Varken krona eller euro -
Kamp för Europas Förenade Socialistiska Stater

Arbetarmakt - sektion av Förbundet för Femte Internationalen augusti 2003

Inledning

Folkomröstningen om medlemskap i EMU den 14 september kommer inte på något sätt att spela en avgörande roll för den svenska arbetarklassens framtid. Den kapitalistiska svenska staten är redan en del av EU-projektet och därmed redan - mer eller mindre - integrerat i dess olika beståndsdelar. Omröstningen kommer, i den mån politikerna nöjer sig med resultatet, att avgöra formen för den svenska valutans integration. Ska den svenska borgerliga staten överlåta ännu några delar av sina befogenheter till de överstatliga organen i EU?

Det är så frågan står.

Arbetarmakt anser att det inte finns någon anledning för socialister och arbetarklassen att ta ställning mellan dessa olika borgerliga projekt - det redan existerande, den svenska borgarstaten, och EU.

Därför uppmanar vi alla socialister och arbetare att inte rösta nej eller ja utan på valsedeln skriva Varken krona eller euro - Kamp för Europas Förenade Socialistiska Stater. Vi kan inte ta ansvar för något av dessa två borgerligga projekt och detta måste vi uttrycka i folkomröstningen.

Vi är alltså inte neutrala i folkomröstningen, vilket vi beskylls för - vi är emot båda alternativen. Oavsett vilket av dem som vinner i folkomröstningen, kommer en röst på det ena eller andra att kunna användas som argument för utpressning: Nu när ni röstat nej, måste ni ta konsekvenserna och gå med på nedskärningar och åtstramning; Nu när ni röstat ja, måste ni ta konsekvenserna och acceptera högre arbetslöshet.

Så kommer det att låta efter folkomröstningen. Istället för att gå i fällan måste vi avvisa båda alternativen och säga till båda sidor: Om ni vill driva igenom detta, får ni göra det utan vårt stöd. Vi tänker inte acceptera några försämringar, åtstramningar eller nedskärningar oavsett vem av er som vinner.

Inte heller är en ren blankröst ett alternativ. Vi förespråkar ett tydligt avståndstagande från både ja och nej-sidan, inte att socialister ska stå vid sidan av.

Avvisa både ja och nej. Skriv Varken krona eller euro - Kamp för Europas Förenade Socialistiska Stater på valsedeln

Vad står på spel i folkomröstningen?

I Sverige och andra skandinaviska länder har stora delar av vänstern övergett all internationalism och låtit sig dras in i den nationalistiska och bakåtsträvande rörelse som kräver att respektive land ska stå utanför EU. Deras kritik av EU och de krafter - socialdemokratins och borgerlighetens ledande kretsar - som förespråkar EU, är ofta nog så träffande. Men deras förslag till lösningar är hopplöst förlegade.

Istället för att gå framåt och bygga vidare på det internationalistiska motståndet bland ungdomar och andra grupper, och sprida det till arbetarrörelsen, satsar dessa rörelser på en återgång till en "nationell kapitalism". Låt oss gå tillbaka i utvecklingen, är deras fältrop. Men kapitalismen är idag i högsta grad internationell och ett avskaffande av den framväxande gemensamma marknaden i Europa erbjuder ingen lösning på våra problem. Produktivkrafterna har för länge sedan vuxit utöver de europeiska ländernas gränser. Därför måste kapitalismen bekämpas på kontinental och internationell nivå.

Det räcker inte heller, som Rättvisepartiet Socialisterna och Socialistiska Partiet, att ta avstånd från de värsta nationalistiska övertrampen från olika grupper inom Nej-rörelsen och försöka ge "EMU-motståndet" ett socialistiskt innehåll. Det krävs en tydlig brytning med Nej-rörelsen och en satsning på de krafter i motståndet som står för internationalism och framåtskridande.

Låt oss se vilka seriösa argument som förekommer i debatten och vad socialister bör ha för svar på dem.

Är inte EMU ett liberalt projekt? Är det inte bara ett sätt för den europeiska borgarklassen att slå mot arbetarna? Hur kan man som Arbetarmakt i det läget förorda neutralitet? Borde man inte rösta mot EMU i en folkomröstning?

EMU är utan tvivel ett borgerligt projekt. Hela EU är ett borgerligt projekt som syftar till att stärka de imperialistiska länderna i Europa. De borgare som vill gå ännu längre, de s.k. federalisterna, vill organisera EU på samma sätt som Amerikas Förenta Stater.

Borgarna i Europas olika länder är dock inte så lätt övertalade när det gäller att släppa kontrollen över sin egen stat och dess territorium. Det är endast under konkurrensens piska som kontinentens borgare kan överväga att överge sina egna nationalstater.

