För en europeisk generalstrejk mot de nyliberala angreppen
EU:s regeringar och centrala institutioner har inlett en samlad offensiv mot vår sociala och offentliga service, våra jobb och våra pensioner. Detta dikteras av det globaliserande kapitalet - de gigantiska industri-, finans- och handelsföretagen. De kräver att offentliga transporter, hälsovård, socialtjänst, pensioner och utbildning ska privatiseras eller underordnas 'marknadens lagar'.
Vi som tillhandahåller och använder denna sociala service och dessa offentliga tjänster avvisar fullständigt den logik som grundas på ett avvisande av de mångas behov till förmån för de fås girighet. Det kommer att leda till allt grövre utsugning, arbetslöshet, ojämlikhet och otrygghet. Vi säger: Det räcker!
Bara under detta år - i Italien, Österrike, Frankrike och andra länder - har arbetande människor och ungdomar protesterat på gatorna, strejkat och visat sitt avvisande av detta angrepp. Vi måste fortsätta och sprida denna kampanj ännu mer. Arbetande människor och sociala rörelser över hela Europa måste mobilisera till aktioner.
"Tous ensemble" - alla tillsammans - förklarar vi krig mot privatiseringens, åtstramningens och nedskärningarnas politik. Vi mobiliserar till försvar för alla våra sociala landvinningar och för förbättringar av dem. Om kapitalismen inte har råd med ett anständigt liv för alla, i skolan, på jobbet eller som pensionär - då har vi inte råd med kapitalismen? De stora demonstrationerna mot kriget den 15 februari och mobiliseringarna mot 'pensionsreformer' i juni och juli visar att vi kan bygga en sådan rörelse. Framför allt behöver vi ENHET I HANDLING.
Denna församling av europeiska sociala rörelser uppmanar till en europeisk aktionsdag för att kräva ett omedelbart slut på alla dessa angrepp. Denna aktion bör inkludera en generalstrejk och massdemonstrationer. Den bör äga rum den ... (en arbetsdag som beslutas av representanterna för sociala rörelser i Paris, men som inte är senare än nästa europeiska toppmöte i juni).
För att mobilisera till denna aktionsdag och fortsätta kampanjen till seger, uppmanar vi till organiserandet av sociala forum i varje stad och samhälle. Dessa bör inkludera representanter för fackföreningarna, organisationer för arbetslösa, småbönder, invandrargrupper, kvinnor, skolelever, gymnasister, kampanjer mot krig och imperialism och de partier som kämpar mot nyliberalismen.
Dessa sociala forum måste samtidigt främja solidaritet mellan alla dessa strider och fortsätta kampanjen mot hoten om nya krig, ockupationen av Irak och Palestina, liksom företagens plundring av det så kallade globala syd.
Utveckla ESF till ett demokratiskt och kämpande organ
Framåt till en femte international
Vår rörelse spelar nu en central roll i oppositionen mot kapitalistisk mobilisering och imperialistiska krig. Vi bevisade den 15 februari att de krafter som samlats här kan mobilisera många miljoner människor på gatorna. Utmaningarna blir allt större. Denna världs härskare är fast beslutna att genomföra sitt krig mot världens arbetare, bönder och förtryckta folk.
Vi behöver ett tydligt perspektiv för hur vi ska gå vidare. Därför behöver vi en fullständig och demokratisk debatt i vår rörelse och förmåga att omvandla aktivisternas vilja till handling. Vi behöver, kort sagt, DEMOKRATI i rörelsen.
Demokrati innebär inte bara erkännande av skillnader - även den borgerligt demokratiska staten tillåter oliktänkande under vissa perioder - utan också beslutsfattande och omsättning av beslut till handling. Demokrati innebär diskussion och röstning. Givetvis behöver vi vinna den största möjliga och mest helhjärtade majoritet för sådana aktioner för att göra dem effektiva. Men att inte följa majoritetens önskningar efter en omfattande och rättvis debatt - att låta en minoritet blockera handling - är motsatsen till demokrati.
Det nuvarande sättet att fungera - principen om konsensus - är egentligen odemokratiskt. Det är dessutom inte alls genomskinligt. Det innebär att beslut egentligen fattas inom små kretsar bakom lyckta dörrar. Vi har en faktisk ledning som inte på något sätt kan ställas till ansvar.
Europas Sociala Forum bör därför vid sina årliga samlingar inkludera en endags samling av delegater från nationella och lokala sociala forum och organisationer kring dess viktigaste kampanjer och politiska ståndpunkter. Den bör också välja en samordnande grupp som kan göra uttalanden och utfärda uppmaningar mellan årsmötena.
Ett avgörande steg mot transparens skulle vara att ta bort förbudet mot politiska partiers deltagande i ESF. Förbudet är ett rent hyckleri eftersom politiska partier inte bara deltar ändå utan också spelar en ledande roll. Många ESF:s organisatörer och talare är medlemmar i politiska partier med speciella politiska mål. Det finns inget fel med detta men det bör vara öppet och genomskinligt. Varje aktivist i rörelsen med sociala forum har rätt att veta vilka partier som deltar i rörelsen och vem som är medlem i vilket parti.
Kommer detta leda till att rörelsen domineras av byråkratiska och konservativa partier - av ledamöter i parlament, ombudsmän etc. som inte vill bekämpa systemet och som eftersträvar privilegier på rörelsens bekostnad? Detta är verkligen en fara, men förbudet mot partier har inte och kan inte förhindra den. Det finns två avgörande saker som vi måste göra för att stoppa detta. Det första är att skapa verklig och fullständig demokrati i vår rörelse. Om vi bygger lokala, regionala och nationella sociala forum under kontroll av hundratusentals gräsrotsaktivister, kan de besluta om politik och aktioner, och välja människor som kommer att företräda deras intressen och vid behov ersätta dem. Det kommer då att vara en sak för gräsrötterna att besluta om de vill ha medlemmar i politiska partier som sina representanter eller inte.
Det andra sätt vi kan förhindra partier från att dra in rörelsen i anpassning till kapitalismen är att kräva att dessa partier bryter alla allianser med kapitalistiska politiker. För att kunna inta sin plats i vår antikapitalistiska rörelse, måste partier förklara att de inte vill regera i koalition med kapitalisterna eller för deras räkning utan vill kämpa för att störta kapitalisterna.
På detta sätt kan vi ena ESF (och även Världens Sociala Forum) inte bara som ett demokratiskt forum och samordnare av aktioner, utan också till ett nytt världsparti - en femte international - för att kämpa för ett slut på det globala kapitalets styre och upprättandet av majoritetens styre.
|
