På det senaste GNMR (Göteborgs Nätverk Mot Rasism) mötet i december 2011 beslöts det ”enhälligt” att Rättvisepartiet Socialisterna ska uteslutas ur nätverket. Arbetarmakt tar avstånd från detta beslut; vi var som medlem i nätverket inte närvarande på mötet i fråga. I själva verket så var det 3 grupper från den autonoma vänstern, samt SUF och SAC som närvarade.

Motiveringen till uteslutningen lyder:

SUF yrkar på utröstning av RS pga. det öppna brev de lade upp på facebook samt sin hemsida (Vilket uppmanade vänstern i Göteborg att komma på en gemensam demonstration den 9:e Nov, red.anm) då detta stred mot vad vi kom överens om på mötet samma dag. Med detta yrkas att RS beteende motarbetar GNMRs syfte och borde enligt §6.4 i stadgarna uteslutas.

Men i GNMR:s principförklaring står: Göteborgs Nätverk Mot Rasism (GNMR) är ett nätverk av socialistiska grupper i Göteborg som aktivt arbetar mot alla former av rasism.

RS har redan skrivit en öppen protest skrivelse på sin hemsida, där det bland annat står:

Rättvisepartiet Socialisterna ingår i en internationell organisation där vi har sektioner i krigshärdar och diktaturer, där medlemmar bland annat hamnar i fängelse och riskerar sina liv på grund av sin kamp. Våra medlemmar uppmuntras alltid att sprida vår politik. För RS handlar det inte om att enbart stoppa rasisters och nazisters enskilda aktiviteter, utan även om att bekämpa dess gödsel, det kapitalistiska systemet som tvingar arbetare, ungdomar och låginkomsttagare på sina knän.

samt:

Det som behövs i ett nätverk mot rasismen är framför allt en vilja till gemensam kamp och utåtriktad mobilisering. Samtidigt behövs också en respekt och förståelse för att de ingående organisationerna och aktivisterna har olika politiska profil. Det betyder att stå för full frihet att sprida politik och material parallellt med helhjärtade ansträngningar i de gemensamma kampanjerna. GNMR behöver återgå till dessa grunder för nätverksarbete.

Arbetarmakt håller med RS om detta.

Utan att ge sig in i några diskussioner om vilka som har varit de bästa antirasisterna, vilket en sådan här diskussion lätt skulle kunna urarta till, så måste vi istället fråga oss på vilket sätt det gynnar GNMR:s syfte att utesluta en av de större vänstergrupperna i Göteborg?

Vad är det för principer som föranleder en sådan tankegång?

För att svara på det måste man först fråga sig varför nätverk som GNMR alls bildas? Svaret är helt enkelt att de bildas av ett gemensamt behov av att kunna agera mot och försvara sig mot rasism och olika uttryck för fascism och nazism.

Sett i det perspektivet måste man vara konkret, och konkret så är det så att det högerextrema våldet och det rasistiska våldet – både direkt och strukturellt – inte har upphört på långa vägar. Individer angrips, möteslokaler angrips, det offentliga rummet angrips. Alla som på något sätt har anledning att vara oroliga för angreppen från rasister eller högerextrema människor vet att det är en del av verkligheten som det inte går att önska bort. Människoliv skördas fortfarande i denna alltför påtagliga verklighet.

I en sådan verklighet kan det inte handla om vem som är den bästa socialisten, kommunisten, aktivisten, mötesdeltagaren, propagandisten eller vad det än må vara. I en sådan verklighet kan det bara handla om, måste det handla om, att stå upp för varandra i handling, mot ett hot och ett våld som vi inte kan acceptera. Det måste först och främst handla om en ömsesidig inställning som går ut på att försvara varandra, stå upp för varandra mot en gemensam fiende. Och återigen – här handlar det om människoliv.

Vem som är störst, bäst och vackrast överlåter vi åt TV-underhållningen att syssla med. Där kan man kosta på sig utröstningar av olika slag. Men GNMR är inte Big Brother. Vi måste agera utifrån verkligheten. Och verkligheten dömer ut fula manövrer som minskar möjligheten till ett konkret försvar av människors liv och hälsa.

