Den spontana massprotesten i måndags i Stockholm, där ett Facebook-event som skapats av en 17-årig tjej kvällen dessförinnan ledde till att upp emot 10 000 människor samlades på Plattan, var en välkommen reaktion på oro och ilska som många måste ha kännt när det under valaftonen stod klart att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Demonstrationer i andra delar av landet, bl.a. i Malmö och Göteborg visar på en stor potential för brett motstånd mot rasism och högerpolitik. Här följer lite om vad Arbetarmakts arbete för att bidra till ett sådant.
I Stockholm fylddes Sergels torg till bredden. Så gott som varenda varenda kvadratmeter var ockuperat, och det var inte lätt att ta sig fram. Hundratals och åter hundratals stod dessutom längs runt med torgets sidor, vid Kulturhuset, i stora trappan och på taken på de ännu inte borttagna valstugorna. Det var massvis med ungdomar, många med invandrarbakgrund, men där fanns också många äldre. Det var en mycket folklig uppslutning. Uppmaningen hade uppenbarligen nått förorterna i stor omfattning.
Stämningen gick att ta på. Den var allvarlig och frustrerad och det låg något av en chockstämning över massan. Men där fanns också en kampvilja som ingen kunde tvivla på. När några av talarna, inklusive undertecknad, uppmanade massan att demonstrera på samma plats även den 4 oktober, och till att organisera en omfattande mobilisering på skolor, arbetsplatser och i förorterna, då utbröt ett jubel som måste ha hörts hela vägen till Södermalm.
Efter samlingen ägde en spontan marsch rum där hela torget beav sig till Mynttorget utanför riksdagshuset. Nå, helt spontan var den förvisso inte: Kamrater i Arbetarmakt och Revolution, anförda av 17-årige Aron Nåsander som i megafon upprepade gånger skanderade ”vi går till riksdagen”, spelade en bidragande roll.
Vad betyder allt detta och hur går vi vidare?
Kort efter samlingen, samlades kamraterna i Stark – Stockholms Antirasistiska Kulturförening, och hade ett möte på ett kafé i närheten av Mynttorget. På mötet restes förslaget att det är dags att ta tillfället i akt. Alla närvarande var överens: Den här protesten, och den kommande som äger rum vid riksdagens öppnande den 4 oktober, måste omvandlas till en rörelse. Och Stark, som utgörs av de för tillfället mest drivande aktivisterna i Stockholms antirasistiska vänster, ska ta sitt ansvar och försöka bidra aktivt till detta.
Man beslutade dessutom två viktiga saker. För det första att Stark ska verka för att protesterna politiseras. Den antirasistiska kampen mot Sverigedemokraterna måste sammanföras med klasskampen. SD har inte gått fram i ett vakum, och om kampen ska bli effektiv är det helt nödvändigt att den också blir en kamp mot alla angrepp från en inkommande regering som riktas invandrare, flyktingar, arbetare och ungdomar.
För det andra beslutades att Starks roll borde vara att i den kommande mobiliseringen och under demonstrationen den 4 okt organisera ett omfattande insamlande av kontakter till alla de som vill vara aktiva i en antirasistisk kamprörelse, för att kunna följa upp och sammanföra alla dem som vill kämpa. På så vis hoppas Stark att man ska kunna bistå en samordning av kampen och lägga grunden för en rörelse som kan bjuda på motstånd från alla håll mot kommande angrepp.
Arbetarmakt har deltagit i Starks arbete sedan början. Föreningen, som är direktdemokratisk och bygger på enskilda aktivisters deltagande, har sammansvetsats under vårens gång i arbetet med den framgångsrika antirasistiska festivalen Area Turns Red. Vår inställning har varit att Stark borde vidareutveckla sin enorma potential och fylla tomrummet. I den antirasistiska rörelsen idag finns en gammal splittring som gör det svårt för vänstern att enas i konkret handling. Det handlar ytterst om de gamla motsättningarna mellan de som förordar en utomparlamentarisk kamp mot rasism och fascism och å andra sidan de mer parlamentariskt inriktade vänsterkrafterna som varit rädda för att sammanblandas med våldsamheter. Stark utgör en kraft av aktivister från många olika organisationer, både de som inriktar sig mer på den utomparlamentariska kampen och de som kämpar inom ramen för t.ex. Vänsterpartiet. Stark kan ha funktionen att verka enande, och det är mycket bra att man så enhälligt nu beslutat sig för att anta utmaningen.
Det verkar lovande. Stark skapade snabbt kontakt med andra nätverk som Septemberalliansen och Jobbupproret, som också vill genomföra en protest den 4 oktober, och nästa tisdag (28 september) kommer ett gemensamt större mobiliseringsmöte att annordnas på ABF i Stockholm – kl.18 i Per Albin-salen. Till detta borde alla som vill kämpa komma.
Arbetarmakt kommer att argumentera för följande inriktning i arbetet:
– Inför 4 oktober: För en massiv mobilisering för en dag av masskamp för att markera beredskap att bekämpa varje reaktionärt förslag som är att vänta från en inkommande regering som påverkas av Sverigedemokraterna.
– Kampen mot Sverigedemokraternas rasism måste förenas med klasskampen i bred bemärkelse.
– För att ta initiativ till en rörelse i hela landet med lokala kampkommittéer på skolor, arbetsplatser, ungdomshus, i förorterna som kan kämpa mot alla angrepp från den inkommande regeringen som riktas mot arbetarna, invandrarna, flyktingarna och ungdomarna.
Vi kommer att göra vad vi kan för att stärka en revolutionär socialistisk kraft som kan verka radikaliserande på en sådan rörelse. Vi börjar omedelbart.
Gunnar Westin