Konflikten i danska Enhedslisten

Danska Enhedslisten upplever en konflikt som återspeglar partiets allt tydligare reformistiska inriktning. Konflikter om solidaritetsrörelsen med den palestinska kampen är knappast isolerade fenomen. Samma fråga skapar också konflikter och splittringar i svenska Vänsterpartiet, norska Rødt, tyska Die Linke och så vidare. Palestina, och i viss mån även Ukraina, har blivit vattendelare i den internationella vänstern. För att förstå den danska konflikten, som huvudsakligen handlar om Enhedslisten, måste vi förstå vilket slags politiskt fenomen det rör sig om.

Det danska kommunistpartiet (DKP) grundades 1919 och var en marginell kraft fram till början av 1930-talet. Först då erövrade partiet platser i folketinget. Aksel Larsen (1897–1972) blev den mest framträdande danske stalinisten. Han var partiets oomstridde ledare från 1932 till 1958 och den förste representanten i folketinget. Han var en lojal stalinist, men uteslöts ur DKP 1958, då han öppet förklarade sig vara anhängare till Tito.

DKP var den kraft som först tog upp väpnad kamp mot den tyska ockupationen. Det gav partiet ett betydligt större stöd efter andra världskriget. Aksel Larsen var till och med minister under en period. Kalla kriget var en svår tid för DKP. Krossandet av revolutionen i Ungern 1956 och Chrustjovs tal om Stalins förbrytelser på den tjugonde sovjetiska partikongressen drabbade DKP. Många medlemmar lämnade.

Aksel Larsen tog nästan död på DKP efter uteslutningen 1958 när han bildade ett nytt parti, Socialistisk Folkeparti (SF), 1959. I valet till folketinget 1960 fick det nya partiet 6,1 procent av rösterna och elva representanter. Folketinget har en gräns på två procent, vilket DKP inte klarade. Det var, med andra ord, början på slutet för DKP.

SF kom som vänsterreformistiskt parti att dominera arbetarrörelsen till vänster om socialdemokraterna, men genomgick också en splittring. Radikaliseringen under 1960-talet ledde 1967 till en utbrytning i form av Venstresocialisterne (VS). De lyckades klara spärren och fanns representerade i folktinget under ett antal år. Men 1988 var de nere i 0,6 procent. De drog då slutsatsen att det behövdes en allians med andra krafter till vänster om SF.

Socialistisk Arbejderparti (SAP), dansk sektion av Fjärde Internationalen, bildades 1980. De hade inga framgångar i valen, men hade en betydande aktivitet inom olika områden. De var förstås också anti-stalinister. VS föreslog en allians mellan de själva, det som fanns kvar av DKP och SAP. SAP skulle uppenbarligen bli en motvikt till stalinisterna i DKP. Enhedslisten bildades i april 1989. Det sammanföll med att stalinismens kris blev akut. Redan året därpå, 1990, ställde EL upp i valet men fick bara 1,7 procent.

Valet 1994 blev dock ett genombrott för EL med 3,7 procent och sex representanter i folketinget. Från början hade de tre partierna veto när det gällde beslut och de kom sinsemellan överens om hur ledningen skulle se ut. Men 1991 omvandlades EL till ett parti. De tre grundarpartierna stod för huvuddelen av medlemmarna. VS blev 1998 en förening och inte längre ett parti. SAP bytte namn 2014 till Socialistisk Arbejderpolitik, liksom svenska Socialistiska Partiet som blev Socialistisk Politik. DKP tycks fortfarande existera i någon form. Under en tid var maoister också representerade i EL.

EL skapades alltså som en lösning på både VS och DKP:s kris. De måste gå samman för att ta sig in i folketinget. SAP ville å sin sida gärna bli en del av det som Fjärde Internationalen beskrev som en omgruppering inom arbetarrörelsen och vänstern orsakad av stalinismens kris.

En viktig fråga är hur EL positionerat sig i förhållande till socialdemokratin och SF. En huvudpunkt har varit och är EU-motståndet. SF började ändra sin negativa inställning till EU, vilket fick många av deras anhängare att rösta på EL. En av SAP:s och EL:s mest kända ledare, Søren Søndergaard, valdes 1994 in i EU-parlamentet för Folkebevægelsen mod EU. När han blev invald lovade han att folkrörelsen skulle bli EU-motståndets ”vakthundar”. Men EL har sedan nedtonat sin negativa syn på EU och förespråkar nu mindre dominans från marknaden och den egna byråkratin. Det är vad som finns kvar av EU-motståndet.

