Fynd av dokument skrivna av sovjetiska trotskister 1932-1933

För två år sedan upptäcktes omkring 30 handskrivna dokument författade av fängslade medlemmar av den ryska vänsteroppositionen. Dokumenten är från 1932–1933 och hittades i fängelset i Verchneuralsk i södra Ryssland. De flesta är skrivna i anteckningsböcker och hittades i samband med underhållsarbeten under golvet i cell 312 i fängelset.

Det är inget mindre än en sensation eftersom det mesta som skrevs av de förföljda trotskisterna i Sovjetunionen förstördes av den stalinistiska säkerhetspolisen. Ett och annat kunde smugglas ut och publiceras i oppositionens bulletin som redigerades utomlands av Leo Trotskij och hans son Lev Sedov men det mesta gick förlorat.

Dokumenten motbevisar påståendena från motståndare, stalinister och andra, att de bara var en rörelse av ledare men saknade medlemmar och att den upphörde i Ryssland i slutet av 1920-talet. Historikern Alexander Fokin vid statliga universitetet i Tjeljabinsk har arbetat med att publicera dokumenten. Han drar slutsatsen att den uppfattning som vunnit hävd i historieskrivningen visar sig vara helt fel nu när dokumenten upptäckts: ”denna upptäckt visar att inte ens det stalinistiska fängelset kunde bryta ner dessa människor – de organiserade och fortsatte kampen”.

Kampen inom det sovjetiska partiet skärptes under 1927 och vid den femtonde partikongressen i december uteslöts Trotskij och Zinovjev tillsammans med 8 000 oppositionella. Till att börja med förvisades trotskisterna men snart övergick straffen till fängelse. Det var främst fängelser i Jaroslavl, Suzdal och Verchneuralsk som härbärgerade trotskisterna, eller bolsjevik-leninisterna som de själva kallade sig.

Det var inte bara trotskister som fängslades där utan också anhängare till Zinovjev som fram till 1927 gjort gemensam sak med trotskisterna i den förenade oppositionen. I Verchneuralsk fanns Zinovjev själv, hans meningsfrände Lev Kamenev, Georgij Pjatakov, Karl Radek, Aleksandr Slepkov och författaren Dmitrij Maretskij. Bland fångarna fanns också mindre grupper av mensjeviker, socialistrevolutionärer och andra politiska grupperingar.

Oppositionens bulletin publicerade i mars 1931 en lista med namn på 117 fängslade trotskister. Bland dem fanns några av trotskismens ledande företrädare vid den här tiden: Fjodor Dingelstedt, ledande teoretiker i Vänsteroppositionen, Viktor Jeltsin, redaktör för den ryska utgåvan av Trotskijs samlade verk, Man Nevelson, make till Trotskijs yngsta dotter Nina Bronstein och själv ledande oppositionell och Igor Poznanskij, en av Trotskijs tidigare sekreterare och en av hans närmaste medarbetare.

Det kanske märkligaste dokumentet som hittades är teserna om ”Fascistisk kupp i Tyskland”, skrivna redan den 1 april 1933, bara ett par månader efter nazisternas maktövertagande i Tyskland. Dokumentet innehåller en analys av den tyska fascismens ursprung och de uppgifter som den europeiska arbetarklassen därmed ställdes inför.

Dokumentet behandlar utförligt det tyska kommunistpartiet KPD:s förräderi. KPD angrips för att ha utsått illusioner om de påstådda ”socialistiska” inslagen i nazisternas program, och för att ha förhärligat fascismens uppkomst som ”en radikalisering till vänster av massorna”, och för att samtidigt ha motsatt sig en enhetsfront med de socialdemokratiska arbetarna: ”Bristen på opposition mot den fascistiska kuppen från det tyska kommunistpartiets ledning är bara den avgörande och slutliga länken i den kedja av förräderier mot världsrevolution som den internationella stalinismen begått under de föregående årens utdragna period.”

