Innehåll
Solidaritet med folket i Gaza!
Den tredje veckan i januari har bevittnat hur befolkningen i Gaza med heroiska aktioner för sin egen frigörelse upprepade gånger bröt ner barriärerna av metall och betong längs den södra gränsen mot Egypten; den rasistiska apartheidstaten Israels svältblockad bröts.
Vi erkänner den korrekta och militanta ledning som erbjudits av Hamas, oavsett vilka politiska skillnader vi kan ha med dem i många andra frågor. När dessa aktioner visades på teveskärmarna världen över gladdes oräkneliga människor som kämpar mot förtryck. Vi skickar våra varmaste gratulationer till våra palestinska systrar och bröder. Vi förbinder oss att göra det yttersta för att förhindra att belägringen återinförs i någon som helst form.
Israels ursäkt att blockaden och kravet på Egypten att stänga gränsen mot Gaza föranleds av att raketer skjuts in på dess territorium och potentiell vapensmuggling är just detta - en ursäkt. Varje militär aktion mot Israel som genomförs av palestinska grupper är ett svar på aggression från beväpnade sionistiska styrkor. Hundratals palestinier har dödats och infrastrukturen har förstörts i Gaza, medan bara två israeliska soldater har dödats som svar. Vi stöder inte gerillakrigarnas strategi, men vi stöder deras motstånd mot den israeliska armén.
Det är emellertid brytningen av blockaden, som Israel framtvingat under de 20 månaderna sedan Hamas vann det palestinska valet, som är en heroisk handling. De palestinska massorna har talat. BBC rapporterade om en rad solidaritetsdemonstrationer i arabiska länder, framför allt i samhällen och städer över hela Egypten. USA:s understöd till president Hosni Mubarraks regim uppgår till miljarder dollar. Washington vrider nu om armarna ordentligt på Egypten för att återinföra sionisternas blockad åt dem, men Mubarrak har upptäckt att det inte är så lätt.
Mubarrak har hittills vägrat att erkänna Hamas, men han har tvingats erbjuda både dem och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas Fatah diskussioner. Om den senare lägger in sitt veto mot sådana samtal, och en talesperson har redan antytt att det kommer att ske, kommer hela omfattningen av deras skamliga medbrottslighet med den sionistiska och imperialistiska blockaden och Gazabornas lidande återigen att bli uppenbar.
Internationella demonstrationer i solidaritet med Gaza måste fortsätta och kräva att sionisterna omedelbart och villkorslöst avbryter blockaden, att USA och EU återupptar alla de relationer för handel och hjälp till Gaza som fanns innan Hamas valseger för två år sedan.
Demonstranter måste också kräva att västmakterna erkänner de legitimt valda representanterna för det palestinska folket i Gaza, dvs. Hamas. Det var deras vägran att acceptera det demokratiska resultatet av valet 2006 som gav signalen för det kollektiva bestraffandet av palestinierna för att ha valt "fel parti". Arabiska regeringar måste tvingas av sina egna folk att omedelbart skicka livsmedel, bränsle och medicinska förnödenheter i stor omfattning för att göra slut på misären i Gaza.
Palestiniernas massaktioner har visat att intifadan - upproret - långt ifrån är dött, trots förräderiet från sin egen ledning i Abbas person. De har dessutom brutit tystnadens konspiration som dolt israeliska brott för stora delar av världen. De visar att George Bushs så kallade fredsprocess i Annapolis är en gigantisk bluff, som baseras på att påtvinga palestinierna en osammanhängande, avväpnad ministat i utbyte mot ett erkännande av hela Israels etniska rensning och den permanenta utestängningen av de flesta palestinier från deras mark.
Arbetarklassen och progressiva människor i hela världen har länge erkänt palestiniernas sak som sin egen. De måste fortsätta att erkänna palestiniernas rätt att med alla medel, väpnat motstånd liksom massmobiliseringar, kämpa för att befria sig själva. Vi uppmanar alla att upprepade gånger och kraftfullt demonstrera till stöd för Gaza.