EL:s nuvarande program är ett klassiskt vänsterreformistiskt program. När det gäller Ukraina förordar EL fredsförhandlingar utifrån FN:s resolution från februari 2023, men de har också röstat inte bara för humanitär utan också militär hjälp. I allmänhet är EL för en pacifistisk linje med FN i centrum, man förespråkar också att Danmark bör öka sitt deltagande i FN:s ”fredsbevarande” operationer och arbeta för nedrustning.

EL ser kapitalismen som ett hinder för frihet, säkerhet och demokrati. EL är emot kapitalismen eftersom den är odemokratisk. Den skapar skillnader mellan människor, otrygghet och förstör jordens ekologiska grund. Kapitalismen måste därför ersättas av ett socialistiskt samhälle.

Danmark är, enligt EL, ett mer demokratiskt, solidariskt och tryggare land än många andra länder. Det är ett resultat av den kamp som förts av arbetarrörelsen, kvinnorörelsen och vänstern. Landvinningarna hotas av marknaden och monopolen. EL:s mål är socialistisk demokrati, som ska vara mer demokratisk än den nuvarande demokratin. Produktionsmedlen ska ägas och kontrolleras av folket.

En förändring i socialistisk riktning förutsätter en bestämd förändring i styrkeförhållandena till förmån för arbetarklassen, enligt EL. Folkliga rörelser är avgörande. Fackföreningarna är centrala för att organisera arbetarklassen. Det går inte att säga hur socialistisk demokrati kan uppnås, men det avgörande är att befolkningen kontrollerar ekonomin. Bara en majoritet kan bryta med kapitalismen. Det ska manifesteras genom folkliga omröstningar och fullständigt fria val till representativa församlingar. Förändringar i andra riktningar ska vara möjliga. Den ekonomiska eliten måste respektera majoritetens val, även om de förlorar sin makt och sina privilegier.

Detta är ett klassiskt reformistiskt program, den parlamentariska vägen till socialismen som formulerades för över hundra år sedan. Det är också baserat på illusioner som ofta formuleras som den nordiska modellen. Pelle Dragsted är parlamentariker för EL, och numera EL:s ordförande, och skrev 2021 en bok om nordisk socialism. Boken har också publicerats på svenska.

EL:s program saknar en uppfattning om socialdemokratins roll som kapitalismens agent inom arbetarklassen. Det saknar socialdemokratins roll i omvandlingen av den offentliga sektorn till en marknad under mer än 30 år och har en helt idealistisk bild av bourgeoisiens motstånd. EL vill starta om där socialdemokratin slutade vara reformistisk och blev nyliberal. Det finns inget om att den danska staten är kapitalistisk, imperialistisk. Det finns inte heller något om revolutionens internationella eller europeiska karaktär.

Ett stort problem för EL har varit hur man ska positionera sig i förhållande till SF. Motståndet mot EU har varit en viktig faktor, en mer kritisk inställning till socialdemokratin ännu en. SF är principiellt för allians med socialdemokratin, vilket inte EL är. EL föredrar att besluta i varje fråga för sig. EL:s principprogram, från 2012, har inget att säga om vare sig socialdemokratin, SF eller stalinismen.

Det finns en stor skillnad i Danmark mellan Köpenhamn som röstar mer till vänster och övriga landet. Socialdemokratin har varit största parti i Köpenhamn under hundra år. I centrala Köpenhamn (Indre Byn) vann EL över socialdemokratin i valet 2022 med 14,3 procent mot 13,9 procent. Den klassiska arbetarstadsdelen Nørrebro, som nu har en stor andel invandrare, dominerades av EL med 23,7 procent mot 12,6 för SF och 12,5 för socialdemokraterna.

EL har varit framgångsrika i val, vilket beror på två faktorer: SF förlorade till EL när de blev mindre EU-kritiska och dessutom gav efter för den islamofobi och rasism som har dominerat debatten i Danmark. På den punkten skiljer sig EL från andra danska partier. För en del år sedan hade man till och med en toppkandidat med hijab. EL är en substantiell kraft med omkring 8–9 000 medlemmar. De har en parlamentarisk ställning med stöd av runt fem procent av väljarna. EL kan alltså inte ignoreras av revolutionära marxister.