Arbetarmakt, Göteborg

Lördagen den 10 december planerar nazisterna att demonstrera i centrala Stockholm. Arbetarmakt deltar för fullt i mobiliseringen för den motdemonstration som planeras av ett brett spektra av vänsterkrafter och uppmanar till direkt aktion för att störa, eller om möjligt, stoppa marschen. Vi är dock kritiska till den på politiskt innehåll urvattnade plattform som vänstergrupperna bakom mobiliseringen enats kring. Huvudparollen, som lyder ”Vi är de 94 procenten mot rasism” och den mobiliseringstext som antagits för de gemensamma flygbladen ger inga svar överhuvudtaget på varför rasistiska krafter går framåt. Inte heller lyfts frågan om hur den antirasistiska kampen hänger ihop med klasskampen.

För de huvudsakligen autonoma aktivister som bär huvudansvaret för den valda inriktningen är frågan om att avstå från att betona den antifascistiska kampens förhållande till socialismen en rent taktiskt fråga. De hoppas att en plattform som saknar politiska ställningstaganden ska kunna attrahera fler deltagare. De är också rädda för att vänsterretoriken ska vara svårförstådd för ”vanligt folk”. De som förordat avpolitiseringen har alltså argumenterat på ett sätt som antyder att de ser det politiska innehållet som en belastning. Istället för att diskutera hur vi bättre kan kommunicera ett skarpt politiskt budskap i mobiliseringen inför 10 december, har man verkat för att avskaffa det politiska innehållet överhuvudtaget.

Betoningen på ”94 procent”, som syftar till att inkludera alla dem som inte röstade på Sverigedemokraterna, signalerar oavsett intentionerna en oförståelse för vad rasismen består i. Rätt många av dessa procent röstade på borgerliga partier som bedriver en flyktingfientlig politik. Det är inte bara Sverigedemokraternas väljare som är rasister. Moderaterna och Folkpartiet har ofta gjort rent chauvinistiska utspel i försök att vinna över SD-väljare (språktester, medborgarskapstester mm). Parollens ”inkluderande värde” skymmer detta förhållande, och de konsekvenser som detta borde få för vart vi lägger betoningen i mobiliseringen.

För Arbetarmakt är detta en principfråga. Det är ytterst kapitalismen och den borgerliga regeringens politik som skapar den terräng i vilken rasism vinner mark. Så långt håller nog de flesta av de inblandade med. Att inte sammanföra kampen mot nazisternas marsch med kampen för att bekämpa högerpolitiken innebär dock att man i praktiken separerar kampen mot symptomen från dess verkliga orsak. Det är detta som vi menar att urvattningen resulterar i, och det är på denna punkt våra meningar går isär.

Ytterst handlar det om den viktiga frågan om vilken rörelse vi vill bygga? Vad som behövs idag är en antirasistisk rörelse baserad på en mobilisering av arbetarna och den radikala ungdomen. Därför borde den antifascistiska vänstern föreslå en enhetsfront i första hand med arbetarorganisationerna och vänstern, och därtill förse aktivisterna med behövliga politiska argument för mobiliseringen i förorter, på arbetsplatser och bland den radikala ungdomen. Vi borde snarare än att se den som en belastning vara stolta över vår socialism, och använda våra politiskt grundade analyser aktivt i argumentationen när vi mobiliserar.

Det är ett stort misstag att avpolitisera den antifascistiska kampen i ett läge som detta. De antifascistiska krafterna i Stockholm har fram tills nu tämligen konsekvent sammanfört kampen mot rasismen med en kritik av kapitalismen och högerpolitiken. Detta har varit den röda tråden i de mobiliseringar som Nätverket Mot Rasism och Stockholms Antirasistiska Kulturförening stått för. Det har varit positivt då det inneburit att antikapitalistiska krafter i ungdomars och arbetares ögon kommit att ses som den mest konsekventa motståndaren till rasismen.

Inte minst idag, ett år som präglats av revolutioner i Nordafrika och Mellanöstern och som sett framväxten av en global rörelse kring Occupy Wall Street växa fram, söker många människor efter ett politiskt alternativ till en sönderfallande världsordning. Då vi dessutom står inför en ny djupgående kris för kapitalismen i global skala – en kris som sannolikt rätt snart kommer att få kraftiga konsekvenser också här – borde vi inte förspilla någon möjlighet att stärka denna koppling. Från den antifascistiska plattformen borde vi uppmana till kamp, inte bara mot fascisterna och den rasism som Sverigedemokraterna förfäktar, utan också mot de rikas försök att vältra över kostnaderna på arbetarklassen och de förtryckta. Vi borde inte bara vara emot, vi borde också vara för något – som rörelse!

