Läs rapporten här. Foto: Faksimil, High Pay Centre
I oktober publicerade den brittiska tankesmedjan High Pay Centre, med stöd av investmentbolaget Aberdeen, en rapport om hur brittiska arbetare ser på arbetsplatsdemokrati, eller Arbetarinflytande i företagens styrning (Worker voice in corporate governance), som rapporten heter.
Till grund för rapporten ligger en undersökning där ett representativt urval av 1 104 britter fått svara på frågor om bl.a. hur de ser på sitt inflytande på arbetsplatsen, och om vilka mål de tror att de vinstdrivande företag de arbetar för strävar efter.
Svaren är intressant läsning, särskilt i en tid där en samlad media försöker intala oss att allt som doftar socialism eller arbetarkontroll hör till en svunnen tid. Michael Taft, researcher för Irlands största fackförening SIPTU, sammanfattar på sin blogg några slutsatser från undersökningen, och vi kan låna de poänger han lyfter.
Vilka mål har kapitalistiska företag?
De som besvarade enkäten fick först välja tre mål som de ansåg att företag bör sträva efter, och fick sedan svara på vilka mål de tror att företag faktiskt strävar efter.
Som vi kan se vill 58 % att högre löner och bättre villkor ska vara en prioritet för företag, men bara 18 % anser att så faktiskt är fallet. Och bara 10 % anser att högre vinster för aktieägarna ska vara ett mål – medan hela 54 % anser att det i själva verket är företagens mål.
Vidare visar diagrammet att andra mål som de anställda sätter högt är att företag betalar sina skatter, erbjuder värdefulla produkter till konsumenter, skyddar miljön och förbättrar samhället.
Bidrar företag till samhällets bästa?
Nästa intressanta ämne är hur mycket företag respektive fack anses bidra till samhället.
Hälften anser här att facken bidrar till landets ekonomiska utveckling och till samhället, medan knappt hälften anser att företag inte gör det.
Arbetsplatsdemokrati
Ett tredje intressant område i undersökningen gäller arbetsplatsdemokrati. På frågan om hur viktigt det är att arbetare har större inflytande i att styra de företag de arbetar för sa hela 79 % av de svarande att det var mycket eller ganska viktigt, och bara 16 % att det inte var viktigt (5 % svarade ”vet ej”).
På frågan om vilka effekter utökad arbetarkontroll över företag skulle få svarade 70 respektive 73 % att det positivt skulle påverka löner och villkor, och 67 % att det skulle förbättra fortbildningen på företag. Till sist – 55 % vill att företag ska vara skyldiga att, i sina bolagsstyrelser, inkludera en representant vald av företagets anställda.
Arbetarmakt och ideologisk identitet
I enkätundersökningen ingår naturligtvis inga frågor om den typ av arbetarkontroll och arbetarmakt vi vill se – typ sovjeter eller andra former av dubbelmakt. Perspektivet är fortfarande inomkapitalistiskt här. Men svaren visar ändå tydligt att de flesta vanliga arbetare i Storbritannien, oavsett den oupphörliga propagandan om att företagande skulle vara ”bra för samhället”, har en tydlig (och korrekt) bild av kapitalismens funktion och prioriteringar – vinst framför allt. Och att de dessutom har ett intresse av att själva få utöva inflytande och makt över sina arbetsplatser.
Det vore intressant att se resultatet av en liknande enkät i Sverige, men man kan misstänka att resultatet ändå inte skulle vara så annorlunda här. En indikation på det är Göteborgs universitets SOM-undersökning (pdf), som frågat svenskar hur de identifierar sig ideologiskt. I den senaste undersökningen, från 2020, svarade 57 % att de, helt eller delvis, betecknar sig som socialister. Lika många såg sig som liberaler – man kunde välja flera alternativ – så man kanske inte ska dra allt för stora växlar på det, men det är ändå värt att jämföra med de ynka 7 % (37 %, om man räknar med ”delvis”) som såg sig som konservativa.
Undersökningar som den brittiska är ovanliga. Kapitalet och dess massiva propagandaapparat har uppenbarligen ett intresse av att skapa en känsla av att ”alla” accepterat historiens slut och nyliberalismens triumf. Vi som vill ett annat samhälle får inte låta oss nedslås, eller luras att tro att detta är den enda bilden.
S. Persson