Om Tyskland, Frankrike, Storbritannien och de andra inte slår sig samman, kommer de att lida ett definitivt nederlag gentemot de handelsblock som redan formeras kring USA och Japan. De är redan ordentligt på efterkälken när det gäller att koncentrera och centralisera kapitalet till några få stora bolag i varje bransch.

Därför är EU en alternativ borgerlig strategi vars utgångspunkt är otillräckligheten i de nuvarande borgerliga staterna i Västeuropa. Om de inte går samman, kommer de att konkurreras ut av nordamerikanskt eller japanskt kapital.

Men det betyder inte att de nuvarande eller tidigare borgerliga staterna är mindre borgerliga eller kapitalistiska. Båda utgör de former för kapitalets politiska och ekonomiska herravälde. Därför är EMU eller EU inte bara ett sätt att slå mot arbetarna; i likhet med de enskilda borgerliga staterna är EU till för att säkra borgarnas makt, vilket även inbegriper att slå mot arbetarna.

Både EU/EMU och Sverige/den svenska kronan är riktade mot arbetarna och tjänar kapitalets intressen. Vi är inte neutrala. Vi är mot båda formerna för borgerlig makt. Därför förordar vi en blankröst i varje omröstning där EU ställs mot Sverige eller EMU ställs mot kronan. De är båda uttryck för borgarklassens makt och båda är borgerliga projekt.

Men konvergenskraven - bland annat en stram finanspolitik - kommer väl ändå innebära mer nedskärningar och försämringar för arbetarklassen?

Behovet av nedskärningar uppstår inte ur den borgerliga maktens konkreta organisering, den uppstår ur kampen på världsmarknaden mellan de imperialistiska makterna och företagen. Det är inget som borgarna i Europa kan välja bort - om de inte vill bli besegrade av sina konkurrenter. Oavsett om det sker i EU/EMU:s form eller den traditionella nationella formen, måste de hämta in det försprång vad gäller priset på arbetskraften som andra länder har.

Det finns bara ett sätt att undslippa kapitalismen, nämligen att bryta med den och inleda byggandet av en socialistisk ordning. Den kapitalistiska ordning som gör att arbetarklassen kan undgå kapitalets behov av att öka sin konkurrenskraft är ännu inte uppfunnen.

Även om man tar avstånd från både kronan och euron, borde man ändå inte stödja det minst dåliga för arbetare?

Vad är minst dåligt? Det minst dåliga för löntagarna är att bryta med kapitalismen. Den svenska kronan utgör inget som helst skydd för svenska arbetare. Om Sverige ansluts till EMU, kommer arbetarrörelsen - liksom tidigare - bara kunna njuta av de förmåner och rättigheter som den själv kan kämpa sig till. Det bör inte heller glömmas att en gemensam valuta kan lägga grunden för en kamp för gemensamma kollektivavtal, gemensamma sociala rättigheter, kort sagt en gemensam kamp av arbetarna i stora delar av Europa. Den gemensamma fienden måste mötas av en samlad europeisk arbetarrörelse.

Kommer inte Sverige att förlora all reell möjlighet att bedriva en självständig ekonomisk politik i och med EMU? Är inte kronan och svensk kapitalism att föredra? Har vi ändå inte en tradition av stark fackföreningsrörelse, välfärd och offentlig sektor?

Den brist på självständig ekonomisk politik som många socialdemokrater och vänsterpartister ofta anför mot EMU, har återigen inte sin grund i politiska avgöranden utan i ekonomisk nödvändighet. Om den svenska kapitalismen ska kunna överleva måste den - oavsett anslutning till EU eller EMU - föra en politik som resulterar i nedskärningar. Den svenska kapitalismen kan inte överleva utan att delta i kampen mellan de kapitalistiska blocken på dagens världsmarknad.

Socialister kan dessutom inte diskutera utifrån världens indelning i nationalstater. Vi utgår från olika samhällsklassers intressen, inte från intressena hos något klasslöst Sverige. Arbetarrörelsen måste föra en självständig politik utifrån det faktum att arbetarklassen är en internationell klass. Den socialist som tror sig kunna tjäna arbetarklassens intressen genom en allians med den ena eller andra borgarklassen begår ett fruktansvärt misstag.

Innebär inte EMU att demokratin helt urholkas när all makt över penningpolitiken ges åt en centralbank av "experter"?

Borgerliga regimer världen över strävar alla efter att öka avståndet mellan folkvalda parlamentariker och centralbankerna. Det är inget speciellt som bara händer i EU. Vi är naturligtvis motståndare till alla former av odemokratiska institutioner, både svenska och europeiska, men varje försök att föra en ekonomisk politik som så mycket som påminner om socialdemokratins gamla välfärdspolitik leder till konfrontation med kapitalinressena. Se bara på Tyskland, där den socialdemokratiska vänsterns försiktiga politik offrats av socialdemokratins ledning med Schröder i spetsen till förmån för skattesänkningar för företagen och andra åtgärder med syfte att stärka storföretagen.

