Från demonstrationen den 21 juni. Foto: Gruppe ArbeiterInnenMacht
Den 21 juni demonstrerade mer än 10 000 bakom initiativet Berlin United 4 Gaza. Det var sannolikt den största demonstrationen för Palestina hittills i Tyskland. Parollerna var: Omedelbart stopp för det tyska stödet för folkmord, apartheid och ockupation! Respektera folkrätten och internationella juridiska beslut! Avkriminalisera palestinska röster, symboler och protester!
Våra kamrater i Gruppe ArbeiterInnenmacht deltog och nedan kan du läsa deras tal. Parollen From the river to the sea är kriminaliserad i Tyskland, och därför säger kamraterna i stället ”mellan de två vattnen”.
Redaktionen
Stoppa morden, stoppa kriget – intifada till seger!
Vi vet alla varför vi är här i dag. Vi känner alla till bilderna på sönderslitna barnkroppar, bilderna av förstörda hus och IDF-soldaternas skratt. Och vi står här i dag i Tysklands förbundshuvudstad Berlin, som fortfarande levererar vapen till Israel, så att detta folkmord kan genomföras! Fortfarande rättfärdigar Merz och vad de nu alla heter detta folkmord. Och som om inte blodet på deras händer redan kunde fylla floder och hav rättfärdigar den tyska förbundsregeringen varje krig som Israel anstiftar. Och vi alla frågar oss med rätta efter 20 månader: Hur kan vi stoppa folkmordet?
Därmed står det klart att vi helt enkelt inte accepterar det, därför är vi här i dag: Inte i vårt namn! Men vi säger också: Endast demonstrationer hjälper inte. Om vi verkligen vill förändra något måste vi organisera oss för det, där vi finns – i skolor, på universitet och på arbetsplatser, med tydliga krav och idéer. Vi måste visa att det inte kan fortsätta så här längre!
Hur kan det då vara så att Merz kan framträda i en talkshow och säga att Israel ”utför skitjobbet åt oss”? Dessa ord borde göra det klart för oss att Merz inte bara avser Iran, utan också våldet och mördandet av tusentals palestinier. Det gör det tydligt att Merz är en krigshetsare och arbetar tillsammans med krigshetsare.
Och den tyska förbundsregeringen? Dess praktik under de senaste månaderna innebär att den gör allt för att Israel utan problem ska kunna fullborda folkmordet. Vi ska inte och kan inte ha förtroende för den. Folkrätten intresserar den inte, när den inte tjänar dess intressen. Det är deras krig, men våra döda.
Men hur stoppar vi folkmordet?
Arbetarna inom transportsektorn i Norge, Belgien, Frankrike och Italien har visat vägen. De blockerar vapenleveranser till Israel eftersom de inte vill stöda folkmordet på palestinierna. Och det måste också vara vår uppgift i Tyskland: Inga vapen för folkmord, inga vapen för krig!
Men för att kunna genomföra det är det hög tid att tyska LO talar tydligt! Var är ni i tider av mord, krig och fördrivning? Fackföreningarna – var har er internationella solidaritet tagit vägen?
Vi kräver av er: Bryt tystnaden, anslut er till oss! Då, när tåg och flygplan inte längre rör sig, när vapnen inte längre levereras och vi strejkar och de härskande inte får någon mer profit, då kan vi få stopp på kriget – och det måste vi göra nu. Den som fortfarande tiger, den som ännu inte gör något, är medskyldig. Låt oss alltså föra in dessa frågor i fackföreningarna och göra det tydligt för byråkraterna att de inte kommer att ha någon lätt tid framöver.
Låt oss inte ge upp, utan, där vi finns, vara konkreta och trotsa och bryta ner den ack så heliga tyska Staatsräson (den tyska statens uppfattning om att Tyskland tjänar sitt existensberättigande endast genom att försvara Israel, övers. anm.). Låt oss gemensamt visa vad det verkligen är – en fribiljett för folkmord och imperialistisk utrikespolitik. Låt oss göra det klart: Staatsräson hör hemma på historiens sophög! Vi måste börja där vi befinner oss för att bryta igenom den tyska tystnaden.
