Det går även att lyssna på denna text.

Arbetarmakt är en revolutionär kommunistisk, trotskistisk organisation. I korthet står vi för följande:

Kapitalismen är ett system som grundas på profit och på minoritetens exploatering av majoriteten. Den går inte att kontrollera demokratiskt. Dess återkommande kriser skapar massarbetslöshet, fattigdom, ekonomisk ruin och skärper motsättningarna mellan borgarklasser i olika länder. Om inte kapitalismen avskaffas kommer den på sikt mynna ut i krig om marknadsandelar, diktaturer som kväser arbetarklassen, ekologisk kollaps och barbari.

Vi är för socialism, ett globalt system där storföretag och banker ägs av samhället och där ekonomin planeras demokratiskt för att tillfredsställa mänskliga behov. Målsättningen måste vara ett statslöst kommunistiskt samhälle helt utan förtryck och sociala skillnader, där var och en arbetar efter förmåga och var och en tilldelas efter behov.

Revolution

Det finns ingen gradvis, nationell, fredlig eller parlamentarisk väg till socialismen. Det var tron på en sådan väg som ledde till att den andra arbetarinternationalen föll samman 1914, när de socialdemokratiska partierna i olika länder valde att stödja sin egen nationella bourgeoisie i samband med första världskriget.

Alla historiska erfarenheter visar att den härskande klassen är beredd att ta till alla medel som står till buds – ekonomiskt sabotage, valfusk, statskupp, osv. – för att behålla sin ställning. Bara en väpnad revolution, ledd av arbetarklassen och stödd av andra förtryckta, kan avskaffa kapitalismen. Till skillnad från anarkisterna, som förstörde den första arbetarinternationalen under 1870-talet, anser vi inte att det går att avskaffa staten direkt, men det betyder inte att vi anser att man kan ta över den nuvarande statsapparaten. Arbetarna behöver organisera sin egen stat.

I den nya staten ska den arbetande befolkningen inte bara vara med och välja vem som ska ha makten utan också själv aktivt utöva den. Polisen, säkerhetstjänsten och krigsmakten ska upplösas och ersättas med ett beväpnat folk, organiserat i miliser. Alla makthavande funktionärer inom staten ska väljas och kunna återkallas när som helst, leva på arbetarlön och inte ha några privilegier. Posterna ska rotera. När alla är byråkrater blir ingen byråkrat. Alla partier, utom de som med våld strävar efter att störta arbetarstaten, ska ha rätt att ställa upp i val och propagera för sina idéer. Så fort hotet från bourgeoisien har avvärjts måste arbetarstaten börja självdö, annars riskerar den att ge upphov till ett nytt förtryckarsystem.

Ryska revolutionen

Vi anser att den ryska revolutionen i oktober 1917 var en genuin arbetarrevolution. Men Stalin krossade arbetardemokratin. De stalinistiska regimerna var inte socialistiska. De var degenererade arbetarstater där byråkratin uteslöt arbetarna från makten. I förhållande till dessa stater förespråkade vi en proletär politisk revolution som krossar den stalinistiska byråkratin och upprättar arbetardemokrati. Samma inställning har vi till dagens stalinistiska stater på Kuba och i Nordkorea. Vi är motståndare till kapitalismens återinförande, men menar att bara en arbetarrevolution kan försvara de församhälleligade egendomsförhållandena. I krig försvarar vi ovillkorligen en arbetarstat mot imperialismen.

Den tredje internationalen bildades som ett verktyg för att sprida den ryska revolutionen i global skala, men urartade till ett instrument för den stalinistiska byråkratin, och avskaffades sedan av denna byråkrati för att uppnå en kompromiss med imperialismen.

Stalinismen har alltid förrått arbetarklassen. De stalinistiska ”kommunistpartiernas” strategi att bilda allianser (folkfronter) med bourgeoisien och deras stadieteori när det gäller revolutionen har lett till fruktansvärda nederlag för arbetarklassen. Dessa partier var och är reformistiska.

Nytt parti

Varken (s) eller (v) är socialistiska partier. De vill reformera kapitalismen, inte avskaffa den. De är reformister. De är borgerliga arbetarpartier, borgerliga till sin politik och praktik men med sin sociala bas inom arbetarklassen. De går inte att omdana i revolutionär riktning. De är helt integrerade i den borgerliga staten. I val kan vi förespråka en kritisk röst på dem, både för att stoppa borgarna men också som ett sätt att avslöja (s)- och (v)-ledarna inför den egna basen när de till följd av sin reformism inte infriar sina löften. Vi kräver av alla arbetarrepresentanter i parlamentariska församlingar att de bara tar ut en arbetarlön, att de röstar mot försämringar som drabbar arbetarklassen och vägrar ingå i koalition med borgare.

Arbetarmakt verkar för skapandet av ett revolutionärt, kommunistiskt parti som en del av en ny, femte international. Bara ett sådant parti kan leda arbetarklassen i en framgångsrik socialistisk revolution. Det måste vara ett kaderparti, dvs. grundas på aktiva och politiskt skolade medlemmar.

