Krossa FAS 3!

Enligt Arbetsförmedlingens egen beräkning kommer uppemot 38 000 personer denna höst befinna sig i FAS3. Jag själv har varit inskriven i FAS3 i c:a två års tid. En mer meningslös daglig aktivitet har jag aldrig upplevt och då har jag trots allt gått i några arbetsmarknadspolitiska åtgärder och program tidigare i mitt liv.

Mycket kritik kan riktas även mot en dessa, men de har åtminstone funnits en riktning och ett mål med ens utbildning eller så har man åtminstone fått en vettigare ersättning för sin sysselsättning, än den sänkta a-kassa man nu tvingas försöka leva på (65 % av tidigare lön). Detta saknas nästan helt inom FAS3 åtgärden (både ersättning och vettig sysselsättning). Tvärt om är det som vi skall se inte i heller avsikten med FAS3. Avsikten är att du skall känna dig mer eller mindre miserabel och stressad i din livssituation. Nyckel till det hela är det av den borgerliga regeringen själv använda uttrycket; anställningsbarhet.

Spaltmeter av kritik har redan skrivits kring FAS3 på bloggar, i debattartiklar och i sociala media, så det är kanske inte den mest kreativa uppgiften att försöka göra det igen. Men för den oinvigde, här är åtgärden i stora drag. Jobb- och utvecklingsgarantin är först och främst indelad i tre faser:

Fas 1: kartläggning, jobbsökaraktiviteter med coachning och förberedande insatser. Gäller från den 150 dagen som arbetslös. Individuell coachning eller hos en extern aktör, ett coachningsföretag. Gruppaktiviteter kan förekomma, oftast korta sammankomster där man redovisar hemuppgifter och jobbsökande. Mycket begränsad möjlighet att få en praktikplats eller en arbetsmarknadsutbildning.

Fas 2: den arbetslösa skall främst gå i någon form av arbetspraktik, arbetsträning eller förstärkt arbetsträning. Gäller f från den 300:e dagen som arbetslös. Du kan fortsatt få individuell coachning eller coachning av ett företag. Gruppaktiviteter förekommer (gemensamma möten med andra arbetslösa och arbetsförmedlare). Jobbsökarredovisning oftast obligatorisk. Mycket begränsad möjlighet att få en arbetsmarknadsutbildning.

Fas 3: efter 450 ersättningsdagar erbjuds personen sysselsättning hos en arbetsgivare (anordnare) med arbetsuppgifter som annars inte skulle utföras och som kan ses som kvalitetshöjande (för anordnaren). Tanken är att det ska ge erfarenheter, meriter och färska referenser. Anordnare är föreningar, kommuner och studieförbund. Småföretag och ekonomiska föreningar förekommer också. Några vanliga anordnare är secondhand företag, Jobbfabriken och Röda korset. Har du inget eget förslag som arbetslös får du en lista från arbetsförmedlingen över anordnare med lediga platser på din ort. Du har oftast då (enbart) någon vecka på dig att bestämma dig.

Att hela konceptet är ett misslyckande är tydligt. Coachning leder inte lättare till jobb än de som söker jobb helt självständigt, praktikplatserna i FAS2 leder sällan till jobb och i FAS3 är inlåsningseffekten nästan total, endast 1.5 % av deltagarna går vidare till ett s.k. riktigt jobb.

Om vi tittar närmare på vilka begränsningar som är inbyggda i FAS3, i förhållande till hur den arbetslöse har det precis när han blir arbetslös. Han/hon får:

– inte ägna mer än en begränsad del av sin tid inom ramen för åtgärden att söka arbete
– inte vara på praktikplats, även om det finns löfte om anställning efter praktiktiden
– inte delta i arbetsmarknadsutbildning (mycket begränsad uppluckring har gjorts)
– inte gå någon utbildning, utan att de skrivs ut ur garantin (ingen mer ekonomisk ersättning)
– inte starta eget, utan att de skrivs ut ur garantin (ingen mer ekonomisk ersättning)

Därtill ger åtgärden inte i förhållande till en vanlig anställning:

– ingen semesterlön
– inga pensionspoäng
– endast möjlighet till 20 dagars ledighet

Det skall sedermera även nämnas att anordnarna i FAS3 erhåller 225 kronor per dag för varje person de ”tar hand om” av de arbetssökande som placerats i åtgärden, d.v.s. c:a 5000 kr i månaden.

