Gemensamt uttalande av Internationella Socialistiska Förbundet, Internationella Trotskistiska Oppositionen och Förbundet för Femte Internationalen
27 april 2024
Den 24 februari markerade det andra året av den ryska invasionen av Ukraina, med ett pris på tusentals döda, miljoner fördrivna människor och förödande nivåer av förstörelse av infrastruktur och bostäder.
Putins mål att erövra stora delar av Ukraina och installera en Moskvavänlig marionettregim misslyckades. Under krigets första år drevs ryska trupper tillbaka inför ukrainskt motstånd.
Kriget förändrades till ett ställningskrig. Den ryska militären konsoliderade sina ställningar i Donbas och Luhansk, där inkräktarna tillsammans med storryska nationalistiska miliser fördrev en stor del av den ukrainska befolkningen och annekterade regionerna till den ryska federationen. Ryssland ockuperade också delar av regionen Zaporizjzja och Cherson.
Trots de omfattande sanktionerna från väst och militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina från en del Nato-länder, kunde Ryssland – med stöd av Kina – inte bara omorganisera sin ekonomi, utan också konsolidera sina militära positioner.
Nato expanderade österut, alla stater ökade sina militära utgifter massivt och detta nya kalla krig mellan imperialistiska makter inträdde i ett nytt stadium av konfrontationer. Samtidigt kom de inre skillnaderna i västlägret upp till ytan, och den inledande strategin – att beväpna Ukraina i den utsträckning att de kunde stå emot den ryska invasionen, men undvika en öppen konfrontation mellan Nato och Ryssland – nådde sina gränser.
Efter två år kan kriget leda till tre möjliga utvecklingar. För det första, vilket är osannolikt, kommer Nato och väst att öka sitt engagemang och ingripa öppet i Ukraina – en konfrontation som skulle förändra hela krigets karaktär, men också hota med ett världskrig. För det andra, kriget fortsätter som ett ställningskrig – till massiva materiella kostnader, men utan större rörelser vid fronten. För det tredje, en av imperialisterna framtvingad fred – oavsett om det är i form av vapenvila, vapenstillestånd eller ”förhandlingar” – med målet att frysa konflikten. Alla dessa tre möjligheter skulle ske på bekostnad av arbetarklassen och de folkliga massorna i Ukraina, men också i Ryssland och i väst.
Gentemot detta måste revolutionärer förespråka en rättvis och demokratisk lösning på kriget: Ryssland ut ur Ukraina, Nato ut ur Östeuropa och självbestämmande för Krim och regionerna i Donbas. Detta måste förbindas med det långsiktiga perspektivet för ett självständigt socialistiskt Ukraina, eftersom inget annat kan medföra en rättvis och varaktig fred.
Krigets karaktär
Kriget kombinerar två processer. Å ena sidan en imperialistisk makts invasion av ett halvkolonialt eller mellanliggande land som den historiskt har förtryckt, och det ukrainska folkets rättfärdiga motstånd till försvar för sitt självbestämmande och sin suveränitet. Å andra sidan en koncentrerad intensifiering av kampen mellan imperialistiska makter mellan Nato och Ryssland, vilka strävar efter att föra fram sina respektive imperialistiska intressen på bekostnad av det arbetande folkets liv Ukraina och Ryssland.
Västimperialismen har avancerat i Östeuropa sedan Sovjetunionens upplösning och har lyckats stärka sitt politiska inflytande i Ukraina sedan 2014, då USA, Storbritannien och EU öppet stödde maktövertagandet av nationalistiska, västvänliga och högerextrema krafter. De undertecknande organisationerna kommer att fortsätta diskutera karaktäriseringen av Maidan och motståndet från den ryska och den rysktalande befolkningen. Under tiden är vi överens om att konflikten förvärrades av västs dominans över Ukraina och att Ryssland tog kontroll över östra Ukraina efter 2014. Den resulterande konflikten har kostat tusentals liv.
Motivet för Putins invasion 2022 var att försöka återföra Ukraina under Moskvas imperialistiska kontroll. Nato och Ryssland har samma mål i Ukraina: att underkasta landet och dess folk deras respektive imperialistiska intressen. Den ukrainska bourgeoisien har, i sin majoritet, beslutat att byta sida och fortsätta utsuga arbetarna och bönderna i sitt eget och sina imperialistiska allierades intresse.
Majoriteten av den ukrainska bourgeoisien motsatte sig inte den ryska invasionen. Under angreppets första dagar flydde ett stort antal centrala och regionala tjänstemän landet och samarbetade med de ryska ockupanterna. Nato-makterna erbjöd Zelenskyj asyl för att bilda en ”ukrainsk exilregering”.
Det arbetande folket i Ukraina tog försvaret av sitt land i sina egna händer och organiserade ”territoriella försvarsstyrkor” i många städer och regioner. Detta stora stöd från Ukrainas arbetande folk för motståndet mot inkräktarna kombinerades med den ukrainska arméns mycket bättre tillstånd jämfört med 2014. Västimperialisterna hade utrustat och omorganiserat armén på ett sätt som gjorde det möjligt för starkt motiverade soldater att bjuda effektivt motstånd. Den ukrainska armén höll ut och Zelenskyj ställde sig i spetsen för krigsansträngningarna. Men det var trots den lokala bourgeoisien, inte tack vare den, som det ukrainska folket hindrade de ryska trupperna från att nå Kyiv.
Å andra sidan utvecklade inte den ukrainska arbetarklassen, även om den deltog i det folkliga motståndet, en egen ståndpunkt i motsättning till den ukrainska bourgeoisien.