Innebär inte EMU att möjligheten att devalvera försvinner för svensk del - en möjlighet som kan vara bra att ta till då arbetslösheten är hög? Kommer inte arbetslösheten att öka dramatiskt med EMU?

Möjligheten att devalvera har använts för att öka konkurrenskraften på världsmarknaden, inte för att bekämpa arbetslösheten. Det har snarare varit en bieffekt där det inträffat. Devalveringar drabbar alltid arbetarklassen mest. Devalveringar har också en begränsad användning i en värld där den kapitalistiska konkurrensen lätt går över i handelskrig. Devalveringar måste i någon mån accepteras av konkurrentländerna. Om alla devalverar tjänar ju ingen på det.

Kommer inte EMU att stärka den europeiska imperialismen, och därigenom öka de internationella motsättningarna mot exempelvis USA? EMU är väl ändå bara första steget mot politiskt enande, mot ökad imperialism som bland annat kommer att riktas mot tredje världen? Är det inte revolutionärers uppgift att i första hand sabotera för den egna imperialismen?

Revolutionärers uppgift är inte primärt att sabotera för den egna borgarklassen. Vår uppgift är att försöka formulera ett program som kan leda in löntagarnas kamp i banor som bryter med kapitalismen. Det är det verkliga "sabotaget" mot den egna imperialismen.

Motsättningarna mellan EU och USA ökar sedan flera år tillbaka, oavsett om euron finns eller inte. Den enda skillnaden är att EU står starkare efter eurons införande. Vi är motståndare till alla imperialistiska makter och till utsugningen av tredje världen, men utsugningen kan inte avskaffas på något annat sätt än att avskaffa kapitalismen och imperialismen.

Innebär inte EMU en motvikt mot nationalismen? Borde inte socialister stödja EMU när olika chauvinistiska och högerextrema krafter, från Nationaldemokraterna och Sverigedemokraterna i Sverige till Dansk Folkeparti, gjort motståndet mot EMU till sin specialitet? Målet för de borgare som vill ha ett federalt EU är att skapa en ny nationalism, en euronationalism. Med tanke på de olika nationalistiska ideologier som den ska ersätta, är det inte svårt att tänka sig dess innehåll: rasism, rättfärdigande av utsugningen i tredje världen, den europeiska "civilisationens" välsignelser och företräden i jämförelse med andra delar av världen...

De tyska borgarnas nationalistiska excesser, de franska borgarnas inskränkta försök att med lagar sätta stopp för anglosaxiskt inflytande, de engelska borgarnas oförlikneliga elitism och arrogans, för att inte tala om de svenska borgarnas gamla traditioner som Östersjöns väktare mot den lede ryssen. Allt detta kommer att ingå som ingredienser i ett eventuellt federalt EU. Frågan är bara hur hur de ska kunna hantera den trojanska hästen i London, som hellre följer storebror Uncle Sam än liererar sig med Paris och Berlin. Det är, kort sagt, svårt att tänka sig att något positivt skulle uppstå ur skapandet av en euronationalistisk ideologi.

Ökar inte EMU möjligheterna att kontrollera valuta- och kapitalflödet samt att föra en keynsiansk expansionspolitik? Bör inte socialister sträva efter att göra EMU till sitt projekt? Många socialdemokrater hyser illusioner om EMU och EU. De tror att det politiska innehållet i unionen skulle kunna bli socialdemokratiskt. Resultatet av den period när i stort sett alla EU-länder, med några undantag, för några år sedan hade socialdemokratiska regeringar ger ingen som helst anledning att tro att EU kan ges ett annat innehåll genom att välja socialdemokratiska regeringar. EU är en borgerlig stat i vardande. I likhet med alla andra borgerliga stater måste den krossas för att kunna bereda plats för en politik som konsekvent gynnar löntagarnas intressen.

En verklig arbetarregering i EU skulle bara kunna komma till makten som ett resultat av omfattande klasskamp. De olika s-regeringarna i EU har inga sådana ambitioner. Deras politik - symboliserad av politiker som Gerhard Schröder, Tony Blair och Göran Persson - går helt och hållet ut på att underlätta för det europeiska kapitalet i dess kamp på världsmarknaden.

De hoppas att kapitalet ska fortsätta att inse behovet av den dämpande effekt som reformismen har på arbetarnas kamp. Då skulle de kunna sitta kvar vid köttgrytorna och fortsätta att frottera sig med världens mäktiga.

Revolutionära socialister har ett eget projekt för Europa - Europas Förenade Socialistiska Stater.