Ovan begränsningar framstår inte som något som befrämjar anställningsbarheten på den öppna arbetsmarknaden, och det är som vi skall se inte heller avsikten med FAS3. Den arbetsmarknadspolitik som den borgerliga regeringen infört, har, tvärt emot vad som sägs från dess företrädare officiellt, medfört betydande försämringar och begränsningar för den arbetssökande. De säger sig förespråka en s.k. arbetslinje där alla skall få s.k. riktiga jobb, men de enda de lyckats åstadkomma är att gratis arbete, ja t.o.m. av staten bidragsbetalt arbete, bjuds ut till arbetsgivarna. Någon sådan här orättfärdig behandling av människor har vi nog inte sett i det här landet sedan statarsamhället avskaffades!

Den arbetslösa skall i sin FAS3 åtgärd utföra arbetsuppgifter som normalt inte förekommer på arbetsmarknaden. Man får således inte göra något vanligt jobb. Samtidigt sägs det att man skall utföra en samhällsnyttig tjänst. I den undersökning som SVT:s Uppdrag granskning genomförde i våras har det däremot visat sig att 47 % av de inskrivna i FAS3 utför vad som kan betraktas som ett regelmässigt arbete. I de andra andelarna där så inte är fallet kan man lätt konstatera att mestadels passivisande aktiviteter är det som erbjuds. Naturligtvis blir detta konsekvensen av att, som det nämnda samhällsprogram själv uttrycker det, två diken har stakats ut kring den arbetslöse; man får inte göra någon egentlig nytta samtidigt som man skall göra s.k. samhällsnytta. Visst ser det ut som en tragedi och en komedi i samma moment?

Anställningsbarhet – att finna sig i att få det sämre
Vad är då huvudsyftet med FAS3? Huvudsyftet heter uttryckligen att folk skall bli mer anställningsbara. I det har regeringen helt enkelt inte lagt in som avsikt att försöka få den arbetslöse att öka sin kompetens eller att utbilda sig till nått annat yrke, det är de arbetslösas attityd som skall förändras, han eller hon skall inse att FAS3 är vägs ände och att därför försöka ta sig ur det ”till varje pris”. Man vill först och främst att FAS3 i sig skall kännas avskräckande att hamna i för alla arbetslösa, man vill få tillstånd att de arbetslösa söker jobb till lägre löner och med sämre anställningsvillkor, att de arbetslösa söker okvalificerade arbeten (kanske trots lång akademisk utbildning), kortare osäkra anställningar, deltidstjänster som det knappt går att leva på och arbeten långt bort ifrån ens hemort.

De med en anställning skall även de indirekt ”känna av” att det finns en situation som är så mycket mer skrämmande värre att hamna i än det jobb de har. Där hjälper spridandet av myten om den late arbetslöse naturligtvis även till. En myt som understöds oförskämt med uttalanden ifrån t o m arbetsmarknadsministern själv (Hillevi Engström), exempelvis uttalandena att de långtidsarbetslösa behöver lära sig gå upp på morgonen och behöver komma in i socialt umgänge. Människosynen är minst sagt skrämmande i sin demagogi och det därtill från en minister!

Att effekten av detta leder till en ökad konkurrens om jobben hos hela arbetarklassen, till lönesänkning på sikt för folk och till ökad otrygghet på arbetsmarknaden, är tydligt. Man finner sig helt enkelt i sämre villkor, kryper för sina chefer och tvingas ta allt mer osäkra anställningar. Man jobbar i ett högre tempo, tar mer övertid och accepterar en sämre arbetsmiljö och detta är precis vad borgarna VILL åstadkomma!

För en person med en någorlunda socialistisk medvetenhet är det inget konstigt med en borgerlig politik som försöker slita sönder all klassolidaritet genom att först skapa ett lidande som ger ett större lidande i sin andra effekt. Det svåra är ibland att förklara detta för gemene man som redan har ett jobb och ”mutats” en del av regeringen med ett jobbskatteavdrag. Inte kan de väl vara så onda borgarna? Jo, de är faktiskt det! Även om de retorisk är mästare på verbala finter och självförnekelse och vad som psykologisk skulle kunna kallas ett undertryckande intill gränsen för vad ett normalfuntat undermedvetande förmår, är deras avsikter just att ge kapitalistklassen mer makt på arbetarklassens bekostnad. Detta ÄR borgerlig ideologi och klasspolitik när den är som råast – och sannast!