Om ”de 94 procenten”-kampanjen skulle resultera i något mer än en enstaka demonstration så skulle resultatet helt logiskt bli en utveckling mot en sorts folkfront i kampen mot rasismen. En folkfront baserad på en kompromiss mellan alla klasser och politiska krafter kring en minsta gemensamma nämnare. En sådan folkfront skulle ofrånkomligen riskera att bli ett verktyg för de borgare som försöker lägga beslag på antirasismen i ett försök att göra den ofarlig.

Hela upplägget inför 10 december vittnar dock om att det snarare är en enskild aktion/demonstration som eftersträvas. I flygbladstexten nämns exempelvis inte frågan om massutvisningen av flyktingar, en fråga som upprör många. Det har varit den viktigaste frågan för antirasistisk mobilisering under det senaste året, och i Stockholm finns en rörelse som växt fram kring detta som man uttryckligen borde knyta an till i propagandan.

Den här kritiken ska uppfattas som kamratlig. Att många grupper vill samarbeta i kampen mot rasismen är värdefullt, och vi hoppas att den praktiska enhet som kampanjen resulterat i ska bestå och vidareutvecklas. Men ska den kunna göra det är vi övertygade om att den politiska debatten om inriktningen på kampen måste fortsätta efter 10 december.

Det är därtill positivt att ”94-procent”-kampanjen uppmanar alla organisationer att mobilisera till motprotesten bakom egna budskap. Arbetarmakts medlemmar kommer att stödja och delta i mobiliseringen, dock med eget material, och verka för ett antikapitalistiskt block i demonstrationen.

Gunnar Westin,
Arbetarmakt

Följande uppmaning kommer från Nätverket mot rasism:

SKÄRP BEREDSKAPEN INFÖR SÖNDAGEN!

ALLA UT PÅ GATORNA FÖR ATT PROTESTERA NÄR NAZISTER FÖRSÖKER UTNYTTJA BOMBDÅDET I STOCKHOLM FÖR ATT HETSA MOT MUSLIMER!

I lördags sprängde sig en man på Drottningsgatan i centrala Stockholm som en protest mot och hämnd för det svenska deltagande i kriget i Afghanistan, och för hetsen mot muslimer, exemplifierad av Lars Vilks.

Vi tar givetvis avstånd från den här typen av aktioner. Dådet i lördags var riktat mot oskyldiga människor. De som ansvarar för det svenska krigsdeltagandet, den sittande regeringen, fortsätter sitt deltagande i brottet mot det afghanska folket. Bara en massiv antikrigsrörelse, inga terrordåd, kommer att kunna stoppa dem.

På söndagen ska ett av den svenska naziströrelsens partier, Nationaldemokraterna, med anledning av attentatet organisera en protest i centrala Stockholm. Man uppmanar allmänheten att sluta upp i en protest ”mot terror och mångkultur och för ett svenskt folkhem”. Man kräver bl.a. ett stopp på ”muslimsk invandring”.

Vi uppmanar alla antirasister att vara beredda på att möta dessa försök att utnyttja händelserna på Drottninggatan för att hetsa mot alla muslimer. Nationaldemokraterna har nu gått ut med att de kommer att ha sitt torgmöte på Norra Latins skolgård kl. 13. Vi återkommer med förslag på vad vi antirasister kan göra på fredag kväll. Tills dess: SPRID ORDET!

Arbetarmakt-medlemmar deltog i dag i Nätverket mot Rasisms protest mot Sverigedemokraterna i Stockholm. Här är NMR:s rapport om händelserna där, och i Uppsala. Fler bilder längst ned i artikeln.

Sverigedemokraternas torgmötesturné landet runt har tydligt visat att det finns en växande frustration över partiets frammarsch mot riksdagen – och en stark vilja att bemöta rasismen då den sticker upp sitt fula tryne. Hundratals har slutit upp med kort varsel i städer som Malmö och Göteborg och mer eller mindre omöjliggjort för partiet att få sprida sin rasistiska propaganda. Efter en vecka av misslyckanden runt om i landet var turen kommen till Uppsala och Stockholm.

Även här fick vi bevis på att det finns många som är beredda att stå upp mot SD. I Uppsala samlades hundratals vid Celsiustorget under förmiddagen och häcklade de frustrerande SD:arna. Partiets ordförande Jimmie Åkesson fick inte mycket sagt när han försökte ta till orda.

När turen var kommen till Stockholm beslöt partiet att med kort förvarning förlägga torgmötet tre timmar tidigare än den utannonserade tiden. Bland antirasister började informationen om att SD flyttat sitt torgmöte att spridas först någon timme innan torgmötet skulle börja. Trots det korta varslet slöt hundratals snabbt upp för att protestera mot rasisterna.