I likhet med svenska Vänsterpartiet och Rødt i Norge har det uppstått konflikter i EL kring internationella frågor som Ukraina och ännu mer Gaza. Tidigare i år bildades Rødt Venstre främst av medlemmar i SAP och EL:s ungdomsgrupp. De verkar både i och utom EL och kritiserar EL från vänster. Majoriteten i EL:s styrelse har nu inkallat till ett extra årsmöte strax innan jul för att ändra i stadgarna. Styrelsen vill att det ska bli lättare att utesluta medlemmar. Den direkta anledningen är Rødt Venstres verksamhet.

SAP:s verkställande utskott manade i ett uttalande den 18 november till försvar för demokratin i EL och medlemmarnas rättigheter. Det heter bland annat: ”Minoriteters rättigheter är en del av Enhedslistens DNA och har fungerat bra sedan partiet grundades. De garanterar att det finns plats för oenighet och olika politiska strömningar inom den gemensamma politiska grunden – och har gjort och gör att det är möjligt att samla största delen av vänstern till vänster om SF.” EL ska vara ”ett stort och brett parti”.

Styrelsens majoritet i EL vill nu ändra detta och menar att nuvarande stadgar är otillräckliga. Det märkliga är att det inte föreligger något förslag om uteslutning. Grunden för uteslutning är att någon ”motarbetat EL:s syfte och politiska grundval eller har handlat till skada för EL”. SAP går principiellt mot förslagen att underlätta uteslutningar.

Det handlar inte bara om att majoriteten i styrelsen vill underlätta uteslutningar. De föreslår dessutom att ”kandidater och förtroendevalda” ska stöda hela EL:s politik. SAP ställer ett antal relevanta frågor inför detta. ”Kandidater och förtroendevalda kan räkna med partiets stöd i utövandet av deras värv.” Om de följer partiets beslut och politik är detta självklart, men ska medlemmarna blint följa kandidater och förtroendevalda? Det finns också ett förslag om att medlemmar som ”samtidigt är knutna till andra partier eller organisationer”, och som skadar EL, ska kunna uteslutas ”efter individuell behandling”. Varför en paragraf om uteslutning av just dessa medlemmar? Vill man öppna möjligheten för ”massuteslutning av organiserade minoriteter”, frågar sig SAP?

Ett förslag till ny paragraf understryker att alla medlemmar ”ska stöda EL:s centrala värderingar – däribland ett entydigt försvar för lika värde, demokrati och mänskliga rättigheter”. Det finns inga preciseringar av vad detta konkret innebär. Dessutom finns redan syfte och mål i EL:s stadgar. SAP betecknar det som en ”gummiparagraf” som kan ”användas för att utesluta medlemmar”. ”Nuvarande stadgar är utformade för att bevara ett samlat, brett, socialistiskt gräsrotsparti – även om ett sådant då och då kan vara lite mer besvärligt.” SAP:s ledning uppmanar alla att rösta mot förslagen.

Den 16 november klargjorde SAP att man inte är en del av RV. SAP vill avvisa alla påståenden om entrism. SAP har aldrig sedan grundandet 1980 bedrivit entrism. SAP har inte heller deltagit i ”fraktionsbildningar” eller i ”små och ofta tillfälliga utbrytargrupper”, vilket påstås i dagstidningen Information. RV har, enligt SAP, ”många goda och välmenande EL-medlemmar” som SAP på många områden delar synpunkter med. Exempel som ges är motståndet mot medlemskapet i NATO, kritiken av att EL:s ”systemkritik” mot EU nästan försvunnit samt oron för att EL glider från gräsrotsparti till väljarförening. Däremot är SAP, till skillnad från RV, för militärt stöd till Ukraina och vill inte begränsa arbetet i folketinget enbart till talarstolen. Framför allt, menar SAP, är RV ”en föga enhetlig politisk samling kring den mest konfrontatoriska kritiken av EL:s ’partitopp’, som är mera till skada än gagn, när det handlar om konstruktiv kritik.” Att RV valt att organisera medlemmar också utanför EL ”harmonierar dåligt med att vara en strömning eller fraktion i partiet”.