Ett program för kamp

Arbetarmakt och den internationella organisation vi tillhör - Förbundet för Femte Internationalen - förespråkar inte bara ett nej till båda alternativen i folkomröstningen den 14 september. Vi föreslår också ett positivt program för arbetarklassens kamp.

Ska Europas arbetare försöka tvinga "sina egna" nationalstater att lämna EU eller kämpa för att bryta sönder EU? Nej, att ta steget tillbaka till små kapitalistiska och imperialistiska stater är ingen lösning. Sådana "självständiga" stater skulle antagligen tvingas att föra en ännu hårdare åtstramningspolitik än EU. De skulle tvingas vara ännu mer hänsynslösa vad gäller rationaliseringar och andra åtgärder för att kunna konkurrera på världsmarknaden med USA och de stora multinationella jättarna.

Det enda realistiska alternativet för arbetare, kvinnor, ungdomar och invandrare är att ta kontroll över de väldiga resurser och produktivkrafter som de genom sitt arbete har skapat på den europeiska kontinenten. Svaret ligger inte i att gå tillbaka utan i att gå framåt. Därför måste vi revolutionera våra nationellt uppdelade och byråkratiska arbetarrörelser. Vi kommer att ställas inför ett tydligt antingeneller under de kommande åren. Antingen intensifiering av exploatering och förtryck eller växande enhet i militant klasskamp över hela den europeiska kontinenten.

Nederlag är oundvikliga om vi klamrar oss fast vid den gamla strategi som förespråkats av de stalinistiska kommunistpartierna eller av socialdemokratins "vänster". Den arbetarrörelse som går samman med "sina" nationella kapitalister mot EU, som skär av banden med sina europeiska bröder och systrar, kommer att bli såväl politiskt som organisatoriskt handikappad och avväpnad. Den kommer att bli ett lätt byte för chauvinism och nationalism.

Inte heller kan vi anamma den till "europeisk fredspolitik" förklädda imperialistiska hållningen hos Tony Blair, Gerhard Schröder eller Jacques Chirac. Den visade sig sitt rätta ansikte i samband med kriget mot Irak. Arbetarna får inte offra sina liv för den europeiska centralbankens diktat, för börserna i Frankfurt, Paris och Londons City. Vi kan inte sluta upp bakom EU:s strävan att komma över en ännu större bit av "utvecklingsländernas" ekonomier. Vi kan inte stödja en europeisk "försvarsstyrka" som kommer att bomba och terrorisera stater som vägrar att foga sig.

Europas arbetare måste hinna ikapp och gå förbi kapitalets enhetssträvanden. Vi måste bygga en ny alleuropeisk arbetarrörelse som är oberoende av alla borgarklassens riktningar. Den nya rörelsen kan bli en oupplöslig länk i en ännu större, verkligt global kedja av kamp mot kapitalismen. Vi kan uppnå detta därför att vi uppnått det tidigare. På 1860-talet, 1890-talet och på 1920-talet, skapade den europeiska arbetarrörelsen mäktiga internationella rörelser - första, andra och tredje internationalen - som nådde ut till arbetarna på alla de andra kontinenterna. Trotskijs fjärde international blev ingen massinternational, men vi kan idag lägga grunden till en ny arbetarinternational med massanslutning - Femte Internationalen.

Globalisera arbetarrörelsen

Bara genom samlade och gemensamma aktioner över hela Europa kan de nya multinationella megabolagen stoppas från att skära ner löner och arbetsvillkor, undergräva eller avskaffa fackliga rättigheter och fackliga organisationer på arbetsplatserna. Endast genom en alleuropeisk mobilisering kan den europeiska arbetarklassen besegra EU-ledarnas planer på att urholka och urvattna de sociala rättigheterna.

Bara genom gemensam kamp mellan arbetarna i västra och östra Europa kan arbetsköparna hindras från att spela ut dem mot varandra - och undergräva löner, arbetsvillkor och sociala erövringar i väst och förvandla de östeuropeiska ekonomierna till underordnade låglöneparadis.

Bara genom att hjälpa Rysslands och Östeuropas arbetare för att göra det möjligt för dem att skapa stridbara fack och arbetarpartier, kan arbetarna i Västeuropa förhindra att det multinationella kapitalet flyttar produktionen till de platser som erbjuder de lägsta lönerna, de sämsta arbetsvillkoren och de svagaste arbetarorganisationerna.

