Ledare: För en revolutionärt socialistisk ledning inom s & v

Ursprungligen publicerad i Marxistiskt Perspektiv nr 1, våren 1997.

Till LO-kongressen 1996 fanns en rapport kallad Rättviseutredningen framlagd. LO har givetvis inga socialistiska förklaringar eller lösningar på de problem dess egna medlemmar konfronteras med. Intressanta fakta saknas dock inte på de drygt 300 sidorna. Utredningen visar att ”ungefär en tredjedel av arbetskraften saknar fast arbete på heltid eller med så pass lång arbetstid som de önskar”. Man redovisar också att ”olycksfall i arbetet är fyra gånger så vanliga bland LO-förbundens medlemmar som bland tjänstemän”. Det finns också fakta på hur kvinnor har lägre löner, förtidspensioneras i högre utsträckning än män p g a utslitning med mera.

Rättviseutredningen visar på ett allsidigt och konkret sätt hur det kapitalistiska klassamhället ser ut i Sverige på 1990-talet. Tyvärr pekar mångar viktiga statistik-kurvor åt helt fel håll. Det som de flesta kan se utifrån sin personliga situation bekräftas med generella fakta; arbetarklassens landvinningar håller på att avskaffas i rask takt. Ett nygammalt klassamhälle håller på att växa.

Mot detta borde arbetarrörelsens alla grenar organisera ett gemensamt kontraangrepp. Istället agerar (s) och (v) som högerpolitikens spjutspetsar.

Varför temanummer
Marxistisk Vänster klargjorde sin syn på socialdemokratin i förra numret av Marxistiskt Perspektiv. Det andra stora reformistiska arbetarpartiet är (v) om vilket föreliggande nummer mestadels handlar om. (v) har fortfarande kvar sitt rykte som någon form av radikal opponent mot socialdemokratins ledning. Om (v) hade haft en revolutionär, internationalistisk och kommunistisk politik skulle situationen kunna vända totalt.

Om de 1000-tals medlemmar och sympatisörer partiet har i fackföreningarna skulle organisera sig i ett block tillsammans med fackliga vänstersocialdemokrater för verkligt medlemsstyrda, socialistiska fackföreningar skulle LO-ledningen vara seriöst hotad. Det är inte missnöje och radikala stämningar som saknas i första hand inom LO, utan ett parti med en stark förankring som förmår att utmana reformismens inflytande.

Istället för att visa ”ekonomiskt ansvar” i de cirka 50 kommuner som (v) samregerar i med stora offentliga nedskärningar som följd, borde partiet säga stopp! Om (v) vore verkligt marxistiskt, som det säger sig vara i sitt eget program, skulle det föreslå budgetar innehållande ekonomiska och sociala reformer istället för välfärdsslakt. Detta skulle vara ett hjälpmedel att organisera den utomparlamentariska kampen.

Ett försvar av reformerna och även utvinnande av nya går att genomföra. Men det kräver en omfattande klasskamp. På sikt måste den nuvarande ordningen avskaffas till förmån för ett nytt, klasslöst samhälle.

Kamp till försvar för den minsta reform tenderar idag bli anti-kapitalistisk. Detta har (v)-ledningen insett. Artiklarna i detta nummer visar att dess lojalitet till systemet tvingar den till att attackera på arbetarnas rättigheter. Reformisterna blir kontra-reformister.

Vi är övertygade om att oppositionen mot detta kommer att växa inom (v), framför allt inom dess ungdomsförbund Ung Vänster. Rimligtvis bör det finnas en hel del folk som tar allvarligare på marxismen än Gudrun ”jag har aldrig varit kommunist” Schyman.

Vad (v) och UV behöver närmast är en vänsteropposition. En sådan måste naturligtvis ställa sig frågan varför ett parti som för bara några år sedan kallade sig för ”kommunistiskt”, nu är en högerreformistisk stödjepunkt till (s)-byråkratin. Var partiet verkligen bättre för sig 30 år sedan?

I detta nummer av Marxistiskt Perspektiv vill visa hur dagens (v) egentligen är en logisk slutprodukt av stalinisering på 20-talet. Om den framtida vänsteropposition som förhoppningsvis kommer inte själv skall lida politiskt skeppsbrott krävs en grundlig kritik av den stalinistiska anti-kommunismen. I det sammanhanget kommer man knappast förbi trotskismen som den historiska arvtagaren till marxisterna inom första och andra internationalen samt bolsjevikerna och den kommunistiska internationalen under dess fyra första kongresser.

Marxistisk Vänster reser som en av sina paroller: ”för en ny revolutionär socialistisk ledning inom (v)”. Vi är beredda att diskutera om denna paroll och det marxistiska programmet med var och en som vill ha en total förändring av (v) och hela arbetarrörelsen.

Artiklarna om (v) utgör en något förkortad och omarbetad version av en C-uppsats i sociologi.