Polisen hade mycket effektivt ringat in hela den plats där SD:arna skulle beredas utrymme (ovanför Plattan vid en ingång till Kulturhuset). Det handlade om ett tjugotal piketbilar, ett antal hästar och hundratals poliser.

Antirasister strömmade in från alla håll och omringade torgmötet vid polisavspärrningarna. Stämningen var god och högljudd. Slagord som skanderades var ”Inga rasister på våra gator” och ”Inga rasister i riksdagen”.

Åkesson kunde bara med svårigheter genomföra sitt tal. Inte många andra än de närmast sörjande kunde höra vad han sade. Ljudbilden dränktes fullständigt av högljudda vuvuzelor och burop. När partiordföranden efter det misslyckade anförandet snabbt hoppat in i sin bil fortsatte protesterna, nu riktade mot partiets valstuga. Några ägg kastades mot SD:arna, som snabbt fick understöd av polis. Polisen kunde sedan bara med viss svårighet trycka bort de demonstrerande från bilvägen. Protesterna fortsätter i skrivandets stund.

Många är de liberaler som förfasat sig över hur Sverigedemokraterna ”behandlats” av den radikala antirasistiska vänstern. De gör gång på gång gällande att SD:s demokratiska rättigheter måste respekteras, och att partiet måste ha rätt att ge uttryck för sina åsikter på samma villkor som andra partier, att det är odemokratiskt att överrösta dem osv.

Dessa argument kan anföras för att försvara vilka åsikter som helst, även de som inte borde försvaras. Rasism är inte vilken åsikt som helst, och även om man som Sverigedemokraterna ger den en mer lättsåld förpackning (”ansvarsfull invandringspolitik”) så är SD:s kampanj när det kommer till kritan ett upprop för ett ökat förtryck av invandrare och flyktingar. Att SD ägnar sig åt öppen rasism kan ingen som följt partiets kampanj tvivla på. Kampanjfilmen som partiet försökte få med i TV4 är kanske det tydligaste exemplet. SD-politikern Tomas Karlsen prat om invandrares aggressiva gener ett annat.

Deras politik skiljer sig från de övriga partiernas i den meningen att den signalerar ett verkligt hot mot demokratiska rättigheter. Att överrösta dem och dränka deras propaganda med burop och häcklande – det handlar om att markera mot rasismen och försvara våra demokratiska rättigheter.

Nätverket mot Rasism

När den nazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsen idag demonstrerade i Stockholm möttes de av hundratals antirasister som buade ut dem. Mellan två och trehundra människor hörsammade Nätverket Mot Rasisms uppmaningar och slöt upp i korsningen S:t Eriksgatan – Fleminggatan.

Ett förhållandevis stort antal, med tanke på att mobiliseringen bara pågått under några dagar. Vi kunde inte stoppa dem, väl skyddade som de var av en stor grupp poliser, men de fick känna av en kraftfull antirasistisk närvaro. Protesten mot nazisterna var under dessa givna omständigheter en klar framgång.

Vi i Nätverket Mot Rasism samlades redan vid halvtolv i korsningen. Appeller hölls i megafoner som informerade allmänheten. Ett tusental flygblad delades ut. Flera blev förbannade när de fick veta att en av Sveriges farligaste nazistiska organisationer skulle marschera på deras gator. Ett stort antal förbipasserande uppmärksammade uppmaningarna och deltog som ett resultat av denna agitation i protesten.

Polisen var på plats redan från första början och försökte aktivt hindra antirasister från att samlas. Flera avvisades efter att de svarat på frågan om varför de kommit till platsen. Det blev återigen tydligt att värnandet av ”säkerheten” och om nazisternas möjligheter att sprida sitt rasistiska budskap var viktigare för dem än värnandet av den demokratiska rätten att gentemot mörkrets avgrundskrafter visa sin opposition.

Polisen försökte redan inledningsvis förmå oss att informera deltagarna om att ställa sig en bra bit ifrån korsningen ”för att kunna garantera säkerheten”. Alltför många antirasister samlades dock för att detta skulle vara möjligt, vilket var ett direkt resultat av uppslutningen. När de cirka 90 nazisterna slutligen (efter att ha blivit kvarhållna på sin startplats med anledning av vår protest) började närma sig korsningen ökade ljudvolymen kraftigt. Det exploderade sedan i en fullständig kavalkad av bu-rop och slagord från korsningens alla håll när de väl gick igenom. Nazisterna, som försökte använda sina megafoner mot oss, överöstades fullständigt och måste ha fått rejält ont i öronen. De bombarderades också till råga på allt med ägg. ”Nassesvin” och ”Inga nazister på våra gator” ekade mellan husväggarna. Nazisternas miner vittnade om en märkbar frustration.