Det innebär exempelvis att på universiteten tydligt stå upp för den akademiska bojkotten, för att kapa alla förbindelser och säga att vi inte ställer upp på ockupation eller folkmord. Det säger vi när vi bygger upp en landsomfattande kampanj liknande den på Fria Universitetet i Berlin! Det gäller att rycka undan de materiella grundvalen för samarbetet med ockupationsregimen, och det nu, och inte först när alla redan är emot den.
Många talar om en rättfärdig fred för ett fritt Palestina. Men få säger vad de menar med det. För oss som kommunister står det klart: En rättvis fred för Palestina kan det inte bli med en tvåstatslösning. Israel har bombat tvåstatslösningen till spillror och aska.
Men vi vet vad vi kämpar för: ett fritt, socialistiskt Palestina, för en stat i vilken Gazas barn ska kunna skratta igen. För ett fritt, sekulärt Palestina, dit sex miljoner fördrivna palestinier kan återvända! För ett fritt, sekulärt, socialistiskt Palestina där alla har samma rättigheter och där palestinier och judar kan leva ihop mellan ”de två vattnen” och där inte profiten formar livets förutsättningar! Allt detta är inte någon utopi, utan det kan bli verklighet.
Störtandet av Assad har visat att förändring är möjlig och att den kan komma snabbare än tänkt. Men det har också visat att vi måste kämpa för vår framtid. Vi har varken illusioner om borgerliga, imperialistiska stater som Ryssland, Kina eller Frankrike, som uppmanar till medling. Befrielsen kommer ingen att ge oss, den måste vi själva genomföra!
Det gör vi med ett tydligt revolutionärt program, som inte tänker i etapper, utan visar vägen till socialismen här och nu. Med beslutsamhet, med ett revolutionärt program som klargör: Internationalism är grunden för vår politik. We are not free until everyone is free – våra strider är förbundna med varandra – och på det sättet måste vi positionera oss. Och det innebär att tydligt säga:
Vi är emot all imperialistisk aggression: Bort med händerna från Iran! För Israels nederlag! Dess bomber medför ingen frihet! Det är arbetare, kvinnor, nationella minoriteter och studenter i Iran som ska göra upp med sin reaktionära regim – inte Israel, USA eller Tyskland. Angreppet på Iran handlar om att försvaga en regim, eller snarare störta den, som inte är lojal med väst, och ersätta den med en västvänlig och pro-sionistisk regim. Att stödja det är inte ett internationalistiskt perspektiv, det kan inte vara vår väg att instämma med krigshetsarna. Vi säger – det behövs en andra arabisk vår, en revolution, som får bort den korrupta regimen – eftersom den inte står på palestiniernas sida, inte på arbetarklassens och de förtrycktas sida.
Oavsett om det är al-Sisi i Egypten, Erdoğan i Turkiet, den jordanska monarkin eller Saudiarabien försöker de alla göra protesterna så små som möjligt, och hjälper därmed den israeliska regimen. De blockerar också hjälpsändningar och fängslar aktivister. I bästa fall uttalar de kritik, men vad gör de i praktiken? De är bara intresserade av sin egen makt, och den måste vi bryta för vår frihet! Lås oss därför kämpa för en ny arabisk vår, som sveper bort de gamla regimerna och den här gången inte ersätter de med militärregimer, utan lämnar efter sig arbetarregeringar som inte regerar för profiternas intressen.
Lät oss gemensamt kämpa och säga: Vår solidaritet känner inga gränser! För en internationell intifada, som inte bara solidariserar sig med palestinierna i ord, utan i handling, tills dödandet, ockupationen och förtrycket upphör. Och det betyder här i Tyskland att kämpa mot Staatsräson och mot den tyska vapenexporten! Vi säger tydligt: Hundratals miljarder för utbildning och sociala åtgärder i stället för stridsvagnar till IDF! Låt oss trycka på fackföreningarna och stå fast mot krigshetsandet och tysk vapenexport i våra skolor, på våra universitet och arbetsplatser! Palestinas öde ligger i våra händer!
Stoppa mördandet, stoppa kriget – intifada till seger!