SAP delar några av RV:s ståndpunkter i Palestinafrågan. Det gäller kritiken av att EL:s styrelse var senfärdig med tydligt stöd till solidaritetsrörelsen och dess anslutning till den nya definitionen av anti-semitism. Men RV har också, menar SAP, både ”skapat och dyrkat konflikter”. SAP delar inte heller kritiken av att EL avslutade samarbetet med palestinska DFLP. Det finns, enligt SAP, ”trovärdig dokumentation att delar av” DFLP har ”medverkat i bestialiska övergrepp på civila” den 7 oktober 2023. SAP instämmer inte i kritiken att EL inte delat upp angreppet i en legitim befrielsekamp mot militära mål och angrepp mot civila. Det finns ”både trovärdiga analyser av exempelvis Hamas hyllning av sig själva som onekligen talar för att det handlade om en sammanhängande aktion, som redan i planläggningen innehöll gisslantagning och mord på civila i kibbutzerna”.

Trots kritiken menar SAP att det ska finnas plats för RV i EL. Det måste finnas plats för oenighet! Det finns en tydlig önskan från majoriteten i styrelsen att utesluta medlemmar i RV, men varför finns då inget förslag om detta? Dessutom finns det redan tydliga bestämmelser om grunden för uteslutning i EL:s stadgar. SAP är bekymrat för att hetsen mot EL och RV:s klumpiga uppträdande i det sammanhanget ska skapa en panik-majoritet för ganska omfattande ändringar i stadgarna som är farliga för det slags parti som EL borde fortsätta att vara.

Rødt Venstre uppstod 2023 som en reaktion på att både EL och SAP blev alltmer reformistiskt orienterade. Det började med en konferens för en starkare vänster i september 2023. Konferensen antog ett dokument som grund för vänsterorganisering. Målet fastslogs som socialism och avskaffande av rätten att äga produktionsmedel. Konferensen trodde inte på ”att socialismen kan införas genom folketinget, reform för reform”. ”Det kräver starka folkliga rörelser och uppror mot det bestående systemet på ett internationellt plan”. Det lyfts fram som något som skiljer gruppen från EL:s ledning och höger. Särskilt påtalas godkännandet av danskt medlemskap i NATO och medverkan i ”åtskilliga problematiska kompromisser” samtidigt som ”partidemokratin ständigt angrips”. Detta kräver att en ”ny vänsterflygel” organiserar sig. Konferensen hoppades också att kunna nå kamrater som redan lämnat EL.

Socialdemokratins ledning har ”utvecklat sig i extremt borgerlig riktning och de administrerar det kapitalistiska systemet – och därmed kapitalägarnas intressen”, slog konferensen fast. Därför ska EL vara självständigt i förhållande till socialdemokratin.

Konferensen uttalade sig också för ”fred och nedrustning och mot krig”: den ”erkände rätten till självförsvar” och ”erkände förtryckta nationers och minoriteters rätt till självbestämmande”. Kriget i Ukraina, menade man, handlar inte om nationellt självbestämmande. Det är ett krig om ”vilket imperialistiskt block som ska bestämma om landets framtid”. Konferensen tog ställning ”mot alla imperialistiska makter, oavsett om det är USA/Nato, Ryssland, Kina eller EU.” Därför ska Danmark lämna Nato. Konferensen upprepade Karl Liebknechts paroll: ”Vår huvudfiende är först och främst vår egen imperialistiska regering. Fienden finns här hemma.”

Den 24 mars 2024 publicerade RV ett uttalande om att EL behöver ”ett markant kursskifte”. Uttalandet fokuserar sig på stödet till palestinierna som varit sviktande från ledningens sida, och stödet för långvarig militär hjälp till Ukraina. RV ”saknar den fredsröst som tidigare var en fast del av Enhedslistens DNA.”

Pelle Dragsted gick den 3 oktober ut i dagstidningen Information med hårda angrepp mot vänstern i EL. RV svarade den 7 oktober och betecknade angreppen som ”grova och helt odokumenterade beskyllningar” om att det fanns medlemmar i EL ”som inte tar tydligt avstånd från terror och våld mot civila”. RV förnekade detta och menade tvärtom att ”många av oss har insisterat på att det är nödvändigt att göra skillnad mellan legitima angrepp mot militära mål – vilka är legitima enligt folkrätten – och övergrepp mot civila, som ska undersökas och fördömas som krigsförbrytelser”.

RV menade att det under en längre tid funnits missnöje med Dragsteds ”försök att göra Enhedslisten regeringsdugligt genom att ändra i partiets politik” och hans uttalanden i pressen. Missnöjet med Dragsted och folketingsgruppen hade blossat upp efter den 7 oktober 2023. EL centralt stödde under lång tid inte de stora demonstrationer som arrangerades av Stoppa Annekteringen. Folketingsgruppen anslöt sig också till den nya definition av anti-semitism som lanserats av Israel, USA och många andra. Det gjordes dessutom utan att konsultera styrelsen.