- Länge leve befrielsen av Gaza!
- Inget återinförande av inringningen!
- Ned med blockaden mot alla Gazas gränser!
- Erkänn de demokratiskt valda representanterna för Gazas folk!
- Seger åt det palestinska folket mot sionism och imperialism!
Förbundet för Femte Internationalen
28 januari 2008
Stöd till Gaza i Stockholm
Tidningar och TV-nyheter har under de senaste dagarna varit fyllda med fruktansvärda rapporter från Gazaremsan i Palestina. Som ett svar på att en del palestinska miliser skickat hemmagjorda raketer mot Israel har Israel stängt gränserna mot Gaza, och låst in befolkningen i ett rent helvete, utan tillgång till livsmedel, medicin och andra rena nödvändigheter. Vatten- och elektricitetstillgång har redan eller är på väg att kollapsa, och även mobilnätet i Gaza har lagt av.
Raketerna som skickas mot Israel har, enligt Andreas Malm i Arbetaren, "totalt dödat 13 israeler [sedan 2001]. Det kan jämföras med att Israel dödade 816 palestinier i Gaza enbart under 2006 och 2007, varav minst 360 var civila." Givetvis är raketattacker mot civila ingenting socialister står bakom, men vi ska minnas att det rör sig om ett utsvultet, förtryckt folk som försöker att slå tillbaka mot en ockupationsmakt.
Krisen i Gaza, och det helt olagliga och vidriga, långsamma mordet på Gazas befolkning, handlar egentligen om att Israel vill bestraffa palestinierna för att de, i demokratiska val, röstat fram Hamas till regeringen.
Som ett svar på Israels angrepp mot Gaza samlades människor i städer i hela Sverige för att protestera under lördagen. I Stockholm arrangerades demonstrationen av International Solidarity Movement-Stockholm (ISM), Palestinska föreningen i Stockholm och Islamiska förbundet. Mellan 500 och 600 demonstranter fanns på plats för att lyssna på tal och sedan marschera till israeliska ambassadens provisoriska lokaler vid Historiska museet på Storgatan. Demonstrationens konferencier, Shora Esmailian, berättade att ambassaden ligger där eftersom de besvärats av för mycket demonstrationer och liknande "säkerhetshot" vid sina tidigare lokaler. Samma sak ska hända nu, tyckte Shora, och det måste man hålla med om! Förtryckare och imperialister ska aldrig få en lugn stund.
Demonstrationens paroller var:
- Stoppa de kollektiva bestraffningarna mot civilbefolkningen i Gaza
- Riv apartheidmuren - häv den illegala ockupationen
- Försvara rätten att återvända
- Köp inte ockupationen, bojkotta Israel
- För ett fritt Palestina
Dessa ämnen återkom gång på gång under samlingarna, marschen och talen. De flesta, om inte alla, talare kom från borgerliga eller icke-socialistiska grupper. Yvonne Ruwaida, miljöpartist, berättade om kontakter med släktingar i Gaza och den svåra situationen där. Andreas Malm, som talade för ISM, sade att de palestinska miliser som nu sprängt ett hål i muren mellan Gaza och Egypten, för att ge det palestinska folket möjlighet att i alla fall skaffa sig lite mat och förnödenheter, var "våra hjältar". Flera talare från muslimska förbund och organisationer gjorde klart att palestinierna aldrig skulle låta sig kuvas av Israels statsterrorism.
Under marschen skanderades bland annat "Leve Palestina", "bojkotta Israel", och kritik mot utrikesminister Carl Bildt, som nyligen besökte en "säkerhetsmässa" i Israel utan att nämna ett ord om landets fruktansvärda förtryck av palestinierna.
Polisen hade såklart satsat stort under dagen, och demonstrationen tvingades stanna en bra bit från ambassaden. Ett antal så kallade "dialogpoliser", snutar som genom att låtsas vara demonstranternas "kompisar" ska nästla sig in och få reda på underrättelseinformation om vad man ser som mer "farliga" aktivister, syntes också till. Just idag blev inte stämningen särskilt militant, men alla aktivister uppmanas se upp med dessa snutar, då de flera gånger tidigare spelat en förrädisk roll.
