonstrationer och blockader utan våld, dvs. att störa genom rop, talkörer, visslingar, banderoller och plakat. Andra mer renodlade fascistiska partier måste vi naturligtvis bemöta hårdare. Genom en sådan differentierad taktik tror vi att vi på bästa vis både visar vår medmänsklighet med de utsatta och förtrycka grupper som dessa partier vill ansätta och samtidigt förhindra att repressionen från polisen får ökad legitimitet. Naturligtvis är vi för att folk försvarar sig mot de värsta polisangreppen, men även där tror vi styrkan i mängden, dvs. storleken på massanslutningen är viktigast för att nå framgång. Vi tror att det nästan alltid – när det avser taktik – att det är viktigt att handla på ett sätt som gör att vi nästa gång är ännu fler, ännu bättre organiserade och ännu starkare!

Vi tycker det är bra om det finns en ledning inför och på dessa demonstrationer, samtidigt som vi vill betona att öppenhet med möten inför manifestationerna är en förutsättning för just massanslutningar. Här är åter igen Malmö som exempel, ett embryo till vad som kan utvecklas.

Sist, men inte minst, tror vi också att kampen mot Sverigedemokraternas rasism måste förenas med klasskampen i bred bemärkelse. Motdemonstrationer borde kunna bli en brygga till en sådan kamp.

Kontakter borde kunna utvecklas och knytas för initiativ till en sådan rörelse. En början med lokala kampkommittéer på skolor, arbetsplatser och i förorterna som kan kämpa mot de angrepp som regeringens högerpolitik utgör. Vi kommer att göra vad vi kan för att medverka till en sådan utveckling. Vi börjar omedelbart!

Läs även vår direkta reflektion efter demonstrationen

Klas,
Arbetarmakt Skåne

SDU hävdade att de skulle anordna sin största demonstration någonsin i Malmö, denna lördag (den 15 oktober), men Malmö centrum visade istället upp att det var en fåtalig skara SDU:re närvarande och då är vi ändå generösa mot deras tågs åldersfördelning och från vilket land de kom ifrån. Trots uppbackning av deltagare från det fascistiskt anstrykna italienska partiet La Destra, uppgick inte de främlingsfientliga krafterna till mer än max 150 personer.

Motdemonstranterna var desto fler och trots hård polisbevakning och gripande av folk på så lösa grunder som bärande av banderoll och flaggpinnar samlades minst 700 personer direkt i anslutning till Stortorget (det sk. vita blocket) och i staden rörde sig mer än 1000 personer till, i de andra två blocken (benämnda det rosa och det lila).

Redan innan lördagen var en halv seger klar, för dagens mycket folkliga antirasistiska rörelse. SDU kunde nämligen inte genomföra den förutbestämda marschvägen upp till Triangeln utan fick vända vid Gustav Adolfs torg. Istället fick de återgå tillbaka till samlingsplatsen på Stortorget, då polisen ändrat och avkortat deras gångstrecka (som var utsatt att sluta vid Triangeln ifrån början). Detta efter minst en timmes försening av av deras avmarsch.

Arbetarmakt i Skåne deltog naturligtvis aktiv i protesterna i Malmö. Vid motdemonstrationens samling delade vi ut ett hundratal flygblad och sålde ett par nummer av tidningen Arbetarmakt. Där efter deltog vi i de talkörer och indianrop som drogs igång. Inianropen var en fin kommentar till att SDU tagit sig friheten att spela Roger Pontares låt När vindarna viskar mitt namn. Något vi undrade lite kring, är om de verkligen har frågat om tillstånd för detta. Vi tror i alla fall inte  Roger Pontare hade gillat att få sin låt spelad i detta främlingsfientliga sammanhang.

Efter att SDU blivit utbuade grovt vid avmarsch, under kraftigt polisbeskydd, rörde vi oss med större delen av gruppen ut mot Gustav Adolfs torg, via bakgatorna. När vi fick höra att SDU fått vända om tillbaka till Stortorget vände även vi tillbaks till Stortorget för att fortsätta motdemonstrationen, där den börjat. Detta visade sig dock näst intill omöjligt, då polisen spärrat av alla ingångar och gränder till torget. De gick därtill ganska hårt fram med ridande polis när avspärrningarna upprättades, och det var ren tur att ingen skadades allvarligt. Trots detta fanns det c:a 300 motdemonstranter kvar inom avspärrningarna och de gjorde en fantastisk insatts att förmedla ett tydligt budskap till Sverigedemokraterna och deras ungdomsförbund – ni är inte välkomna, eran agenda är reaktionär och ni stödjer därtill högerregeringens angrepp på utsatta och förtryckta människor! Överlag tycker vi det var en lyckad dag för antirasismen med ett brett deltagande av folk ifrån vitt skilda åldrar och olika ursprung. Inte minst minns vi ”småkidsen” som kom direkt ifrån fotbollsmatchen direkt till denna demonstration – det bådar gott inför framtiden!