När nazisterna sedan gått en kort bit på Fleminggatan uppvaktades de kort därefter från båda sidorna av gatan av antirasister i grupperna Stoppa Nazismen och tillresta Uppsalabor Mot Rasism. Vid detta tillfälle, efter att nazisterna skyddats från den stora massan av antirasister i korsningen, avtog polisbevakningen snabbt. Poliserna försökte istället förhindra folk från korsningen att följa efter nazisterna. Det resulterade i att en grupp nazister kunde göra utfall mot människor som vädrade sin opposition från sidorna. En kvinna som vågade säga vad hon tyckte om nazisterna slogs vid detta tillfälle i ansiktet med en glasflaska. Denna attack vittnade om det som NMR skrivit i sitt flygblad för dagen: Nazisterna är en kraft som med terror och våld vill tysta alla dem som inte håller med dem.

Nazisterna avslutade sin demonstration vid en innergård i närheten av sydafrikanska ambassaden. Mång antirasister stannade kvar på de intilliggande gatorna för att fortsätta vissla ut dem då de efter någon timme fick lämna platsen för att forslas ned i tunnelbanan.

Nätverket Mot Rasism vill tacka alla som slöt upp och gjorde protesten mot SMR lyckad. SMR förödmjukades, och vi blev hyfsat många som visade dem att de inte är välkomna på våra gator. Nazisterna lyckades förvisso att marschera även denna gång, men antalet motdemonstranter visade att vår rörelse snabbt kan mobilisera mycket folk till protester. Stoppa nazisterna kommer vi att kunna göra bara om vi blir ännu fler. Därför behövs du som ännu inte är organiserad, med ditt engagemang, i den antirasistiska rörelsen!

NO PASARAN! Inga nazister på Stockholms gator!

Nu på lördag 17 april kommer nazisterna i Svenska Motståndsrörelsen att försöka sig på att demonstrera i centrala Stockholm. Arbetarmakt uppmanar alla att delta i Nätverket Mot Rasisms protest vid korsningen S:t Eriksgatan – Fleminggatan, där nazisterna planerar att marschera förbi.

Vi får aldrig stå passiva när nazisterna försöker att ta gatorna i besittning. De måste få veta att vi är många som säger nej till deras rasistiska budskap, att vi är många som motsätter oss deras försök att bygga upp en terrorrörelse riktad mot alla som inte håller med dem.

Låt oss bua ut dem – låt oss visa att de inte är välkomna på våra gator! Det är viktigt att vi är många så att vi hörs och syns ordentligt, så sprid ordet och ta med dina kamrater!

Inga nazister på Stockholms gator!

Lördag den 17 april kl. 11.30
Plats: Korsningen S:t Eriksgatan – Fleminggatan. T-bana Frihemsplan.

Ladda ner affischen och sprid den:
17-april-affisch

Nu på söndag kommer en grupp som kallar sig ”Bevara Keillers park – Nej till moskén” att demonstrera på Hisingen mot ett moskébygge. Bakom gruppen står lokala nazister, i första hand Johan Halvar som är kassör för Nationaldemokraterna i Göteborg och Andreas Nyberg som tidigare har varit ordförande för ND ungdom och numera är ledande inom ND. Flera kända nazister och en ledande SD:are i Göteborg har anmält att de kommer att närvara på demonstrationen. Info14 har under flera dagar uppmanat nazister och deras sympatisörer att samla sig.

Det finns en Facebook-grupp med samma namn med över 5 000 medlemmar och runt 100 personer har skrivit upp att de kommer till demonstrationen. Troligtvis så förstår inte de flesta av dessa människor att det bakom kampanjen står nazistiska organisationer och det krävs visserligen inga större uppoffringar eller beslutsamhet för att vara med i en Facebook-grupp. Men det är ändå talande att 5 000 personer under en kort tidsperiod har uttryck sin sympati med en rent och öppet rasistisk kampanj.

Hur många av dessa som är beredda att omsätta sina sympatier i praktisk handling och hur mycket stöd hos dem nazisterna kommer att kunna vinna, kommer att avgöras av kraftmätningen mellan nazister och antifascister på Göteborgs gator nu på söndagen.