Två aktivister fick gå igenom polisavspärrningarna för att, med högljutt stöd av massan, symboliskt lämna över en kista till ambassaden, följda av en palestinsk flagga.
Oavsett hur lyckade demonstrationer vi håller, vet vi att borgarnas och imperialisternas press kommer att göra allt för att smutskasta oss. När det gäller palestiniernas rättmätiga kamp mot ockupationsmakten brukar borgarskribenter och politiker som stödjer den blodiga israeliska staten dra till med att alla som vågar kritisera Israels agerande är "antisemiter", alltså rasistiska mot judar.
Dror Feiler, själv född i Israel och aktiv i Judar för Israelisk-Palestinsk Fred, gjorde under ett bejublat tal upp med sådana lögner. "Vi kritiserar inte ett folk eller en religion, utan en stat och en regerings agerande. Det är allas rätt", sa Feiler, och avslutade med att "palestiniernas kamp för frihet ger alla progressiva hopp". Mehmet Kaplan, miljöpartiet, fortsatte med att han skäms över Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters rapportering från Palestina.
I jämförelse med de många religiösa talarna, flaggorna och parollerna saknades verkligen ett revolutionärt socialistiskt perspektiv, även om ett gäng REVOLUTION-aktivister fanns på plats. Några organiserade block från vänstergrupper syntes inte till, förutom Ung Vänster, som hade en banderoll. REVOLUTION menar att Palestina måste bli ett land för alla, oavsett religion eller folkgrupp, och att vägen dit är en kamp för socialismen där judiska och palestinska arbetare enas i kamp mot gemensamma förtryckare, oavsett om de är israelisk militär eller palestinska kapitalister.
Man måste också se hur ockupationen av Palestina hänger ihop med de andra krigen och ockupationerna i Mellanöstern. Den israeliska borgarklassen är tätt sammankopplad med det amerikanska storkapitalet, som bekostar stora delar av terrorn mot palestinierna. Om USA och dess allierade kastades ut ur Irak, om det afghanska motståndet skulle besegra ockupationstrupperna där - inklusive de svenska - skulle det innebära ett oerhört steg framåt också för palestiniernas, och alla förtrycktas kamp. Inte bara Israels apartheidmur och belägringen av Gaza måste krossas, utan hela det imperialistiska systemet, med syndabockar i Stockholm såväl som Washington.
Avslutningsvis var det en lyckad dag. Hundratals trotsade kylan för att visa solidaritet med våra palestinska kamrater. Imperialisternas representanter kan räkna med att de inte kan känna sig säkra någonstans, så länge de fortsätter sina krig, ockupationer och sin utsugning av världens förtryckta.
Svante
för REVOLUTION-Stockholm
Världsekonomin: En varning till arbetarklassen
Den globala ekonomin är på väg in i en större kris, skriver Richard Brenner. Kapitalisterna kommer att försöka skjuta över krisens börda på arbetarklassen och spänningarna mellan stormakterna kommer att tillta. Förbered er på att göra motstånd!
Så var det då dags igen!
Det var inte länge sedan som tidningarna och teve fylldes av berättelser om hur väl ekonomin mår. Man påstod att kapitalismen är det starkaste, sundaste och mest stabila system som man överhuvudtaget kan tänka sig efter tretton år med oavbruten tillväxt och Kinas och Indiens explosionsartade kapitalistiska utveckling.
Nu berättar samma journalister i samma tidningar och teveprogram helt annorlunda historier. Den kommande sommarens förväntade ekonomiska kris kommer slå hårt emot den "reella ekonomin" får vi veta.
Att kapitalisterna och deras lakejer utlovar guld och gröna skogar så fort ekonomin upplever minsta uppgång är inget att överraskas av. Men kapitalismen är en instabil samhällsform som går in i kriser och lågkonjunkturer ungefär var sjunde till var tionde år. Vissa kriser är djupare än andra och som vi ska se finns det mycket som talar för att den kommande krisen blir svårare än många av sina föregångare.
