Wellington Ikuobase, Läkerolarbetarna:
”Vi kommer att strida tills vi får rätt!”

Ur Arbetarmakt nr 1, 2012.

Läkerolfabriken i Gävle, som funnits i över 100 år, hotas nu av nedläggning, trots att den går med vinst. Arbetarmakt har pratat med Wellington Ikuobase, ordförande för Livsklubben på företaget.

AM: Berätta lite om bakgrunden till nedläggningshotet.
WI: 2002 var vi över 250 anställda, och i dag är vi 114 kollektivanställda kvar. Det var då, 2002, som företagsledningen först började prata om neddragningar. Hotet låg över oss, men varje år kämpade vi hårt för att leverera i enlighet med målen, till och med över målen.

Och så ringde då huvudkontoret till sist från Nederländerna och gav mig beskedet om nedläggningen. Det är det värsta som hänt mig. Och i min värld skulle man ju ha kallat till möte och meddelat detta, inte ta det över telefon, vilken dålig respekt.

AM: Hur är stämningen på fabriken?
WI: Vi har alla jobbat hårt för att klara av målen. De har hela tiden sagt, ”om ni inte klarar av målen, då…” – och nu känns det som att de har lurat oss hela tiden. Folk är fortfarande upprörda. Folk har ju familjer och barn att tänka på. Vi är förbannade, arga och ledsna.

AM: Fabriken går med vinst, ändå lägger man ned. Hur tänker du om det?
WI: De säger att de lägger ned för att det är billigast att lägga ned produktionen i Sverige. Det finns ingen straffavgift för företaget, ingenting. A-kassan och socialen går in och plockar upp utgifterna. Annat är det utomlands.

Jag har pratat med riksdagspolitiker om varför det är så, men de säger att vi inget kan göra. Jag tror att arbetarrörelsen själva måste börja driva frågan om att göra nedläggningar dyra för företagen.

AM: Du har sagt att ”vi har bestämt oss – fabriken ska stanna i Gävle”. Hur kämpar ni mot nedläggningen?
WI: De har hotat med nedläggning sedan 2002, men nu har de fattat beslutet. Vad har vi att förlora nu? Så fort jag fick informationen ringde jag runt till klubbstyrelsen, och vi hade ett möte samma kväll. Vi kallade genast till en manifestation, som samlade 200 arga Gävle-bor. Sedan har vi haft flera demonstrationer, arrangerat seminarier, och 1 maj planerar vi nästa demonstration. Den 17 maj kommer vi till Stockholm för att demonstrera.

Vi har också börjat samla in namn till en protestlista. Redan nu har vi över 3 000 namn från hela Sverige. Och så har vi tagit in en konsult som granskar företagets siffror för att försöka hitta en alternativ lösning, som att öka produktionen istället, eller hitta nya marknader.

AM: Har ni haft någon kontakt med arbetarna på de andra nedläggningshotade fabrikerna?
WI: Vi bestämde oss från början för att inte låta företaget spela ut olika länders fabriker mot varandra. Men den finska gruppen har gett upp, de tror inte att Leaf kommer att lyssna på dem, och förhandlade om löneförhöjningar istället. Vi har bjudit in finnarna att besöka oss.

AM: Vad vill du säga till andra arbetare som ställs inför nedläggningshot?
WI: Det har varit för tyst i Sverige. När Ericsson lade ned sin verksamhet i Gävle för några år sedan blev det inga demonstrationer, ingenting. Man förhandlade om ett omställningsprogram, det var allt.

Vi måste börja ta vårt ansvar för att ta fajten mot de här riskkapitalbolagen som bara köper upp varumärken och lägger ned fabriker. Vi måste ha ett jobb att gå till. Alla vi som ställs inför nedläggningar måste ha ett nätverk för att hjälpa varandra, så att de här idioterna vet att folk reagerar. Vinstdrivande företag ska inte läggas ned.

AM: Vad kan folk runtom i Sverige göra för att stödja er kamp?
WI: Skriva på namnlistorna, hjälpa oss med demonstrationer, och skriva till oss och säga att de stödjer oss – det ger mycket motivation. Och en viktig sak man kan göra är att skriva uttalanden till Leafs VD, Bengt Baron, för att säga åt honom att många stödjer Läkerol-arbetarna i Gävle. Vi kommer att strida tills vi vi får rätt.

SW

Läs mer om Läkerolarbetarnas kamp på bloggen och Facebook-gruppen Läkerolarbetarnas vänner.