Sedan 2014 har västimperialismen omvandlat Ukraina till ett land dominerat av västeuropeisk och amerikansk imperialism, inklusive massivt militärt stöd. Så snart det ukrainska motståndet visade att Putin inte skulle uppnå en lätt seger, ändrade västimperialismen snabbt sina chanser och ökade ännu mer det redan stora ekonomiska och militära stödet till Ukraina. Dess politik, som de fortfarande upprätthåller, är emellertid att reglera sitt stöd med målet att trötta ut Putin, så han inte kan vinna kriget, men inte låta Ukraina uppnå en avgörande seger över inkräktaren. De är rädda för att om de går utöver den strategin kan det leda till ett imperialistiskt krig mellan Ryssland och Nato.
En sådan seger skulle dessutom av miljoner ukrainare korrekt tolkas som deras egen, även om väst också kan dra fördel av den. Och den destabilisering som detta skulle orsaka i Ryssland och hela Östeuropa skulle kunna utvecklas i en riktning som är helt motsatt den som västimperialismen eftersträvar och motivera arbetarna att kämpa självständigt.
Zelenskyj och den ukrainska bourgeoisien har använt kriget för att främja hela sin dagordning mot de ukrainska arbetarna. Under de senaste två åren har regeringen avskaffat elementära rättigheter för arbetare och fackföreningar och demokratiska rättigheter, och de har infört en brutalt nyliberal politik för åtstramning. Samtidigt avslöjades den bedrövliga korruptionen inom bourgeoisien och dess politiska kast, som till och med stal från armén och humanitär hjälp.
Vänstern i världen splittrades tyvärr inför kriget i Ukraina. En betydande del av den intog en ståndpunkt till förmån för den ryska inkräktaren, och utmålade denne på ett eller annat sätt som ett mindre ont i förhållande till västs imperialism. En annan del karakteriserade kriget som enbart en konflikt mellan imperialister och anammade en felaktig ”defaitism”, vilken faktiskt placerade dem i inkräktarens läger. En tredje del av den globala vänstern gick längre än att stöda Ukrainas rättfärdiga självförsvar till att stöda Nato:s politik eller kräva att deras regeringar gjorde det.
Om det skulle utbryta ett öppet krig mellan de imperialistiska block som ingriper i Ukraina, skulle det ukrainska folkets kamp för sitt självbestämmande övergå till ett annat plan. Målet skulle inte försvinna, men det skulle behöva lösas genom revolutionär kamp mot det imperialistiska kriget.
Men detta är för närvarande inte fallet, och inte heller kommer det sannolikt att bli på kort sikt. I kriget om Ukraina har vi inte att göra med ett öppet krig mellan Ryssland och Nato-länder, även om västmakterna, och framför allt USA, har ett stort inflytande över hur kriget bedrivs och dess mål. För Ukraina och dess arbetare och bönder är kriget fortfarande ett krig för självförsvar mot en invaderande förtryckarstat. Utanför Ukraina har konflikten mellan Ryssland och Nato en reaktionär karaktär som socialister måste motsätta sig.
Undertecknarna av detta uttalande upprätthåller en principiell revolutionär politik. Vi bekräftar att ingen imperialistisk makt är progressiv eller mindre ond än andra. USA-imperialismen och det block den leder är fortfarande världens ledande makter. Men Ryssland är självt en global imperialistisk makt och den viktigaste förtryckande kraften i Ukraina.
Vi försvarar det ukrainska folkets motstånd, dess rätt att bedriva den kampen med de medel de kan, och deras rätt till självbestämmande och suveränitet. Samtidigt uppmanar vi det ukrainska folket att inte ha något förtroende för, och inte ge något politiskt stöd, till Zelensky och Nato, vilka, som de har visat, bara vill utsuga och förtrycka dem.
Den ryska invasionen av Ukraina tillät Nato att omgruppera och expandera. Den tillät Förenta Staterna att återta den ledande rollen i blocket som hade försvagats. Den tillät Zelenksy att föra fram sitt nyliberala och reaktionära program. Ju längre kriget fortsätter och ju längre tid det tar för Ukraina att kasta ut inkräktaren, desto mer kommer den ukrainska regeringens beroende av västimperialismen att växa, och desto mer kommer Zelensky att kunna föra fram sitt reaktionära program.
Även om arbetarklassen inte har något intresse av ett ställningskrig i åratal, måste den också avvisa en ”fred” som påtvingas av de imperialistiska makterna.
Revolutionära marxister måste förespråka ett slut på kriget i Ukraina på en rättvis och demokratisk grund: Ryssland ut ur Ukraina, nej till det kalla kriget mellan imperialisterna och självbestämmande för befolkningen på Krim och i Donbas. Det långsiktiga perspektivet måste vara ett självständigt och socialistiskt Ukraina, eftersom ingenting mindre än det skulle medföra en rättvis och varaktig fred.
- Ut med ryska trupper från Ukraina, för den ryska imperialistiska invasionens nederlag!
- Stöd till det ukrainska motståndets rättfärdiga krigsmål och erkännande av ukrainsk suveränitet.
- Erkänna rätten till självbestämmande för Krim och Donbas.
- Nej till västs krigsmål: Ingen plundring av den ukrainska ekonomin genom det imperialistiska kapitalet! Avskriv Ukrainas skuld! Nej till Nato:s expansion! Upplös Nato! Mot militarisering av hela Europa.
- För ett självständigt socialistiskt Ukraina.
- För en socialistisk revolution i Ryssland.
- För ett socialistiskt Europa.
Internationella Socialistiska Förbundet
Internationella Trotskistiska Oppositionen
Förbundet för Femte Internationalen