Huspriserna faller
Den amerikanska ekonomin är världens största och vad som händer i USA har en enorm inverkan på resten av världsekonomin. Liksom den svenska fastighetsmarknaden har den amerikanska upplevt en lång uppgång, vilket inneburit att fler människor köpt sina egna hem och att fastighetspriserna nästan fördubblats under den senaste tioårsperioden.
Nu har denna uppgång fått ett hastigt slut. För första gången sedan 1991 faller de amerikanska fastighetspriserna. Antalet människor som inte kan betala sina bolån har skjutit i höjden och antalet beslagtaganden av bostäder p.g.a. uteblivna betalningar ökade med 30 procent under förra året.
Även i Europa faller priserna på bostäder. I Storbritannien föll priserna i november 2007 mer än vad de gjort på tolv år och enligt Bank of England (den engelska centralbanken) har antalet bolån minskat med 31 procent under det senaste året.
För de ägare av bostäder som har stora lån innebär det förväntade prisfallet att det belopp man lånat kommer att vara större än det man får tillbaka om man tvingas sälja under krisen. Men även för ekonomin som helhet kommer krisen på bostadsmarknaden att få allvarliga konsekvenser.
Under prisuppgången tog många husägare lån med bostadens ökade värde som säkerhet. Den extrainkomst man på så vis skaffade sig kommer snabbt att försvinna i och med prisnedgången. Eftersom denna extrainkomst spenderades innebär dess försvinnande att konsumtionen kommer att minska. Minskad konsumtion innebär ökad arbetslöshet då fabrikerna och affärerna går miste om kunder och därför tvingas skära ner på arbetsstyrkan för att överleva.
Banker i kris
Under den gångna högkonjunkturen lånade många banker enorma summor för att i sin tur kunna låna ut dessa pengar till låginkomsttagare. När låntagarna under den annalkande krisen får svårt att betala tillbaka de lån som var så lätta att få under uppgången resulterar detta naturligtvis i en kris för bankerna. I England kunde storbanken Northern Rock överleva endast efter att centralbanken skjutit till inte mindre än 24 miljarder pund. Man kan lätt föreställa sig vad som hade kunnat åstadkommas inom sjukvård och utbildning med denna astronomiska summa.
Men det är inte bara Northern Rock utan hela banksystemet som påverkas av krisen. Särskilt banker som liksom Northern Rock lånat ut till låginkomsttagare har drabbats av panik när de insett att de pengar som de till ockerräntor lånat ut till samhällets mest sårbara skikt inte kommer att betalas tillbaka. Hittills har bankerna förlorat 200 miljarder dollar och många bedömare menar att detta bara är början.
I augusti mer eller mindre slutade bankerna att låna ut pengar till varandra och till företag och individer som köper och säljer företag. Detta var 2007 års globala sammandragning av krediter. För att få pengarna att flöda igen valde Federal Reserve (USA:s centralbank) att sänka räntan och på så vis göra det billigare att låna pengar.
Räntesänkningen fick inte önskad effekt. Den ränta som bankerna kräver av varandra när de lånar inbördes har bara fortsatt att stiga. Kreditsammandragningen fortsätter och mycket talar för att den kommer att intensifieras.
Inflationen återkommer
Centralbanker världen över hoppas kunna undvika lågkonjunkturen genom att sänka räntan. Man försöker att med detta beprövade knep injicera kraft i ekonomin genom att göra det billigare att låna pengar. Förra gången lyckades amerikanerna med denna taktik då man mellan januari 2001 och sommaren 2003 sänkte räntan elva gånger, sammantaget från 6 till 1 procent. Detta förbilligande av krediten gav vind i seglen åt fastighetsbubblan.
Kan man inte helt enkelt återupprepa denna bedrift? Det går inte utan att riskera hög inflation och att ytterligare destabilisera den globala ekonomin. Så vad har egentligen förändrats under den närmast föregående tidsperioden?