Kaderorganisationen skiljer sig radikalt från de reformistiska partierna, vars passiva medlemsform gör att den verkliga makten läggs hos ombudsmännen och parlamentsgruppen. Vi är för bygget av revolutionära tendenser inom (s) och (v) med syftet att vinna över arbetarna från reformismen till ett revolutionärt parti.

Vi betecknar Socialistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna som centristiska, vacklande mellan revolutionära och reformistiska ståndpunkter. Detta kommer bl.a. till uttryck i dessa partiers tal om en fredlig revolution och i dess ofta pacifistiska inställning till det antifascistiska arbetet. De besitter inte förmågan att utvecklas till revolutionära organisationer. Båda dessa partier utgör rester av Fjärde Internationalen, som bildades 1938 av Trotskij och andra revolutionärer. Denna bildades ursprungligen för att utveckla det revolutionära programmet och för att vinna över arbetarna från stalinism och reformism. Fjärde internationalen sönderföll dock efter andra världskriget i en rad mindre centristiska internationella sammanslutningar.

Kämpande fack

LO, TCO och SACO behöver omformas av en gräsrotsrörelse för att avsätta den reformistiska byråkratin och demokratisera fackföreningarna. En sådan gräsrotsrörelse behöver vinnas över till ett revolutionärt program baserat på ett system av övergångskrav som syftar till att skapa en brygga mellan dagens kamp och den socialistiska revolutionen. Centralt i detta är kampen för arbetarkontroll över produktionen. Vi är för bygget av kämpande arbetarorganisationer – fabrikskommittéer, internationella fack och försvarsorganisationer.

Internationalism

Imperialismen är ett kapitalistiskt världssystem som förtrycker nationer och förhindrar ekonomisk utveckling i större delen av tredje världen. I konflikter mellan imperialistiska och halvkoloniala stater är vi för seger åt det förtryckta landet. Vi stödjer alla förtryckta nationers rätt till självbestämmande, inklusive rätten till en egen stat. Men till skillnad från småborgerliga och borgerliga nationalister står vi för att den antiimperialistiska kampen utvecklas till en permanent revolution ledd av arbetarklassen under socialismens och internationalismen banér. Vi är lika mycket mot svensk som mot EU-imperialism. Mellan kronan och euron tar vi inte ställning. Sverige är ett litet men hungrigt imperialistiskt land.

I krig mellan två imperialistiska länder är vi för bådas nederlag. FN är imperialismens förlängda arm. FN:s och imperialismens ”fred” är fred på förtryckarnas och utsugarnas villkor.

Mot förtryck

Det sociala förtrycket – grundat på etnicitet, kön, ålder eller sexuell läggning – är en integrerad del av kapitalismen. Kampen mot dessa förtryck behöver kopplas till antikapitalism. Vi erkänner dock att dessa maktstrukturer även återskapas inom arbetarrörelsen. De behöver bekämpas även där. Vi är för kvinnans frigörelse och för byggandet av en proletär kvinnorörelse, inte en autonom, feministisk rörelse som spänner över alla klasser. Vi försvarar homosexuellas rättigheter. Vi bekämpar rasism och fascism. Vi är för öppna gränser. Vi är mot att fascister ska ha demokratiska fri- och rättigheter. De måste stoppas fysiskt om så behövs. Denna uppgift kan dock inte anförtros åt polisen. Bara arbetar- och antirasiströrelsen kan göra detta på ett effektivt sätt.

För Femte Internationalen

Kapitalisterna är välorganiserade. De har sin väpnade polis och militär, och i internationell skala har de institutioner som NATO och EU. För att administera kapitalismen och för att säkra utsugningen finns Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken och WTO. Revolutionärer har fyra gånger försökt att bygga upp en arbetarinternational för att slå tillbaka detta system. Anarkismen, reformismen, stalinismen och centrismen har förrått dessa försök. På dagordningen idag står därför en ny, Femte International.

För att kunna stoppa imperialismens krig och för att kunna slå tillbaka arbetslöshet och social utslagning behövs det internationellt samordnat motstånd. Den antikapitalistiska rörelsens framväxt, liksom den globala antikrigsrörelsen, är ett stort steg framåt, men otillräckligt. Arbetarmakt och Förbundet för Femte Internationalen ser i vår kamp behovet av en international uppbyggd i enlighet med den demokratiska centralismen. En sådan måste ta tillvara på alla de lärdomar som de tidigare internationalerna medfört, såväl positiva som negativa. Den måste samla kämparna ur arbetarklassen och de förtryckta skikten för att leda den globala socialistiska revolutionen mot kapitalismen. Vi kämpar i varje läge för bygget av en Femte International för att i internationell skala kunna samordna antikapitalismen.

Gå med

Stödjer du våra idéer? Vill du aktivt kämpa för dem? Gå med oss!