Vi fördömer Spaniens 11 september, men Aznars "krig mot terrorismen" måste bekämpas!

Torsdagen den 11 mars i Madrid markerade början av tre dagar av nationell sorg för att hedra de 198 människor som dödats i samordnade bombattacker mot pendeltåg i rusningstid vid Madrids tågstationer.

Förbundet för Femte Internationalen fördömer otvetydigt denna barbariska och urskillningslösa bombning, som riktade sig mot arbetare på väg till arbetet och barn på väg till skolan. Kort sagt, människor utan någon som helst anknytning till den spanska statens repressiva politik. Oavsett förövarnas motiv ­ oavsett om de hade något att göra med spanskt stöd för USA:s krig och ockupationen av Irak, eller regeringens undertryckande av det baskiska folkets rätt till självbestämmande ­ kommer denna terrorattack bara att stärka de som genomför denna reaktionära politik.

Sådana angrepp kommer att driva spanska arbetare, som demonstrerade i miljoner mot Bushs krig förra året, och som förblir den främsta allierade för progressiv kamp såsom frihet för baskerna, i armarna på Jose-Maria Aznar och andra reaktionära politiker.

Den 11 mars kommer att bli Spaniens 11 september. Aznar försöker redan slå så mycket mynt som möjligt av det, liksom George W. Bush gjorde med 11 september. Aznar skyndade sig att lägga skulden på ETA, den nationalistiska baskiska organisation som tidigare utfört mord och bombningar i Spanien.

Aznars högerregering har bedrivit en hänsynslös kampanj mot alla som kämpar för baskernas rätt till självbestämmande. Mer än 700 baskiska nationalister ruttnar för närvarande i spanska fängelser, många hundra kilometer från sina hem och släktingar, och andra är utsatta för systematisk dålig behandling och tortyr. Aznar ­ och EU ­ har nyligen förklarat det baskiska partiet Batasuna, med band till ETA, illegalt, trots dess masstöd i valen. En rad av sociala organisationer som står för baskiskt självbestämmande har förklarats vara illegala enligt lagstiftningen mot terrorism.

Batasunas ledare, Arnoldo Otegi, tog det exempellösa steget att förneka att attackerna genomförts av baskiska separatister. ETA skyllde själva attackerna på "muslimska fundamentalister". Inte desto mindre förklarade inrikesminister Angel Acebes, kort efter bombattackerna, när regeringen samlades till krismöte, att "ETA eftersträvat en massaker i Spanien. Idag har de olyckligtvis nått sitt mål".

Några timmar efter blodbadet tvingade Spanien fram en resolution i FN:s säkerhetsråd som fördömer attackerna "som utförts av terrorgruppen ETA", trots att det inte finns några säkra bevis för detta påstående. Ändå har den spanska regeringen skyndat sig att gå efter ETA med blåslampa med förhoppningen att den ska kunna utdela ännu ett förödande slag mot det baskiska folket och skrapa ihop några fler sympatiröster i söndagens val: en kallsinnig, opportunistisk impuls och inte alls något försök att få rättvisa för offren, deras vänner och familjer.

Aznar, Bushs och Blairs ivrige anhängare i "kriget mot terrorismen", har betydligt trappat upp förföljelserna av baskerna sedan han kom till makten. En stor minoritet av den baskiska befolkningen har länge önskat ett eget självständigt land. Många fler vill ha ökat självstyre. Ingen har tillerkänts rätten till självbestämmande. Således förtrycks hela det baskiska folket politiskt av den spanska staten och förnekas en grundläggande demokratisk rättighet på samma sätt som kurderna förnekas samma rätt i Turkiet, Irak och Syrien.

En rapport från FN som publicerades igår sade att tortyr av medlemmar i ETA är vanlig på spanska polisstationer. Amnesty International har dokumenterat fall av brott mot mänskliga rättigheter från den spanska polisens sida och uppmanat till större kontroll av polismän som arbetar med "antiterrorism". Utan tvivel kommer dessa okontrollerade missförhållanden att bli värre.

I kölvattnet efter tvillingtornens fall hamnar alla enskilda terroristattacker av grupper som eftersträvar självbestämmande i det nya ljuset från "kriget mot terrorismen". Detta ger den spanska staten ­ som är skyldig till tortyr och förnekande av yttranderätt och organisationsfrihet ­ "legitimitet" att bedriva krig mot medborgerliga fri- och rättigheter. Vem eller vilka det än var som genomförde de reaktionära bombattackerna i Madrid den 11 mars har de inget till övers för arbetande människor och betraktar den spanska arbetarklassen som en del av problemet, istället för som en del av lösningen. De kan givetvis passa in i mönstret från al­Qaidas aktioner som inte visar någon hänsyn till civila offer, oavsett om det är i arabiska länder eller i "väst". Om någon baskisk nationalist skulle visa sig vara ansvarig, skulle det markera en fruktansvärd urartning. I båda fallen är imperialisterna själva de verkliga anstiftarna av sådana reaktionära och självdestruktiva svar med deras långvariga förföljelse av de palestinska och baskiska folken.

Förövarna kan lika väl vara de fascistiska celler som ännu finns i Spanien, med band till en del av den imperialistiska statsapparaten. Men spekulationer är för närvarande fruktlösa. Vilka de än är och vilka deras mål än är har de undergrävt kampen för att få bort de imperialistiska arméerna från Mellanöstern eller att vinna självbestämmande för det baskiska folket. Objektivt tjänar de Aznars, Bushs och Blairs intressen.

Arbetarklassen och den antikapitalistiska rörelsen, fackföreningarna och sociala forum både i Spanien och internationellt måste beslutsamt bekämpa försök från våra härskare att använda denna tragedi för att främja deras egna antidemokratiska och repressiva åtgärder.

Nya drakoniska åtgärder mot "terrorismen" kommer att föreslås. Basker och muslimska invandrare kommer att pekas ut för en hatkampanj i media och för uppmärksamhet från polisen och säkerhetstjänsten. Ändå försvarar dessa "ordningens krafter" ­ eller "försvaret av nationen" ­ faktiskt inte alls vanliga människor. Det står klart att "kriget mot terrorismen" massivt har ökat rädslan och osäkerheten bland vanliga människor. Nordamerikanska, brittiska, spanska och italienska trupper är nte där för att försvara frihet och demokrati, för att inte tala om att försvara sina egna folk, utan att plundra oljereserverna och säkra lukrativa kontrakt för bolag som Halliburton och Bechtel.

En handfull miljonärer vinner och miljoner vanliga människor ­ oavsett om det är i Irak eller Palestina, USA eller Spanien ­ lider. Det är därför som det enda verkliga "kriget mot terrorismen" som vi kan föra är mot terroristerna i stor skala som Bush och Sharon, Blair och Aznar. De har dödat tusentals, inte hundratals oskyldiga civila. Först när vi blir av med dessa krigsförbrytare, och hjälper irakierna och palestinierna, kurderna och baskerna att vinna frihet och rätten att själva avgöra sin framtid, kommer vi att uppnå en värld fri från otrygghet, förtryck och utsugning.