De senaste 15 åren har varit ovanliga eftersom lågkonjunkturerna i USA och Storbritannien har varit väldigt milda och kortvariga. Den underliggande orsaken till detta var den billiga import som strömmade till från framförallt Kina och som höll inflationen på en mycket låg nivå. Eftersom den billiga importen höll nere prisnivån gavs centralbankerna i USA och Storbritannien möjlighet att sätta räntan mycket lågt utan att riskera den vanliga konsekvensen av låga räntor - inflation, dvs. stigande priser. Med andra ord har Kina och den globala ekonomins övriga depåer av billig arbetskraft bidragit till deflation (fallande priser) i världsskala.
Men nu är det slut på det roliga. I april förra året steg priserna på USA:s import från Kina för första gången på åratal. Inflationen är tillbaka.
Priset på olja har skjutit i höjden - priset på ett fat råolja har passerat 100 dollar och bensinpriserna stiger. Den kinesiska ekonomin kräver allt större mängder olja, vilket innebär att den globala efterfrågan på denna nyckelvara blir allt större samtidigt som jordklotets oljereserver blir allt mindre.
Livsmedelspriserna, däribland priset på stapelvaror som vete, mjölk, fläsk och matlagningsolja, har stigit skarpt. Snabbt ökande köttpriser medförde för Kinas del den högsta inflationen på 10 år i augusti.
Europa påverkas också av inflationen. I Tyskland är den högre än på 14 år och i eurozonen som helhet har inflationen inte varit lika hög som nu på sex år.
Lägre tillväxt - lågkonjunktur
Precis som man kunde förvänta sig profeterades det från officiellt håll under kreditsammandragningen 2007 att krisen som utbröt på penningmarknaderna inte skulle ha någon inverkan på den "reella ekonomin". Nu låter det annorlunda.
Amerikanska Federal Reserve sänkte prognosen för 2008 års ekonomiska tillväxt till en siffra mellan 1,8 och 2,5 procent. Sänkningen förklarades av kreditsammandragningen och kollapsen på fastighetsmarknaden.
Vita huset följde centralbankens exempel och justerade sin egen tillväxtprognos nedåt. Handelsdepartementet kunde rapportera att ökningen av butiksförsäljningen rasade från 0,7 till 0,2 procent i oktober. Om krisen utvecklas till en fullskalig lågkonjunktur - och mycket tyder på att det är just detta som håller på att ske - kommer resultatet att bli fler avskedanden av arbetare och fler utmätningar av egendom som köptes på kredit under den föregående högkonjunkturen.
Bank of England förutspår nu en skarp tillbakagång och ökande inflation för den brittiska ekonomin under 2008. Bankens chef Mervyn King menar att "särskilt jämfört med de väldigt små fluktuationer vi upplevt under de senaste 10 åren kommer nedgången att te sig väldigt skarp".
Slutligen kommer fallande amerikansk och global konsumtion att slå hårt mot Kina. Inte mindre än 38 procent av Kinas produktion exporterades under förra året. Mellan 13 och 20 procent av denna export gick till USA. Europa kommer naturligtvis också att drabbas hårt; Tyskland är alltjämt världens största exportör och tillverkar avsevärda mängder maskiner för den kinesiska marknaden.
Valutakris
När uppgången övergår först till kris och sedan till lågkonjunktur inser penningmarknadernas spekulanter plötsligt att de sofistikerade finansiella tillgångar som man innehar inte är värda ens i närheten av vad man tidigare uppskattat. Så får investerare bråttom att göra sig av med de numera värdelösa tillgångar man byggde upp under högkonjunkturen för att i stället återgå till mer pålitliga penningformer. En rusning efter kontanter äger rum.
Normalt sett skulle man förvänta sig att de rika sprang efter världens ledande valuta, den gamla hederliga dollarn. Men i den nuvarande krisen tillkommer ytterligare ett problem. Dollarn faller handlöst.
