Sedan en tid tillbaka har Marxistisk Vänster (MV) haft omfattande diskussioner med Arbetarmakt, som är svensk sektion av FRKI (Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International). Vid FRKI:s kongress i somras, där MV deltog som observatör, antogs följande avsiktsdeklaration, som summerar de hittillsvarande diskussionerna och uttrycker de båda organisationernas vilja att fullfölja diskussionerna av återstående politiska skillnader.
Ursprungligen publicerad i Marxistiskt Perspektiv nr 3, hösten 1997.
”Syftet är att uppnå den typ av enighet både kring den revolutionära politikens grundfrågor och de närmaste perspektiven som krävs för en gemensam organisation, dvs en sammanslagning av de två grupperna.”
1. I slutet av maj 1996 beslutade FRKI, genom sin svenska sektion Arbetarmakt (AM), att invitera Marxistisk Vänster (MV) till diskussioner på grundval av att MV:s brytning med CWI:s svenska sektion Arbetarförbundet Offensiv (AFO) våren 1996 var en brytning till vänster.
2. Efter diskussioner om MV:s brytningsplattform pekade AM/FRKI i ett brev ut några viktiga punkter där programmatisk överensstämmelse kunde konstateras:
• fasthållande vid ståndpunkten att den svenska socialdemokratin inte genomgått någon kvalitativ omvandling utan fortfarande är ett borgerligt arbetarparti;
• uppfattningen att den centrala uppgiften för revolutionärer i Sverige är att verka för att lägga grunden till en verkligt demokratisk centralistisk kaderorganisation baserad på ett revolutionärt program;
• karaktäriseringen av AFO som en centristisk organisation;
• kritiken av AFO:s metoder för partibygget – hyperaktivism, stor omsättning i medlemskåren, bristen på kaderskolning etc;
• en i stora drag gemensam uppfattning om perspektiven för den överskådliga perioden framöver, uttryckt i en kritik av AFO:s impressionism och överdrivna föreställningar om arbetarklassens politiska medvetenhet.
På den grundvalen inbjöd AM till diskussioner för att utröna hur nära de två organisationerna egentligen stod varandra.
3. Det första mötet mellan AM och MV i augusti 1997 resulterade i att dessa överensstämmelser bekräftades samt att några områden för vidare diskussioner pekades ut: den konkreta taktiska hållningen i folkomröstningen 1994, entrismen, restaurationsprocessen i Ryssland och Östeuropa, den nationella frågan (bl a i Irland, Palestina), kriget i f d Jugoslavien, konkretiseringen av arbetarregeringsparollen, antirasitiskt arbete.
4. Vid ett möte i september 1996 mellan representanter för FRKI/AM och MV diskuterades en rad frågor. MV upplyste om att man inte längre stod bakom CWI:s grundningsdokument, vilket i brytningsdokumentet angavs som den politiska grundvalen för MV:s fortsatta verksamhet. Istället hade MV för avsikt att skriva ett eget programdokument inför sin konferens i januari 1997.
Diskussionen berörde övergångsprogrammet, övergångskrav, orsakerna till CWI:s anpassning till reformismen, kapitalismens avskaffande i en rad länder efter andra världskriget, försvaret av de degenererade (eller deformerade) arbetarstaterna, den nationella frågan. En längre diskussion ägde även rum om kapitalismens restauration i Ödsteuropa och Ryssland. En kortare diskussion berörde partibyggets olika stadier med utgångspunkt i FRKI:s Teser om partibyggets tidiga stadier. MV förklarade sig i stort vara överens med detta dokument.
Mötet mynnade ut i ett förslag från FRKI om privilegierade diskussioner mellan de två organisationerna, dvs diskussionen äger rum mellan grupperna och inte offentligt, vilket ger båda parter möjligheter att påverka den andra parten innan ståndpunkter offentliggörs. FRKI erbjöd även MV att ta del av vissa aspekter av FRKI:s interna diskussioner.
5. Ytterligare förslag som uppkom vid mötet genomfördes under de följande månaderna. MV inbjöd en representant från AM att presentera FRKI inför MV:s medlemmar. MV och AM spred vidare ett gemensamt flygblad med ett omfattande programmatiskt innehåll i samband med den antirasistiska demonstrationen i Stockholm 30 november. Representanter för MV inbjöds att närvara vid ett möte med FRKI:s internationella exekutivkommitté, vilket dock av praktiska skäl inte kunde förverkligas.