Europas Förenade Socialistiska Stater

Bort med arbetslösheten

• Miljoner arbetslösa i Europa vill arbeta med socialt meningsfullt arbete. Skär drastiskt ned på långa arbetsdagar, ohälsosamma och stressiga villkor för de som har arbete. Dela upp arbetet mellan alla som är arbetsföra.
• En arbetsvecka på som mest 35 timmar över hela Europa, utan löneförsämringar, rationaliseringar eller införande av flexibla arbetstider och jobb. Om arbetsgivarna svarar med att hota med att stänga eller avskeda måste de förstatligas utan kompensation och arbetarkontroll införas som ett steg mot och en förberedelse inför en demokratiskt planerad ekonomi.

• För en garanterad minimilön på 10 euro i timmen.
• För en inkomst för arbetslösa och pensionärer som minst uppgår till 2/3 av genomsnittslönen. Lika lön för alla arbetare, oavsett kön, nationalitet eller ålder. Full betalning för praktikanter och lärlingar från första arbetsdagen.
• Mot otrygga anställningar. Avtal med skydd mot avsked från första arbetsdagen. Alla avlönade arbetare i Europa måste ha samma juridiska rättigheter: skydd mot avsked, betald semester, 100 procent i sjukersättning, rätt till föräldraledighet och pension. Över hela Europa måste dessa rättigheter uppgraderas till högsta existerande nivå. Alla kvalifikationer och betyg måste erkännas över hela Europa.

Mot privatiseringar

• Nej till privatiseringar. Nej till företag som samägs av staten och privata intressen. Beskatta privata förmögenheter för att finansiera offentlig service. Nej till kontrakt åt privat företagsamhet inom offentlig service, transport, hälsovård och utbildning. För återförstatligande av alla företag som privatiserats under de senaste två årtiondena, utan kompensation och under arbetarnas och brukarnas kontroll. EU måste hindras att underteckna avtal med världshandelsorganisationen (WTO) för att försämra arbetsförhållanden eller som öppnar hälsovård och utbildning för privatisering!

• För en alleuropeisk plan under arbetarkontroll för att förbättra offentliga transporter, social service, hälsovård, utbildning, kulturella resurser och för att förhindra miljöförstöring. Ett sådant program måste betalas genom beskattning och konfiskering av arbetsköparnas vinster och måste genomföras under arbetarkontroll.

Beskatta de rika

• Beskatta de rika. Avskaffa all indirekt beskattning - i synnerhet momsen. Ersätt den med skatter på vinster och förmögenheter och en starkt progressiv inkomstskatt. Arbetarkontroll i företag och banker och ett avskaffande av affärshemligheter kommer att förhindra all skattesmitning eller skatteflykt till skatteparadis. Konfiskera hela förmögenheten för de som försöker.
• Försvara den offentliga hälsovården mot nedskärningar och privatiseringar. För arbetarnas och brukarnas kontroll. För arbetarnas förvaltning av alla pensionsfonder - privata och offentliga. För en garanterad pensionsinkomst motsvarande en genomsnittlig arbetarlön. Generalisera den välfärdsservice som har den högsta och bästa kvalitén i olika stater över hela Europa. För en trygg och innehållsrik pensionering för alla. Arbetarkontroll över social trygghet och pensionsfonder.

Alla måste ha rätt till utbildning

• För allas rätt till vidareutbildning och högre utbildning. Ett bidrag som är möjligt att leva på för alla skol- och gymnasieelever över 16 år, så att de inte tvingas arbeta deltid som billig arbetskraft. Elever i skola och gymnasium måste ha rätt att studera i vilket land som helst inom EU. Fullständiga medborgerliga, ekonomiska och sociala rättigheter för ungdomar. Rösträtt vid sexton års ålder. Avskaffa alla juridiska hinder för ömsesidigt accepterade sexuella relationer mellan unga människor. För statliga och samhällsbaserade anläggningar för underhållning och idrott under brukarnas kontroll.
• Unga människor får inte bli en reserv av arbetslös eller dåligt betald och oorganiserad arbetskraft som kan användas av arbetsgivarna för att undergräva de vuxna arbetarnas erövringar. Samma lönenivåer, samma semesterersättning och samma fackliga rättigheter för unga arbetare som för vuxna.
• Ned med otrygga jobb och påtvingade tillfälliga eller flexibla jobb. Avskaffa alla obligatoriska, temporära och lågt betalda arbetsscheman. För minimilöner eller förmåner betalda enligt den genomsnittliga nivån för vuxna.

Ingen diskriminering

• För 24 timmars barntillsyn som betalas av staten och arbetsköparna. För kvinnornas kontroll över sina egna kroppar: fri abort och fri tillgång till preventivmedel. Minst 12 månaders fullt betald föräldraledighet. Fullständiga anställningsrättigheter och samma lönenivåer för deltidsanställda som för heltidsanställda. Gör lika lön för lika arbete till verklighet! För ett slut på polisens och domstolarnas överseende med våld mot kvinnor i och utanför hemmet. Finansiera en utbyggnad av asyler för kvinnor och barn.
• Homosexuella kvinnor och män drabbas fortfarande av lagstadgade förföljelser, polistrakasserier och diskriminering av arbetsgivarna i de flesta europeiska stater. Vi kräver ett slut på diskrimineringen och fullständig juridisk jämställdhet, inklusive rätten till laglig status för par som motsvarar äktenskap, rätt till vårdnad av barn, lika rättigheter till gemensam bosättning och lika villkor för livförsäkring.