En amerikan som köpte en euro 2002 fick betala 90 cent. Nu kostar samma euro honom så mycket som 1,50 dollar. Den som sitter på en hög med dollar sitter på en hög som minskar i värde för varje dag som går.
Utanför USA finns de största dollarreserverna i Kina och Japan som ett resultat av dessa länders stora export till USA. Vad som händer nu är att dessa länders regeringar - som var och en innehar en bra bit över en miljard dollar - försöker överföra sina penningreserver till andra valutor. En alltför hastig utförsäljning av dessa länders dollarreserver skulle innebära att värdet på dollarn kollapsar helt, någonting som man av förståeliga skäl försöker undvika genom en försiktig balansgång.
Fallet i dollarns värde hjälper amerikanska exportörer eftersom deras produkter blir billigare på den internationella marknaden. Men samtidigt undermineras dollarns ställning som världens ledande valuta och därmed de enorma fördelar som amerikanska kapitalister kan dra av denna privilegierade ställning för deras valuta (detta privilegium kallas vanligtvis för seignorage).
Den fallande dollarn är framför allt annat ett uttryck för en tillbakagång hos den amerikanska ekonomins kärna. I december 2005 var industriarbetarklassen mindre än någon gång sedan 1945. Bara under 2000-talets första fem år minskade antalet anställda i tillverkningssektorn med mer än tre miljoner. Underskottet i USA:s handelsbalans, som 1993 noterades till 70 miljarder dollar, landade förra året på 759 miljarder.
Internationella spänningar
I tider av ekonomisk kris försöker varje land att med alla tänkbara medel låta de övriga bära krisens börda. Den franske presidenten Nicolas Sarkozy må stödja USA:s krig, men när han nyligen besökte Washington sade han till kongressen att man kunde se fram emot "ekonomiskt krig" om man försökte skjuta över krisens kostnader på Europa.
Efter detta begav sig EU-ledarna till Kina för att kräva en uppskrivning av Kinas valuta. Man anklagade kineserna för att med hjälp av en undervärderad valuta "stjäla" EU:s exportmarknader. Beijing vägrade. I takt med att krisen fördjupas träder tjuvarna fram ur nattens mörker.
Vad betyder allt detta? En marxistisk analys
Den internationella arbetarrörelsen har bara producerat en teori som ens kan påbörja en förklaring av den kris som världsekonomin står inför. Denna teoris upphovsman är Karl Marx.
Till skillnad från kapitalisternas misslyckade teorier - som har det gemensamt att de samtliga tvingas låtsas som om ingenting är fel med själva profitsystemet och som därför inte kan förklara kapitalismens kriser - kan den marxistiska teorin förutse och förklara kapitalismens regelbundet återkommande kriser och sammanbrott.
I förkapitalistiska samhällen var varje ekonomisk kris ett resultat av underproduktion. Men under kapitalismen produceras tillräckligt för att möta hela mänsklighetens behov flera gånger om. Kriser kännetecknas i det kapitalistiska samhället tvärtemot tidigare samhällsformer av överproduktion. Med detta menas överproduktion inte bara av nyttigheter som mat och bränsle, utan av alla värdeformer såsom pengar, fastigheter och finansiella instrument. Bakom kapitalismens ständiga kriser gömmer sig, eller snarare försöker gömma sig, överackumuleringen av kapital.
Som vi tidigare sett så hör cykler av låg- och högkonjunkturer till kapitalismens normala funktionssätt. Under högkonjunkturer börjar profitkvoten - den vinst som kapitalisten gör på varje investerad krona - att falla. Marx förklarade att denna profitkvotens fallande tendens orsakas av konkurrensen mellan olika kapitalister. För att kunna slå ut sina konkurrenter försöker varje kapitalist att höja produktiviteten hos sitt företag genom att introducera ny teknologi. Detta får till följd att den andel av kapitalet som investeras i levande arbete minskar. Problemet för kapitalisterna är att det är det levande arbetet som är källan till deras profiter.