Nazisternas syfte är, precis som nyligen i Dudley i England (se artikeln på vår hemsida), att samla stöd för sin rörelse genom att spela på de utbredda fördomarna mot muslimer och invandrare som finns och splittra arbetarområden efter etniska/religiösa linjer. Detta kommer, hoppas de, att ge dem en chans att marschera genom våra områden, visa sin styrka och på detta sätt vinna ännu mer stöd bland de minst politiskt utvecklade eller mest missnöjda och konservativa arbetarskikten.

I Dudley verkade antifascisternas funktionärer, många medlemmarna i Socialist Workers Party (i Sverige Internationella Socialister) förlamande på kampen då de gjorde allt som stod i deras makt för att förhindra antifascister från att konfrontera de nazistiska gängen, vilket var det enda effektiva sättet att stoppa dem. Den antifascistiska demonstrationen blev under lång tid passivt stående på stort avstånd från nazisterna. Resultatet blev ett nederlag där nazisterna i stort fick härja fritt, misshandla och bränna mitt i ett invandrarområde. De skyddades dessutom flitigt av borgarstatens polis som slog och arresterade många antinazister.

Detta visar klart på två saker:

1. Nazisterna kan stoppas bara genom ett välorganiserat och massivt militant agerande. Man måste aktivt söka upp dem, skrämma, blockera, ställa sig i deras väg och till slut, om så krävs, även konfrontera dem med våld, för att försvara våra gator. Om ingen ställer sig i vägen för de nazistiska skurkarna kommer de att med en maximal användning av våld göra stor och kanske oreparabel skada då de attackerar invandrare, socialister, fackaktivister, kvinnokämpar, HBT-personer m.fl.

2. Antifascister får inte ha något förtroende för att polisen kommer att göra jobbet åt oss. Exempel efter exempel visar att så inte kommer att ske. Kom ihåg hur polisen vidrigt misshandlade hundratals helt fredliga socialister och antifascister när de försökte stoppa marschen i Salem 2008! Kom ihåg polisens egen rasism under kravallerna i Rosengård! Lär av Dudley!

I Göteborg kommer Göteborgs Nätverk mot Rasism, där Arbetarmakt ingår tillsammans med många andra vänstergrupper, att anordna en motdemonstration. Alla som vill visa sitt missnöje med att det nazistiska avskummet försöker marschera genom Göteborg, är välkomna till motdemonstrationen på söndagen. Vi samlas på Kvilletorget, kl. 11.00. Sprid och mobilisera!

Inga gator, inga torg åt nazister i Göteborg!

Inget förtroende för borgarnas polisapparat!

Arbetarmakt (Göteborg)

goteborg@arbetarmakt.com

gnmr@hushmail.com

Vi återger här en glädjande rapport från Nätverket Mot Rasisms hemsidan:
Idag, tisdagen den 16 mars, bjöds det rasistiska partiet Nationaldemokraterna (ND) in till Brännkyrka gymnasium. Partiet, som vill kasta ut alla invandrare ur Sverige och som aldrig försitter en chans att hetsa mot muslimer, har under senaste månaderna blivit utkastade av elever på bl.a. Värmdö gymnasium och Hulebäcksgynasiet. Nu var det dags för Brännkyrka gymnasiums elever att visa vad de tyckte om rasisternas närvaro.

Rektorn på Brännkyrka gymnasium motiverade sitt beslut att låta rasisterna komma in på skolan med att hävda att skolledningen är skyldiga att ge ND samma demokratiska rättigheter som andra partier att sprida sina åsikter. Detta trots att ND medverkar i bygget av en rörelse som syftar till att med terror avskaffa de demokratiska rättigheterna för alla som inte tycker som dom.

Mark Abramsson och Nationaldemokraternas samröre med nazister
Att Nationaldemokraterna inte är vilket parti som helst står klart vid en snabb blick på vad partiet sysslar med och på den person som leder det. Partiets egen führer Mark Abramsson är bland annat känd för att han år 2003 anförde ett hundratal nazister mot deltagarna i den årliga Pride-paraden i Stockholm. Det slutade med ett brutalt angrepp på paraden. En av Pride-paradens funktionärer Facundo Unia misshandlades så grovt av den nazistiska mobben att hans liv hängde på en skör tråd.

Nationaldemokraterna deltar också varje år i den s.k. Salemmarschen som arrangeras av nazistiska organisationer som Info14 och Fria Nationalister. Där brukar ledande nazister hetsa mot invandrare, judar och de demokratiska rättigheterna. Partiet, som till skillnad från de nazistiska organisationer man samarbetar med försöker att ge intrycket att de är demokratiska, använder också regelbundet nazister som skyddsvakter vid partiets utåtriktade aktiviteter.