6. Dessutom inbjöds AM:s medlemmar till MV:s konferens i januari 1997. Flera representanter för AM närvarade vid konferensen och erbjöds samma rätt som alla andra närvarande att delta i diskussionen. Förslaget till programdokument för MV – ett mycket omfattande dokument – tillställdes AM i god tid, vilket gav AM/FRKI möjligheten att i ett längre brev utveckla sin kritik av enskilda delar i förslaget. Diskussionen på MV:s konferens visade att den öppna och kamratliga atmosfär som redan från början kännetecknat kontakterna mellan våra organisationer ytterligare hade befästs.
7. Under våren 1997 fortsatte diskussionerna och innefattade bl a ett besök i London av en MV-representant. I samband med besöket konstaterades i ett gemensamt protokoll att diskussionerna hade varit mycket konstruktiva och fruktbara och att de återstående politiska skiljaktigheterna inte omöjliggjorde MV:s anslutning till FRKI. Frågor som krävde ytterligare diskussion innefattade: taktiken gentemot arbetarklassens traditionella, reformistiska ledning och taktiken i förhållande till de nationalistiska rörelserna i Irland och Palestina.
8. I januari 1997 föreslog FRKI att MV skulle delta i diskussionerna av de viktigaste resolutionsförslagen (de internationella perspektiven och en teoretisk modell för att förstå kapitalismens restauration i Ryssland och Östeuropa) inför FRKI:s fjärde kongress. Förslaget accepterades av MV och AM försåg under våren 1997 MV med översättningar av de två resolutionsförslagen. Vid mötet i London ställde sig MV även postivt till att delta med representanter vid FRKI:s kongress.
9. Under våren konstituerades en samordningskommitté bestående av två medlemmar från vardera organisationen, som mot slutet av våren organiserade tre gemensamma diskussioner kring den nationella frågan, taktiken gentemot nationalistiska rörelser och vårt taktiska förhållningssätt till motståndet mot Sveriges anslutning till EU.
10. I slutet av juni 1997 deltog medlemmar i MV vid AM:s nationella möte och under två dagar diskuterades de två resolutionsförslagen gemensamt. Tillsammans med ytterligare diskussioner bidrog detta till att klargöra flera frågor.
Vid en avslutande diskussion sammanfattades de hittills förda diskussionerna. MV:s representanter sade sig vara eniga om huvuddragen i resolutionsförslaget om de internationella perspektiven samt den nationella frågan. Skillnader återstår kring EU (AM förordade en kampanj mot både Ja och Nej, medan MV förespråkade retrospektivt ett Nej i folkomröstningen), restaurationsprocessen i Östeuropa och Ryssland (MV menar att stater av borgerlig klasskaraktär upprättades i början av 90-talet, medan AM anser att dessa samhällen gick in i en fas av att vara döende arbetarstater och att kapitalismen först nyligen upprättats i flera av de före detta stalinistiska staterna), paroller i förhållande till socialdemokratin och Vänsterpartiet (MV reser parollen att dessa partier behöver ett revolutionärt socialistiskt program, medan AM försvarar uppfattningen at krav på borgerliga arbetarpartier ställs i den proletära enhetsfrontens form) samt den konkreta taktiska tillämpningen av principerna för marxisters förhållningssätt till den nationella frågan i Bosnien. Frågor som ännu inte diskuterats tillräckligt innefattar den proletära enhetsfronten, socialt förtryck samt det närmaste perspektivet för kommunisters arbete i Sverige.
11. I ljuset av det senaste årets diskussioner och samarbete förklarar FRKI/Arbetarmakt och Marxistisk Vänster sin avsikt att fullfölja diskussionerna av återstående politiska skillnader. Syftet är att uppnå den typ av enighet både kring den revolutionära politikens grundfrågor och de närmaste perspektiven som krävs för en gemensam organisation, dvs en sammanslagning av de två grupperna.
Ett samgående mellan MV och AM/FRKI skulle vara en betydelsefull politisk handling. Det skulle stärka trotskismens krafter i Sverige och internationellt. Det skulle utgöra ett konkret alternativ till centrismens otaliga principlösa allianser och fusioner utan programmatisk enighet. Det skulle utgöra ett levande bevis på att trotskister med skiftande politisk bakgrund – MV uppstod ur en splittring i AFO, AM ur en splittring i SP – kan uppnå en principiell enhet genom kamratliga diskussioner som inte diplomatiskt väjer för åsiktsskillnader.
Därför deklarerar vi – inför den svenska och internationella vänstern – vår avsikt att under hösten 1997 – som vår främsta prioritering – snarast möjligt undersöka om det går att uppnå den nödvändiga programmatiska enigheten för organiserandet av trotskismens krafter i Sverige i en enda gemensam organisation.