Profitkvotens fallande tendens tvingar kapitalisterna till en ständig jakt på nya, mer vinstgivande investeringsmöjligheter. Om profitkvoten inom tillverkningssektorn sjunker kan kapitalisterna i stället använda sitt kapital till att spekulera på börsen eller till att göra fastighetsaffärer. Andra alternativ som erbjuds kapitalistklassen är att flytta produktionen till länder där lönerna är lägre, att attackera arbetarklassens löner och rättigheter eller att i högre utsträckning utnyttja invandrad arbetskraft med låga löner och fruktansvärda arbetsförhållanden.
Som ett resultat av profitkvotens fallande tendens kommer den totala massan av profit i den kapitalistiska ekonomin att minska. När detta sker kan kapitalisterna bara återställa profitkvoten genom att sänka värdet på den stora massan av "övervärderat" kapital. Detta är de ekonomiska krisernas grundläggande funktion. Det är därför bankerna förlorar miljarder samtidigt som bostadspriserna faller och människors hem blir beslagtagna. Det är därför som vi kan vänta oss att våra arbetsplatser kommer att läggas ned och att vi kommer att kunna köpa allt mindre för lönen som en följd av inflationen.
Under krisen kommer kapitalisterna och deras chefer att försöka få oss att jobba allt hårdare för allt mindre lön samtidigt som vi förväntas tävla med varandra om de jobb som finns kvar. Krisen kommer också få kapitalister i olika länder att börja bråka med varandra - först vid förhandlingsbordet och sedan på slagfältet - om vilken nationell kapitalistklass som ska bära den börda som värdeminskningen av det totala kapitalet innebär.
Det största problemet är ändå att arbetarrörelsens ledare överallt i världen är oförmögna att förstå sig på krisen. Vi kan inte räkna med att byråkratin inom fackföreningar och partier kommer att varna arbetarna för krisens konsekvenser, än mindre organisera och leda försvarskampen mot borgarnas kommande offensiv.
Vi måste bygga ett nytt ledarskap som är kapabelt att ta över ledningen av arbetarklassen från dessa missledare.
För 150 år sedan skrev Karl Marx: "Dessa motsättningar leder naturligtvis till explosioner, kriser... Dessa regelbundet återkommande katastrofer leder till deras återupprepande på en högre nivå, och slutligen till dess (kapitalismens) våldsamma störtande." Det är dags att påskynda den dagen.
Richard Brenner
Workers Power (London) 321
Börskrascher leder till panik i USA:s centralbank
De omtumlande fallen på världens börser under veckan och det brådstörtade sänkandet av räntorna med 0,75 procent från USA:s centralbank den 22 januari visar att den globala kreditkris som inleddes i somras långt ifrån är över - istället bidrar den till en djupare ekonomisk kris. Sänkningen av räntan med 0,75 procent är den största på 25 år.
Det största fallet på världens börser sedan 11 september möttes med panik av dem som utformar den ekonomiska politiken och enhetligt pessimistiska bedömningar från bankirer, börsmäklare och bourgeoisiens ekonomiska analytiker av tillståndet för USA:s ekonomi. Plötsligt talar de fina herrar som insisterade på att "grunderna i USA:s ekonomi är sunda" om en recession som närmast oundviklig. Några använder till och med D-ordet, dvs. depression.
Richard Crossely, ledande analytiker och trendbedömare på NCB, skriver mitt under fallet för aktierna att han iakttagit svagheter i den globala gruvindustrin och finansföretag som är kopplade till starkt stigande priser på livsmedel vilket producerar "en tydlig bild av framtidsutsikter, recession och inflation". Morgan Stanleys chefsanalytiker i Europa tillkännagav "[m]er dåliga nyheter om den globala tillväxten. Vi anser att det är ganska säkert att inte börja köpa aktier innan USA:s ekonomiska svaghet tydligt börjar spridas."
När Morgan Stanley hänvisar till den idé som omfattas av en del att Kinas uppgång kan motstå en recession i USA, vilket kallas för tesen om "löskoppling" (decoupling), tillfogar man: Vi tror inte på löskoppling, och intressant nog är det just där som vi får det största gensvaret för närvarande, vilket visar att löskoppling skulle bli en obehaglig överraskning för investerare. Investerare är väl medvetna om recessionen i USA, men de förefaller inte förvänta sig att den på ett meningsfullt sätt ska sprida sig globalt. Det gör vi."
