Studenternas revolt i Bangladesh visar vägen för kampen i hela världen eftersom den åskådliggör kraften i militant masskamp. Vi har översatt en artikel från en av våra kamrater i Pakistan som förklarar hur rörelsen måste utvecklas vidare genom att anknyta till arbetarklassen istället för att låta sig tämjas av borgerliga ledare.
De bangladeshiska studentprotesterna mot ett avskytt kvotsystem som reserverar arbeten åt anhängare till det styrande Awamiförbundet (formellt till personer vars familjemedlemmar deltog i frihetskriget mot Pakistan) har eskalerat till en revolutionär konfrontation med regeringen. Den kringrända premiärministern Sheikh Hasina har flytt från landet.
Trots brutal repression och landsomfattande utegångsförbud har demonstrationerna fortsatt i hela landet, med 500 000 som deltog den 3 augusti. Vid en massdemonstration i huvudstaden avvisade Nahid Islam, en av studenternas samordnare, premiärministerns uppmaning till dialog och krävde att regeringen skulle avgå, att Sheikh Hasina skulle ställas inför rätta och uppmanade befolkningen att vägra att samarbeta med regeringen.
Regeringen vädjade till sina anhängare att gå ut på gatorna den 4 augusti. Våldsamma sammanstötningar lämnade åtminstone 100 studenter och 14 poliser döda. Mer än 266 studenter har mördats och 10 000 aktivister fängslats sedan protesterna började.
Regeringens beslut att minska kvoten från 30 till 5 procent har visat sig vara före lite och för sent. Protesterna har eldats på av ilskan bland 800 000 arbetslösa akademiker och har utvecklat djupa rötter i samhället. Gripandet av studentledare i juli vilka tvingades tillkännage att rörelsen var ”slut” hade motsatt effekt. Demonstrationerna mångdubblades.
Trots utegångsförbud, nedstängningen av internet och mobilnätverk, och våldsam repression, har studenterna trotsat regeringen. Motståndet var bara möjligt eftersom rörelsen blivit en samlingspunkt för det samlade missnöjet med den auktoritära regimen och den försämrade levnadsstandarden och utsugningen av arbetarna i fabrikerna som producerar för världsmarknaden.
I och med att konfrontationerna mellan folket och säkerhetsstyrkorna har blivit fler, har det förekommit rapporter om ökat missnöje bland värnpliktiga soldater och underofficerare. Arméns överbefälhavare, general Waker-Uz-Zaman, förklarade den 3 augusti att armén kommer att förbli ”på folkets sida” för nationens skull.
Premiärminister Sheikh Hasina fördömde, efter att ha mött de ledande säkerhetscheferna, de som protesterar som terrorister och införde ett obegränsat utegångsförbud i alla stora städer. Armén gav sitt stöd till utegångsförbudet.
Studentledare har förklarat utegångsförbudet som icke legitimt: ”Efter vårt enda krav är ingen av deras order giltiga. Därför har utegångsförbudet från kl. 18.00 förklarats vara ogiltigt”, sade Hasnat Abdullah, en av samordnarna av Studentrörelsen mot diskriminering i ett pressmeddelande.
Studenterna har fört fram planer för en ”lång marsch till Dhaka” den 5 augusti. Studentsamordningen har uppmanat till bildandet av kampkommittéer i alla regioner och byar. På söndagen uppmanade Nahid Islam studenterna att fortsätta sin sittstrejk vid Shahbag-korsningen i huvudstaden Dhaka tills regeringen faller: ”Studenterna är beredda på alla eventualiteter. Vi plockade upp käppar i dag. Om käppar inte fungerar, är vi beredda att ta till vapen.”
Han fördömde Awamiförbundet som terrorister och sade: ”Awamiförbundet vill skapa en situation med inbördeskrig i landet… Våra mål och vår destination är tydliga. Endast seger är vårt mål. Vi har fortfarande tid på oss. Om regeringen fortsätter att tillgripa våld, vill vi att de ska veta att vi ser mot Ganabhaban”, och syftade på premiärministerns residens. Han vände sig direkt till Sheikh Hasina och sade: ”Ni måste besluta huruvida ni fortfarande ska tillgripa våld och blodbad eller avgå som studenterna kräver.”
Han forsatte: ”Vårt enda krav har tillkännagetts. Nu återstår att tillkännage skissen till vårt framtida Bangladesh. Om vi kidnappas, mördas eller grips, om ingen finns kvar att tillkännage det, kommer ni studenter att fortsätta rörelsen… Om mina bröder skjuts i bröstet, om någon av mina systrar skadas, kommer vi inte att sitta still. Bilda Protirodh Sangram-kommittéer (motstånds- och kampkommittéer) i varje område, by, församling och gränd. Bilda motstånd överallt där vi angrips… Vi accepterar inte den här regeringen. Från och med nu kommer studenterna att leda landet. Studenternas meddelanden är det som gäller.”