Händelserna i sammandrag (motkraft.net)

Läs mer om våra reflektioner i vår efteranalys  

Klas,
Arbetarmakt Skåne

http://www.youtube.com/watch?v=3nC9Atp6Gck

Vår flygbladstext:

Enad kamp mot rasismen!

I dag demonstrerar Sverigedemokratisk Ungdom i Malmö, under parollen ”Med folket, för fosterlandet”. Med det menar rasisterna att de som är födda i Sverige på något sätt skulle ha gemensamma intressen med varandra, just för att de är ”svenskar”.

Du och din chef skulle alltså hålla ihop med varandra, på grund av er nationalitet, och det mot arbetskamrater och andra i samhället som har en annan religion eller etnisk bakgrund!

Visst finns det många problem, i Sverige såväl som i Skåne. Arbetslösheten är ett, osäkra anställningar där man behandlas dåligt på jobbet ett annat. För få sjuksköterskor och läkare på sjukhusen med långa väntetider och dålig service känner vi alla till. Bostadsbristen, som speciellt drabbar unga människor, är plågsam. Men i alla dessa fall och mer är det politikerna och företagen som har försämrat. Det är dom som sitter på makten – företagsägarna och politikerna! Det är dom som har beslutat att skära ned i välfärden, med ett otryggt samhälle där klassklyftorna växer som resultat. Den högerpolitik som gör många av dessa problem värre, sluter dessutom Sverigedemokraterna upp bakom i riksdagen!

Rasisterna försöker spela ut olika utsatta och förtryckta grupper av människor mot varandra och försöker få oss att hata varandra istället för att kämpa tillsammans, men vanliga människor måste gå ihop och kämpa mot högerpolitik och nedskärningar för att skapa ett tryggare och bättre samhälle.

- Nej till Sverigedemokraternas splittringspolitik!
– Enad kamp mot rasism och högerpolitik!

______________________________________________________________________________

Arbetarmakt – kämpande kommunistisk organisation
Bakom detta flygblad står Arbetarmakt. Vi är en internationell, kämpande, kommunistisk organisation som sedan tidigare i år också finns i Skåne.Tycker du, liksom vi, att hela arbetarklassen måste engagera sig i kampen mot rasismen? Vill du veta mer om oss, eller bli aktiv? Hör av dig!

______________________________________________________________________________

Några bilder ifrån Stortorget

En av de få banderollerna som någon lyckades få med igenom polisavspärrningarna.

Polisubbådet var massivt.

La Destra får sig en känga; dö som Mussolini gjorde (banderollen vid statyn)!

Onsdagen den 12 oktober anordnade Norrköpings LS och SUF en manifestation till minne av Björn Söderberg, som mördades av nazister 1999 i Sätra. Här är Christopher Anderssons (Arbetarmakt) tal.

Jag vill tacka Norrköpings LS och SUF för att ha anordnat det här tillfället att hedra minnet av Björn Söderberg.

Men tyvärr är vi väldigt få här. Civilkuragets dag borde vara en större dag. Minnet av Björn Söderberg borde hedras av hela arbetarrörelsen och alla antirasister.

Det är viktigt att vi minns de som kämpat. Och det är ännu viktigare att vi minns vad de dog för. Björn Söderberg stod upp mot den högerextrema terrorn. Därför kommer han alltid vara en förebild. Vi borde hedra hans minne genom att kämpa vidare.

Arbetarrörelsen, vänstern och den antirasistiska rörelsen måste ta i med hårdhandskarna mot högerextremismen. Om vi låter deras rörelse växa, kommer också våldet mot arbetarrörelsen, antirasister, invandrare och homosexuella att växa. Fascister som Nationaldemokraterna måste alltid jagas bort från gatorna. Rasistiska, islamofobiska högerpopulister som Sverigedemokraterna måste alltid få sina argument krossade och sina sammankomster störda. Detta handlar inte om att bråka för sakens skull. Det handlar om medmänsklighet, det handlar om att förebygga högerextrem terror. Det duger inte att vara tyst och passiv. Det duger inte med fina fraser. Vi måste ta tjuren vid hornen. Annars kommer vi ångra oss när det är för sent. Det är den lärdom jag vill att vi ska ta med oss idag. Inga rasister på våra gator!