Fotbolls-VM och arbetarkamp i Brasilien

FifaDe flesta njuter nog av fotbolls-VM just nu, men årets VM har på flera olika sätt belyst det kända faktum att ej heller sport står ovanför eller bortom klasskampen. Nedan skriver en av våra brasilianska kamrater i Liga Socialista om fotbolls-VM i Brasilien och det politiska sammanhanget runt det.

Mer läsning om fotboll: till mångas förtret tog sig Sverige inte till fotbolls-VM i år, men 2006 var vi med. Men heter det ”vi”? Eller kan Lenins resonemang om att det egna landets nederlag är det mindre onda i krig mellan imperialistiska stater överföras till fotbolls-VM? Det undrade vår krönikör 2006, då Sverige deltog i fotbolls-VM. Läs den krönikan här.


Årets kvarvarande månader kommer att ha stor politisk vikt för Brasilien. Fotbolls-VM började den 12 juni, och i oktober är det president-, guvernörs och parlamentsval. När Lula-regeringen tog fotbolls-VM till Brasilien trodde nästan alla att det var ett säkert kort.

Brasilianarna är förmodligen det mest fotbollstokiga folket i världen. Så tågordningen verkade perfekt uttänkt: först fotbolls-VM, sedan omval av Arbetarpartiet (Partido dos Trabalhadores, PT). Men stämningen innan fotbolls-VM var kokhet, en upptrappning som när som helst kunde explodera. Eliten hade inte räknat med det.

Fifas superaffärer inför fotbolls-VM
Förra året drog protesterna mot höjda biljettpriser i kollektivtrafiken miljontals människor ut på gatorna, och snart riktades fokus mot fotbollsförbundet Fifa. Ilskan över fotbolls-VM och de beslut som fattats kring det uttrycktes i kraven på ”Fifa-standard på utbildning och hälsovård”, som hördes överallt i demonstrationerna.

Det kravet syftar på är att arbetarklassen och befolkningsmajoriteten, främst i de stora städerna, har en mycket osäker vardag, i förhållande till kollektivtrafiken, skola, vård, boende, och så vidare. Men när Fifa behöver ha något ordnat sker så med en gång, och hur mycket pengar som helst verkar finnas.

Staten har satsat motsvarande hundra miljarder svenska kronor på stadion, infrastruktur och flygplatser. Årets fotbolls-VM är ett av de dyraste någonsin. Byggnationerna av stadion har kostat upp till fyra gånger mer än planerat. Till det kan läggas 365 miljoner i skattelättnader för Fifa och dess samarbetspartners, samt en okänd summa för säkerhetsapparaten och statskrediter till utvecklingsbanken BNDES.

Vid byggnationerna av stadion och infrastruktur beräknas så många som 250 000 personer ha tvångsförflyttats från sina hem. Bara i Rio de Janeiro, där man också bygger inför OS 2016, flyttades 70 000 personer. Brasiliens egna lagar bröts ofta, man betalade inte ut lagenlig ersättning, eller betalade ut för lite eller endast efter årslånga juridiska processer. Infrastrukturen byggs så klart om främst till förmån för turister och rika. I Rio har en svindyr tunnelbanelinje in i det rika området Barra da Tijuca byggts, medan tågen i de fattigare delarna i norra stan mer liknar boskapstransporter.

De särskilda lagar som stiftats för Fifas skull har väckt mycket ilska. Den brasilianska arbetarklassen har slagits för sina rättigheter i hundra år. Till och med smärre reformer har endast kunnat genomföras genom lång kamp mot kapitalisterna. Ett försök att höja fastighetsskatten för rika har två gånger stoppats av domstolar i São Paulo. Samtidigt har en serie speciallagar som ger Fifa särskilda privilegier drivits igenom helt utan fördröjning: Lagen för fotbolls-VM (Lei Geral da Copa), en lag som ger kommuner rätt att skuldsätta sig ytterligare för utgifter i samband med VM, en lag som helt skattebefriar Fifa och dess ”officiella samarbetspartners”, med mera. Särskilda lagar för repressionen och restriktioner mot demonstrationer under fotbolls-VM diskuteras också.

Fifa kommer återigen att göra en bra vinst på spektaklet. Förbundet förväntar sig en profit på 2,7 miljarder dollar. I särskilda zoner runt stadion får enbart officiella samarbetspartners sälja varor. Alla gatuförsäljare är portade därifrån, och kan om nödvändigt köras bort av polisen. För att genomdriva det använder president Dilma [Rousseff] 170 000 poliser, som ska få särskild utbildning av Academi (som är vad det amerikanska företaget Blackwater heter nu för tiden). Armén finns dessutom redo om polisinsatserna inte räcker till.