Öppna gränserna

• Mot alla restriktioner för att förflytta sig i Europa. För öppna gränser. Upphäv Schengen- och Trevi-överenskommelserna och de brittiska invandringslagarna! Mot all invandringskontroll! Inga restriktioner på rätten att arbeta eller att stanna. Omedelbar rätt för invandrare till fullständiga sociala förmåner och bostäder. Inga begränsningar av deras sociala rättigheter och politiska aktiviteter. Omedelbart och fullständigt nationellt och europeiskt medborgarskap för alla som saknar dokument, inklusive rätten att rösta i alla val. För obegränsad rätt till asyl.

• Mot rasistiskt våld och diskriminering. För rätt till självförsvar mot polisangrepp och högerextremt och fascistiskt våld. Krossa de tyska nynazisterna i NPD. Mobilisera arbetarrörelsen för att krossa alla fascister. Bekämpa rasistiska partier som Vlaams Blok i Nederländerna, Front National i Frankrike, MSI i Italien, Freiheitliche Partei i Österrike, Fremskrittspartiet i Norge, Danskt Folkeparti och Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna i Sverige. Driv ut fascister och aktiva rasister ur den fackliga rörelsen.

Jordbruket i de arbetandes händer

• Nej till den gemensamma jordbrukspolitiken - en konspiration till stöd för de konservativa partiernas bas av stora och mellanstora bönder på bekostnad av skattebetalarna inom arbetarklassen och den lägre medelklassen. Inga subsidier till jordbrukskapitalisterna och livsmedelsbolagen. Expropriera bankerna, avskriv de arbetande böndernas skulder och lån och förse dem med billiga krediter. För investeringar i modern utrustning och för stöd till bildandet av kooperativ bland småbönderna. Genomsnittliga arbetarlöner och sociala och fackliga rättigheter för alla lantarbetare.
• Nej till speciella skattebidrag eller bränslebidrag till EU:s åkerier. För ett enhetligt system av vägskatter och licenser i EU. För massiva investeringar inom EU i kollektiva transportmedel.
• Det europeiska jordbruket behöver fullständigt reorganiseras och planeras i de direkta producenternas, småböndernas, lantarbetarnas och konsumenternas intresse. Miljön måste bevaras och återställas där den har förstörts av miljöförstörande utsläpp från industrier och jordbruk. Det får inte äga rum något införande av genetiskt modifierade organismer i jordbruket och det vidare ekosystemet till dess uttömmande vetenskapliga tester - oberoende av de kapitalistiska regeringarna och livsmedelsindustrin - och säkra försök har genomförts. Befolkningen själv - så snart den fått fullständig information - måste ha rätten att fatta demokratiska beslut i frågan. För expropriation utan kompensation av alla stora företag och jordbrukskapitalister, stora jordegendomar, tillverkare av livsmedel, livsmedelsbolag som sysslar med genetisk modifiering och kedjorna av distributörer och butiker.

Inte ett öre, inte en person till EU:s försvar

• Nej till Nato och den europeiska försvarsunionen. Inte ett öre, inte en person till EU:s försvar. Använd miljarderna som spenderas på försvar av arbetsköparnas system till att avskaffa arbetslöshet och fattigdom.
• Upplös arméerna, polisen och säkerhetspolisen. Ersätt dem med det beväpnade folket. Ut med alla imperialistiska trupper från Irak! Stöd kampen mot EU-imperialisternas ingripanden i olika delar av världen!

Bort med antifackliga lagar

• Nej till antifacklig lagstiftning. Nej till alla begränsningar av strejkrätten. Nej till begränsning av möjligheten att handla så snart arbetarna har beslutat att vidta solidaritetsaktioner. Inga förbud mot fackligt arbete. Ockupationer och strejker för att bemöta lockouter, avskedanden, företagsnedläggningar och privatisering. För militanta solidaritetsaktioner till stöd för andra arbetare och arbetslösa. Etablera och använd rätten att genomföra politiska strejker och generalstrejker i alla EU-stater och över deras gränser.

