Den höga nivån av våld mot kvinnor i Indien har uppmärksammats ganska mycket, speciellt efter gruppvåldtäkten och mordet på en ung kvinna i Dehli i december 2012. Indien är långt ifrån det enda landet där situationen är bedrövlig – men landet tillhör åtminstone de värsta. Indien har dock även ett av de främsta exemplen på organiserad kamp mot kvinnoförtrycket: Gulabi Gang, även känt som Pink Saris.
Gulabi Gang grundades i Bundelkhand i Uttar Pradesh, ett av de fattigaste områdena i Indien. Initiativtagare och fortfarande ledare är Sampat Pal Devi, en fattig kvinna som blivit bortgift som 12-åring, och fått sitt första barn vid 15. Även om hennes make inte var speciellt våldsam så hörde hon från andra kvinnor i sin by att många hade det betydligt värre. 2006, efter att ha lämnat sin make, tog hon initiativet till att bilda en grupp med kvinnor som ingrep mot kvinnomisshandlande män. De gick dit med sina utmärkande rosa saris och försökte tala mannen till rätta. Om han, vilket ofta var fallet, inte var emottaglig för förnuftsargument återvände de med sina bambukäppar och gav honom en mer handfast läxa. Gulabi Gang växte snabbt, och har nu uppskattningsvis 20 000 medlemmar.
I första hand ingriper de mot kvinnoförtryck, som misshandel, våldtäkter och tvångsgiften, men deras aktiviteter går längre än så. De har engagerat sig för daliter – de så kallade ”kastlösa”- mot korrumperade tjänstemän och för fattiga arbetare och bönders rättigheter. De har pressat poliser till att frisläppa personer som har suttit häktade i flera dagar utan någon konkret anledning, fått de ansvariga på elverket att sätta på elen, utan den muta de hade hoppats på, och sett till att mat distribuerats bland fattiga. Med sitt rykte och sin beslutsamhet att inte ge sig räcker det ofta med att bara visa sig för att genomdriva saker, men det har hänt att även myndighetspersoner och även poliser fått en omgång med bambukäppar.
Gulabi Gang med Sampat Pal Devi i täten
Som väntat har Gulabi Gang fått ett stort stöd bland fattiga och utsatta kvinnor, och tusentals har hängt på sig den rosa sarin, greppat bambukäppen och börjat delta i aktiviteterna. De har utan tvekan blivit en maktfaktor där de verkar. Och även om många män ser ogillande på att de utmanar gamla strukturer och maktförhållanden, har inte minst det faktum att gulabis även engagerar sig för de fattiga i stort gjort att de också har stöd från en hel del män, Vissa har gått med i organisationen.
Andra kvinnogrupper
Förutom Gulabi Gang har det bildats andra självförsvarsgrupper för kvinnor. Vissa mer tillfälliga, som i en del fall när våldtäktsmän som inte har haft något att frukta från rättssystemet råkat värre ut i händerna på uppretade kvinnor, i vissa fall med dödlig utgång. En mer permanent grupp är Red Brigade. Det är en självförsvarsgrupp för kvinnor i Lucknow i norra Indien, och som grundades av Usha Vishwakarma. Kvinnorna patrullerar i grupp i sina utmärkande röda och svarta kläder och ingriper mot alla fall av kvinnomisshandel och trakasserier – och har därigenom lyckats minska omfattningen av dessa betydligt i sitt område.
Red Brigade
Det är självklart att den här utvecklingen är positiv. Hämndaktioner av tillfälliga grupper mot våldtäktsmän kan givetvis ha sina risker. Så länge det ligger i händerna på ett fåtal, även om det är de mest drabbade, finns en fara för godtycke och att fallen inte reds ut ordentligt först. Men i en situation där många män uppenbarligen anser att våldtäkt och misshandel är acceptabel, och föga eller inget skydd finns från rättssystemet är det förståeligt om de drabbade och deras vänner tar saken i egna händer och skipar sin egen rättvisa. Det finns risker för felgrepp – men saken är ju den att övergrepp redan sker i enorm skala, och så länge det är möjligt att våldta utan större risk kommer de att fortsätta.
Gulabi Gang är betydligt mer organiserade, och risken för eventuella felgrepp väger lätt mot alla kvinnor de har hjälpt mot misshandlande män, alla daliter mot diskriminering och alla fattiga mot korrupta myndigheter. Det behövs inga reservationer mot att de gör ett mycket bra arbete, både för alla de hjälper, och alla tidigare undertryckta kvinnor som går med.
Däremot kan man diskutera vad den bästa vägen för framtiden är. Det är mycket möjligt att Gulabi Gang får ett bestående inflytande i hur de stärker kvinnor och fattiga och bekämpar korruption. Sampat Pal Devi har erbjudits flera politiska positioner, men har nobbat alla anbud. Detta hedrar henne givetvis. Det vore ett säkert sätt att sugas upp av det korrupta politiska systemet. Inte så mycket för att hon nödvändigtvis skulle påverkas – men utan att verka med en kämpande rörelse för direkt aktion skulle det vara mycket svårt att åstadkomma någonting, ens med Sampat Pal Devis energi och karisma.
Men även om Gulabi Gang enligt egen utsago inte har några politiska ambitioner så är lösningen på Indiens problem politisk. Rörelser som har ansett att det inte är nödvändigt att ta makten har gång på gång misslyckats med bestående förändring, eller bara lyckats förändra enskilda drag i ett förtryckande system. Det som skulle behövas är att Indiens arbetare, kvinnor, daliter och fattiga gick samman i en mäktig rörelse som välte det korrupta systemet över ändå, omfördelade tillgångarna, styrde ekonomin efter folks behov och med hårda nypor tog tag i problemen med kvinnoförtryck, fattigdom, korruption och diskriminering. Med andra ord en socialistisk revolution.
Poängen med detta är givetvis inte att klandra Gulabi Gang och andra grupper för att de inte har de fullständiga perspektiven som kommunister skulle vilja se. De förtjänar allt stöd i sin verksamhet. Men det är ändå en sådan medveten revolutionär och socialistisk rörelse som skulle behövas för framtiden. Rörelser som Gulabi Gang skulle kunna spela en nyckelroll i den.
Jens-Hugo Nyberg