Fifa som en maffiaorganisation
Fifa är som en maffiaorganisation som rör sig från ett land till nästa. Det har inte längre särskilt mycket med fotboll att göra. Men det är positivt att demonstrationerna, protesterna och strejkerna i Brasilien för en tid dominerade internationell media.

Efter förra årets massrörelse kan vad som heslt hända i år. Ilskan är definitivt stor nog, för inga stora reformer har genomförts sedan dess. Och protester sker överallt.

Comite Populares da Copa, gräsrotskommittéer som håller demonstrationer och försöker dra in alla som drabbats av VM, finns i samtliga tolv VM-värdstäder, och drivs av anarkister och kommunister. Den 15 maj kallade de till riksomfattande protester. Resultatet var inte imponerande, bara 10 000-15 000 deltog i protesterna, men kommittéerna fortsätter sitt arbete.

Den 22 april sköts dansaren Douglas Silva Pereira av polisen i favelan Pavaozinho i Rio, nära områdena Copacabana och Ipanema. Den misstänkte gärningsmannen, vars identitet man ännu inte gått ut med, är med stor säkerhet en medlem i ”fredspolisen” (Polícia da Pacificacao), vilka i flera år har försökt att ”återställa freden” i favelorna i Rio genom en veritable militärockupation. Strax innan VM invigdes samlade boende i favelan till protestdemonstration, en militant marsch som gick rakt igenom de rika områdena och satte eld på barrikader. Detta samtidigt som det var tänkt att endast turister skulle röra sig i Copacabana, och njuta av sandstränderna och solen. Politikerna och Fifa är nervösa.

I São Paulo har en annan stor protestvåg dragit fram. I maj skakades staden av en bussförarstrejk. Nu mobiliserar hemlösa arbetares rörelse, (Movimento dos Trabalhadores Sem Teto, MTST), för sina krav. Den 23 maj gick 15 000 människor i MTST:s demonstration. Den 28 maj krävde 2 500 demonstranter utanför stadsfullmäktige att ockupationen Copa de Povo legaliseras. Och man når framgångar: PT-gruppen i fullmäktige har, under press, gått med på att stödja kravet och att rösta om det.

Alla som organiserar protestdemonstrationer vet att nu är ett ypperligt tillfälle att driva igenom sina krav. Världens ögon riktas mot Brasilien. Som MTST-ledaren Guilherme Boulos sa: ”Vi vet alla att fotbolls-VM kommer att invigas på Itaquerao, en stadion i São Paulo. Om våra krav inte har behandlats av fullmäktige då kommer många människor som inte har biljetter att vilja ta sig in på stadion.”

Brasilien inför valet
Ingen kan med säkerhet säga vad som kommer att ske under fotbolls-VM. Men kanske kommer läget efter VM, innan de viktiga valen i oktober, att bli ännu mer upptrissat. Under förra årets protester tvingades Dilma lägga ett förslag på en konstituerande församling som ska genomföra grundläggande politiska förändringar. Förslaget lades naturligtvis snabbt på is, men en del av PT:s gräsrötter – fackförbundet CUT och de landlösas rörelse, MST – har tagit upp kravet och bedriver en kampanj för det. De har fått med sig många folkrörelser och vänsterorganisationer.

PT hoppas förstås kunna göra det här till en valkampanj, och kanske kommer de att lyckas med det, men de förslag som nu diskuteras går långt utöver Dilmas ursprungliga förslag, och det finns ingen garanti för att PT-ledningen kan kontrollera hur initiativet utvecklas. Frågan har lett till konflikt med PT:s borgerliga koalitionspartner Partido do Movimento Democrático Brasileiro (PMDB), som naturligtvis å det kraftigaste motsätter sig en konstituerande församling. Om kampanjen fortsätter att växa och Dilma tvingas röra sig åt vänster kan det splittra valalliansen.

Det är alltså en politisk spännande situation, och det är inte skrivet i sten att Dilma faktiskt väljs om. Högern hoppas naturligtvis tjäna på det här och att få återvända till makten efter tolv år, men Dilma leder fortfarande i opinionsundersökningarna.

För Brasiliens arbetarklass handlar det om att skapa en egen politisk kraft som kan föra en oberoende kamp för ett socialistiskt perspektiv, mot den borgerliga staten och PT:s reformistiska byråkrati. Det som behövs mer än något annat i Brasilien är de första stegen mot ett nytt revolutionärt parti.

Rico Rodriguez