Massprotester i Chile: Studentrörelsens rötter

[Ur Arbetarmakt Nr. 3, 2011]

Nicolas Contreras tittar närmare på den chilenska studentrörelsen och dess historia av radikal kamp:

Inte sedan protesterna som föregick Pinochets fall har Santiagos gator sett en sådan massmobilisering som under Chiles studentprotester 2011. Upp till 200 000 studenter riskerar sin framtid genom skolstrejker och trotsar polisens våld vecka efter vecka genom att protestera. Varför bär den chilenska studentrörelsen på en sådan enorm kampvilja och vad är det vi i Sverige, med vår nästintill obefintliga studentrörelse, har missat?

Under juni till augusti 2011 har Chile sett en enorm våg av studentprotester. De enas under parollen ”No al lucro” (”Stoppa privatiseringen”) och kämpar mot en regering som inte visar något vidare tecken på att ge med sig. De har fått stöd av lärarfacket och de statliga gruvarbetarna. Även den hårt förtryckta ursprungsbefolkningen, Mapucheindianerna, har solidariserat med rörelsen, vilket visar att det är en bred rörelse som mest använder regeringens liberala skollagar som en ursäkt för att protestera mot ett samhälle som är djupt infekterat av nyliberalismen.

Pinochets skolreformer

Under den USA-stödde diktatorn Pinochets tid genomfördes massiva reformer av skollagarna som ledde till att högskolorna reducerades till blott ännu ett investeringsområde för kapitalister. Med en skola styrd av profit istället för människo- och samhällsutveckling har Chile överösts med psykologer, civilingenjörer och andra titlar som varit lätta för de privata utbildningsinstituten att sälja in till familjer som velat det bästa för sina barn. Dessutom betalar familjerna 70 % av utbildningskostnaderna vilket per månad kan översättas till en femtedel av vad en vanlig arbetare tjänar. Då bara räknat på kostnaderna för en student, det är inte ovanligt med flera studenter i en familj och endast en inkomst per familj.

Det är en ohållbar situation och det har varit illa länge. Många hoppades på att Michelle Bachelet, Chiles första kvinnliga president och ledare för den socialdemokratiska och socialliberala alliansen Consertación, skulle bättra på situationen men förhoppningarna möttes aldrig och med en växande medelklass och ett ökat sug efter en akademisk framtid har situationen blivit mer påtaglig.

Tradition av samhällsinsatser

Dock är de ekonomiska omständigheterna bara en del av förklaringen till styrkan i protesterna. Chile har en lång och radikal historia av studentkamp. Det statliga universitetet, Universidad de Chile, har en central studentorganisaion, FECh, som organiserar 30 000 studenter. Pluggar du på Universidad de Chile blir du automatiskt medlem i FECh. Organisationen grundades 1906 med stort stöd av rektorn. Letellier, som rektorn hette, kunde förmodligen inte förutse det radikala frö han var med och sådde. Bara ett år efter grundandet gick FECh ut i sin första massprotest där man bl.a. kritiserade rektorn hårt. Bara 15 år senare förklarade sig organisationen som anarkosyndikalistisk och man öppnade kvällskolor där man tog på sig att utbilda arbetarklassen, gratis. Samhällsinsatser som denna har under FECh:s historia bara blivit en av många där man knutit starka band till arbetare och andra förtryckta delar av samhället. Det finns i dagsläget en årlig möjlighet för medlemmarna att t.ex. resa iväg till fattiga områden där Mapucheindianer och deras ättlingar ofta bor för att hjälpa till att bygga hus och skolor och många av medlemmarna ser det som en självklar del av sin studietid.

Det är alltså ingen slump att det är just studenterna som driver kampen i dagens Chile. De har en styrka i sitt antal, att de skapat en kultur av kamp och har starka band till andra delar av samhället, inte minst till arbetarklassen. Som studenter har de dessutom en unik position i samhället i och med att de är gamla nog att kunna kritiskt analysera samhället och dess orättvisor men samtidigt unga nog att slippa den konformerande effekt arbetslivet kan ha på människan. Denna unika position är något vi i Sverige hellre verkar använda till att organisera nollningar, finmiddagar och slottsbaler.