Ansvaret för nederlaget i Tyskland placerades hos stalinismen och därmed också hos Kommunistiska Internationalen, som 1933 var ett rent verktyg för stalinismen: ”den internationella stalinismen har förberett och betingat detta enorma nederlag i världsskala för proletariatet. På det sättet har den fullbordat sitt eget förräderi mot revolutionen. På det sättet har Komintern strukit sig själv från förteckningen över revolutionära faktorer, efter att ha blivit socialdemokratins svans, dess vänsterflygel.” Därmed hade stalinismen blivit en negativ faktor: ”den internationella stalinismen är ett av de avgörande hinder som arbetarklassen måste krossa för att övervinna den stora vågen av reaktion i världen – detta är vår främsta uppgift. Och vi är förpliktade att genomföra den med alla de möjligheter och i alla de former vi har till hands.”

Teserna om Tyskland undertecknades av 30 fängslade trotskister: F. Dingelstedt, M. Karjakin, P. Papirmeister, B. Sjinberg, P. Novikov, A. Abramskij, M. Portnoj, M. Bodrov, Ja. Papirmeister, Feldman, M. Nevelson, Kessel, Borzenko, Bloch, Kugelev, N. Kozjevnikov, Zarajkin, S. Papirmeister, V. B. Jeltsin, L. Danilovitj, K. Chugajev, Brontman, Vasjakidze, Gogelasjvili, Topurija, Jefremov, Sjiptalnik, Sasorov, Cholmenkin, Sjvyrov.

Det är anmärkningsvärt att de fängslade trotskisterna i sin isolering kom fram till samma slutsatser som Trotskij och den internationella vänsteroppositionen. Varken de fängslade trotskisterna eller Trotskij själv drog dock ännu slutsatsen att Komintern var helt död som revolutionär kraft. Det kom senare under året.

Bland dokumenten finns också en text som är ett program för trotskisterna under de första åren av 1930-talet: Revolutionens kris och proletariatets uppgifter. Det och mycket annat visar hur väl sammanhållna de sovjetiska trotskisterna var politiskt trots den allt hårdare repressionen.

Med början 1933 överfördes trotskisterna från fängelser till arbetsläger. Mot slutet av 1936 befann sig praktiskt taget alla på två platser som har blivit ökända: Kolyma i östra Sibirien och Vorkuta nära Polcirkeln långt uppe i norra Ural. I dessa läger dog många av hunger, sjukdomar eller tvångsarbete, eller också avrättades de. Under den stora terrorn mördades inte mindre än mellan 20 och 30 tusen trotskister. Praktiskt taget alla som några år tidigare befann sig i fängelset i Verchnouralsk mördades av stalinisterna.

Fyndet av dokumenten fick stor uppmärksamhet i den ryska pressen 2018. De uppmärksammades emellertid mycket lite i vänsterpressen. Ett undantag är Historic discovery of Left Opposition manuscripts from the early 1930s, av Vladimir Volkov och Clara Weiss (World Socialist Website, 27/8 2018).

Den 21 juni i år publicerade Scott Cooper översatta delar av materialet till engelska utifrån en översättning till spanska av Guillermo Iturbide i Trotskistiska fraktionen i Argentina. De engelska översättningarna – samt bilder på dokumenten – återfinns på leftvoice.org.

POM

Innehållsförteckning till bolsjevik-leninisternas program Revolutionens kris och proletariatets uppgifter från 1932, upphittat i ett ryskt fängelse 2018:

  1. Den proletära revolutionens strategiska gång
  2. Klassförhållandenas utveckling i Sovjetunionen
  3. Situationen i världen och Kommunistiska internationalen
  4. Den statliga ekonomin och utsikterna för dess utveckling
  5. Arbetarklassens ställning
  6. Jordbruket
  7. Den sovjetiska statens utveckling och faran för bonapartism
  8. Partiet
  9. Den leninistiska oppositionens taktik och uppgifter
  10. Program med praktiska förslag
  11. Slutsats: Mot opportunismen! För Marx och Lenins revolutionära teori och praktik