Medlemmarna måste kontrollera kampen

• Fotfolket måste kontrollera arbetarklassens kamp. För stormöten och kampkommittéer som kan ställas till svars och som väljs och kan återkallas av fotfolket. Aktionskommittéer av anställda och arbetslösa.
• För en alleuropeisk arbetslöshetsrörelse. Alla arbetslösa måste ha rätt att ansluta sig till facket.
• För alleuropeiska industrifack, med början i de multinationella företagen. För en kampanj för att uppgradera löner och rättigheter till högsta nivå över hela Europa och reducera arbetstiden. För arbetarnas gräsrotskontroll över sina egna fack. Bryt byråkratins makt - alla funktionärer måste kunna återkallas och avlönas i enlighet med genomsnittslönen bland medlemmarna.

• Bygg aktiv solidaritet mellan arbetarrörelsen i västra och östra Europa! För gemensam facklig organisering, kollektiva förhandlingar och kamp inom multinationella företag som Volkswagen, Siemens, Volvo, Ericsson eller Nokia! Länge leve den internationella arbetarsolidariteten! - Den västeuropeiska arbetarrörelsen måste materiellt bistå sina bröder och systrar i den nya östeuropeiska arbetarrörelsen!
• Omvandla de europeiska arbetar- eller företagsråden från instrument för klassamarbete till demokratiska råd av avsättbara delegater, organ för klasskamp och arbetarkontroll. Avskaffa alla existerande juridiska restriktioner för arbetarrådens eller företagsrådens representanter att inte bryta mot företagshemligheter. För deras rätt att organisera industriell kamp. Bygg band mellan de multinationella företagens anställda. För företagsöverskridande och internationella arbetarkommittéer i multinationella företag.
• Gör slut med företagshemligheter och byråkratisk sekretess - öppna alla böcker och dataregister över bankerna, företagen, staten och EU-byråkraterna. För de anställdas rätt att inspektera.

Expropriera storkapitalet

• Expropriering av de stora bankerna, industrierna, kommunikationssystemen och media, de stora jordbruken och varuhusen. De måste verka enligt ett system av integrerade planer på en europeisk, nationell, regional och lokal nivå - allt demokratiskt bestämt av arbetare och konsumenter och under arbetarnas förvaltning av produktion och distribution.
• Solidaritet med de länder som exploateras av de europeiska bankerna och multinationella bolagen. Ned med Lomékonventionen som dömer tredje världens länder till ekonomiskt slaveri. Nej till militära interventioner, vare sig av Nato eller CSCE, för att stötta upp militärallianser eller den exploatering som bedrivs av europeiska gruvbolag, oljebolag och livsmedelsbolag. För fullständig och villkorslös avskrivning av dessa länders skulder till de europeiska bankerna och staterna.
• Bort med alla barriärer, eller villkor, för folk i östra och södra Europa som vill ansluta sig till EU. Omedelbar och fullständig tillämpning av alla demokratiska och sociala rättigheter som existerar i Europa för dessa stater.
• Ned med den av ingen valda europeiska kommissionen, europeiska centralbanken och europadomstolen. Ned med EU:s monarkier, presidenter med verkställande makt, senater, andra kammare och federala råd som kör över den demokratiska viljan.
• Gör slut på nationell förföljelse och rätt till självbestämmande för Europas förtryckta folk! Alla minoriteter måste ha rätt att använda sitt språk! Stoppa förföljelserna av romer! Frisläpp de baskiska separatistiska fångarna i Spanien. Upplös den sekteristiska poliskåren RUC i Nordirland och gör slut på diskrimineringen av katolikerna. Ut med alla brittiska trupper nu. Nej till diskrimineringen av ryssar i de baltiska staterna!

Revolution

• Välj en suverän europeisk konstituerande församling med rösträtt för alla från 16 års ålder, som är permanent bosatta i EU och från de länder som vill ansluta sig. Ned med alla fördragen från Rom till Maastricht som garanterar kapitalets styre. Skulle en sådan församling - under massornas revolutionära tryck - vidta åtgärder mot storkapitalet måste arbetarklassen mobilisera alla sina krafter för att bryta dess och dess statliga styrkors sabotage och motstånd.
• Men inget parlament kan vidta effektiva åtgärder för att expropriera exploatörerna eller förstöra det förtrycksmaskineri som försvarar dem - armén, polisen och säkerhetspolisen. Bara en revolution kan ge upphov till den europeiska arbetarklassens styre - genom organisationer baserade på delegater som valts direkt på arbetsplatser och i bostadsområden och försvaras av den beväpnade befolkningen.

Europas Förenade Socialistiska Stater - som kämpar för VÄRLDSREVOLUTIONEN!