Ideologi är nämligen inte egentligen nått som befinner sig i tankens, de fina samtalens eller böckernas värld. Den befinner sig istället i det som händer mellan människorna i deras vardag, i den praktik de tvingas in i dagligen, av de rådande omständigheterna. FAS3 är en sådan omständighet och dess ideologiska effekt har jag personligen sett en hel del av. Ett av de tydligaste uttrycken för konsekvenserna av den förda politiken ifrån borgarna är när människor börjar konkurrera om de få jobb som erbjuds på ens FAS3 plats, där vissa individer t o m är beredda att sätta krokben för andra för att bevaka sin position eller för att gå före till möjligheten att få en anställning. Ett annat exempel är när en anställd blir upprörd över att oppositionen i riksdagen kanske sätter stopp för nyinförseln till FAS3 och där efter öppet uttrycker sin rädsla att bli av med sitt jobb, genom att visa sin aggression mot sossarna! Möjligen hade denna person varit ett inskränkt pucko på vilken arbetsplats som helst, men här, i FAS3, ställs allt helt tydligt på sin spets. De som i genom arbetarrörelsen historia kallats svartfötter är de som regerar på FAS3 platserna och vi andra lider i deras kölvatten. Men det går att ändra på det!

Bygg ett motstånd och en gräsrotsrörelse mot FAS3!
Hur bygger vi ett motstånd och en kamprörelse mot FAS3? Hur skall de i FAS3 kunna organisera sig? Det är inte frågor som är så lätta besvara, då det här handlar om några av de mest förtryckta och utsatta i vårt samhälle. Tyvärr har fackföreningen inte gjort nått för att aktivt bekämpa åtgärden och för att organisera folk. Hade vi haft en fackförening med ryggrad inför sina arbetslösa medlemmar, hade de till att börja med konsekvent kunnat neka att godkänna några FAS3 platser alls. De skall nämligen ge ett utlåtande inför varje nystartad FAS3 plats. En radikal kämpande fackföreningsrörelse hade även åkt ut till de olika FAS3 inrättningarna för att kalla till möten och organisera de arbetslösa i tvärfackliga organisationer, exempelvis direkt under LO. Man hade skickat ut skyddsombud och kontrollanter för att se över arbetsmiljöfrågor och villkor och man hade infört blockader mot de FAS3 platser där man fann att s.k. vanliga arbeten utfördes (många blockader hade det blivit). Då hade vi förmodligen blivit av med FAS3 eländet rätt så snabbt men här så som på andra håll hindrar den nuvarande ledningen för arbetarrörelsen kampen att utvecklas på ett fullskaligt vis.

Efter som inget av detta fackliga initiativ existerar idag måste motståndet byggas upp ifrån en väldigt individcentrerad horisont, till att börja med. Med det avser jag att enskilda individer måste hitta varandra på sina FAS3 platser och börja snacka ihop sig. Är man flera stycken som tycker sig komma överens kan man bilda en lokal grupp eller förening. Sök om möjligt även kontakt med andra i FAS3 på andra placeringar på orten. Träffas och diskutera vad ni konkret kan göra. Det finns även en organisation som heter SALO som man kan gå med i, om ni vill. Tyvärr är även denna organisation ganska utslätad i sin politiska profil, oklar i sina kampmetoder och saknar inflytande och spridning i landet. Därtill anordnar de själv FAS3 projekt, vilket jag ställer mig ganska kritisk till, av samma anledning som jag ställer mig mycket kritisk till att arbetarrörelsen organisationer så som arbetarrörelsens arkiv och ABF utnyttjar FAS3. SALO är därför inte alls central att gå med i för att få något konkret gjort, utan bygg en gräsrotsrörelse från grunden först och främst.

KW

Läs mer: några tips för hur man kan börja Organisera en rörelse mot FAS 3!

Se även: vår kravlista för en arbetsmarknadspolitik i arbetarklassens intresse.