Det som började som en studentprotest har utvecklats till en fullständig konfrontation mellan regeringen och folket. De kommande dagarna kommer att visa om studenterna kan samla miljoner på en nationell nivå och om de kan övertala arbetarklassen att sätta sin sociala tyngd i vågskålen och bryta loss de meniga soldaterna från arméns ledning.
I och med att Bangladesh står på randen till revolution, måste rörelsen utveckla de paroller och krav som behövs för att samla avgörande krafter på grundval av vad som kommer sedan. Regimens fall – ja, men vem kommer att ersätta den?
Arméledningens historia och karaktär visar att de inte går att lita på. Även om de påstår sig försvara folket, står de i verkligheten bakom regeringen som mördar folket. De meniga soldaternas stöddemonstrationer på vägarna där den långa marschen samlas visar att ögonblicket är det rätta för en definitiv uppmaning till soldaterna att bryta med regeringen, stöda protesterna och organisera sig genom att bilda soldatkommittéer för att välja officerare och utöva veto över order från arméledningen.
När regeringen står på randen till sammanbrott, är det avgörande att rörelsen upprätthåller en strikt självständighet gentemot den borgerliga oppositionens partier, som Nationalistpartiet. De är lika brutala och korrumperade som Awamiförbundet och står för samma nyliberala program som garanterar den bangladeshiska arbetarklassens utsugning till förmån för det lokala och internationella kapitalet.
För att utveckla permanenta rötter och motsätta sig försök från armén eller oppositionen att ersätta Hasinas regering med en ”nationell enhetsregering”” som består av militära eller borgerliga plundrare med andra ansikten, måste kampkommittéerna etablera sig på de stora arbetsplatserna liksom i distrikten. Kommittéerna behöver välja lokala och nationella ledningar som består av avsättningsbara delegater och uppmana meniga soldater att hjälpa dem att bygga upp beväpnade miliser för självförsvar.
Studentprotesterna blev gnistan till elden men för att den ska sluka hela den statsapparat som utförde Sheikh Hasinas order att dränka rörelsen i blod, måste den dra in arbetarklassen genom bildandet av aktionskommittéer på de stora arbetsplatserna och bostadsområdena.
För att rörelsen i slutändan ska kunna fortsätta att gå framåt och inte sönderfalla genom ojämna nivåer av beslutsamhet, klasskonflikter och olika politiska mål, måste arbetarklassen komma i spetsen genom att kämpa för sitt eget program, det enda program som kan ta itu med arbetarklassens, böndernas, småbourgeoisiens lägre skikts och studenternas mest brännande behov.
Det är nödvändigt att bygga ett revolutionärt arbetarparti som kämpar för detta perspektiv, vilket består av revolutionära arbetare, studenter och ungdomar, och som är beväpnat med ett handlingsprogram för att fullborda revolutionen genom att störta kapitalismen och bilda en arbetar- och bonderegering baserad på arbetar-, soldat- och bonderåd som försvaras av en beväpnad milis. En sådan regering skulle ta itu med folkets omedelbara behov genom att införa ett nödprogram mot inflation och fattigdom, som finansieras genom att de rika, finanssektorn och storkapitalet exproprieras för att upprätta en demokratisk planekonomi.
De omedelbara uppgifterna för alla proletära- och vänsterkrafter världen runt är solidaritet med rörelsen. Vi fördömer regeringens brutala mördande av studenter och uppmanar de internationella arbetar- och studentorganisationerna att stöda den bangladeshiska studentrörelsen. Vi uppmanar fackföreningar, vänsterpartier och bondeorganisationer i Bangladesh att försvara demokratiska rättigheter och stöda studentrörelsen.
Mördandet av hundratals studenter illustrerar vad den borgerliga demokratin verkligen är när studenter och arbetare försöker kämpa för sina krav Det regimen fruktar visar oss vägen framåt – de förtrycktas förenade kamp, arbetarklassen som leder rörelsen, som förenar kampen för demokratiska rättigheter, mot kapitalistisk utsugning och för ett socialistiskt samhälle.
Shehzad Arshad
Artikelfoto, förstasidan: Sheikh Hasina, blodtörstig och nyss störtad premiärminister för Bangladesh, i trevligt samråd med Narendra Modi som är Indiens chauvinistiska premiärminister; Wikimedia Commons, Government Open Data License – India (GODL)