Att skolledningen går med på att bjuda in rasister och nazister med argument om att respektera demokratiska rättigheter är upprörande i sig. Till de antirasister som begav sig till skolan när de hörde talas om ND:s planerade besök sade rektorn dessutom att eleverna genom elevrådet godkänt nationaldemokraternas närvaro. Elevråden är nu knappast kända för att på något demokratiskt sätt representera elever, de är i praktiken oftast maktlösa när det kommer till alla större beslut över utbildningens utformning, och brukar därför inte vara särskilt väl förankrade bland elever. När vi frågade många av de elever som samlades i aulan om de samtyckt till nationaldemokraternas närvaro uppgav också samtliga att de inte tillfrågats, och så gott som ingen tyckte att det är ok att skolans ledning släpper in rasister.

Upprörd stämning vid ND:s bokbord
De omkring hundratalet elever som samlats i aulan vid ND:s bokbord visade dock inte samma tolerans mot rasistpartiet som rektorn. Den upprörda stämningen steg snabbt då Mark Abramsson tillsammans med ett par underhuggare började dela ut partiets rasistiska propaganda, bl.a. flygblad som hetsade mot muslimer. Rektorn och andra lärare, som hela tiden befann sig runt bokbordet för att förhindra att bråk uppstod, tog därför ganska omgående beslutet att nationaldemokraterna var tvungna att avbryta. Till ljudet av jublande elever tvingades nationaldemokraterna under ganska förnedrande omständigheter (i ett regn av pappersbollar och pennor) att avlägsna sig bakåt in på rektorsexpeditionen, beskyddade av lärare och tillkallade poliser. Slagordet ”Inga nazister på våran skola” ekade i aulan och stämningen var upprörd.

Isolerade rasister tvingades gömma sig hos rektorn
I omkring en halvtimme fick rasisterna sedan gömma sig inne hos rektorn innan polisen ansåg sig vara tillräckligt många på plats för att kunna eskortera ut dem. Under denna tid samlades allt fler elever i aulan. Man tänkte inte lämna fältet förrän nationaldemokraterna körts på porten! Diskussionerna mellan eleverna fortsatte under tiden intensivt. Rektorn kritiserades i hårda ordalag av elever som givetvis kände sig personligt kränkta av rasisternas närvaro (många av eleverna på Brännkyrka gymnasium har själva invandrarbakgrund).

När en av oss antirasister som kommit till skolan för att solidarisera sig med eleverna frågade rektorn om det var ok att släppa in partier som så uppenbart med sin propaganda begår brottet hets mot folkgrupp, hade han mycket svårt att förklara sig. Han pratade om att det handlar om att ”stå upp för de demokratiska rättigheterna”. I själva verket var det eleverna som idag stod upp för att försvara de demokratiska rättigheterna mot rasisternas giftiga propaganda.

Nationaldemokraterna kördes på porten!
Elevernas seger mot nationaldemokraterna fick en vacker avslutning. När rasisterna till slut tilläts att lämna rektorsexpeditionen eskorterades de ut av poliser. De fick sällskap av en stor massa av elever som skanderade slagord och buade ut dem så det stod härliga till. Snabbt höjdes också temperaturen när polisen med fysiska metoder visade vilka de var där för att skydda. En större grupp elever visade tydligt vad de tyckte om detta då de försökte bryta sig igenom polislinjen för att ge rasisterna en läxa. Dessa undkom bara med nöd och näppe, förnedringen var total.

Väl ute på gården stoppades till sist rasisterna in i en väntande piketbuss. Dryga femtiotalet elever hade då hunnit till en annan utgång (den närmsta blockerades av polisen) och närmade sig snabbt piketen, som snabbt drog igång motorn för att köra bort rasisterna från platsen. Elever sprang då efter bilden, dunkade nävarna i rutorna och sparkade mot bakluckan. Det var ett allt annat än varmt avsked, och vi skulle förvånas om nationaldemokraterna försöker sig på några fler besök på Brännkyrka gymnasium efter detta.

Åter har gymnasieelever i handling gjort det som behövs för att pressa tillbaka nazisterna. Den rörelse som Nationaldemokraterna representerar känner styrka och växande självförtroende när de möter tolerans. När deras rasistiska åsikter behandlas som vilka andra åsikter som helst, då blir det också lättare för dem att vinna anhängare för sin politik. Genom sina högljudda protester och sin beslutsamhet att förvägra rasisterna möjligheten att göra just detta agerade eleverna på Brännkyrka gymnasium föredömligt. Exemplet bör följas överallt på skolor där nationaldemokraterna försöker få in foten.