Sandy Chen, bankanalytiker vid Panmure, ökade på nedstämdheten: "Vi tror att det kommer betydligt mer smärta. Om/när de stora aktieförsäkrarna nedvärderas, kommer en virvelvind med nedvärderingar och nedskrivningar att sätta igång... Denna virvelvind med stigande svårigheter att betala skulder skulle riskera att störta en av de allra största strukturerna - USA:s 45 biljoner i avtal med kreditderivat. Ambac, den största försäkraren av obligationer, har nedvärderats av värderingsagenturerna senaste veckan.
David Bulk vid Cantor Fitzgerald talade om det "bittra stänk av rädsla" som genomsyrar Londons City, medan Michael Metz, chefsstrateg för investeringar vid Oppenheimer i New York, sade att USA:s centralbank (Federal Reserve) inte har "någon kraft att vända på det som enligt min uppfattning är den värsta recessionen under tiden efter andra världskriget".
När bostadsprisernas fall blir värre, arbetslösheten stiger, detaljhandelns försäljning stagnerar och med den högsta inflationen på 17 år, anser många bedömare - inklusive investeringsbanken Merrill Lynch - att USA redan befinner sig i recession. Citigroup, den största banken i världen, förutspår nu negativ tillväxt i USA under det första kvartalet 2008.
Marknaderna i Asien föll starkt: Indiens aktiebörs föll med mer än 7 procent två dagar i rad och med ungefär lika mycket på de kinesiska börser som notas av Hang Seng i Hongkong.
Kinas uppgång har inte skapat förutsättningarna för en "lång våg" av uppgång i världsekonomin. Dess effekt var att skapa historiskt låga inflationsnivåer på grund av exporten av billiga varor - men alla indikatorer sedan april 2007 pekar på att kinesiska priser nu stiger och att dess effekt att hålla tillbaka inflationen nu upphört.
En större recession i USA kommer att få en avgörande inverkan på världsekonomin som helhet - vilket finansmarknaderna redan signalerar. Industricyklerna i USA och de andra imperialistiska blocken (Japan och EU) är ännu inte synkroniserade. det kontinentala Europa - speciellt Tyskland och Frankrike - tog mycket längre tid på sig för att komma ur recessionen i början av 2000-talet. Men inte ens den stora eurozonen kommer att kunna motstå en stark nedgång på sina marknader i Nordamerika.
Marxisternas roll i denna kris är trefaldig:
- att analysera krisen, visa hur enbart den marxistiska analysen av kapitalismen kan förklara dess dynamik,
- att varna arbetarklassen för de angrepp på arbetstillfällen och levnadsstandarden som bourgeoisien kommer att inleda mot oss och ökningen av globala spänningar mellan de stora kapitalistiska och imperialistiska makterna som kommer att följa i krisens spår,
- att visa hur de existerande "försiktiga" ledarna för arbetarklassen är oförberedda på att motstå en ökad våg av angrepp, de har ingen teori för att förklara krisen och har framför allt inte någon förståelse av krisens ursprung i det kapitalistiska systemets egen inre karaktär.
Richard Brenner
www.fifthinternational.org
Fortsatt kamp mot privatisering av hyresrätter
Den 21 januari samlades flera tusen människor utanför stadshuset i Stockholm för att protestera inte bara mot omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter, utan också mot att hyresgäster som inte vill omvandla till bostadsrätter nu säljs till privata hyresvärdar. Ledande socialdemokrater tog till stora ord och lät mycket radikala, men det gäller att nagla fast dem vid bestämda löften om de vinner nästa val.
Protesterna kommer att fortsätta den 11 februari, kl. 18 utanför stadshuset, då lokala kampanjer manar till ny samling. Vi uppmanar alla att sluta upp!
|