RV avslutade med att Dragsted ”allvarligt har försvagat den interna partidemokratin”. Han har också, vilket är ännu värre, kastat palestinierna, den stora rörelsen med anti-sionistiska judar och medlemmar i EL ”under bussen” i jakten efter att få delta i en regering med en ständigt mer högerinriktad socialdemokrati.

RV uttalade också den 30 maj att man är emot mord på civila oavsett vem som utför det. Uttalandet riktar sig främst mot försöken att likställa anti-sionism med anti-semitism. Organisationer som får stöd av det offentliga utsätts för hot om indragna anslag om inte deras medlemmar följer den nya definitionen. EL:s ordförande, alltså Dragsted, deltog skandalöst nog i angreppen från folketingets talarstol. ”Solidaritetsrörelsen med palestinierna har skapat en historisk anti-imperialistisk massrörelse, som alla socialistiska krafter bör ge maximalt stöd till”, sammanfattade RV.

Samma dag uttalade sig RV också om samarbetet med DFLP. Inbrytningen i Israel den 7 oktober 2023 med Hamas i spetsen beskrivs som primärt riktad mot den israeliska militären, men även civila mördades. RV tog avstånd från mord på civila oavsett vem som utfört dem och de bör undersökas som krigsförbrytelser. Det gäller både de flera hundra civila som mördades av Hamas den 7 oktober 2024 och alla de palestinier som därefter mördats av israeliska armén.

Det har visat sig att även DFLP deltog i aktionen, men de har förnekat att de mördat civila, enligt RV. Berlingske Tidende har påstått att de kan bevisa att DFLP stod bakom mordet på en civil man från Tanzania. Tidningen är ute efter att EL haft ett långvarigt samarbete med DFLP på Västbanken. Utifrån det vill man påstå att EL stöder terrorism. Beskyllningarna ledde till att EL:s ledning, som vill ”tage sig godt ud i medierne”, snabbt avbröt samarbetet med DFLP. Man gjorde ingen skillnad mellan terror och frihetskamp utan har bara accepterat BT:s anklagelser, hävdar RV.

RV är en reaktion från vänster mot EL:s eftergifter till socialdemokratin och borgerligheten, men utgör inget politiskt alternativ. Ståndpunkten när det gäller Ukraina är dessutom defaitistisk, dvs. man tar inte ställning mellan Ukraina och det imperialistiska Ryssland som förnekar ukrainarna rätten till självbestämmande. Det specifika stödet till DFLP är också märkligt, eftersom DFLP i likhet med PFLP är en stalinistisk organisation. Det är en sak att ge stöd till det palestinska motståndet, men att politiskt särbehandla just DFLP är ett misstag. Arbetarmakt och Förbundet för Femte Internationalen stöder det politiska motståndet generellt, men vi ger inget politiskt stöd till någon gruppering. Det som behövs är en brytning med den stalinistiska traditionen i den palestinska vänstern och stödet till antingen Fatah/PLO eller Hamas.

Det är bra att SAP så tydligt tar ställning mot förslagen att ändra EL:s stadgar. Det som ligger bakom är att ledningen vill kunna utesluta medlemmar i RV och senare andra som går emot ledningens allt tydligare utveckling högerut och anpassning till socialdemokratin och borgerligheten. Alla socialister bör göra motstånd mot förslag att utesluta vänsterkritiker från EL.

Även om RV representerar en kritik från vänster utgör det inte något politiskt alternativ till vare sig EL eller SAP. SAP:s påpekande att RV saknar homogenitet stämmer väl. Revolutionära marxister måste försöka påverka RV till klarhet i programmatiska frågor, vilket inte minst gäller frågan om Ukrainas rätt till självbestämmande. RV:s politiska grund är alldeles för otillräcklig och felaktig när det gäller frågor som Ukraina.

Både RV och SAP saknar ett aktivt förhållningssätt till SF. SF blev i EU-valet i somras det största danska partiet och står till vänster om socialdemokratin. Varför ska danska revolutionärer avstå från att arbeta gentemot SF till förmån för EL? Politiskt är skillnaderna mellan EL och SF inte speciellt stora och ser ut att minska med tiden. Revolutionära marxister måste utveckla en kritik både av EL, SAP och RV och lägga grunden för en trotskistisk organisation i Danmark.

POM