De som likt rektorn på Brännkyrka gymnasium försöker använda argumentet om demokratiska rättigheter mot eleverna har givetvis fel. Att ta kamp mot nazisterna är att försvara demokratiska rättigheter.

No pasaran! Inga nazister på våra skolor!

De senaste åren har LO, S och V arrangerat demonstrationer mot rasism på Södermalm på dagen för Salemmarschen, som ett alternativ till att protestera mot nassarna på plats. Dessa ”bredare” manifestationer har på sistone varit mindre än de mera radikala och konfrontativa demonstrationerna som NMR har organiserat i Salem. I år arrangerade NMR ingen demonstration i Salem, men LO och den officiella vänstern höll sin demo som vanligt på dagen för nazistmarschen. Och som vanligt var deltagarantalet på den ”breda” demonstrationen föga imponerande.

Att Sossarna och LO inte är så bra på gräsrotsmobiliseringar är inget nytt – även om jag tycker att det var att gå lite till överdrift att inte ens ha information om demon synligt på LO:s hemsida – men även Ung Vänster och SSU deltog. Trots att de ojämförligt största och mest resursrika ungdomsförbunden till vänster (eller ”vänster” om man så föredrar) var med sågs inte mer än omkring 200 deltagare till. Knappt hälften av antalet i NMR:s demonstration 30/11 med andra ord. Då hade ändå Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin frigjort tid från sitt fullspäckade schema för att tåga med oss andra, och bland talarna fanns också Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson samt Åsa Linderborg. Det hade således inte snålats in på dragplåstren.

Tilläggas kan att en inte oansenlig del av de 200 utgjordes av medlemmar i de organisationer som ingår i NMR. Det går knappast att förklara den dåliga uppslutningen med att alla andra var på plats i Köpenhamn. Snarare var det en passande illustration på att mindre radikala paroller och mera utslätade tal inte alltid ens ger större deltagarantal, även om reformister inte gärna släpper taget om denna trossats.

Jens-Hugo Nyberg

Vi återger rapporten från Nätverket Mot Rasisms hemsida om demonstrationen i måndags.

Idag, måndagen den 30 november, demonstrerade omkring 500 antirasister med Nätverket Mot Rasism genom centrala Stockholm, med start på Odenplan och avslutning på Hötorget.

Demonstrationen hade utlysts av nätverket för att markera mot nazisters försök att inta våra gator, mot Sverigedemokraternas försök att komma in i riksdagen och mot den kapitalistiska krisens tendens att splittra arbetarklassens motstånd.

I vår uppmaning till demonstrationen påpekade vi behovet att åter väcka till liv den tradition av antirasistisk kamp som har en av sina viktigaste milstolpar på 30 november 1991, då närmare tiotusen slöt upp i Kungsträdgården och stoppade nazisternas marsch.

Även om vi var långt ifrån detta antal idag, vilket var väntat, så var dagens demonstration med det höga antalet unga antirasister som samlats ett frö till en sådan massrörelse. Det är tydligt att det är unga antirasister som idag visar vägen i den antirasistiska kampen i Stockholm.

Talarna från Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Vänsterns Studentförbund, Revolution, Revolutionära Fronten och Ingen Människa Är Illegal uttryckte behovet av att stå upp mot Sverigedemokraternas islamofobiskt färgade rasism. Den schweiziska högerextrema regeringens förbud mot minareter togs upp som ett exempel på den reaktionära våg som nu väller fram i krisens vågsvall, bl.a. i ett bejublat tal från Shora Esmailian.

Flera talare pekade också på hur den sittande svenska högerregeringen, men också de tidigare socialdemokratiska regeringarna, har bäddat för Sverigedemokraternas opinionsframgångar också i detta land genom en alltmer hårdför politik mot flyktingar och invandrare.

Gemensamt för de många talen var också det antikapitalistiska budskapet – kampen mot rasismen måste sammanföras med kampen mot den kapitalistiska världsordningen överhuvudtaget.

Demonstrationen marscherade längs med Odengatan och Sveavägen för att slutligen nå Hötorget. Slagorden ekade mellan husväggarna och när den samlade massan tog i på Hötorget markerade det ett kraftfullt avslut på en lyckad protest.

Kampen fortsätter – rasismen ska krossas!