Marx: Varken protektionism eller frihandel

I den tidiga arbetarrörelsen på 1800-talet debatterades frågan om protektionism eller frihandel livligt. Karl Marx formulerade redan i januari 1848, i ett tal i Bryssel, arbetarklassens ståndpunkt i förhållande till dessa två kapitalistiska lösningar:

"Hela argumentationen består i detta: Frihandel ökar produktivkrafterna. När fabrikanterna gör framsteg, när rikedomen, när produktivkrafterna, när, med ett ord, det produktiva kapitalet ökar, stiger också efterfrågan på arbetskraft, priset på arbetskraft och följaktligen lönerna.

Det mest fördelaktiga villkoret för arbetaren är kapitalets tillväxt. Detta måste medges: när kapitalet förblir stillastående, står inte bara handel och tillverkning stilla utan sjunker, och i detta fall är arbetaren det första offret. Han får sitta emellan före kapitalisten.

Och i fallet med kapitalets tillväxt, under de villkor, som, vilket vi sagt, är de bästa för arbetaren, vilken blir då hans lott? Han får likväl sitta emellan. Tillväxten av kapital innebär ackumulation och koncentration av kapital. Denna centralisering innefattar en större arbetsfördelning och större användning av maskiner. Den större arbetsfördelningen utplånar arbetarens speciella yrkeskunskaper; och genom att i stället för detta yrkesarbete sätta arbete, som vem som helst kan utföra, ökar konkurrensen bland arbetarna."

Frihandel innebär, som Marx påpekar, under nuvarande förhållanden, "kapitalets frihet".

Vad innebär då protektionism: "inget annat än ett sätt att upprätta tillverkning i stor skala i ett givet land, dvs. göra den beroende av världsmarknaden; och från den stund detta beroende av världsmarknaden upprättats, innebär det också mer eller mindre beroende av frihandel."

Avslutningsvis avvisar Marx kravet på att arbetarna måste ta ställning:

"Men, allmänt talat, protektionismen är i dessa dagar konservativ, medan frihandelssystemet är destruktivt. Det bryter sönder gamla nationaliteter och för antagonismen mellan proletariatet och bourgeoisien till den yttersta punkten. Med ett ord, frihandelssystemet påskyndar den sociala revolutionen. Enbart i detta revolutionära avseende är jag, mina herrar, för frihandel."

När Marx tal publicerades i USA 1888, sammanfattade Friedrich Engels den socialistiska ståndpunkten i sitt förord:

"Frågan om frihandel eller protektionism rör sig helt och hållet inom gränserna för det nuvarande kapitalistiska produktionssystemet, och har därför inget intresse för oss socialister som vill avskaffa detta system.

Indirekt intresserar det oss emellertid i den utsträckning som vi måste önska att det nuvarande produktionssystemet utvecklas och expanderar så fritt och så snabbt som möjligt; eftersom det också kommer att utveckla de ekonomiska fenomen som är dess nödvändiga konsekvenser, och som kommer att utplåna hela systemet [...]."

Trotskij: Europas Förenade Socialistiska Stater

I en artikel från 1929, "Avrustning och Europas Förenta Stater", skriver Leo Trotskij följande om parollen Europas Förenade Socialistiska Stater:

"Vår epoks kärna ligger i detta, att produkttivkrafterna definitivt har vuxit ur nationalstatens ramar, och i Europa och Amerika primärt har antagit delvis kontinentala, delvis globala proportioner...

Med andra ord: tack vare produktivkrafternas utveckling har kapitalismen för länge sedan blivit oförmögen att existera i ett enda land. Men socialismen kan och måste grunda sig på betydligt mer utvecklade produktivkrafter; annars skulle socialismen inte representera framsteg utan tillbakagång i förhållande till kapitalismen...

Formeln Europas Förenta Stater är just det politiska uttrycket för idén att socialismen är omöjlig i ett land. Socialismen kan naturligtvis inte uppnå sin fulla utveckling ens inom en enda kontinents begränsningar. Europas Förenade Socialistiska Stater representerar den historiska paroll som utgör ett stadium på vägen till den socialistiska världsfederationen.

Det har mer än en gång hänt i historien att när revolutionen inte är tillräckligt stark för att i tid lösa en uppgift som är historiskt mogen, åtar sig reaktionen dess lösning. Därför enade Bismarck Tysland på sitt eget sätt efter misslyckandet för revolutionen 1918... Hohenzollrarnas Tyskland försökte organisera Europa på sitt eget sätt, dvs. genom att ena det under sin hjälm...

I Oppositionens gestalt säger det europeiska proletariatets avantgarde till sina nuvarande härskare: För att ena Europa är det först av allt nödvändigt att vrida makten ur era händer. Vi kommer att göra det. Vi kommer att ena Europa. Vi kommer att ena det gentemot den fientliga kapitalistiska världen. Vi kommer att förvandla det till den militanta socialismens mäktiga exercisplats. Vi kommer att göra det till hörnstenen i den socialistiska världsfederationen."